"Likblomman" av Anne Mette Hancock

Det hela börjar med en kvinna på flykt, Anna. Ständigt vaksam, ständigt beredd att fly. Men vad flyr hon ifrån?

Den andra kvinnan i boken, Heloise, är journalist och arg och besviken på sig själv. Det går inte att lita på någon. Hon har precis gjort bort sig och inte dubbelkollat sina källor. Gigantiskt klamp i klaveret och ”ledig” från jobbet på tidningen Demokratisk Dagblad.
Så får hon ett brev till tidningsredaktionen från ovannämnda Anna! En kvinna som är efterlyst för ett brutalt mord. Hon skriver att hon mördar för hämnd, men inte är klar. Men varför kontaktar hon Helosie? Brevet, särskilt avslutningen, är så konstigt skrivet. Så klart kan hon inte låta bli att börja forska i det hela. Så får Heloise ett brev till, hem till sig, trots att hon har hemlig adress. Inte nog med det för Anna verkar känna henne – hur är det möjligt?

Den tredje personen som dras in i det här är polisinspektör Erik Schäfer. En kvinna har sett Anna, i Provence.

Så får Heloise ett inlägg på sitt instagram, det är det någon i hennes lägenhet. NU! Är det Anna? Heloise larmar polisen och snart är även Erik Schäfer där. Tempot dras snabbt upp i denna bok. Den ena händelsen efter den andra, ledtråd läggs på ledtråd och det är otroligt spännande och oförutsägbart. Slutet är passande…

Det bästa av allt – det kommer en bok till i serien om Heloise och Erik! Jag köar redan.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Krokodilväktaren" av Katrine Engblom

Jag har fått en ny favorit i deckargenren. Krokodilväktaren blev en glad överraskning med sin välskrivna intrig och sina övertygande personbeskrivningar.

Huvudpersonerna är polisinspektörerna Jeppe Körner och Anette Werner vid Köpenhamnspolisen. Tredje huvudpersonen är den pensionerade akademikern Esther de Laurenti. Esther är hyresvärd till två unga kvinnor och en äldre man i huset där hon själv är barnfödd. Den ena kvinnan, Julia hittas mördad i sin hall med ett mönster inristat i ansiktet. Det som förbryllar är att mordet är beskrivet i Esthers deckarmanus som hon skriver på som i stort sett ingen har sett och som dessutom skrevs 3 veckor före mordet…

Det är sällan jag läser 2/3 av en deckare utan att ha minsta misstanke om vilken som är mördaren, men i Krokodilväktaren stämmer det precis.

Detta är författarens första bok men på danska finns det 3 titlar till utgivna. Jag väntar med spänning på att de ska översättas till svenska så jag får fortsätta läsa om Jeppe, Anette och Esther.

/Anneli

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du även andra utgåvor av boken. 

En ny tid av Ida Jessen

En härlig bok som jag gillade. Men som är lite klurig att beskriva. Året är 1927 och vi träffar Lilly vars make ligger på sjukhus, döende förstår jag. Snart är han borta. Men hur var deras äktenskap? Vad känner hon? Sörjer hon honom? De verkar inte prata så mycket med varandra. Han är ortens läkare (doktor Bagge), hon den inflyttade lärarinnan (Lilly). Varför flyttade hon till denna lilla by på en blåsig hed på Jylland? Hur träffades de? Varför gifte de sig? 

Allt detta är saker jag skulle kunna läst i hennes dagbok – om hon skrivit någon. Hon började när hon skulle flytta till byn men sedan blev det inte mer skrivet. Men lite får vi reda på nu i efterhand i en stillsam berättelse, en där det egentligen inte händer så mycket. Men hur sammanfattar man drygt 20 år i en tunn bok. 20 år av liv, val och händelser som sammanfattar hennes liv fram till nu.

Det intressanta är att författarens nästa bok (Doktor Bagge) handlar om maken. Ser fram emot att få läsa den när den kommer på svenska.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Flickorna på englandsbåten av Lone Theils

Det händer då och då att när jag läser om författarens andra bok så blir jag nyfiken på att läsa den första. Så var det med danska författarinnan Lone Theils. Hon har börjat en serie om journalisten Nora Sand. Nu har hon en andra del på gång så då passade jag på att läsa hennes debutroman Flickorna på Englandsbåten. 

Utrikeskorrespondenten Nora Sand skriver för en dansk tidskrift och bor själv i London. Resorna fram och tillbaka till hemlandet och tidskriften hon är anställd av är många. Än fler blir de när hon snubblar över en väska i en antikaffär. Den går inte att öppna i affären men något finns inuti. När hon väl får upp den finns där foton av flickor. Det en fångar hennes intresse då det är taget på båten mellan Danmark och England. Hon nystar vidare och upptäcker att flickorna på fotografiet är försvunna sedan flera år. Hur har de hamnat i väskan? Vem tillhörde väskan? Nora gräver vidare, snart verkar hon vara något på spåret. Något som blir väldigt spännande för mig att läsa och farligt för Nora själv!

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Minnespusslet av Agnete Friis

En lättläst deckare som utspelar sig i en by ute på danska västkusten. Den handlar om den unga, ensamstående mamman Ella som har levt ett hårt liv. Hon fick en son redan som 16-åring, dricker mer alkohol än vad som är nyttigt och hankar sig fram så gott det går. När socialen hotar att omhänderta hennes son sticker hon iväg till sitt barndomshem.

Man förstår snabbt att något riktigt otäckt hände i hennes barndom även om Ella själv har förträngt alla minnen. Hennes uppväxt kantas av olika fosterhem, utåtagerande beteende och alkohol för att glömma.

Boken skiftar mellan nutid och Ellas minnesglimtar som dyker upp om barndomen. Hon försöker först undvika att minnas men bestämmer sig sedan för att ta reda på vad som egentligen hände. Första steget på vägen är att prata sin gamla farmor som bor på servicehemmet.

Boken går fort att läsa och jag bläddrar villigt vidare för att se om jag gissat rätt på lösningen. Författaren har tidigare skrivit kriminalromaner tillsammans med Lene Kaaberböl.

/Anneli

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.

Effekten av Susan

Högoktanig action bland Köpenhamns traditionstyngda institutioner och välsituerade villaområden kryddat med syrlig svart humor, kan det vara något? Den som tidigare läst Peter Höeg vet att han fångar upp tendenser i vår samtid och blandar friskt mellan berättarstilar. Här en mix av detaljrikedom på molekylnivå till utsvävande framtidsscenarier vilka blir mer och mer skrämmande ju längre jag läser.

Susan Andersen är en hängiven världsberömd fysiker. Hon ser fysiska samband och lagar överallt i sin vardag, även när det gäller relationer. Men nu har hon hamnat i knipa och för att komma loss pressas hon att leta reda på ett dokument, vilket visar sig vara högintressant. En Framtidskommission som förutsåg hot och händelser fick lägga ner sin verksamhet, men protokoll finns gömda någonstans. De som kan tänkas veta något faller som käglor. De dör precis innan Susan och hennes familj hinner söka upp dem. Någon följer tätt i deras spår, starka krafter verkar veta familjens rörelser in i minsta detalj. Och så drar det vidare ut i Öresund, ner i kulvertar och upp i luften.


Effekten undrar ni kanske, vad menas i titeln: Effekten av Susan? Jo Susan har en mycket speciell talang, hon kan få människor att säga det de tänker. Överrumplade och generade blir de rädda för Susan. Denna talang använder sig Susan av som vapen vilket bidrar till att skruva åt thrillern om den hemliga Framtidskommissionen ytterligare.

Stundtals är jag road, ibland rycks jag med i den skruvade handlingen och vad det lider får jag kläm på vad jag tror Peter Höeg vill. Han vill roa oss en stund under galjen.
/Annika

Reservera Effekten av Susan i bibliotekets katalog

Detta borde skrivas i presens

Hon har råd med hyran för en tid men inte mycket mer. Boendet är spartanskt, köksbordet plockas in från ett av uthusen. Huset ligger vid järnvägsspåret och tågen far förbi, vissa stannar. Förevändningen för boendet är att hon ska studera.

Men även om Dorte tar tåget till Köpenhamn går hon inte till skolan. Hon driver mest bara runt. Verkar inte orka ta sig för någonting. Vi ser allt genom hennes ögon, även de hon möter. Paret som missar tåget och sover över hos henne, killen i stationshuset och hans flickvän, mostern med flera. Helt vanliga människor, några lite trasigare än andra. Eller är de kanske helt normala?

Vi får också inblick i Dortes liv innan flytten till huset vid järnvägen. Det hon flyttat till och ifrån.  Föräldrarna som hon gör mycket för att undvika. Vill hon komma bort från deras omsorg? Per som hon flyttar ihop med på hans föräldrars gård. Hon är nog ganska lycklig där eller kanske inte. Det skildras mer som att det bara händer. Hon verkar välja minsta motståndets lag och följa andra. Hur det blivit så, och hur hon hamnade ensam i huset vid järnvägen, kryper fram vart efter sidor vänds. Eller får jag riktigt reda på det? Jag tror det, men kanske du ser en annan förklaring.

Danska Helle Helle skriver inga tjocka böcker men hon skriver på sitt sätt. Denna senaste, Detta borde skrivas i presens, gillar jag bäst. Jag kan gå tillbaka, vända och vrida på det hon skriver och fundera mycket över hur händelserna i Dortes liv hänger ihop. Men jag har inte kommit på vad som borde skrivits i presens…

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Går det att förlåta?

Någon gör ett moraliskt felsteg och tiger, en hemlighet har blivit till. Det hemliga gör att familjemedlemmar som som inte alls medverkat eller känner till vad som hänt blir påverkade utan att inse denna märkliga skuldspiral. 

Kan det vara så att om man inte avslöjar och talar om hemligheter, att de ändå verkar inom familjen och förs vidare till nästa generation?

Det är grundidén i Hanne Vibeke Holsts senaste bok Förlåtelsen. Allt börjar i en prästfamilj i Nordjylland i slutet av 1930-talet och vävs så sakta ihop med Berlins Statsoperachef Helena Tholstrups något spända möte med sin dotter Sofie 2011.

Jag vill inte avslöja så mycket mer av handlingen för att inte förstöra läsupplevelsen. Förlåtelsen är bitvis ett rent nöje att läsa, särskilt familjekrönikan från ockupationens och kristidens Danmark. Boken har som sagt även ett annat skikt. Men om du inte vill fundera över moralfilosofiska frågor om lögner och individuella ställningstaganden går det ändå utmärkt att bara läsa en bitvis fängslande roman.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

August och Siri

2012 – det stora Strindbergåret!... Eller är det snarare fråga om det stora August-och-Siriåret? Bokcirklar, tv-serier och varenda jäkla stockholmare – alla tycks hopplöst insnöade på Strindbergs högljudda bryderier med just sitt första stormiga äktenskap.   

Orsakerna satt jag och grunnade på i förra veckan, då jag såg Per Olov Enquists gamla debutpjäs Tribadernas natt på Stockholms stadsteater (jag hade semester, tro inget annat).

Tribadernas natt utspelar sig under en repetitionskväll på Dagmarteatret i Köpenhamn. Året är 1889 och August Strindberg och Siri von Essen ligger i skilsmässa. Likt förbannat är det Augusts pjäs Den starkare som Siri ska skådespela i, och det tillsammans med väninnan Marie David, som enligt August har för ovana att slicka på Siri. Viggo Schiwe – en gång Jean i Fröken Julie (mot just Siri) – ska regissera, ett företag som genast stöter på patrull. August Strindberg själv ämnar nämligen närvara vid repetitionerna.

”Manligheten under lupp” förefaller vara ett nödvändigt alibi för att kunna läsa Strindberg på 2010-talet, och Dagmarteatrets triangedrama vecklar tacksamt ut sig inför detta perspektiv. Grälen i Tribadernas natt grundar sig i Strindbergs komiska behov av att i konstens och rättvisans namn ställa sin kvinnliga omgivning inför skranket. ”Ni ser här … framför era häpna och bedårande ögon … den svenska litteraturens galten Särimner!”, utbrister Siri uppgivet, less på att om och om igen slaktas av Augusts penna.

I Stadsteaterns uppsättning tycks emellertid även författaren en aning trött på diktens skoningslösa dränering av privatlivet. Det är med stor möda som Shanti Roneys August kryper fram ur sin cylinderhatt och nogsamt knäppta ytterrock, för att sedan trippa runt på scengolvet med små, försiktiga steg. Strax bakom den eld som vi är vana att förknippa Strindberg med anas i pjäsen något slags misströstan inför det konstnärliga utanförskapet. I ett brev till Axel Lundegård skrev Strindberg en gång: ”Genom mycken diktning har mitt liv blivit ett skuggliv”. Raden verkar ha varit en viktig utgångspunkt för Enquist.

Om man som publik lägger facit åt sidan kommer insikten om det både ekonomiskt och mentalt våghalsiga i Strindbergs kamp med att föra den svenska litteraturen in i modernismen. Tydligast blir det i dialogerna mellan August och den lesbiska rivalen Marie David. I förolämpningarnas hagelskurar framträder plötsligt en rörande sympati mellan dessa båda rebeller, som exempelvis den tråksnälle Wiggo Schiwe aldrig kan förstå sig på.

I vilket fall – något decennium senare förklarade Strindberg följande: ”Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster.” Han ansåg sig vara färdig med det naturalistiska och självbiografiskt bottnande berättandet. Och med bara två volymer Knausgård kvar att översätta kanske dagens svenska gubb-lit snart kan säga sig vara detsamma. Och kanske är det därför Siri von Essens trötta blick dröjer sig kvar så länge. Just detta Strindbergår.

Så innan det är dags för nästa jubileum – se eller läs gärna Tribadernas natt. Pjäsen har påpassligt nog just återutgivits, tillsammans med Enquists essä Målet mot fröken Julie, samt manuset till den nyligen repriserade tv-serien Strindberg. Ett liv.

/Martin  

Reservera boken i bibliotekets katalog

Nya danska mord

Jussi Adler-Olsen har kommit med en ny bok om Köpenhamnspolisens avdelning Q, Journal 64. En kvinnas hämnd för gamla kränkningar och övergrepp står i centrum denna gången och medhjälparen Assad blir en allt större gåta för Carl Mörk. Assads handlingar tar honom in på farliga vägar och Mörk får komma till undsättning.

Jag upplevde att den förra boken i serien, Flaskpost från P, var lite seg i början för att sedan ta sig bra på slutet och så är det även med denna del. Den börjar trögt men slutar riktigt bra.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Astas bok

Tre kvinnor är i fokus i Astas bok. Den första är Asta, dansk invandrare i London i början av 1900-talet, som börjar skriva dagbok för att ha någonstans att kunna beklaga sig över sin tillvaro och sitt kärlekslösa äktenskap. Swanny är dottern som sent i livet får beskedet att hon möjligen inte alls är Astas dotter. I sökandet efter sin sanna identitet publicerar Swanny dagböckerna på 70-talet, efter Astas död. Ann, Astas barnbarn och Swannys systerdotter är den som på 90-talet summerar alltihop och berättar historien om vem Swanny egentligen är.

Berättelsen hoppar mellan olika decennier och vissa kapitel består av Astas dagboksanteckningar. Dessa kapitel inleds med en passage på danska vilket gör att de känns väldigt autentiska. Sammantaget är det fängslande läsning.

Barbara Vine är pseudonym för deckarförfattarinnan Ruth Rendell. Enligt litteraturdatabasen Alex föddes hennes mor i Sverige, växte upp i Danmark och flyttade till England 1905. Det är samma år som Astas bok börjar. Måhända finns det drag av Vine/Rendells mor i Asta?

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

En Augustvinnare?

  




De nominerade till årets Augustpris presenterades i veckan. I den skönlitterära klassen sätter jag några slantar på Amanda Svenssons Välkommen till den här världen:, ett öresundskt triangeldrama i vilt sprakande technicolor.

Greta, typ tjugotre, har fått nog av den vegeterande bohemtillvaron kring Möllevångstorget i Malmö. Hon flyr till den hägrande nöjesparksstaden på andra sidan vattnet, där lamporna är kulörtare, människorna snyggare, känslorna starkare.

Väl över bron träffar hon Simon, som jobbar med ”art works” och blivit killen i ropet. En hipster, som ungdomen plägar säga. På köpet kommer Simons barndomsvän Claus, vars neurotiskt urflippade uppenbarelse tär på både Greta och läsaren. För romanen fyller han dock en viktig funktion. Den triangel som Svensson flaggat för blir i och med Claus komplett. Om än med förödande spänningar...

I Claus gror svartsjukan, även om den tar sig socialt säregna uttryck. Jag kommer att tänka på en spännande helsida i DN från förra veckan. Den presenterade forskning som påstår att det digitala nutidssamhället gör oss kognitivt överbelastade. Det kan innebära att empati och andra särskilt nyansrika känslor och egenskaper, som behöver lugn och ro för att kunna utvecklas, får stå tillbaka.

Jag antar att Amanda Svenssons karaktärer lider av detta symtom. De är till synes oförmögna till mellanmänskligt finlir. Dialoger förs genom uppskruvade monologfragment, och hela romanen känns ibland som ett kaotiskt kollage av förvuxet tonårs-euforiska facebook-uppdateringar. I Gretas partyglittrande Köpenhamns-universum tycks allt bli till popmusik, till poser. Hon förefaller nöjd när Simon verkar älskar henne för den han tror att hon är.

Amanda Svenssons lyckas verkligen fånga det där – den framstressade känslan av att vilja åt något nytt och sprakande, snarare än något äkta. Språket är mer experimentellt här än i debuten Hey Dolly från 2008, men samtidigt mer stilsäkert. Förbannat stilsäkert. Ett av många imponerande grepp är hur hon lyckas skildra Simons upplevelse av Gretas taffliga försök till att prata danska… på svenska! Läs, så fattar ni.

Och trots (eller kanske tack vare) att Välkommen till den här världen: till stor del utspelar sig i Danmark, kan man konstatera att Svensson nu på allvar etablerat sig som en osentimental, oinskränkt och absolut nutida malmöskildrare av rang. Fjärran kockumskranen, gamängerna på Bullen och bitterljuva O-Kvinnan!-utrop.

/Martin

Foto: Andreas Rasmusson

Reservera boken i bibliotekets katalog

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet av danske författaren Jussi Adler-Olsen är första delen i serien om kriminalinspektör Carl Mørk. Mørk har precis kommit tillbaka till arbetet efter att ha varit med om ett ingripande som gick snett. En av hans kollegor dog och en annan fick men för livet. Själv klarade han sig undan med endast skrapsår men har väldiga skuldkänslor för det som hänt. Eftersom han även innan olyckan var en ganska obekväm person att arbeta med bestämmer sig polisledningen för att förpassa honom till polishusets källare där han ska basa över den nyinrättade avdelning Q, en avdelning för gamla olösta fall.

Hans första fall att nysta i blir den unga politikern Merete Lynggaards försvinnande. Vintern 2002 försvann hon spårlöst under en båtresa till Tyskland. Ingen kropp återfanns och hennes enda ressällskap, den handikappade brodern Uffe, är inte kontaktbar. Som läsare förstår man snart att tiden är knapp...

Det är svårt att förklara varför jag fastnar för boken. Intrigen är inte så olik från vilken deckare som helst, ändå blir det svårt att lägga den ifrån sig. Jag är fast, och vill läsa mer av Adler-Olsen. Tur att nummer två i serien, Fasanjägarna redan har kommit ut!
Bok nummer fyra i serien om avdelning Q, Flaskpost från P, kom ut redan i februari. Det kan ha att göra med att den fick Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln 2010.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog