"Döda löv" av Tom Malmquist

På ett bokcafé kan jag ju inte bara ha kvinnliga författare. När jag hade två ”uppväxtskildringar som utspelar sig i Sverige” skrivna av kvinnor fick jag ju komma på någon manlig variant… Jag hade tittat på Tom Malmquists nya bok flera gånger: Döda löv. Tja varför inte testa den.

Det är inte en direkt uppväxtskildring utan handlar mer om att återvända till sin barndoms by. Den lilla byn på landet som Nils lämnade som 16-åring. Det blev först Musikhögskolan i Stockholm men snart var han internationellt känd bluesartist!

Men för att våga stå på scen var han tvungen att lugna ner sig… Drogerna blev nödvändiga. När han gör bort sig inför föräldrarna tappar de kontakten. Nu återvänder han till byn.

Fadern är död – men Nils kom inte till begravningen. Men så bestämmer han sig för att resa dit, utan att i förväg ha meddelat mamma att han kommer. Det är ett mycket speciellt återvändande. Planlöst hamnar Nils än här och än där och är med om både sannolika och osannolika händelser. Möter människor från sin barndom. Alla har han haft någon relation med. Vilka är de i dag, vilka var de då? Vem är Nils?

Jag gillar den! Förutom att författaren av någon anledning bytt ut alla ”och” till ”&”. Det bromsar min läsning, bromsar flytet. Annars är berättelsen fylld av härliga personer. Tom Malmquist har tidigare skrivit poesi, skönlitteratur och är kulturjournalist. Honom får jag läsa något mer av.

/Liselott

”Ett färgat liv” av Ulrika Nandra

En både ovanlig och intressant familjehistoria om rasism, fundamentalism och försoning, utspelandes i Indien, Östafrika, London och Göteborg.  Det är en roman med många bottnar som är både tankeväckande och fängslande, skriven av en journalist och författare från Göteborg med ungefär samma rötter som huvudkaraktären, och som handlar om Amal och hans förhållande till dottern Saskia.

Amal är sikh, född och uppvuxen i Östafrika dit hans föräldrar emigrerade, och efter ett gryende konstnärsskap i London så småningom där han träffar sin blivande svenska hustru Siri, hamnar han slutligen i Göteborg. Tidigt upplevde han rasismens alla ansikten – mörkhyad, men betraktad som de vita britterna i Östafrika, därefter som en föraktad muslim i Europa. Men genom sitt konstnärsskap flydde – eller frigjorde – han sig från rasismens bojor, levde liberalt och sekulärt i en svenskhet som någonstans ändå aldrig riktigt blev hans, i betraktarens ögon. Fostrade sin dotter Saskia till en självständig och stark kvinna, som plötsligt, genom sitt frigjorda handlande, kastade tillbaka honom till traditionella, sikhiska värderingar. Hur kunde det bli så?

För Saskia blev gravid med en muslimsk man från New York. Vars far vägrade låta honom gifta sig med en sikhisk kvinna. Men Saskia valde att behålla sitt barn, för att i samma sekund hon berättar detta och om sin muslimska förälskelse för sin far, bli förskjuten. På ett ögonblick förbjuds hon och barnbarnet att någonsin mer få kliva över tröskeln till föräldrahemmet. Ja, hur kunde det bli så?

Amal har nämligen stillatigande sett islams utbredning över hela världen, och senare alltmer i den västerländska. Hans övertygelse över muslimer och islams fördärv har genom tiderna förstärkts av den historiska konflikten mellan sikher och muslimer, men också genom allt som sker idag – i Europa, i Sverige - i islams spår enligt hans mening. Där Saskias graviditet blev droppen. Istället finner han sig nu bli betraktad som religiös fanatiker och islamofob både av sin fru och sina få, nära vänner. Och väljer en ny form av gemenskap i den sikhiska församlingen i det lokala templet i Göteborg. Hur kunde den tidigare så frisinnade konstnärssjälen som själv brutit mot alla tabun och traditioner plötsligt bli en företrädare för konservatism, kring en religion och sedvanor han själv inte ens vuxit upp med? Och dessutom offra närheten till sina allra närmaste, för en princip?

Finns här vägar till försoning? Till förlåtelse? Ja, här finns inga enkla svar, bara ett försiktigt närmande av problemet, i två komplexa själar som möts i Bombay av riktigt spännande skäl jag inte ens har berört här! Mycket läsvärt!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Modersmjölken" av Nora Ikstena

En nybliven mamma vägrar amma sitt barn. Istället försvinner hon iväg tills hon inte längre har någon mjölk att erbjuda. Det är inledningen till det avstånd hon håller till dottern som i stället får sin mormor som mamma. Men hon har en anledning till sitt handlande. Mamman vill inte att dottern ska riskera att få i sig någonting av allt det mörker som hon bär på. Det mörkret är ständigt närvarande. Flickan gör allt för att hålla det borta och när det kommer hjälpa mamman igenom till andra sidan, till livet.

Ja, det är en mörk berättelse. Men jag kan inte låta bli att fortsätta läsa. För det är även en skildring av kärlek och hopp. Och ju mer jag läser desto mer förstår jag mamman. Lika mycket skildrar det Lettland och dess människor under den tid de var underlydande Sovjet. Den typen av böcker finner jag allt mer intressanta. Har nyligen läst Lisa Christensens Spela roll som delvis har samma tema. Flickan i Modersmjölken föds 1969 och vi följer familjen fram till Lettland åter blir fritt. Men mamman föds redan 1944 och hennes uppväxt tar vi också del av. Jag kan inte förstå hur det är att leva utan att få säga vad man vill, att vara övervakad och begränsad att aldrig kunna göra som man själv vill. Inte få läsa, inte få resa, knappt ens tänka annat än det makten säger åt dig att tänka på. Såklart kan mamman i berättelsen inte följa detta tvingande mönster och det påverkar dem alla.

Min enda invändning är i början. Det skildras i jag-form. Mamma och barn berättar i varsitt kapitel och de särskiljs inte på något speciellt sätt. Efterhand ger det sig men till att börja med fick jag läsa om många inledningar av kapitel när jag insåg att det var en annan jag-berättare.

Boken har uppmärksammats och blivit en storsäljare i Lettland, men det är första boken av författaren som översatts till svenska.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Säg inget om Lydia” av Celeste Ng

Förra året släppte författaren ”Små eldar överallt” som blev en prisbelönt storsäljare, och nu har efterföljaren kommit. Trodde jag. Istället är detta hennes debut, skriven redan 2014, som hennes svenska förlag tydligen valt att översätta nu i efterhand när man noterat framgången. Och det var bra tänkt! Det här är också en otroligt stark och berörande berättelse om en familj, men utan den lilla, lilla humoristiska undertonen som Små eldar… hade. Här är det djupaste allvar för alla inblandade, och romanen är egentligen oerhört sorglig. Men ibland är människors liv sorgliga, och deras öden så sammanflätade att det inte går att bryta sig loss eller ändra det som blev fel. Eller? Om detta må vi fundera över när vi får följa familjen Lee under flera år, och också redan under mamma Marilyns, liksom pappa James uppväxt. Som formade och präglade dem så starkt att de blev just de föräldrar de blev till sina tre barn Nathan, Lydia och Hannah.  

För mammans livsdröm var att inte bli en hemmafru, utan ansedd läkare = att inte vara som alla andra. Pappans dröm, som kinesättling, var att inte vara någon som hela tiden var annorlunda, utan kunde smälta in, överallt, hela tiden = att vara som alla andra, d.v.s. ha många vänner och vara efterfrågad och omtyckt. När mamman sent omsider inser att hon aldrig kommer att kunna realisera sin dröm, projicerar hon den istället på sitt mellanbarn Lydia – hon ska bli den högt ansedda, välutbildade kvinnan bland alla män. Båda föräldrarna utgår ifrån att Lydia har många vänner, är populär, är synnerligen intelligent, helt enkelt har allt. Allt det där de själva traktade efter som unga. Vad de inte ser är att ingenting av det där stämmer med verkligheten. Lydia duperar dem båda, medan ingen ser vem hon egentligen är. Dock ser storebror Nath allt, men säger ingenting. Han är ju lika ensam han. Men ingen ser honom överhuvudtaget, livets all fokus ligger alltid på Lydia som ju ska realisera alla drömmar. Och Hannah, minstingen, ser ingen alls. Hon är, om möjligt, ännu mer osynlig än Nath. Och detta är väl än av sakerna som gör mest ont i mig som läsare – att föräldrarna ser bara den Lydia de vill se, och ser inte sina två andra barn över huvud taget. De finns liksom inte…  

Och en dag finns inte Lydia mer. Till slut tog det stopp. Det ofattbara och overkliga måste få en förklaring, hur kunde detta hända? Det måste vara någons fel, någon utomståendes. Vem har gjort vad, vem är skyldig? När sanningen egentligen ligger någon helt annan stans.

För fem liv söndras - och det är ingenting som sker plötsligt, efter Lydias död – utan det sker sakta men säkert, obevekligt, och de fem liven blir till småsmulor... Alla fem familjemedlemmarna har levt i sin egen lögn, oförmögna att se varandra. Och allas olika förväntningar på livet och varandra finns inbäddade i de mest triviala vardagshandlingar... som ingen utomstående skulle kunna se eller förstå. Ja, det är ett familjeöde som man inte önskar någon, men som det säkert finns flera av, där ute någonstans.

Romanen sätter spår, jag blir både ledsen och beklämd (trots att jag vet att det bara är hittepå) men jag blir också berörd på djupet eftersom de olika personerna speglar så många olika sidor som finns hos oss alla. Familjen Lee kommer jag nog att bära med mig ett bra tag, för så bra är verkligen boken, och jag önskar den många läsare som vill ha något som känns på riktigt. Egentligen säger den svenska titeln ingenting om boken, vilket däremot originaltiteln gör desto mer; Everything I never told you. Vilket är precis det som formar den här familjens öde. Om de bara hade sagt något så…. kanske det inte hade behövt sluta som det gjorde.

 /Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Vad hjärtat aldrig glömmer" av Kelly Rimmer

Jag har inte läst någon av hennes tidigare böcker men många har talat väl om dem. Denna fick jag syn på bland nyheterna i bibliotekets bokhyllor. Den verkade intressant men så kom det en massa andra böcker att läsa emellan. Jag började tveka om jag alls skulle läsa den. Är den verkligen så bra? Ja det var den! När jag väl började läsa var det svårt att sluta. Riktigt engagerande skrivet!

Den första drabbande scenen är när Alice sitter vid sin son Eddie i mataffären. Han har fått ett utbrott och det är bara att avvakta tills det klingat av. Eddie har en autismspektrumdiagnos och Alice hela liv går ut att få honom att fungera. Men idag gick det åt skogen. Maken är den som försörjer familjen och visar mer intresse för deras dotter som annorlunda på sitt sätt med IQ på 150! Alice och Wade är inte alls på samma våglängd om bästa sätt att handskas med Eddie. Så ställs allt på sin spets när Alice älskade mormor blir svårt sjuk. Men mormor lyckas förmedla att hon vill att Alice ska åka till Polen för att leta efter några människor. Men hur kan Alice lämna sin familj – hon vet att hennes man inte kommer att klara att ta hand om Eddie.

Däremellan följer vi Alina och hennes familj. De bor i Polen och nu invaderar tyskarna. Allt ställs på ända. Livet som det levt det hitintills förändras fullständigt. Det är en spännande berättelse om hur tyskarnas invasion påverkar Alina och hennes familj.

Hur Alinas och Alice berättelser hänger ihop tror jag först är självklart. Så klart det är hennes mormor som är Alina. Men efterhand som avslöjandena kommer börjar jag fundera och hur är det egentligen? Sista biten läser jag så fort jag hinner för att få reda på hur det hänger ihop. Lika intressant är att följa relationen mellan Alice och Wade.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.  

”Bungalow” av Åke Edwardson

Den produktive ”kommissarie Winter-författaren” har nu släppt sin 25:e bok – en stor och tung en (bokstavligen; 500 sidor!) - med ett rejält satsat personligt kapital; romanen känns synnerligen självbiografisk! Inte nog med att huvudkaraktären heter Kalle Edwards - hela historien förefaller om inte en uppgörelse med, så åtminstone en väldigt aktiv reflektion över, och försoning med hans eget förflutnas långa skuggor. Åtminstone om man ska tro åtskilliga intervjuer kring boksläppet. Dock hävdar han själv att den bara har självbiografiska inslag, trots att Kalle Edwards har vuxit upp både geografiskt och bokstavligt under ungefär samma förhållanden som Åke själv. Och Kalle reser i samma fotspår som Åke själv gjort en gång. Och är författare han med. Som sagt, det är svårt att inte hela tiden se Åke själv berätta om sig själv, på ett väldigt utlämnande sätt även om somligt kanske är fiktivt.

Det som jag först tror är en spänningsroman visar sig alltså egentligen vara något annat. Också. För visst finns här spänning inbyggt. Kalle Edwards reser nämligen till Sydostasien för att leta efter sin försvunna dotter Jenny, som gett sig ut på en resa i sin pappas fotspår. En resa Kalle själv gjort fyrtio år tidigare. Men plötsligt upphör kontakten – är Jenny försvunnen? Vad kan ha hänt henne – är hon utsatt för brott, är hon inblandad i brott, har hon frivilligt gått under jorden..? Men varför skulle hon göra det? Alltså beslutar sig Kalle för att åka till Bangkok där hon senast sågs, för att söka efter henne. Och denna gång blir det han som reser i hennes fotspår - han följer upp alla ledtrådar som dyker upp, och rör sig vant mellan Rangoon, Penang, Singapore och Bangkok. Men samtidigt blir det för Kalle själv och mig som läsare också en resa tillbaka i Kalles egna fotspår, allt ifrån barndomen och uppväxten till hans egna resor från 70-talet och framåt.

Mycket var tidigt trasigt med en alkoholiserad pappa, med våld och ond, bråd död. Och vad jag aldrig får någon riktig förklaring till är hur Kalle själv, med den uppväxten och det tidiga avståndstagandet till alkohol kunde falla i samma grop. Dagens Kalle i Sydostasien dricker som en svamp - sidorna känns ibland som marinerade i alkohol. Det kan inte bara vara en slumrande sjukdom i bakgrunden som ibland ger sig tillkänna, för alkoholen förefaller ha söndrat hans eget äktenskap, liksom förhållandet till Jenny från tidiga år. Hur kunde det bli så? Kan något sådant repareras? Eller gäller det bara att försöka försonas med det som blev, och med sig själv?

Jag blir onekligen väldigt berörd av Kalle Edwards, hans liv och hans öde. Om det sedan beror på arv, miljö eller de val han gör medvetet eller omedvetet spelar kanske mindre roll. Och jag njuter också – återigen – av Edwardsons språk, det eftertänksamma och reflekterande, som är hans signum oavsett om han skriver deckare eller romaner.

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Se även vilka andra utgåvor vi har av boken. 

"Varm mjölk" av Deborah Levy

Som vanligt hade jag lånat hem en hel hög med böcker till semestern… Men jag hade tydligen missat att ta hem tillräckligt med spänningsböcker! Vad är väl en semester utan spänningsböcker… Dessutom insåg jag att flera av mina favoritförfattare hade kommit med nya böcker. Då är det nimmt med e-böcker! Plöjde raskt Elly Griffiths (En cirkel av sten) och Samuel Bjørk (Pojken i snön). Jag hann även med Ray Celestine (Gangsterns klagan) och Naomi Alderman (Makten). Där emellan det var det väldigt skönt att bryta av med något helt annat: Deborah Levy (Varm mjölk). Från halsbrytande spänning och sträckläsning för att se hur det slutar var det bokstavligen som att hoppa ner i varm mjölk. Lugnt, stillsamt och behagligt (om nu att bada vi varm mjölk är behagligt). 

Jag landade i alla fall i en liten by i Spanien. Där det är sommar och hettan dallrar och relationen mellan Sofia (25 år) och hennes sjukliga mamma tar form i texten. Mamman är helt beroende av Sofia för ibland, kanske till och med oftast, kan hon inte gå. Ingen läkare hittar något fel och som sista(?) utväg ska de besöka specialistläkaren i denna lilla spanska by. Beroende, ilska, undertryckt längtan, utnyttjande av andra, funderingar på både det som varit, nuet och framtiden. 

Ja, allt detta och lite till finns med i denna underbara bok. En där jag läser lite då och då. Jag har inte en aning om i vilken riktning berättelsen kommer att utvecklas eller vad som ska hända. Den vindlar fram, jag möter en främmande värld och är nyfiken på att veta vad som ska ske. Jag njuter av läsningen. Den excentriske spanske läkaren och hans dotter (tillika sjuksköterska), badvakten som hjälper Sofia när hon bränner sig på maneter, oförglömliga Ingrid och hennes kille alla lämnar de bestående intryck hos mig.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.

”En av pojkarna” av Daniel Magariel

Det här är en synnerligen mörk historia, där den debuterande författaren har plockat stoff ifrån sin egen uppväxt. Berättelsen handlar om två – här namnlösa - bröder, den ene kanske i dryga tioårsåldern och den andre runt femton, som efter en uppslitande skilsmässa och vårdnadstvist följer med sin far, från Kansas, för att börja ett nytt liv i Albuquerque. Det är den yngre av bröderna som är berättarrösten, och vi förstår att han saknar sin mor, saknar det han minns av en trösterik barndom, men – som den superlojale son han tvingas vara – stöttar sin far i allt, även fördömandena kring modern och senare även storebrodern. För här finns något riktigt obehagligt mellan raderna. Det som från början förefaller hoppfullt blir snabbt någonting helt annat.

Vi blir varse hur fadern relativt fort faller – tillbaka! – i ett drogberoende som man anar varit en del utav äktenskapsproblematiken. Demoner som säkert funnits där även innan drogerna, gör honom oberäknelig, elak, hotfull, och slutligen grym och våldsam. Han smutskastar brödernas mor, och spelar ut bröderna mot varandra – allt i ett försök att hålla den yngre i sitt järngrepp, ett försök som den äldre genomskådat. Brödernas utsatthet gör så ont, där den vuxne de är så beroende av går allt mindre att lita på, och deras ohållbara situation förvärras för var dag. Som sista utväg ur sitt elände planerar de en flykt undan fadern, tillbaka till modern, men hur ska de kunna komma undan fadern som bevakar dem som en hök?

Det här är ingen munter läsning - det är just så tungt och mörkt som det förefaller - men trots allt finns det hopp. Ett hopp man verkligen önskar dem som lever i liknande misär i verkliga livet. Och det är väl just därför sådana här berättelser egentligen är viktigare än de mer lättsmälta. Men lite ont i magen får man…

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

Brutal verklighet – är det vad denna bok innehåller? Hur mycket är sant, är något förskönat eller gjort värre? Merete Pryds Helle baserar berättelsen på sina föräldrars liv. Eller ja, den handlar främst om hennes mamma Marie. Men så klart får jag även veta mycket Maries familj (föräldrarna Martha och Carl och syskonen). Och vilket liv… Familjen är fattig och det blir inte bättre med tiden, istället blir barnen fler och fler. Örfilar och bestraffningar är vardag, ömhet och kärlek verkar vara obefintlig… Relationerna med grannar och annat folk i grannskapet är inte lätta. 

Berättelsen börjar på den danska landsbygden och gården där Marie växer upp. Det är intressant men inte trevligt att läsa om. Ibland undrar jag varför jag läser vidare. Men jag hoppas att det ska bli bättre för Marie så småningom. Det brukar ju vara så i böcker, att det blir bättre. Så träffar hon Otto. Kan han föra in lite lycka i hennes liv? Vara hennes väg bort från gården, byn och till något bättre? Men innan den möjligheten finns mer brutal verklighet när Marie följer med den gravida grannflickan Bitten till ett hem där hon kan föda och adoptera bort sitt barn. Det är också Maries första arbetsplats och andra världskriget härjar… Allt sätter spår i Marie. 

Kanske läser jag vidare för att det är så osentimentalt, kanske var detta verkligheten för många kvinnor under 30-, 40 och 50-talen. Det får mig att fundera över vad som formade flickorna och pojkarna till kvinnor och män. De som blev snälla och de som inte blev det. De som höll sig på sin plats och de som vågade välja sin egen väg. Lyckan i att få arbeta och tjäna pengar, fastlåsningen när barnen kommer då kvinnas plats är att vara i hemmet. Går det att nöja sig med det, vara lycklig? Hur måste man då vara som person? 

Det är absolut en läsvärd bok. En berättelse som skulle platsa i en bokcirkel. För det är många funderingar som väcks, mycket som skulle kunna ventileras tillsammans med andra. Men ljus och hoppfull finner jag inte berättelsen. Men den finns med mig i veckor efter att jag läst den. Återkommer i mina funderingar. Boken kom ut i Danmark 2016 och där finns nu en fristående uppföljare. Troligen kan jag inte låta att läsa den när den (förhoppningsvis) ges ut på svenska…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson

Så har jag läst min första roman skriven av Anna Fredriksson. Valet föll på Mellan himmel och hav då jag skulle ha en ny bok att lyssna på i bilen och denna fanns till hands… Hon har kommit ut med flera stycken och jag har varit lite nyfiken på att läsa någon. 

Hon skriver bra. Den jag läste utspelar sig till största delen på Österlen och i Kiviks trakten. Men vissa delar är i Stockholm. Vi följer den vuxna dottern Josefin, hennes mamma Sally och så mormor/mamma Vanja. Josefin flyttade hemifrån i vredesmod då Sally (nykär och i ihopflyttartagen) undrade om det kanske snart var dags för Josefin att flytta hemifrån. De har knappt pratat under de senaste åren.  Under tiden har Josefin hittat kärleken, flyttat till en gård på landet utanför Kivik som hon och Harald försöker försörja sig på. Hon har också återtagit kontakten med sin farbror Åke och funnit sin mormor Vanja. 

Vanja lämnade Sally och sin man när Sally bara var 3 år. De har inte hört av varandra sedan dess och Sally vet inte ens om att hon lever. Men det gör Josefin, ändå har hon inte nämnt det för sin mamma. När så Åke dör och lämnar sitt hus till Sally ställs allt på sin spets. Sally passar på att flytta ner till Kivik för att försöka bli sams med Josefin. Men hur ska det gå med det faktum att Vanja bor i trakten? Samtidigt trivs Sally så bra i Kivik jämfört med Stockholm. 

Förvecklingar, hemligheter och så svårigheten att de knappt pratar med varandra. Turerna är många. Jag blir lite frustrerad över att de är så fega och inte kan tala med varandra. Vanja flyr konflikter, vill inte rota i det som är gjort. Sally vill mest bara bli sams med sin dotter och låter hennes vilja styra. Kommer de någonsin att bli sams och en familj… Den som läser får se…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där kan du också se vilka andra utgåvor den finns i. 

Ásta av Jon Kalman Stefánsson

Jag kan inte låta bli att läsa hans böcker. Läsningen bara flyter, sidorna försvinner. Islands natur och karghet är en del av det han skriver men i denna bok än mer om människor, livsöden, kärlek, förtvivlan och svårigheter.

Här finns den vackra Helga som inte har någon ro i kroppen utan ger sig iväg och lämnar sina barn i källaren där hon bor. Flickorna skiljs åt, fadern (Sigvaldi) går sin väg. Ásta hamnar hos fostermor, Sigvaldi träffar en ny kvinna (Sigrid) men barnen tar han inte hem. Det är så småningom Ástas dotter som kallar Sigvaldi och Sigrid för mor och far. Ástas liv hos fostermor är ändå bra fram till hon är 15 år. Då händer saker som förändrar det. Hennes liv blir också oroligt, tillfälligheter styr det åt än det ena och än det andra hållet. 

Det är som gammal hon ser tillbaka på det, minns, skriver brev och på så sätt berättar för mig som läser. Samtidigt handlar det om Sigvaldi och hans liv. Han minns också tillbaka till episoder från sitt liv där han ligger på en trottoar efter att ha fallit från en stege. Sedan finns det en författare som för berättelsen framåt, en som jag undrar vem det är. Jon Kalman Stefánsson själv eller någon annan? Men tre tydliga röster, många episoder från Àstas och Sigvaldis liv och då också från Helgas liv, för de tre var ändå en familj en gång.

Hur mycket läsningen än flyter är det ändå rörigt och lite oklart, men kanske mest för att baksidestexten säger mig att det ska handla om Ástas liv i Wien och om kärlekshistorien med Josef. Det gör det, men inte i den utsträckning som jag förväntar mig. Hade jag läst lite långsammare och med mer eftertanke så hade jag nog fått bättre struktur. Men likväl är det en sorglig och underbar berättelse om dessa tre (Ásta, Sigvaldi och Helga) och alla de i sin tur har relationer med. Det de gör rätt och fel, valen som stakar ut vägen, tveksamheterna, när egoismen styr eller deras rädsla.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Om jag försvann av Meg Rosoff och Guldgossar av Sonya Hartnett

Under hösten har jag läst två romaner som båda är skrivna av författare som fått ALMA-priset (till minne av Astrid Lindgren). Böcker som klassas till att passa för vuxna eller barn enligt bibliotekets klassifikationssystem men som egentligen är så kallade allåldersböcker. Men jag tycker båda författarna och speciellt dessa böcker kräver sin läsare eller i alla fall någon att prata med boken om efteråt för det är inga enkla ämnen som tas upp.

Böckerna jag läst är Guldgossar av Sonya Hartnett och Om jag försvann av Meg Rosoff. I båda böckerna handlar det bland annat om barn som genomskådar de vuxna. Från att lita på, tro gott om och älska sin föräldrar så ser de deras fel och brister, blir svikna, står emot och utvecklas. Jag våndas och ryser när jag läser. Av en händelse är huvudpersonerna i båda böckerna 12 år. 

Om jag försvann handlar om Mila och hennes pappa som ska hälsa på pappans vän Matthew i USA. Men strax innan de ska åka från England till USA försvinner Matthew, utan ett ord, utan ett spår. Mila och hennes pappa åker ändå. Matthew vet ju att de ska komma, han är säkert tillbaka när hans gäster kommer fram resonerar de. Men det är han inte. Ett svagt spår leder till en stuga dit Matthew brukar åka. Mila och hennes pappa packar in sig i en bil och börjar köra. En resa som inte bara tar dem flera mil på vägarna utan också blir en inre resa för Mila och en resa med många avslöjanden… 

Mila är en fascinerande tjej. En iakttagare som ser detaljer, människor och mönster och som drar slutsatser av det. Detaljer som gör att hon kan se det människor tror de att de döljer. Redan när de anländer till Matthews hus ser hon detaljer som avslöjar att det inte är något lyckligt hem. En riktigt bra bok. 

Guldgossar var jobbigare att läsa, taggig och smärtsam. Jag tror redan i början i boken att något ska hända men är det negativt, positivt, farligt? En spänningskänsla som håller i sig boken igenom. Colt och hans familj flyttar till ett nytt bostadsområde. En ganska fattigt sådant men Colts familj är inte fattiga, hans pappa jobbar som tandläkare och till skillnad från övriga familjer i området är deras hem fyllt av dyra leksaker. Varför flyttar de hit tänker jag… En situation precis när de flyttat in gör att Colt börjar se sin pappa på ett annat sätt, genomskådar honom. Han söker stöd hos sin mamma – hon bara slätar över. 

I samma område bor Freya, även hon står på gränsen till vuxenvärlden och ser bland annat sina föräldrar och deras avsky mot varandra. Varför lever de ihop överhuvudtaget? Hon söker stöd och finner det hos Colts pappa… 

Solen bränner, cyklarna rullar över asfalten och spelet mellan barnen i området och relationerna mot de vuxna fyller sida efter sida och jag har svårt att sluta läsa.

/Liselott

Beställ Om jag försvann på bibliotekets hemsida.

Beställ Guldgossar på bibliotekets hemsida. Finns även att läsa direkt som e-bok.

Barmark av Malin Nord

Barmark är en bok med eftertanke, en att läsa långsamt, grunna över ensam och med andra. Vad handlar den om egentligen? Texten är en berättelse men den innehåller så mycket mer.

Berättaren är Anja. Hon har ett gott förhållande till sin mormor Signe men inte till sin mamma. Mormor och mamma funkar heller inte ihop. Det är svårt, taggigt. Det är mycket de inte pratar om kvinnorna i släkten. Anja får höra mormors berättelse för att i sin tur kunna berätta den för sin mamma den dagen hon vill lyssna. Mormors berättelse är sorglig och drabbande. Svår att berätta i korta drag.

Utgångspunkten är Anja och hennes dotter som bor på en gård närmre gränsen mot Norge, någonstans utanför Östersund. Men snart får de inte vara kvar längre. Släkten vill ha tillbaka sin gård. Det är nu när Anja måste lämna gården som hon funderar och oroar sig för nuet och tänker tillbaka på det som varit.  Hur hon och dotter Hanne hamnat där, hur de har det idag. Anja tänker mycket på sin mormor och läser det hon lämnat efter sig i form av brev och dagböcker. Mormor som engagerade sig i motståndsrörelsen när nazisterna invaderade hennes hemland Norge. Hennes man tillfångatogs. Mormor flydde höggravid, men lämnade kvar sin son. Han skulle snart komma efter. Så blev det inte. Det är fascinerande att läsa Signes berättelse. Anjas är tyngre. Kanske för att den är i nutid? Men det är kvinnornas berättelse. Deras män, papporna till barnen är frånvarande på olika sätt. Det handlar om graviditet och barn, oro, ensamhet och rädslor. Vad och vem går att kontrollera, skydda? Det är en tung berättelse, ibland undrar jag om det ens finns hopp. Men här finns kampen för att hitta sin ro. Den är olika för alla kvinnorna.

Det finns ett driv i berättelsen som samtidigt är trög och tung. Ibland är det otydligt vem som berättar. Vem är jag och vilka är vi. Den enas berättelse flyter över i nästas. Anja och Signe om vartannat. Den skulle säkert passa som bokcirkelbok. Tidigare har författaren skrivit boken Stilla havet.

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direktsom e-bok.

Bara Alice av Maggie O´Farrell

Boken heter Bara Alice och baksidestexten säger att det handlar om henne och hennes liv. Men det stämmer inte. Jag tycker det till lika stor del är en kvinnoskildring av tre generationer där vi följer Alice, Alice mamma och Alice farmor. 

Först undrar jag lite vad det egentligen är jag läser. Känns så där intressant. Men ju mer jag läser desto bättre blir det. Det börjar konstigt. Alice verkar inte må så bra men reser från London till Edinburgh för att träffa familjen. De pratar och skrattar men Alice verkar avskärma sig lite, så går hon iväg till toaletten. Dessa fyra minuter hon är borta förändrar hennes liv. Hon ser något som drabbar henne så fullständigt att kroppen rent fysiskt reagerar. Hon reser genast tillbaka till London men är knappt medveten om vad hon gör. Senare samma dag blir hon påkörd och hamnar i koma. Var det medvetet hon tog steget ut i gatan? Familjen kommer och vakar över henne och berättelsen om Alice utvecklar sig sakta över boksidorna omväxlande i nutid och dåtid.

Jag uppmanar er att läsa den för den innehåller så otroligt mycket. Otroligt vad hon kan skriva Maggie O´Farrell. När jag läst klart är jag dock lite frustrerad för det slutar med en riktig cliffhanger. Tyvärr hittar jag inte att hon fortsatt skriva om Alice så jag får fantisera ihop fortsättningen själv.

Detta är hennes debutroman men hon har skrivit flera efter den. Just nu är hon aktuell med Det måste vara här som jag hunnit läsa och snart bloggar om. Jag har tidigare bloggat om Den hand som först höll min.

/Liselott

Reservera Bara Alice i biblioteket katalog på nätet.

Systrarna Tides sista sommar

Systrarna Tides sista sommar börjar med Dora. Hon står inför ett svårt val. Är gravid och känner sig väldigt osäker och orolig inför att bli mamma. Ska hon verkligen behålla barnet? En del i orsaken till att hon funderar på abort beror på händelser när hon var barn och tonåring. Händelser som berör henne och hela hennes familj (mamma, pappa, stora syster och lillebror). Händelser som fortfarande ger henne mardrömmar.

Hon vill finna ro och börjar med att besöka sin mamma som hon inte träffat på länge. Men när hon berättar om barnet och söker förståelse vänder sig modern kallsinnigt bort.

Varvat med Doras liv i nutid finns kapitel, ögonblicksbilder, från familjen Tides familjehistoria.  Den första tillbakablicken är från 16 år tillbaka i tiden sedan 15, 14 och 11 år tillbaka. Kvinnorna i familjen får berätta, Dora, Cassie och mamma Helen.

Så kommer jag till det kapitel där jag förstår att någon hemskt kommer att hända. Det som är systrarna Tides sista sommar. Då något händer som förändrar familjen fullständigt. Jag känner en krypande känsla som gör att jag knappt vill fortsätta läsa.

Hannah Richell bygger upp stämningen i sin historia bra. Där finns mys, sorg och klokhet invävt. Bilden av hur en familj kan trilla sönder i bitar, hur de inte kan kommunicera med varandra. Jag lyckas ta mig igenom och förbi det hemska kapitlet och det är inte utan att jag fäller några tårar här och där.

/Liselott
Boken på bibliotekets hemsida.

Nytt från Donna Tartt

Den hemliga historien, Donna Tartts debutroman, är höjd till skyarna av många svenska bokbloggare. Jag läste den i ett svep en sommar för några år sedan och sällade mig till hyllningskören.

Nu har jag påbörjat läsningen av Tartts nya roman Steglitsan och jag kan bara säga att det verkar lovande. När Theo Decker besöker Metropolitan Museum i hemstaden New York tillsammans med sin mamma inträffar en explosion som dödar ett stort antal människor, däribland mamman.

I tumultet efter explosionen tar Theo med sig en liten tavla av en fågel, en steglitsa, från museet. Eftersom Theos pappa har lämnat familjen ett år tidigare står Theo nu ensam i världen. Farföräldrarna meddelar att de kan tänka sig att betala för en hotellvistelse för Theo, men han väljer att flytta in hos en kompis familj istället.

Hela tiden finns tavlan i hans medvetande och han funderar flera gånger på att lämna tillbaka den till museet, men det blir allt svårare att förklara varför han har den ju längre tid som går efter explosionen. Där jag befinner mig i boken nu har Theo precis blivit bekant med Hobie, som restaurerar antika möbler. Hos Hobie finner han någon slags trygghet som riskerar att tas ifrån honom när pappan helt plötsligt dyker upp och ämnar ta Theo med till Las Vegas. Jag tycker att det är bra, och jag vill verkligen veta hur det ska gå för Theo. Jag anar att bistrare tider väntar för honom…

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Ingenting kan hindra natten

Delphine de Vigan väjer inte direkt för att ta upp svåra ämnen i sina böcker. Hemlöshet bland barn, mobbning på arbetsplatsen och ätstörningar har de tre böcker handlat om som tidigare kommit ut på svenska. Den senast översatta heter Ingenting kan hindra natten och handlar om författarens mamma som tog sitt eget liv vid 61 års ålder. Då hade hon levt ett brokigt liv, plågad av bipolär sjukdom under lång tid, och med ett cancerbesked hängande över sig den sista tiden. Med början i hennes tidiga barndomsår som tredje barnet i en syskonskara på 8, får man som läsare följa henne ända till slutet.

Efter att de Vigan hittat sin mamma död bestämmer hon sig för att skriva en bok om dennas liv, för att om möjligt förstå hur det kunde bli som det blev. Varför valde sammanlagt tre av syskonen att avsluta sina egna liv? Hur har hennes mamma påverkat henne under uppväxten? Varvat med kapitlen om mamman skriver de Vigan om sin egen skrivprocess, vad som får henne att fortsätta och hur det påverkar henne själv och hennes omgivning.

Det är ett tungt ämne, men läsningen blir aldrig för tung för att jag ska orka fortsätta. Beskrivningen av mamman är ingen uppgörelse, trots att det lätt hade kunnat bli det med de upplevelser som författaren har i bagaget. Det är en beskrivelse av ett liv som nog inte alltid var så lätt att leva och i viss mån även en hyllning.

Boken är inte en regelrätt biografi utan är skriven i romanform. Man hittar den alltså på hyllan för skönlitteratur på biblioteket.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Sommarboken

Den heta lata sommardag jag öppnar Sommarboken passar den som handen i handsken. Jag känner av hettan både fysiskt och mentalt. Huvudpersonen Beth tar mig nämligen med till de sommarveckor hon tillbringade hos sin mamma Marika, från det hon var 10 till 16 år. Varje sommar for hon till mamman och Zoltáns hus på den ungerska landsbygden, till Villa Serena. Solen, hettan, dammet och naturen var ständigt närvarande dessa korta veckor, fyllda av moderns intensitet och livsglädje. Där var livet helt annorlunda för Beth, jämfört med vardagen hemma hos pappa.

Vad Beth inte vet är att sommarveckorna i Ungern finns bevarade i Marikas fotoalbum kallad just Sommarboken. Men albumet rymmer inte bara ljusa minnen utan även sorg och saknad.

Sommaren Beth fyllde 16 var sista sommaren hos Marika. Beth lämnade landet och Marika för att aldrig återvända. Nu flera år senare kommer pappan oväntat på besök till henne i London. Med sig har han ett paket skickat från Ungern. Något han tänker kan vara viktigt och vill överlämna personligen. Bara åsynen av paketet, frimärkena och texten på det, återkallar minnen Beth sedan länge stoppat undan.

Paketet lämnas kvar av fadern när han åker. Beth kan inte låta bli att öppna. För det är inte Marikas handstil på paketet, det är Zoltáns. Men varför skulle han skriva till henne? Det medföljande brevet säger att Marika är död, och så håller Beth i Sommarboken, fylld med Marikas minnen av Beths somrar hos henne. Beth bläddrar, det bortträngda kommer upp till ytan och jag är med. Följer hennes somrar i Ungern, hennes uppväxt, utveckling, kärlek, glädje och sorg. Slutligen får jag reda på vad som hände den där sista sommaren i Ungern. Vad Beth valde, varför och hur det formade hennes liv.

En mycket bra debutbok av Emylia Hall, där jag blir rejält överraskad på slutet. Jag ser gärna att författaren skriver en del två. Återigen en bok som var svår att att lägga ifrån sig.

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Harold har blivit nästan helt tyst sedan han

pensionerades från bryggeriet för ett halvår sedan. Hans fru Maureen är glad om han förflyttar sig så mycket som till garaget och att han svarar på tilltal. Läget är stabilt men vardagen monotont enahanda. Så dyker det upp ett brev från Queenie som var arbetskamrat med Harold för länge sedan. Hon berättar att hon vårdas för cancer och att hon tänkt mycket på honom. Det som nu sker vid köksbordet är en metamorfos. Harold förvandlas. Han rörs, gråter och agerar. Ett brev skall skrivas och postas omedelbart.

När Harold ändå är ute för att leta upp en brevlåda kan han ju lika gärna leta upp nästa så att brevet kommer fram snabbt. Och eftersom det var skönt att röra på sig, och en viss rastlöshet finns i kroppen, så går Harold vidare. I skjorta och slips, seglarskor och vindtygsjacka börjar Harold vandra iväg. Tanken formar sig knappt, han sätter bara den ena foten framför den andra och nästa dag, efter en natt på pensionat, vandrar han norrut mot hospicet där Queenie finns.

Harold är inte i form, fötterna och kroppen reagerar våldsamt och tur är att han möter vänliga människor som lyssnar och ger tips. Efter omplåstring börjar börjar Harold sakta njuta av sin färd. Tankarna kommer och går, en del så smärtsamma att han knappt kan nudda vid dem, andra förundrar honom. Vad hände med den glada Maureen, vilka svek fick hans son att undvika honom? Förtvivlan över att ha blivit utslängd av sin far och ännu tidigare övergiven av sin mor. Tiden är inne att möta demonerna.

Åttio mil är det till Queenie. Avståndet och det långsamma vandrandet rimmar inte riktigt med att det är bråttom, men Harold ser sin vandring som en botgörning och att själva gåendet skall få Queenie att bli frisk. Så där är han nu vid dikesrenen med en plastpåse med lite tvättmedel och en flaska vatten. En tidning får fatt i historien om den ensamme pilgrimen och det blir uppståndelse och människor söker upp Harold. Den lugna ensamma färden är ett minne blott.

Det är svårt att släppa boken om Harold. Resan är ju också en inre strapats vilket gör att vi verkligen lär känna den försynte och sympatiske Harold. Att vandra iväg när livet tar en vändning är en egen genre bland romanerna. Nu har jag själv inte läst så många men drar mig till minnes Anders Paulruds Kärleken till Sofia Karlsson och författarna Constance Beresford-Howe och Anne Tyler som båda skrivit om kvinnor som reser sig upp och går. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på David Lynch fina film The Straight Story om mannen som åker gräsklippare över hela den amerikanska kontinenten för att söka försoning med sin bror.

/Annika

Reservera Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd i bibliotekets katalog
Författare är Rachel Joyce

Jag biter i apelsiner

 

 

Annakarin Thorburns debutroman Jag biter i apelsiner är en sann läsfest, i synnerhet för frukterianer. Det nojsas med hallon, jordgubbar, och blåbärsfläckiga kinder. Klibbig apelsinjuice droppar från hakor eller hälls över solvarma skulderblad.

 

Och så sovs det mycket. ”På nattduksbordet står det juice och smörgåsar. En lapp: Stanna i sängen, jag kommer hem på lunchen”, är en för romanen typisk meningskombination. Det unga, namnlösa berättarjaget dväljs i något slags evigt försomrig teletubbies-värld. Hon löptränar i den sött grönskande skogen, pluggar lite franska, gullar med sin tokige konstnärskille Ödlan, eller ligger och sölar med egenpressade frukter på balkongen.

 

Till synes ekonomiskt obekymrad. Folket bakom debattbocken Skitliv – om driftiga, och inte alls bortskämda, 80- och 90-talister på en hopplöst osäker arbetsmarknad – torde således betrakta Jag biter i apelsiner som fiendens propaganda.

 

Thorburns syfte är dock knappast generationsskildrarens. I berättarjagets infantila hallonsnårstillvaro sker framförallt en psykologisk botanisering. Detta efter att hon förälskat sig i den mystiske halvfransosen Lo.

 

Vad som hade kunnat utveckla sig till en klassisk chick-litintrig (vem ska hon välja, trygga Ödlan eller spännande Lo?) blottar succesivt allt större och svartare densiteter. Affären med Lo river upp obearbetade minnen från ett svek i det förflutna, som tycks hindra berättarjaget från att spränga kokongen och möta livet som fullvuxen människa.

 

Om jag läser rätt, vill säga. Att det naiva berättarperspektivet hålls intakt innebär en intressant osäkerhet på hur Thorburn egentligen vill att vi ska uppfatta hennes protagonist. En osäkerhet som limmar fint med det lite drömskt halvpoetiska men aldrig svårforcerade språket. Jag biter i apelsiner tål en hel del tankeverksamhet, och jag ser fram emot att få följa Thorburns fortsatta författarskap.   

/Martin

Foto: Nora Bencivenni

Reservera boken i bibliotekets katalog