Swede Hollow av Ola Larsmo

När det gäller synen på den svenska emigrationen till Amerika under slutet av förra sekelskiftet så är vi nog alla väldigt hårt präglade av Vilhelm Moberg. Det är Karl-Oskar och Kristina vi ser framför oss, det strävsamma och dugliga lantbrukarparet som lyckas med att skapa sig en framtid på andra sidan Atlanten. Ola Larsmo ger en annan bild av den svenska emigrationen. Många emigranter hamnade som arbetare i de större städer, och det är dessa personer Larsmo skriver om.

Ola Larsmos roman (eller jag skulle snarare vilja kalla det en dokumentärroman) handlar om Swede Hollow och dess invånare. Under slutet av 1800-talet växer det fram en kåkstad i Saint Paul, Minnesota, USA. Den byggs framför allt av svenska emigranter, och får namnet Svenska Dalen eller Swede Hollow. Det är värsta sortens slumområde, där de allra fattigaste hamnar. Så fort man får möjlighet så flyttar man därifrån, dödligheten är också hög. Sjukdomar härjar på grund av de fruktansvärda hygieniska förhållandena, och för lite mat gör det inte bättre. Finns där ett ledigt hus (eller ja, skjul skulle vi snarare kalla det) är det fritt fram för vem som vill att flytta in, så länge hyran på en och en halv dollar i månaden betalas. Männen försörjer sig på olika dagsverken, många får jobb på järnvägsbolaget. Kvinnorna tar jobb som hembiträden, sömmerskor och i en del fall förekommer prostitution.

I boken får vi följa familjen Klar, som sommaren 1897 utvandrar från Örebro. Det är Anna och Gustaf, och deras tre barn Ellen, Elisabet och Carl. Efter ett halvår i New York hamnar de i Swede Hollow, tillsammans med andra som de har lärt känna under överfarten. Det blir en tuff tillvaro för dem, frågan är om de verkligen fick det så mycket bättre än i Sverige. Men det är inte bara önskan om en bättre framtid som fick dem att emigrera, Gustaf har ett annat skäl också. Berättarperspektivet skiftar för varje kapitel i boken. Ibland är det Anna eller Gustaf, ibland något av barnen. Även andra personer får komma till tals och berätta sin historia. Den som jag fastnade mest för är Inga från västkusten, som emigrerar själv för att förhoppningsvis få arbete som hembiträde. Hon är en driftig kvinna, en ledargestalt. Påläst, kunnig och vet hur hon ska få den information hon behöver blir hon något av en ledare för svenskarna som emigrerar med fartyget Majestic sommaren 1897. Det är hon som får gruppen att söka sig till Swede Hollow, där hon har hört att det finns arbetstillfällen.

Det finns inte mycket skrivet om Swede Hollow, bara några tidningsartiklar från den tiden och bandinspelningar från 70-talet med människor som växte upp där. Så Larsmos roman fyller väl sitt syfte, att ge röst åt de svenskar som inte fick en så bra tillvaro ”over there”. Och det är lätt att dra paralleller med dagens emigrantströmmar.

/Jonna

Reservera boken i bibliotekets katalog eller läs den direkt som e-bok. 

Den röda adressboken

Doris har levt ett långt liv, snart är hon 97. Tanken är klar men kroppen är skral. Där hon sitter vid fönstret har hon
sina käraste ägodelar, en adressbok och en bärbar dator. Hennes enda släkting är systerdottern som bor i Kalifornien. Men trots avståndet ser båda till att prata ofta över nätet. Doris har lärt sig att skypa.

Det händer inte så mycket i Doris liv nu för tiden, de flesta av hennes vänner är döda och det påminns hon om  allt för väl när hon kikar i sin röda adressbok. Den har hon burit med sig hela livet. När någon gått bort skriver hon Död efter namnet.

Efter det att hemtjänsten lämnat henne är det bara ekorren utanför fönstret och väntan på att Jennys familj skall vakna på andra sidan jordklotet som är ljuspunkterna under dagen. Tankarna går till de kära som levt. För varje namn i adressboken finns så många minnen; goda och hemska, kärlek och smärta. Så många öden bakom namnen.

Doris fick tidigt klara sig själv. Familjen hade inte råd att ha henne hemma. Det var inte lätt att utan utbildning ta sig fram i världen, ändå har hon fått uppleva både Paris, New York och England, fast inte alls så glamoröst som man kan lockas att tro. Minnena skriver hon ner. Ocensurerat berättar hon om hemlängtan, svek, övergrepp, stor kärlek och och här sitter hon nu och kan knappt gå. Hon gör ett försök att resa sig men yrseln tar över.

I Los Angeles blir Jenny förtvivlad när hon förstår att något hänt Doris och bestämmer sig för att äntligen resa till Sverige. Mot slutet av boken blir det riktigt dramatiskt och romantiskt.

"Under varje gravsten ryms mycket kärlek". Så står det så fint i slutet av boken och det är det lyckas Sofia Lundberg påminna oss om genom Doris berättelse om Den röda adressboken.
/Annika

Reservera Den röda adressboken i bibliotekets katalog