"Simma med de drunknade" av Lars Mytting

För en tid sedan läste jag boken Systerklockorna av Lars Mytting och blev alldeles förälskad. Så pass att jag inte vågade läsa något nytt av samma författare på ett tag av rädsla för att bli besviken. Men till slut kände jag att det var dags att öppna Simma med de drunknade. Jag blev så tagen att jag läste boken två gånger på raken!

Simma med de drunknade är en oerhört spännande släkthistoria, där vi får följa med Edvard från Gudbrandsdalen i Norge, till Shetlandsöarna utanför Skottland och krigskyrkogårdar runt Authuille i Frankrike.

Hösten 1974 hittades Edvards föräldrar döda i Frankrike. De hade trampat på en kvarglömd mina från första världskriget. Den treårige Edvard var försvunnen, men upptäcktes fyra dagar senare på en läkarmottagning tolv mil bort. Ingen förstod hur han hamnat där. Edvard växer upp hos sin farfar på en potatisgård i Norge.

Bakom farfars hus i Saksumdalen växer björkar som farfars bror, Einar, spänt järnband om för att skapa flambjörksträ. Einar var möbelsnickare, jobbade i Paris på 30-talet, flyttade senare till Shetlandsöarna och blev skjuten i Authuille i Frankrike under andra världskriget 1944. Farfar och hans bror var ovänner under större delen av livet, främst beroende på att farfar stod på tyskarnas sida i kriget.

Redan i början av boken dör Edvards farfar. Begravningsbyrån berättar för Edvard att det redan finns en kista utsedd åt honom, och av prästen får Edvard veta att det är Einar som snickrat den. Den är i flambjörk och skickades till Norge från Shetland 1979. Vad betyder detta? Lever Einar fortfarande?

Tillsammans med flickvännen Hanne röjer Edvard huset efter farfar och hittar fem kuvert med familjens viktiga papper, pass och anteckningar. Stora frågor uppstår. Lever Einar? Varifrån kommer Edvards mamma? Vad är det för arv som verkar finnas i Authuille?

Edvard bestämmer sig för att ta reda på sin familjs historia. Han börjar med att resa till Shetlandsöarna för att hitta spår efter Einar.

Du som ännu inte läst den här berättelsen har en riktig läsupplevelse att se fram emot. Själv funderar jag på om jag ska läsa den en gång till. Kanske på norska den här gången.

/Sara

P.S Vill du veta vad Liselott tyckte om boken när hon läste den 2016 så finns det i bloggen.

”När bergen sjunger” av Phan Quê Mai Nguyên

Ett beklämmande, men samtidigt oerhört vackert skildrat stycke nutidshistoria av det starkare slaget! För trots att jag vuxit upp med Vietnamkriget i bakhuvudet är en djupgående inblick i en hel släkts öden och vedermödor någonting helt annat. Visst är allting fiktivt, men det är ändå inspirerat av författarens egen familjs och bekantas upplevelser, och de är garanterat inte unika i sitt slag. Och det är ju just detta som är det beklämmande. Men det är så välskrivet och fint berättat att man med lätthet ändå orkar ta sig igenom en fruktansvärd epok i världshistorien. Och den får vi del av genom Dieu Làns berättelser om sin uppväxt för dotterdottern Huong, medan bomberna kreverar runt omkring dem.

Vi får lära känna den unga Dieu Làn, som växer upp i en hårt arbetande, men välbärgad jordbrukarfamilj, vars öde slås i spillror första gången när japanerna brutalt halshugger hennes älskade far framför ögonen på henne. Nästa gång livet omkullkastas helt är när den kommunistiskt drivna jordreformen 1955 får människor att gå bärsärk i konfiskerandet av deras förfäders gård, och dödar hennes bror som hon drivit gården med, efter att de först förgiftat hennes man. Desperat flyr hon iväg med sina fem barn - den sjätte, äldste har redan hunnit fly i förväg. Men utsvultna, svaga, sjuka, tvingas hon inse att de aldrig kommer att kunna nå Hanoi med sina bittra fiender i hasorna, utan istället tvingas hon till det omöjliga… att lämna sina barn bakom sig med förhoppningen om att kunna komma tillbaka till de olika byarna och hämta dem igen… en dag.

Och detta omöjliga blir hennes liv, detta att om och om igen leta efter sina barn. För så småningom skickas de alla ut i Vietnamkrigets fasor, där fienden inte bara är USA utan lika mycket andra vietnameser, både från nord och från syd, det är angivare och angivna. Och i väntan på att dotterdottern Huongs mamma och pappa, liksom alla morbröderna ska återvända från kriget, blir Huong varse hur fler och fler familjehemligheter blottas – som allt eftersom förklarar både mardrömmarna och fasorna de tvingas leva med i nuet. För det är verkligen ingen ände på allt förfärligt som familjen drabbas av – men ett kärleksfullt kitt håller dem samman genom det mesta.

För en utomstående betraktare finns här fantastiska beskrivningar av vietnamesiskt liv och leverne, omgivningar, språk och traditioner genom 1900-talet. Det är ett helt lands folk och kamp, mot varandra och imperialister, om och om igen, som vi tröskas igenom – hur överlever man som nation? Som liten människa? För det är så stort och omvälvande, det vietnamesiska folkets kamp, att man knappt fattar vidden av det. Intressant och viktig läsning är det, men också njutbar!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Minns deras namn" av Simon Stranger

Oj vilken krypande otäckt, intressant och viktigt bok detta var. Dessutom var det riktigt svårt att sluta läsa. Titeln syftar på judarnas tradition att så länge du omnämns så finns du kvar och är inte bortglömd. Det blev utgångspunkten till ett konstprojekt av Gunter Demnig. Han skapar gatstenar med judars namn som placeras framför den adress de bodde på fram tills de dödades av nazister. 

Författaren själv är gift med en judinna men det är väl inget han funderat så mycket på förrän han själv, frun, svärmor och barnen står vid just en sådan sten med en släktings namn. Han son frågar: Varför dog han? En fråga som Stranger har svårt att besvara och heller inte kan glömma. Utan det leder in honom på en upptäckts- och forskningsresa till frun Rikkes släkthistoria. 

Det i sin tur leder honom mot en Henry Rimmer som kom att bli tyskarnas man i Trondheim under ockupationen med många hemska dåd på sitt samvete. Hur blev Henry Rimmer sådan? Det är en del av berättelsen. Andra är den om Hirsch Kommisar som blev fängslad i just Trondheim och satt i fångläger och så småningom avrättad. Det är alltså Rikkes släkting. Men man följer också släktens historia, författarens resa medan han forskar och skriver och även vad som hände i Norge under andra världskriget. Men det är i skönlitterär form. 

Boken är suveränt upplagd, tycker jag. Han får ihop alla dessa delar så fint, utan att det känns konstigt, hoppigt eller hoppressat. Han utgår från det norska alfabetet, tar fasta på ord vid respektive bokstav som utvecklas till korta och långa påståenden och historier. Lite om Norge under andra världskriget, judendom, Henry Rimmer och Hirsch Kommisar. Det är så fängslande och så närvarande. Jag blir illa berörd av historien om Henry Rimmer. Stranger presenterar möjliga händelser som i sin tur formar en människa till att kunna begå riktigt onda handlingar och rättfärdiga dem.

Det var en slump att jag tog hem denna bok från biblioteket. Den stack ut lite med sitt omslag. Jag läste baksidan och tänkte att ja något sådant (om det är bra) skulle passa på något bokcafé. Det dröjde innan jag började läsa den men när jag väl gjorde det så gick det knappt att sluta, hur hemskt det än bitvis var. Det var inte alltid specifikt utskrivet i text det som gjorde mig illa berörd (jo ibland) utan vad lätt det blir fel när en människa utsätts för hur hen hanterar det. 

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där kan du också se vilka andra utgåvor vi har av boken. 

”Berättelsen om Alice Hart” av Holly Ringland

En fantastiskt vacker bok, både in- och utvändigt! Något för botanikern inom oss, samtidigt som det är en stark och berörande historia om hur livet var, och blev, för Alice Hart. Romanen har utsetts till Book of the Year 2019 i Australien och håller på att bli en Netflix-serie i detta nu. Och när vi träffar Alice är hon bara nio år, älskar sin kuvade mamma och hatar sin våldsamma och oberäkneliga pappa, lever i utkanten av sockerrörsfälten någonstans längs Australiens östkust med dem båda, och är i princip förvägrad att ha kontakt med några andra. Där har ni utgångsläget. Och det gör ont.

När tragedin är ett faktum och båda föräldrarna dör i en brand, blir hon tvungen att flytta till sin farmor – en farmor hon aldrig har träffat eller ens hört talas om att hon har. Kraftigt påverkad av sitt trauma har hon slutat prata, men i sin farmors enorma blomsterodlingar lär hon sig att tala genom vildblommornas betydelser, blomsterspråket blir ett sätt att uttrycka det hon inte kan säga med ord. Sakta finner hon sig så småningom till rätta bland de andra, av livet tilltufsade kvinnorna som för kortare eller längre tid lever sina liv på den stora gården. De blir hennes nya familj. En stark vänskap med en grannpojke, som så småningom utmynnar i en än starkare kärlek, lossar tungans band och Alices liv som ung vuxen tycks blomstra som trädgårdarna, tills ett oväntat och förödande svek från farmoderns sida får henne att abrupt överge gården och bege sig iväg - vart som helst, bara bort.

Frustrerad över hur lite hennes farmor har kunnat delge henne om familjens förflutna, beslutar hon sig för att lämna alla utan information, och bara börja om på nytt, så långt borta som möjligt. Hon hamnar av en slump i centrala Australiens storslagna öken, får jobb som guide i en nationalpark, och möter där sitt livs kärlek. Men vem är han egentligen? Och hur länge kan hon egentligen fly sitt förflutna och alla hemligheter som dolts för henne utan att det kommer ikapp?

Ja, det är ett storslaget läsäventyr, likväl som ett geografiskt, biologiskt och mytologiskt. Boken är som en hyllningssång till allt det vackra på jorden, men också allt det vackra i livet, trots svårigheter och motgångar. Alice Hart gör intryck, särskilt som den lilla flicka hon var i början på romanen – en starkare och mer berörande inledning på en bok får man nog leta efter!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Brudar i svart" av Sirpa Kähkönen

Detta var en av författarna jag hamnade att lyssna till på bokmässan i september. Jag visste inte vem hon var men blev nyfiken på boken. Jag tyckte det lät som att denna var nyutgiven och att hon höll på med del två. Och ja, den är i alla fall nyöversatt men skrevs redan 1998. Den första av sju böcker som kom ut i Finland fram till 2016. Dessutom insåg jag att jag funderat på att läsa den bok av henne som tidigare getts ut på svenska, Granitmannen. Den kan ses som en prolog till serien.  

Huvudperson är Anna som söker sig från landet till stan Kuopio i östra Finland för att arbeta. Sedan följer vi hennes liv under några år, med början ungefär 1930. Först som tjänsteflicka hos doktorn och hans fru. När hon möter och blir betagen av en man, Lassi. Allt det nya, att vara Anna och inte veta hur hon vill vara eller hur hon skulle förändra sig. Lassi som är engagerad i arbetarnas rätt och politik. Något Anna inte håller sig det minsta informerad om men hon är kär. Hon knogar på med sitt. Arbetar, tjänar pengar och kan köpa sig en finare klänning. Har det ganska ok helt enkelt.

Det är Finland och vardagsslit och det rullar på men jag upplever det väldigt engagerande. Läser man baksidestexten avslöjas lite för mycket av vad som händer i boken.

Jag tycket författaren förmedlar känslan av att vara Anna bra. Hur hon känner osäkerhet, är stark när det behövs, möter svårigheter och finner glädje. Relationerna med systern och hennes familj, fadern, och så småningom (så mycket kan jag väl avslöja) sin make och hans familj. Hur det är att leva i skuggan av allt det stora som händer i världen (krigen, politiken).

Berättelsen tar upp Finlands historia. Om unga män som blir kommunister och vad det kan innebära för dem och familjen. Om flytt till Sovjet, om man sedan återvänder hem – hur påverkar det familjen man har. Hur påverkas man själv? Författaren är uppväxt i just Kuopio och skriver med utgångspunkt av det som hänt hennes egen släkt.  

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

Den japanske älskaren av Isabel Allende

Isabel Allende har verkligen ett varierat utbud av böcker bakom sig. Den näst senaste, Amandas gåta, var mer åt spänningshållet, läs mer om boken i ett tidigare blogginlägg.

Denna senaste är en kärleks- och släktsaga med många hemligheter. Det börjar med en ung kvinna som börjar jobba på ett äldreboende. Här bor många olika människor med varierande liv levda. Men nu behöver de hjälp på olika sätt för att underlätta de sista åren i livet. Den unga kvinnan är Irina. En kvinna som lever enkelt och fattigt utan kontakt med släktingar och få vänner. När Alma flyttar in blir Irina hennes sekreterare och snart är de vänner. Här kommer också Almas barnbarn Seth med i bilden och snart är Irina och Seth involverade i att ta reda på Almas historia. Den som börjar med att hon sätts på en båt från Europa till släktingar i USA för att undkomma kriget. 

Det är en engagerande historia där Almas innehållsrika liv målas upp. Ett liv som sammanflätas och påverkas av Ichimei, trädgårdsmästarens son, Almas nära vän och senare hennes käraste. Men hindren och förvecklingarna är många. Kommer de någonsin att få varandra… 

Den japanske älskaren är en god historia som gick lätt att läsa. Gillar den lite extra för att den tar upp temat med internering av japaner i USA. Något jag tidigare läst om i Hotell i hörnet bitter och ljuv (skriven av Jamie Ford) och i Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig (båda skrivna av Julie Otsuka). Följer ni länkarna kommer ni till respektive blogginlägg om dem.

/Liselott

Reservera boken i biblioteket katalog på nätet.

Midnattsrosen av Lucinda Riley

En ny författare att ta till mitt hjärta! Ytterligare en i stilen nutidsberättelse varvas med dåtid… Det är både spännande, smärtsamt, tårdrypande och härligt kärleksfullt. Det varierar att utspela sig i Indiens härliga, mustiga, varma, färgrika miljö och Englands kalla, kala och strikta herresäten och gator… Det är krig och fred, flärdfulla filminspelningar, rikedom och internatskolor. Överklass mot mindre bemedlade… Här finns nog allt och det är så bra skrivet att jag knappt kunde släppa boken. Men jag var illa tvungen för boken var härligt tjock!

Dåtidsberättelsen är Anahitas. En indiska som lever ett långt och innehållsrikt liv. Innan hon dör ger hon en tjock lunta till sitt barnbarn Ari. Den berättar om en del av hennes liv och om den son hon lämnade i England. Men Ari är inte redo att läsa sin mormors berättelse, inte förrän flera år senare när han själv står inför en vändpunkt i sitt liv. Han läser och börjar söka efter sonen. Samtidigt följer vi filmstjärnan Rebeccas liv. Hon ska spela in en film på ett herresäte i England. Men kommer dit med mycket i tankarna. Ska hon gifta sig med sin skådespelande fästman eller inte. Lever hon ett lyckligt liv. När hon får bo på herresätet där filmen spelas in börjar mystiska saker att hända…

Författarens andra bok har också getts ut på svenska det senaste året. Undra just om den kan vara lika bra? Den heter De sju systrarna: Majas historia. Jag står i kö på att få läsa den…

/Liselott

Reservera böckerna av Lucinda Riley på biblioteketswebbsida. 

Vända hem av Yaa Gyasi

I oktober läste jag och bloggade Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Den handlade om slaveriet i USA. I denna togs infångade människor till fästningen innan de skeppades över Atlanten. Fästningen finns med även i boken Vända hem. Om det är samma fästning vet jag inte men den används på samma sätt. Människor fångas in, säljs och förvaras i fästningen innan de skeppas vidare. 

En av dem som hamnar i en fästning belägen i Gahna är Esi. Hon fyller femton där hon sitter i fängelsehålan. Snart är hon på väg till Amerika. Men Effie är den kvinna som inleder. Hon föds när elden rasar runt byn. En by som handlar med de vita. När Effies menstruation aldrig kommer kan hon inte bli bortgift med någon man från byn. Istället blir hon bortgift med kommendanten i fästningen. Så hamnar också hon i fästningen och så småningom föder hon en son… Eis´s och Effie´s ättlingar följer vi sedan fram till nutid. Korta stunder eller lite längre tid. Sakta växer släkternas historia fram. Den blir en inblick i hur slavhandeln påverkar afrikaner i Afrika men även om de som säljs som slavar. 

Berättelsen känns väldigt annorlunda skriven. Hur kan jag inte sätta fingret på, men mycket är nytt för mig. Naturen, Afrikas historia och människornas liv där under århundradena har jag inte hört eller läst så mycket om. Inte förrän denna boken och det beskrivs så levande av författaren Yaa Gyasi. Fast jag följer personerna under korta perioder skriver hon så att de snabbt betyder något för mig.  En väldigt intressant berättelse med mycket spännig. Både ”vanlig spänning” och varianten av ”hur ska det gå?”. Väl värd att läsa!

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets hemsida

Läs vad jag tyckte om Den underjordiska järnvägen.

Fiskarna har inga fötter

Det är spännande att börja läsa Jón Kalman Stefánsson nyaste bok Fiskarna har inga fötter. Han är en författare jag alltid lånar när han kommer med något nytt. Denna gång tror jag nästan att han överträffar sig själv. Orden och meningarna vindlar fram över sidorna. Jag måste vara fokuserad, koncentrerad för att inte tappa bort mig och för att förstå vad han skriver Stefánsson. Samtidigt sätter hans ord igång tankar i mitt huvud som vindlar iväg på helt andra håll. Det är härligt att läsa en författare som får mig att fundera inte bara försjunka i berättelsen. Men det tar tid att läsa och jag får många gånger återvända och läsa om för att förstå vad som händer.

Det jag läser är en berättelse avbruten av minnen. De flödar om vartannat. Fascinerar och vilseleder mig. Ari är på väg tillbaka till Island, någon väntar på honom. Någon som berättar om sitt liv, Aris liv och deras förfäders. Nutidshistoria blandas med släktens historia. Nutiden är Keflavik, den svartaste platsen på hela Island. Förr blomstrande i och med den amerikanska militärsbasen och rikt fiske men nu finns där inget. Både amerikanarna och fiskekvoterna är borta. Förr-berättelserna skildrar just fisket, männen som fiskade och kvinnorna som blev kvar på land. Men framför allt sinnet på dem, vad som drev människorna åt olika håll och till olika beslut. Kärleken som helar och förstör.

Jag kan inte låta blir att dra en parallell till Arnaldur Indriðason senaste bok Den som glömmer. Jag läste den nyligen och den utspelar sig delvis i samma tid (slutet av 70-talet) och ett mord sker just på militärbasen. Det är alltid intressant att se hur samma plats beskrivs och behandlas av olika författare.

Stefánsson är riktigt duktig på att beskriva. Miljön känns nära och det känns som jag förstår människorna. Allt blir intressant, tydligt och det mesta även vackert.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Änglatungor

Via en intresseväckande notis i en förlagskatalog hamnar så småningom Änglatungor i min hand. Vänder och vrider, vackert omslag och väldigt tjock. Författaren Dimitré Dinev har skrivit på tyska men är bulgar. Min första tanke; vad vet jag om Bulgarien? Vid Svarta Havet ja, men vilka länder gränsar till? Jag prickar två rätt och skamsen tittar jag åter på tegelstenen och börjar läsa. Det börjar bra. En kall nyårsafton möts två vilsna, livströtta och utfattiga män på en kyrkogård i Wien. De letar var för sig efter Miros grav. Om de berättar om de sina liv kan ängeln Miro kanske hjälpa. Detta är upptakten till två släkters hopflätade historia.

Jag behöver inte läsa länge förrän jag dras in i den här slingrande, myllrande och omfångsrika berättelsen. Vilken berättarglädje; fantasteri och realism, ironi och humor, jord och hav – allt på en och samma gång. Människors längtan och drömmar driver allt. Pendlande mellan urgammal landsbygd med vidskepelsen i väggarna till socialismens pamfletter i de betonggrå förstäderna, och just här är det inte utan att jag anar en besk indignation över den röda tiden.

Halvvägs inser jag att det här är en bok man tar i stora tuggor, det är då förflyttningen i tid och rum sker. Och den häftiga läsupplevelsen.

Om du bara blir det minsta nyfiken, läs gärna den här intervjun med Dimitré Dinev i Tidningen Kulturen.

/Annika

Reservera Änglatungor i bibliotekets katalog

Astas bok

Tre kvinnor är i fokus i Astas bok. Den första är Asta, dansk invandrare i London i början av 1900-talet, som börjar skriva dagbok för att ha någonstans att kunna beklaga sig över sin tillvaro och sitt kärlekslösa äktenskap. Swanny är dottern som sent i livet får beskedet att hon möjligen inte alls är Astas dotter. I sökandet efter sin sanna identitet publicerar Swanny dagböckerna på 70-talet, efter Astas död. Ann, Astas barnbarn och Swannys systerdotter är den som på 90-talet summerar alltihop och berättar historien om vem Swanny egentligen är.

Berättelsen hoppar mellan olika decennier och vissa kapitel består av Astas dagboksanteckningar. Dessa kapitel inleds med en passage på danska vilket gör att de känns väldigt autentiska. Sammantaget är det fängslande läsning.

Barbara Vine är pseudonym för deckarförfattarinnan Ruth Rendell. Enligt litteraturdatabasen Alex föddes hennes mor i Sverige, växte upp i Danmark och flyttade till England 1905. Det är samma år som Astas bok börjar. Måhända finns det drag av Vine/Rendells mor i Asta?

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Mord och irländsk saga i kombination?

Detta är en annorlunda bok som är lite svår att beskriva. Själva handlingen rör sig kring flera mord som har skett i en landsortstad på Irland. Men det är inte frågan om vem som är mördaren som driver historien framåt, utan bakgrunden till att det blev som det blev.

Den danske författaren Christian Mørk har skrivit Darling Jim som utspelar sig på Irland. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att jag fastnade för boken, och bitvis är den lite rörig att läsa, men ändå kunde jag inte sluta. Den är uppdelad i fyra delar som berättar samma historia men ur olika synvinklar.

Huvudpersonerna är tre systrar och deras moster som alla blir betagna i den unge, snygge sagoberättaren Jim. Och det är de inte ensamma om, han drar till sig de flesta kvinnorna runt om i byarna med sin karisma och charm. Samtidigt pågår något mörkt bakom, något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det just det som gör Jim så populär, charm med ett drag av farlighet. Han är helt klart annorlunda den vanliga befolkningen och han syns där han drar fram på sin röda motorcykel.

Berättelsen börjar med att man hittar mostern död i sin stuga, och vid närmare undersökning hittar man även två systrar döda i varsitt låst rum. Vem har egentligen dödat vem och vem är den tredje personen som har varit inlåst i källarrummet men lyckats rymma därifrån? Det finns inte många ledtrådar, förrän brevbäraren får ett tjockt brev som inte kan levereras. Hans nyfikenhet tar över och han öppnar det och finner en dagbok som systrarna skrivit.

Darling Jim blandar verklig ondska med ondskan i irländska folksagor och ibland är det svårt att hålla isär vad som är vad. Hela berättelsen ger en krypande känsla av obehag men man måste ändå läsa vidare för att få veta varför. På något konstigt sätt är det spännande och segt samtidigt, men jag rekommenderar er helt klart att läsa den.

/Anneli

Reservera boken i Ronneby biblioteks katalog

Ingenting är utelämnat!

Det finns en viss typ av böcker, filmer och skivor som är mer stimulerande att gå och tänka på än att utsätta sig för. Andy Warhols 485 minuter långa film Empire kan till exempel vara kul och givande att referera till, men besitter ett underhållningsvärde i klass med en nymålad lagårdsvägg.

Robert Crumbs tecknade serieversion av Första Moseboken, Genesis betraktade jag länge som ett annat exempel på samma fenomen. Crumb är sedan slutet av 60-talet den stora giganten inom den alternativa seriegenren, sprungen ur San Fransiscos allmänt revolterande hippiekultur. Han har inspirerat flera generationer av serieskapare och illustratörer, däribland den förhållandevis rumsrene Jan Lööf.

Det var för något år sedan som jag för första gången läste om projektet. Den ständigt provocerande Crumb hade tänkt sig att göra en parodi på historien om Adam och Eva, men blev så fängslad av Bibelns språk att han i stället gav sig på en bokstavlig tolkning av Första Mosebokens samtliga kapitel. Jag tyckte att det lät som en fantastisk idé, men utgick från att resultatet skulle bli vulgärt, överlastat, och ironiskt pretentiöst. Självklart intressant, men samtidigt oläsligt.

När jag nu håller den svenska utgåvan i min hand kan jag konstatera att jag misstog mig. Efter bara någon minuts bläddrande är jag fast. Renons på teologiska och religiösa uppsåt har Crumb sopat bort alla utanpåverk, och helt sonika fokuserat på själva berättelserna per se. Illustrationerna är som väntat mustigt explicita, men förhåller sig hela tiden sakligt till texten. När Lot blir förförd av sina döttrar, eller när Hamor och Shekem går bärsärkargång, är det inga detaljer som utelämnas. Samtidigt är det heller ingenting som läggs till. Crumb är hela tiden sin King James-bibel trogen.

Efter några timmar av djup försjunkenhet märker jag att Crumbs bibelversion är en effektiv ögonöppnare. För första gången har jag på allvar insett att Bibeln, som litteratur betraktad, är ytterst fascinerade. En klassiker, i begreppets rätta bemärkelse.    

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

En riktig kärleksroman

Jag har precis läst ut Rosornas arv av Leila Leacham, en författare som jag aldrig hade hört talas om. Det var det blommiga omslaget jag fastnade för och humöret var inställt på något underhållande. Boken kan närmast beskrivas som ett mellanting mellan Borta med vinden och dagens såpoperor på TV.

Boken börjar med att huvudpersonen Mary Toliver sitter som gammal och tänker tillbaka på sitt liv och de val hon har gjort. Historien utspelar sig från 1916 till mittten av 1980-talet och rör sig runt ättlingarna till de tre släkter som grundade staden Howbutker i Texas. De blir kära i fel personer, gifter sig med andra och får barn med oklart vilken. Till slut undrar man om inte alla är släkt med varandra på något sätt.

Precis som i såpoperornas värld är det stora känslor och felaktiga beslut som ställer till det. Dessutom ligger det en gammal släktfejd och gnager i bagaget och det är där rosorna kommer in. En röd ros ber om förlåtelse medan en vit ros talar om att du blivit förlåten. Som läsare kan man rätt snart gissa sig till hur det ska sluta och man känner igen alla de klassiska misstag som huvudpersonerna gör sig skyldiga till. Ändå kan jag inte sluta läsa, för jag vill få reda på hur författaren ska lyckas ordna upp allting.

En bok som gav underhållning med skratt, irritation eller en tår i ögonvrån, men den kommer nog inte att sätta några djupare spår i mitt minne. Gillar du romantiska släktsagor ska du absolut läsa denna.

/Anneli

Reservera boken i bibliotekets katalog.