Så gör Malmsten

Vanligt i en bibliotekaries arbetsvecka är att lägga några sömnlösa småtimmar på oro inför framtiden. Om säg femton år, när min yrkeskår sällats till sumprunkare, parmmätare, lykttändare, Hyland-värdinnor och andra hopplöst avvecklade professioner, vad ska jag då ta mig för?

Skriva en roman kanske. Nja, det finns ju redan så många. I de flesta fall ännu olästa. Robert Musils till exempel. Isaak Babels. Agnes von Krusenstjernas. Att läsa är viktigare än att skriva, och stöd för denna tes får jag paradoxalt nog av Bodil Malmstens Så gör jag – konsten att skriva.

För som väntat är Så gör jag så mycket annat än vad bokryggens hyllsignum – Aef (redigeringsteknik) – signalerar. Den har mer gemensamt med Malmstens blogg och loggböcker än med fnösketorra hyllgrannar som Rapporter och uppsatser och Ordning på orden.

Hennes unika, helt underbara, och egentligen omöjliga kombination av stilrenhet och ilsken, fragmentarisk pratighet präglar i hög grad framställningen. Som vanligt i tätt samarbete med Lars Sundhs nästan lika karaktäristiska formgivning.

Efter typiska motvalsmaximer som: ”Den här boken är en lärobok i en lära som inte går att lära ut”, resonerar Malmsten kring cliffhangers, dialoger, svåra ord, förstameningar, jaget, skrivskolor, skrivkramper etc. Alltid ur ett personligt och lätt filosofiskt perspektiv, och ofta med pennudden riktad mot varjehanda myter och romantiseringar.

Handfasta tips är sällsynta men dyker upp när man minst anar det: bevaka din förundran, gör inga liknelser, ta en ergonomisk dag, läs som en lärling. Läs, läs läs! Montaigne, Stefan Zweig, Julie Hecht, Martina Lowden. Malmsten sörjer såväl borgar- som arbetarklassens förlorade läsvanor, och uppmanar oss till ett tag i kragen. Med all den text som finns inom räckhåll för oss som lever idag har vi helt enkelt inga ursäkter för att vara obildade.

Inget är svårt, farligt eller särskilt provocerande, förutsatt att man inte är svag för misärmemoarer: (”Misärmemoarerna, det är som med riskkapitalisterna. Plötsligt är det riskkapitalisterna som äger utbildning; universitet och grundskolor, daghem och äldrevård”.)

Bara väldigt inspirerande. Man vill kunna skriva som Bodil Malmsten, men framför allt läsa, bildningstörsta, folkbilda, och vara lika sträng, generös och cool som Bodil Malmsten. Så jag vet nog vad jag ska jobba för, trots allt. Idag och om femton år.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Det underjordiska biblioteket

Om det beror på att jag i grunden är en nyfiken människa eller om det är en yrkesskada låter jag vara osagt. Men när jag ser människor läsa på tåg blir jag så otroligt nyfiken på vad de läser. Jag bara måste försöka se vad det är. Kanske är det därför jag föll som en fura för bloggen undergroundnewyorkpubliclibrary.com 

Ourit Ben-Haim tar fantastiska bilder på folk som läser i tunnelbanan i New York och publicerar dem med kommentar om vilken bok det är. I de fall boken inte har gått att identifiera får bloggläsarna gärna hjälpa till med svaret. Förutom att det är underhållande att se variationen på det människor läser tycker jag om koncentrationen i myllret. De läsande blir som små öar i rusningstrafiken. Extra fina är också bilderna med människor som går och läser samtidigt.

En blogg väl värd ett besök!

/Jenny