I egna händer av Cecilia Sahlström

F.d. kulturvetaren och polisen, numera inom socialtjänsten - Cecilia Sahlström - har skrivit sin uppföljare till ”Vit syrén” (2016), som rörde en mordgåta i Stadsparken i Lund. Den kändes väl sådär, men lyftes av sina detaljerade beskrivningar av Lund… Och nu har den på senare tid lånats ut mycket. Nu har alltså en fristående del två kommit ut, så jag tänkte ge henne en chans till – om inte annat så för Lundainnehållet. Men även denna skaver en smula, utan att jag vet riktigt varför – kanske är det en och annan kliché jag stör mig på, något språkligt, de extremt detaljerade vägbeskrivningarna… jag vet inte – men det är en bra historia hon har knåpat ihop.

Vi får åter följa kommissarie Sara Vallén med hennes medvetet oklara förflutna, i hennes jakt på en mördad socialsekreterare. Han hittas bragd om livet, men även torterad innan, i en kolonistuga. Alla beskriver honom som en svärmorsdröm, änglalik, utan några som helst fel och brister… Finns ens såna? Men när det uppdagas att han haft ett hemligt förhållande med den pakistanska läkarstuderande Samira, tycks allt peka på ett förhållandevis okomplicerat hedersmord. Men skenet bedrar – förstås. Dels är hedersproblematik inte okomplicerat och dels leder det dem bort från de verkligt skumma sakerna mannen lyckats dölja om sitt liv. Synnerligen osympatiska drag visar han sig ha, och dem har han använt på synnerligen osympatiska sätt, eller snarare på vidriga sätt. Tänk vad mycket människan kan lyckas dölja för andra…
Men vem ville honom så illa, och vem valde att döda även hans bästa vän? Lösningen finns sällan där man tror den är…

Kan man sitt Lund och gillar mervärdet av igenkänning kan Sahlström vara ett bra val av krimunderhållning, även om somligt hade kunnat skalas bort. Men en bra historia är det!

/Tuija

Reservera böckerna på Ronneby biblioteks webbsida. Kan även läsas och lyssnas på direkt!

Spådomen

Agneta Pleijel skriver så klart och säkert i boken Spådomen. Hon har en lång författarbana bakom sig och kanske är det så att utmejslandet av det som skall sägas nu nått nästan perfektion. För det verkar som om inte ett enda ord hamnat fel i det som hon själv kallar En flickas memoarer.

I centrum finns en borgerlig familj med tre döttrar. Handlingen startar när äldsta flickan ska att börja skolan. Familjen har flyttat mycket. Allt beskrivs inifrån hur den äldre systerns uppfattar sin omgivning. Mest finns man till, saker händer och ofta är det fina stunder som när pappan berättar och det är gott att vara. Men frågor kryper på, en del besvaras av de vuxna men de flesta inte. Detta är början till det gungfly som blir större och vidare ju äldre hon blir. Att dessutom vara storasyster och känna ansvar bidrar till krav som i sin tur skapar än fler frågor. Så hopas molnen, det blir tystnad, utfall och det trygga får sprickor. Om föräldrarna inte mäktar med vem vänder man sig till då? Hon har sin faster, en självständig yrkeskvinna som blir en stötta när svårigheterna inte verkar släppa familjen.

Vem kan man lita på, och hur ska hon våga ta klivet ut i det vuxna livet som de vuxna inte verkar kunna hantera? Fastern blev en gång spådd, och märkligt nog så verkar spådomen slå in. Är det bättre att lägga sitt i öde i en spådams händer?

Så här börjar det. Mest är det minnen, så ibland kommer författaren, jaget, in och reflekterar över vissa.

Obönhörligt, ärligt och dessutom vackert. Jag förstår att Spådomen är nominerad till Augustpriset 2015
/Annika

Reservera Spådomen i bibliotekets katalog