Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson

En 12 minuter åt gången lyssnade jag så det tog sin tid innan de 14 timmarna om "Den besvärliga Elin Wägner" var genomlyssnade. Dessutom har min ”bilradio” egenheten att hoppa lite framåt ibland när jag stänger av bilen. Så jag kan ha missat något. Men uppläsningen var underbar. Det var inte ens någon läsning för Ulrika Knutson (som också skrivit boken) höll mer en föreläsning för mig. Nackdelen med de korta lyssningarna var att jag ibland inte riktigt hängde med i ”storyn”. Sen blir jag lite osäker på hur kronologin i boken var. Jag tror det hoppade lite fram och tillbaka för ibland var hon gift, ibland inte. Tror kapitlen utgick från hennes olika händelser men ändå hyfsat kronologiskt.

Dessutom har jag lite svårare att komma ihåg namn när jag bara hör dem. Och det var många personer som också porträtterades i boken förutom Elin Wägner. Ett riktigt plus! Ännu intressantare är att jag får en stor del av samtidshistorien genom att höra om Elin Wägners liv.  Så har det faktiskt varit med de (tre) biografier jag nu har lyssnat på. Minst lika mycket om samtiden som om personen som boken handlar om. Dessutom var både Selma Lagerlöf och Ester Blenda Nordström med i boken och varsina av deras biografier har jag lyssnat på innan. Hög igenkänningsfaktor bland personerna.

Men Elins liv, intressen och gärningar är de som ändå är fokus i boken. Men hon var delaktig i så mycket som skedde under hennes levnad både i Sverige och utomlands. Så utifrån hennes strävan efter fred, miljöengagemang och tron på kvinnans klokhet (det är inte bara männen som ska styra) likväl som om hennes författarskap och arbete som journalist berättar Ulrika Knutsson om Elin Wägners liv. Lyssna gärna!

/Liselott

Sök upp och reservera ljudboken eller boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Huldas hus" av Anita Salomonsson

Det är alltid kul att stifta bekantskap med nya författare. Denna alldeles nya bok släpps det år författaren fyller 85 år! Den första boken släppte Anita Salomonsson 1994. Jag läser på lite om henne i Alex författarlexikon (du hittar det på vår hemsida, dels vid respektive bok och dels på sidan över databaser). Hon skriver kvinnohistoria, de utspelar sig gärna i norra Sverige och har ofta ett verkligt ursprung. Denna gång är det en fotograf vid namn Hulda Jonsson som levde och drev företag i Burträsk i början av 1900-talet. Läs mer om henne i detta konstnärslexikon. Huldas hus finns kvar och är byggnadsminne. Så vill ni semestra i Sverige senare i år efter att ha läst boken så kan ni se det!

Men det är i den lilla enkla stugan bredvid Huldas hus som historien börjar. Hos Sara Sofia som hitintills tagit hand om sina morföräldrar och arbetat som piga hos en bonde i närheten. Nu är morföräldrarna döda och lever ensam i stugan utan grannar. Men så byggs ett hus och det är Hulda som flyttar in. När hon ser vad Hulda tar sig för inspireras även Sara Sofia till att förändra sitt liv. Det är underbart skrivet. Men jag skulle gärna lyssnat till boken för här förekommer en del dialog på dialekt som jag inte får rätt uttal på. Tyvärr verkar den inte vara inläst än. Vi får följa Sara Sofia fram till hennes död och det är mycket som händer och som hon är med om. Vi får ta del av hennes funderingar över tillvaron. Det är en lågmäld berättelse och inte så lång men underbar och intressant. 

I sista delen av boken följer vi en sopåkare som hitintills varit lyckligt gift. Frun går hemma med deras två barn, ett slitigt liv som småbarnsåren är. Allt har varit bra tycker han men så när han ska tömma en soptunna får han fatt i en gammal bok. Den är en dagbok och han kan inte låta bli att börja läsa i den. Finner den intressant och tänker att den tar jag hem till min fru. Den kanske kan muntra upp henne. Men när frun börjar läsa blir om som insnärjd i dagboken och kvinnan vars liv hon läser om. Det är just Huldas dagbok. Maken oroar sig mer och mer över att frun förändras. Vad hände med deras lyckliga, trygga och invanda liv.

Alltså två berättelser om hur Hulda Jonsson förändrar fler liv än sitt eget när hon väljer att utbilda sig till fotograf! Väl värd att läsa.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Där vägarna möts

En bok som nog inte är så lätt att hitta av sig själv är Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Den ser ganska beige och tråkig ut. Själv fick jag tips om den av en låntagare som talade väl om den. 

Det börjar med en kvinna i en säng. Hon minns sin man Onni. Visst var han bra på många sätt men han var inte för henne. Det är Lahja som ligger i sängen. Jämte sitter sonen och svärdottern Kaarina. Svärdottern hon inte gillar. När hon märker hur hårt hon kramar sonens och svärdotterns händer släpper hon taget om sonen men behåller greppet om Kaarinas hand… 

Sedan handlar det mest om kvinnorna i släkten eller i alla fall livet sett genom deras ögon. En i taget gör vi nedslag i deras liv med några års mellanrum. Korta sekvenser som ger mig en bild av vardag och verklighet i kvinnors liv. Småsaker, funderingar över situationer och händelser. Den första att föra talan är Lahjas mamma Maria som jobbade som barnmorska i norra Finland. Sedan Lahja, svärdottern Kaarina och sist Onni. Mannen som försökte leva sitt liv som man skulle men som alltid brottades med längtan efter något annat, något förbjudet. 

Jag tyckte mycket om berättelsen eller berättelserna jag fick genom boken. Livet i norra Finland genom hela 1900-talet. Vardagsliv, krig, känslor och mödor. Jag gillade den bäst när jag kunde läsa lite varje dag. För jag råkade göra ett längre uppehåll och då tappade jag bort historien lite, tyvärr. Men det började med sträckläsning till sena kvällen… 

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.  

Den röda adressboken

Doris har levt ett långt liv, snart är hon 97. Tanken är klar men kroppen är skral. Där hon sitter vid fönstret har hon
sina käraste ägodelar, en adressbok och en bärbar dator. Hennes enda släkting är systerdottern som bor i Kalifornien. Men trots avståndet ser båda till att prata ofta över nätet. Doris har lärt sig att skypa.

Det händer inte så mycket i Doris liv nu för tiden, de flesta av hennes vänner är döda och det påminns hon om  allt för väl när hon kikar i sin röda adressbok. Den har hon burit med sig hela livet. När någon gått bort skriver hon Död efter namnet.

Efter det att hemtjänsten lämnat henne är det bara ekorren utanför fönstret och väntan på att Jennys familj skall vakna på andra sidan jordklotet som är ljuspunkterna under dagen. Tankarna går till de kära som levt. För varje namn i adressboken finns så många minnen; goda och hemska, kärlek och smärta. Så många öden bakom namnen.

Doris fick tidigt klara sig själv. Familjen hade inte råd att ha henne hemma. Det var inte lätt att utan utbildning ta sig fram i världen, ändå har hon fått uppleva både Paris, New York och England, fast inte alls så glamoröst som man kan lockas att tro. Minnena skriver hon ner. Ocensurerat berättar hon om hemlängtan, svek, övergrepp, stor kärlek och och här sitter hon nu och kan knappt gå. Hon gör ett försök att resa sig men yrseln tar över.

I Los Angeles blir Jenny förtvivlad när hon förstår att något hänt Doris och bestämmer sig för att äntligen resa till Sverige. Mot slutet av boken blir det riktigt dramatiskt och romantiskt.

"Under varje gravsten ryms mycket kärlek". Så står det så fint i slutet av boken och det är det lyckas Sofia Lundberg påminna oss om genom Doris berättelse om Den röda adressboken.
/Annika

Reservera Den röda adressboken i bibliotekets katalog

Änglatungor

Via en intresseväckande notis i en förlagskatalog hamnar så småningom Änglatungor i min hand. Vänder och vrider, vackert omslag och väldigt tjock. Författaren Dimitré Dinev har skrivit på tyska men är bulgar. Min första tanke; vad vet jag om Bulgarien? Vid Svarta Havet ja, men vilka länder gränsar till? Jag prickar två rätt och skamsen tittar jag åter på tegelstenen och börjar läsa. Det börjar bra. En kall nyårsafton möts två vilsna, livströtta och utfattiga män på en kyrkogård i Wien. De letar var för sig efter Miros grav. Om de berättar om de sina liv kan ängeln Miro kanske hjälpa. Detta är upptakten till två släkters hopflätade historia.

Jag behöver inte läsa länge förrän jag dras in i den här slingrande, myllrande och omfångsrika berättelsen. Vilken berättarglädje; fantasteri och realism, ironi och humor, jord och hav – allt på en och samma gång. Människors längtan och drömmar driver allt. Pendlande mellan urgammal landsbygd med vidskepelsen i väggarna till socialismens pamfletter i de betonggrå förstäderna, och just här är det inte utan att jag anar en besk indignation över den röda tiden.

Halvvägs inser jag att det här är en bok man tar i stora tuggor, det är då förflyttningen i tid och rum sker. Och den häftiga läsupplevelsen.

Om du bara blir det minsta nyfiken, läs gärna den här intervjun med Dimitré Dinev i Tidningen Kulturen.

/Annika

Reservera Änglatungor i bibliotekets katalog

Lena Nyman och friheten

I boken Jag vill ju vara fri har journalisten Annika Persson letat bland arkivmaterial från tidningar, TV, böcker och ur Lena Nymans personliga texter och foton. Boken har bara undantagsvis citat ur dagböckerna och även om man inte alltid hör Lena Nymans direkta röst så får vi ändå följa med ”bakom scenen”. Annika Persson väver varsamt ihop tidsdokument med dagböckerna, det blir en tidsresa och en berättelse om Lena Nymans delvis okända liv, hennes inre som inte många verkade särskilt intresserade av när hon var en av Sveriges mest hyllade skådespelare. Kunskapstörstande, debattsugen och nyfiken är hon långt in i karriären. En glad och sprallig tjej kan också ha idéer och tankar och hon ville ha mothugg och diskutera. I hennes bokhylla fanns existentialisterna, Nietzsche och massor av klassiker. Det är under 1960- 70-talet som Lena prövar frihetsbegreppet som ivrigast. Hårt liv och sjukdomar begränsade senare hennes krafter. 

Det är sorgligt att hon inte tog bättre hand om sig, hennes missbruk startar tidigt. Krav från omgivningen gör att hon jo-jo-bantar under massor av år, även här kommer droger in. Annat som upprör är att Jag är nyfiken gul-filmerna spelar in miljoner i USA, men Lena får endast en blygsam engångssumma. Vidrigt är också hur några manliga kritiker inte kunde se förbi ytan, att till exempel diskutera hennes rumpa i en filmrecension är verkligen magstarkt. Tänk att sådant fick passera så sent som 1967! När Lena var stark hade hon ett stort politiskt och socialt patos. Hon kom från enkla förhållanden och var intresserad av sociala frågor, ville till och med göra dokumentärfilm om hur det var att vara handikappad i välfärdens Sverige.

Lena Nyman var på Dramaten såväl som i revyer med Hasse & Tage, sjöng och spelade in skivor och medverkade i ett flertal filmer. Lena Nyman (född 1944) blev sextiosex år. Femtio av dem var hon verksam som artist. På biblioteket har vi, förutom boken Jag vill ju vara fri, några filmer där Lena Nyman medverkar, men min personliga favorit är hennes inläsning av Philip Pullmans bok Guldkompassen.

/Annika

Reservera Jag vill ju vara fri i bibliotekets katalog

Agaat

Berättelsen börjar i ett sjukrum med sköterskan Agaat och hennes husmor Milla som har ALS. Musklerna förtvinar undan för undan, endast med blinkandet kommunicerar Milla med Agaat. Kroppen förfaller men hjärnan är intakt. Osentimentalt blickar Milla tillbaka i tiden. En gång drömde hon om att skapa ett blandjordbruk tillsammans med Jak, den vackre virile som hon i triumf fört till mödernesgården. Men ni vet, det blir sällan som man tänkt sig. Jak har sadistiska sidor och visar snart sin vantrivsel med tillvaron som farmare, dessutom blir det aldrig något barn.

Tiden går och det olyckliga äktenskapet har gått i stå. Nu finns finns även den adopterade flickan Agaat med. Men Agaat är färgad och får aldrig bli en riktig dotter. Tveeggat  och grymt detta att skapa modersband men ändå lära flickan veta sin plats. När så den efterlängtade sonen Jakki föds rubbas balansen än mer. Agaats roll förändras men relationerna människorna emellan är fortsatt spända. Förväntningar och konservativa konventioner styr. Kärleks- och därmed kommunikationsbrist skapar grund för ett intrikat maktspel. I bakgrunden finns naturens nycker som påverkar arbetet, bortom bergen landet Sydafrika som vid den här tiden står inför ett dramatiskt inrikespolitiskt skede.

Det är en praktväv Marlene van Niekerk skapat, inte bara till omfånget ca 700 sidor, den är också oerhört rik och en stark upplevelse. Den går att läsa på olika sätt; som episk berättelse, allegori eller varför inte filtrera genom genus- makt- eller etnicitetslinser?

Den starkaste tråden i väven är det märkliga bandet mellan Agaat och Milla. Deras liv har tvinnats samman trots skillnader och olika förutsättningar. Agaat får olika roller; dotter, syster, tjänarinna, förtrogen men avståndet finns där hela tiden, hon är inte vit. 

Vilken bok! Agaat är en stor prestation och en osedvanligt stark upplevelse. 

Vill du veta mer? Titta gärna på det här samtalet mellan Svante Weyler och Marlene van Niekerk från Malmö Stadsbibliotek våren 2012.
/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog