"Vi var unga och modiga" av Hazel Gaynor

Boken passar för dig som gillar läsa om andra världskriget eller om andra länder och kulturer. Vi får följa lärarinnan Elspeth och missionärsdottern Nancy i vartannat kapitel.

Elspeths trolovade dör i en gruvolycka och hon förlovar sig med en annan man. Men hon inser att hon inte kan gifta sig med honom och slår upp förlovningen och flyr till äventyret i Kina. Där har hon fått tjänst som lärarinna på en missionsskola för västerländska barn i nordöstra delen av landet. Tyvärr lyckas hon tajma in det lagom med att Japan anfaller och ockuperar landet. Skolan får fortsätta med sin verksamhet men får japanska vakter och all inhemsk civilbefolkning körs iväg. Det innebär att allt tjänstefolk försvinner och skolans personal tillsammans med eleverna får överta alla uppgifter.

Skolans uppgift har varit att förbereda eleverna för högskolor i England och gott uppförande är en viktig del för framtida arbeten. Som ett led i detta har de skapat scoutgrupper i olika nivåer. Just detta används under hela boken för att hålla humöret uppe på eleverna samtidigt som de hålls sysselsatta. Till en början går det rätt okej men blir värre sedan de alla förflyttas till sämre platser och till slut hamnar i japanska arbetsläger.

Vi får historien berättad från två håll, dels ur Elspeths synvinkel men även från Nancys och några andra elevers. Det är en berättelse som visar hur den lilla människan ofta hamnar i kläm i krigstider. Det finns ingen skarp linje för vilka som är onda och vilka som är goda, de finns på båda sidor. Boken påminner till viss del om klassikern ”Fem svarta höns” av Nevil Shute.

Det är intressant att få läsa en historia som utspelar sig utanför Europa under andra världskriget. Samtidigt som det är en otäck berättelse handlar det en hel del om vardagliga saker, om hur lojalitet och hjälpsamhet kan underlätta i svåra situationer.

Författaren har tidigare skrivit ”Fyrvaktarens dotter”, jag har inte läst den men Liselott har skrivit om den på bloggen tidigare. Jag får nog läsa den också när jag hinner…

/Anneli

"Mormor dansade i regnet" av Trude Teige

En bok för er som vill läsa om händelser från andra världskriget. Denna gång är det ”tysketöserna” som är i fokus. Berättelsen utspelar sig i Norge i nutid där vi följer Juni, under andra världskriget där vi följer Mormor Tekla och tiden där emellan som handlar om Junis barndom och hennes mor Lilla.

Juni flyr från sin man ut till ön där mormor och morfar alltid bott och där hennes mor bodde. Alla är de döda och Juni börjar röja upp i huset samtidigt som hon sörjer. Bland alla sparade saker hittar hon foton som tar henne tillbaka till mormors ungdom och vad som hände under kriget. Historien stämmer inte med den bild Juni har från sin uppväxt. Junis mor Lilla visar sig var född ett år innan mormor och morfar gifte sig, och vilken är den stilige tyske soldaten som är med på fotot?

Kärlek i krigstid är inte alltid lätt och än värre blir det när kärleken blir mellan fiender. Tekla går emot alla råd och följer med till Tyskland när kriget är slut. Tyvärr blir det inte som paret har tänkt sig, situationen i Tyskland än värre än de anat. Speciellt som det visar sig att byn och gården de är på väg till hamnar på östsidan. Det är fasansfulla saker som sker i krigets skugga men Tekla hittade morfar Konrad och kom tillbaka till Norge.   

När mormor var ledsen och nere så dansade hon i regnet. Sedan kom hon in och satt hos morfar med ett glas konjak. Men varför började hon just dansa i regnet? Det får du reda på om du läser boken. 

Jag tycker det var en mycket intressant bok som snarast får beskrivas som levnadsöden under kriget. Den är både spännande, sorglig och ibland lite irriterande. 

/Anneli

"De bortglömda namnens bok" av Kristin Harmel

Efter att har läst sammanfattningen på baksidan av boken, fanns det ingen tvekan. Jag var bara tvungen att se om min magkänsla stämde.

Den här berättelsen tar oss iväg på en resa i tiden till Paris, år 1942 mitt under andra världskriget. Här får vi träffa den unga Eva Traube, som lever ett lyckligt liv med sin mamma och pappa. Hon är i full färd med att ta ut sin examen i engelska och älskar att spendera tid bland böckerna på biblioteket, men hon får dagligen dessvärre mötas av iskalla blickar och elaka ord på grund av att hon är jude. Hemma är det blandade känslor om de rådande omständigheterna. Evas mamma tror inte att Eva kommer att får ta sin examen, medan pappan är orolig hur länge hans lön kan försörja familjen.  Måste familjen lämna Paris? Och är ryktena som de har hört sanna? Måste de kanske fly eller gömma sig från polisen?     

Två nätter senare, innan gryningen, knackar det på dörren. Det visar sig vara deras granne som ber Eva och hennes mamma om hjälp medan hon ska iväg på ett brådskande ärende. En stund senare hörs nya röster i korridoren. Eva och hennes mor har änglavakt, men det har inte fadern och förs bort av nazisterna.

Trots rädslan av att det bara är en tidsfråga innan polisen ska komma tillbaka eller att de ska bli arresterade ute på gatan, lyckas Eva och hennes mamma fly med tåget till en liten stad bara ett stenkast ifrån den schweiziska gränsen. Staden verkar vara helt orörd av kriget som pågår. Eva och hennes mamma hoppas att de snart ska kunna korsa gränsen och vara utom fara.  

Inte så långt efter att de har anlänt kommer Eva i kontakt med prästen i byn, som arbetar tillsammans med en motståndsrörelse och han har fått höra talas om något. Det var inte bara tur som gjorde att Eva och hennes mamma tog sig ut från Paris, utan det var Evas skicklighet med att förfalska deras dokument. Nu i största hemlighet med prästen och även den mystiska förfalskaren Remy, hjälper Eva till att förfalska id-handlingar åt flera hundratals barn för att de ska kunna korsa gränsen säkert. Eva är bekymrad över att barnen, främst de yngsta ska glömma sitt riktiga namn, så hon och Remy uppfinner ett system för att skriva ner barnens namn för att de ska kunna återförenas med sina familjer efter att kriget är slut. För att vara extra försiktiga har Eva och Remy skrivit ner allt i koder och valt ut en gammal religiös bok som Eva väljer att kalla de bortglömda namnens bok. Trots insatsen som Eva och de andra utför går det inte att missa att kriget även börja komma allt närmre och närmre deras stad. Evas mamma vill att de ska ge sig av mot tryggheten, men Eva dras mellan två val. Hon kan inte överge alla barn som ständigt kommer och som är i akut behov att får nya id-kort, men hon måste också tänka på vad som är bäst för sig och sin mor.

Jag har läst en del historiska romaner, men den här var något alldeles speciellt. När jag inte satt och läste den så satt jag och tänkte på den, förundrades att hjältar inte endast var de som stred vid fronten, utan även de som var villiga och modiga att erbjuda hjälp för att säkra någon annans framtid trots riskerna. Väldigt intressant att den här typen av berättelse utspelar sig ifrån Frankrike, första gången jag har varit med om det. Kort sagt. Det här är en välskriven, stark, känslosam och unik berättelse som jag inte kan rekommendera tillräckligt. Den här kommer att stanna kvar hos läsaren efter att sista sidan är vänd. Den har gjort så för mig.

/Emma  

"Spåren efter dig" av Katherine Webb

Detta är åttonde boken av Katherine Webb som vi köper in. Jag har inte läst riktigt alla och hon skriver dem ändå så pass olika att jag aldrig riktigt vet vad jag kan förvänta mig när jag börjar läsa.  Den allra bästa (och den mörkaste av dem) tycker jag är "Sanningen om Alice". Men denna är (enligt min mening) en av de bättre. Kanske för att den inte är en sockersöt feelgood utan mer verklighetstrogen och dessutom gränsar till att bli en deckare. Det är andra boken det senaste halvåret som utspelar sig i Bath och tar fasta på när staden bombas. Undra om inte huvudpersonerna i båda böckerna lyckas befinna sig i samma park när bombningen sker... De överlever i alla fall båda två. Men nu fokus på Frances som är huvudperson i denna bok. 

Den natt 1942 när bombningen sker borde hon haft uppsikt över Davy, en pojke hon ofta passar. Men denna dag är Wyns födelsedag. Wyn som var Frances bästa vän men som försvann under första världskriget och som hon fortfarande saknar. Frances var tvungen att få en stund för sig själv och då faller bomberna. När allt stillnar är Davy borta. Frances känner ansvar för att hitta honom, hans mamma är Wyns äldre syster... Men Davy är spårlöst borta. 

Men annat kommer upp i dagen efter bombningarna. Wyn hittas, eller hennes kropp, nedgrävd på bakgården till familjens hus. Hur är det möjligt, Franes kan inte förstå. Det stämmer inte med vem som fälldes och avrättades för mordet. En man hon själv avslöjade. Minns hon rätt över vad som skedde tiden före Wyns försvinnande? Är rätt person dömd? Minnena kommer långsamt upp till ytan samtidigt som hon letar efter Davy. Kommer hon att få rätsida på vem som mördade Wyn och kommer Davy att hittas vid liv. 

Vi följer Frances som liten flicka och som vuxen kvinna. Kontrasterna mellan olika samhällsklasser i Bath under första världskriget och Frances liv under andra världskriget. Här finns Frances moster Pam och Wyns storebror Owen och beskrivningar av hur livet kunde se ut i Bath vid tiden. Det är mycket bra och riktigt spännande!

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Minns deras namn" av Simon Stranger

Oj vilken krypande otäckt, intressant och viktigt bok detta var. Dessutom var det riktigt svårt att sluta läsa. Titeln syftar på judarnas tradition att så länge du omnämns så finns du kvar och är inte bortglömd. Det blev utgångspunkten till ett konstprojekt av Gunter Demnig. Han skapar gatstenar med judars namn som placeras framför den adress de bodde på fram tills de dödades av nazister. 

Författaren själv är gift med en judinna men det är väl inget han funderat så mycket på förrän han själv, frun, svärmor och barnen står vid just en sådan sten med en släktings namn. Han son frågar: Varför dog han? En fråga som Stranger har svårt att besvara och heller inte kan glömma. Utan det leder in honom på en upptäckts- och forskningsresa till frun Rikkes släkthistoria. 

Det i sin tur leder honom mot en Henry Rimmer som kom att bli tyskarnas man i Trondheim under ockupationen med många hemska dåd på sitt samvete. Hur blev Henry Rimmer sådan? Det är en del av berättelsen. Andra är den om Hirsch Kommisar som blev fängslad i just Trondheim och satt i fångläger och så småningom avrättad. Det är alltså Rikkes släkting. Men man följer också släktens historia, författarens resa medan han forskar och skriver och även vad som hände i Norge under andra världskriget. Men det är i skönlitterär form. 

Boken är suveränt upplagd, tycker jag. Han får ihop alla dessa delar så fint, utan att det känns konstigt, hoppigt eller hoppressat. Han utgår från det norska alfabetet, tar fasta på ord vid respektive bokstav som utvecklas till korta och långa påståenden och historier. Lite om Norge under andra världskriget, judendom, Henry Rimmer och Hirsch Kommisar. Det är så fängslande och så närvarande. Jag blir illa berörd av historien om Henry Rimmer. Stranger presenterar möjliga händelser som i sin tur formar en människa till att kunna begå riktigt onda handlingar och rättfärdiga dem.

Det var en slump att jag tog hem denna bok från biblioteket. Den stack ut lite med sitt omslag. Jag läste baksidan och tänkte att ja något sådant (om det är bra) skulle passa på något bokcafé. Det dröjde innan jag började läsa den men när jag väl gjorde det så gick det knappt att sluta, hur hemskt det än bitvis var. Det var inte alltid specifikt utskrivet i text det som gjorde mig illa berörd (jo ibland) utan vad lätt det blir fel när en människa utsätts för hur hen hanterar det. 

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där kan du också se vilka andra utgåvor vi har av boken. 

”Vit krysantemum” av Mary Lynn Bracht

Så uppfriskande med en riktigt spännande och berörande roman som utspelar sig i Korea! Man får sig en rejäl och välbehövlig uppfräschning av Koreas nutidshistoria, hur sorglig och förfärlig den än må vara – och just därför än viktigare.

Vi möter den unga flickan Hana, som är en av tradition upplärd fridykare, en haenyeo… havets kvinnor. Hon är upplärd av sin mamma, och förväntas föra det fina arvet, levebrödet, vidare till sina barn. Om inte… om hade funnits…

För en dag sommaren 1943, under den japanska ockupationen, ser den sextonåriga Hana hur en japansk soldat närmar sig hennes väntande lillasyster Emi på stranden. De har blivit ordentligt varnade för soldater, och Hanas plikt är att skydda systern – varpå hon lyckas hinna gömma undan systern så att hon själv konfronteras med soldaten. Som tar henne tillfånga. För henne från barndomens ö till fastlandet och långt norrut. Och lämpar av henne som sexslav på en militärbordell, där hon utsätts för allt man inte ens orkar föreställa sig. Men hon räddade i alla fall sin syster från det förfärliga ödet - och drömmen om en flykt, ett återvändande, är det enda som håller henne vid liv.

2011 får vi följa den åldrande Emi, som lämnar barndomsön för att besöka sina vuxna barn i Seoul, och i tillbakablickar får vi följa hennes uppväxt och liv, som sannerligen inte blev någon dans på rosor, den heller. I hela sitt liv har hon försökt förtränga minnet av sin syster och hennes uppoffring, aldrig ens berättat om systerns existens för sina barn, förrän…

Nu är tid att möta det förflutna - men kommer hon någonsin att få möta sin syster igen?

Det är ett starkt berörande familjedrama i skuggan av krigets ondska – inte bara under andra världskriget, utan senare även under Koreakrigets angiverier… Stackars människor vad de har fått utstå! Det är både vackert och fasansfullt om vartannat, men mycket välskrivet  - en fröjd att läsa!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan lånas direkt då den finns som e-bok och e-ljudbok.

”Kodnamn Alice” av Kate Quinn

Efter att i flera veckor vräkt i mig nya deckare av mina favoritförfattare hittade jag en ännu värre bladvändare än alla dem tillsammans. Det gick inte att sluta läsa… Boken jag fått i min hand var Kodnamn Alice av Kate Quinn. Den första av hennes böcker som översatts till svenska. 

1947 är Charlie på väg till en abortklinik i Schwiez med sin mor. Men när det gör ett stopp i England smiter hon med ett tåg till London och letar upp en kvinna vid namn Evelyn Gardiner. Hon bör nämligen veta mer om vart Charlies försvunna kusin Rose kan återfinnas. Men mötet blir inte särskilt hoppingivande. Evelyn är rejält onykter och hotar Charlie med en pistol. Ändå slutar kvällen med att Charlie sover över på soffan.

Hur kvinnornas relation utvecklar sig till att de hamnar på ett fartyg över engelska kanalen tillsammans med Evelyns allt-i-allo får ni läsa er till själva. De är i alla fall på jakt efter kusinen. 

Varvat med Charlies sökande få vi följa Evelyns historia. Den tar sin början på ett advokatkontor 1915 där hon arbetar som sekreterare. Men efter ett mycket underligt samtal med kapten Cameron frågar han om hon vill tjäna fosterlandet – som spion…

Sedan följer si så där 500 sidor av spänning, spioneri och sökande efter försvunna personer. Inbakat är även humor, vänskap och så klart kärlek… Sorligt, hemskt och underbart på samma gång. Lysande i min mening! Tänk på att börja läsa den tidigt på dagen – om ni skulle drabbas av att inte kunna sluta läsa…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.

Cirkusflickan av Pam Jenoff

Andra världskriget och året är 1944 och det utspelar sig i Tyskland. En ungflicka överlever genom städa på en järnvägsstation. En kväll kan hon inte låta bli att undersöka de ljud hon hör från en järnvägsvagn. Det hon finner är nästan för hemskt att ta in, en vagnslast med spädbarn. Några gnyr eller skriker, andra är bara tysta… Ett lyckas hon få med sig och flyr för sitt och barnets liv ut i vinterkvällen. Hon borde inte överleva men hittas av Peter som är clown på ett kringresande cirkussällskap. Cirkusfolket har just nu vintervila. Noa som flickan heter får stanna, om hon lär sig flyga i trapetsen. Den som ska lära henne är Astrid som är allt annat än välvilligt inställd till Noa. Men Astrid har själv sina hemligheter. Även hon göms undan, judinna som hon är. Hon tror inte att Noa någonsin kommer att klara utmaningen och bli en del av cirkusens artister.

Åh, den var så bra. Jag sträckläste den en stekhet sommardag… Här finns allt man kan önska sig. Familjer som splittras, kärlek med förhinder, vänner och fiender, förföljelse, hemligheter, utmaningar som ska klaras och rädslor som ska övervinnas. Allt mitt under brinnande krig…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbplats.

Den japanske älskaren av Isabel Allende

Isabel Allende har verkligen ett varierat utbud av böcker bakom sig. Den näst senaste, Amandas gåta, var mer åt spänningshållet, läs mer om boken i ett tidigare blogginlägg.

Denna senaste är en kärleks- och släktsaga med många hemligheter. Det börjar med en ung kvinna som börjar jobba på ett äldreboende. Här bor många olika människor med varierande liv levda. Men nu behöver de hjälp på olika sätt för att underlätta de sista åren i livet. Den unga kvinnan är Irina. En kvinna som lever enkelt och fattigt utan kontakt med släktingar och få vänner. När Alma flyttar in blir Irina hennes sekreterare och snart är de vänner. Här kommer också Almas barnbarn Seth med i bilden och snart är Irina och Seth involverade i att ta reda på Almas historia. Den som börjar med att hon sätts på en båt från Europa till släktingar i USA för att undkomma kriget. 

Det är en engagerande historia där Almas innehållsrika liv målas upp. Ett liv som sammanflätas och påverkas av Ichimei, trädgårdsmästarens son, Almas nära vän och senare hennes käraste. Men hindren och förvecklingarna är många. Kommer de någonsin att få varandra… 

Den japanske älskaren är en god historia som gick lätt att läsa. Gillar den lite extra för att den tar upp temat med internering av japaner i USA. Något jag tidigare läst om i Hotell i hörnet bitter och ljuv (skriven av Jamie Ford) och i Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig (båda skrivna av Julie Otsuka). Följer ni länkarna kommer ni till respektive blogginlägg om dem.

/Liselott

Reservera boken i biblioteket katalog på nätet.

Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan

Först tänker jag vad är detta för rörig framställning! Först utdrag från Mrs Tillings dagbok, sedan ett brev från Ewina Paltry till hennes syster, så en ny dagbok från en ung flicka (Kitty), återigen ett brev från Venetia (Kittys storasyster) till en saknad väninna och så fortsätter det. Njä vad är det här? Håller detta? Skrev människor dagbok på detta beskrivande sätt? Boken hade jag sett flera gånger på biblioteket och blivit nyfiken på, så läste en kompis den och talade väl om den så förväntningarna var höga när jag lånade hem den. Så jag höll ut lite till och till slut tog jag dessa kvinnor till mitt hjärta och sträckläste boken till slutet.

Vi träffar betydligt fler än dessa fyra, gemensamt för dem är att de bor i den lilla byn Chilbury i södra England. Året är 1940. De flesta makar och söner är ute i krig. Tyskarnas plan hörs snart över byn. Nu har det gått så långt att kyrkoherden bestämt att lägga ner kyrkokören – de har inga män kvar som kan sjunga tenor och bas! Då flyttar Prim till byn. Hon är  musiklärare och undervisar vid universitetet och hon startar en kvinnokör! Men hon gör mer än det. Hennes initiativ och inställning till livet tillsammans med avsaknaden av män börjar förändra livet för dessa kvinnor och även för andra i byn. De får ta plats, göra sådant männen alltid gjorde förr och vågar förändra sig. Berättelsen utvecklar sig till en go feelgood-roman. Dock innehållandes en del mysterier, bedrägerier och dominanta män (som givetvis tas ner på jorden) som extra krydda. Därtill följer vi kvinnornas liv i sorg och glädje.

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direktsom e-bok.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Berättelsen börjar två månader efter dagen D. Bombplan flyger in mot den franska kusten. Det är staden Saint-Malo som är deras mål. Blinda Marie-Laure väntar på att henne gammelfarbror ska komma tillbaka som han lovade. Istället kommer bombplanen. I en annan del av staden finns Werner, en tysk soldat, som tar skydd i en källare under bombanfallet. Vilka är de?

Nu hoppar berättelsen tillbaka till 1934. Marie-Laure blir blind som barn och följer dagligen med sin pappa till hans arbete på Naturhistoriska museet i Paris. Det är där Marie-Laure får höra historien om stenen som kallas Lågornas hav. En sten som har betydelse för resten av historien.

Werner växer upp på barnhem i Tyskland med sin syster. Han är en självlärd tekniker som är en fena på att reparera radioapparater. Utöver det är hans liv hårt och förutbestämt. Alla pojkar ska ner och jobba i kolgruvan…

Omväxlande skildras Marie-Laure och Werners uppväxt. De har det inte lätt någon av dem. När kriget kommer påverkas de på olika sätt. Marie-Laure och hennes pappa flyr från Paris. Werner går med i Hitler-jugend och hans tekniska färdigheter upptäckts.

Jag tvekade lite innan jag lånade den, nästan 600 sidor lång. Dessutom trodde jag det skulle vara en kärlekshistoria men istället är det något annat. Det är en riktigt fascinerande, vindlande historia Anthony Doerr berättar. Historiskt intressant, människoöden och personligheter och miljöbeskrivningar som berör, ondska och godhet (ingredienser i riktigt bra berättelser). En krypande känsla av att det inte kommer att gå bra, men jag vet ju att de i alla fall ska leva fram till bombanfallet 1940, men vad händer sen?

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida. Finns även som storstilsbok, e-bok, e-ljudbok och talbok.

Tobakshandlaren

Robert Seethaler – Tobakshandlaren

Året är 1937, Franz är tonåring och bor i den lilla kurorten Salzkammergut i Österrike. Hans mor har dock andra planer för honom, hon vill att han ska komma någonstans och bli någonting varför hon skickar honom till Wien. Otto, som har en tobaksaffär där, är en vän till familjen och har lovat ta sig an pojken. Franz vill inte resa men gör som hans mor har sagt. Väl framme i det gigantiska Wien blir han inackorderad i ett rum bakom affären. Han får som enda uppgift att sitta på en pall innanför butiksdörren och läsa alla dagstidningarna. Varje dag. Detta förstår han inte men han gör som han blir tillsagd, allt medan Otto betjänar kunderna med tillbörlig vördnad och respekt.

Samtidigt vet vi att det pyr och glöder i Europa vid denna tidpunkt. Vi sitter även med facit om vad som komma skall, men det gör inte Franz. Han lever livet som det ter sig på denna pall i Wien, allt eftersom får han fler uppgifter och får även lov att betjäna kunder. Han råkar dessutom kära ner sig i en flicka och bli bekant med Sigmund Freud som är en av tobaksaffärens stamkunder. Allting förändras dock den dagen då en bil stannar utanför varpå några bistra män kliver in i butiken och skriker att de har hört att Otto säljer ”snusk till judarna”. Otto kämpar inte emot och Franz tittar förfärad på när han släpas med ut i bilen. Franz kommer aldrig att få se Otto igen. Historien tar här en ny vändning, både i boken och inte minst i verkligheten eftersom den hela tiden följer de historiska händelserna kring ”Anschluss”, den tyska annekteringen av Österrike 1938.

Jag försöker att vara försiktig med stora ord, men denna bok är inget annat än enastående. En dramatisk historia berättas på ett nästan stillsamt sätt genom ögonen på en tonåring som växer upp väldigt fort när världen omkring honom sätts i brand. Förlaget som ger ut den heter Thorén och Lindskog, de ger ut tysk litteratur som ofta är hur bra som helst men som hittills inte nått den stora massan, varför en bok som Tobakshandlaren känns som ens egen lilla underbara hemlighet.

/Alex

Boken i biblioteket katalog.

Frankrike och kriget

Just nu går den första omgången av den påkostade serien En liten fransk stad i SVT. Det är 12 juni 1940 och kriget har nått den lilla staden Villeneuve (fiktiv). Direkt dras stadens invånare in i omöjliga val och relationer sätts på prov. Att försöka hålla fast vid vardagsbestyren när tryggheten rycks undan är fint beskrivet. Den lilla staden ligger väldigt nära demarkationslinjen vilket ökar på dramatiken.
Ja ni märker att jag tycker serien är mycket sevärd. Det som är särskilt lyckat är att delarna i serien ligger kvar flera veckor efter sändning i SVT Play.

Serien En liten fransk stad fick mig att komma ihåg en stark läsupplevelse för några år sedan: Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky. Det är en mindre smickrande bild av vad som hände i Paris och senare i byn Bussy när kriget närmar sig. Hemligheter och skröpligheter avslöjas när alla vill fly. Men det är ingen totalt hopplös skildring trots allt kaos. Det som nästan är mest speciellt med boken är dess tillkomst. I ett långt förord berättas om Iréne Nemirovskys liv och att hon tänkt göra en svit av böcker om situationen i Frankrike, hon hann med två. Hennes författarskap gynnas inte av att hon är judinna. Hoten kryper på och hon ser till att gömma sina döttrar men vägrar själv att fly. Hon hämtas av franska poliser och deporteras till Auschwitz. I en av flickornas resväskor återfanns långt senare lappar skrivna med små små bokstäver. Dåligt papper och brist på bläck gjorde att Iréne Nemirovsky tvingats skriva så smått det bara gick. Det var inte förrän vid 1990-talets slut som döttrarna läste mammans manus och boken Storm över Frankrike gavs ut i Frankrike 2004.

/Annika

Reservera Storm över Frankrike som bok
Reservera Storm över Frankrike som ljudbok

När Kejsaren var gudomlig

En liten näpen bok fick jag i min hand. Liten i formatet och med bara dryga 160 sidor. När Kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas debutbok som gavs ut redan 2002 men först nu kommit på svenska. Kanske blev den översatt för att hennes bok Vi som kom över havet berörde så. Min kollega Annika bloggade om den i höstas.

Temat är det samma i denna. Efter bombningen av Pearl Harbor är Japan fienden. Först hämtas de män som anses vara en fara för USA. I den familj boken handlar om hämtas fadern en natt och förs bort iklädd badrock och tofflor. De hör från honom via censurerade brev. Så en dag finns lappen uppklistrad överallt, evakueringsordern. Packa era saker och gör er beredda på att flytta. Kvinnan packar, gömmer och följer de regler som måste följas. Sakligt och kortfattat beskriver Otuska processen inför deponeringen. Den hoppar i framåt i tiden när de sitter på tåget till Utah och ett läger i öknen. Tiden går, nytt hopp i tiden och så står de hemma på trappan till sitt hus. Inget är som förr.

Kvinnan fadern flickan pojken. Jag funderar på om de någonsin namnges. Inte så långt jag läst. Inga namn men de blir ändå väldigt tydliga och berör i sin kamp att försöka hantera lägerlivet, ovetskapen om hur länge de ska vara där, om de kommer hem och någonsin får möta fadern. En bok att läsa med eftertanke. Saklig och inte särskilt känslosam berättas vad som händer dem och hur de upplever tiden före och efter lägervistelsen. Det ska bli spännande att läsa de sista sidorna och se hur hon knyter ihop berättelsen…

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

Upptäckten av currywursten

Mitt ibland Hamburgs ruiner i april 1945 försöker fru Lena Brückner hanka sig fram så gott det går (mannen har hon inte hört av på många år). Tillgången på mat är lika skral som tillförlitlig information. Men det är ändå magfrågan som styr och ställer.

En dag hamnar Lena Brückner i en kö bredvid en ung soldat. Hon inser snabbt att han är på fel plats. Kriget slukar unga män och han borde vara vid fronten. Men vips är han i fru Brückners kök och får varm men ack så tunn soppa. Antingen kommer han att döda eller så blir han dödad tänker fru Brückner och säger att han kan stanna ett tag. Angivarna har stora öron så de får vara mycket tysta.

Bremer stannar. Dagarna går och de delar mer än maten. Nu faller det sig inte bättre än att Lena Brückner undanhåller krigsslut och nederlag för sin unge älskare. Bara en dag till tänker hon och lagar ytterligare en kärleksmåltid på det hon lyckats byta sig till på svarta börsen. Om det är någon som kan fixa till mat i kristider är det Lena Brückner.

Gömd kärlek håller inte och allt tar naturligtvis en ände med förskräckelse, men var är titelns currywurst? Allt börjar med att författaren minns en korvkiosk i sin barndoms Hamburg på 1960-talet, där det serverades ett alldeles extraordinärt tillbehör. Bakom smaksensationen i currywursten fanns en viss fru Brückner. På en nostalgitripp långt senare bestämmer sig författaren för att gå till botten och få reda på ursprunget till smakhemligheten.

Lena Brückner finns på ett ålderdomshem, minnet är klart och får hon bara en tårtbit kan hon tänka sig berätta. Det blir många tårtbitar och den fascinerande historien om currywursten rullas upp, en historia vi kan avnjuta tillsammans med skriftställaren Uwe Timm.

Upptäckten av currywursten berättas vemodigt, osentimentalt och vackert. Det är lätt att tycka om den levnadsstarka Lena Brückner som sliter och gör så gott hon kan trots det eländes kriget.

/Annika

Reservera Upptäckten av currywursten i bibliotekets katalog

Kvar på isen

 

 

Hagel, slagregn, orkanbyar. Nåja, i alla fall ingen arktisk drivis i sikte. Se där en tanke att trösta sig med under höstens löp- och cykelturer. Än har jag alltså inte fått Bea Uusmas Expeditionen ur systemet, och i förra veckan tedde sig en omläsning av Per Olof Sundmans Ingenjör Andrées luftfärd således fullt rimlig.

 

Romanen – som 1968 belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och kom att bli Sundmans näst sista – tycks bygga på en liknande besatthet som den av Uusma förkroppsligade. Framställningen är dock den diametralt motsatta, renons på psykologisering och ledsagande författarröst. Vi kan ingenting veta om en annan människas inre, var ett av Sundman ofta upprepat motto.

 

Och närmast göteborgsvitsigt kongenialt är romanen ett svåröverträffat mästarprov i Hemingwaysk isbergsteknik. Berättarperspektivet tillhör expeditionens tredje man, Knut Frænkel (ett av Sundmans många experiment med vad litteraturvetenskapen plägar etikettera opålitlig berättare). En aning frejdigt men ytterst sakligt, strikt kronologiskt och hypnotiskt väldisponerat redogör Frænkel för förberedelserna, ballongfärden och de hopplösa vedermödorna på drivisen.

 

På ytan en massa navigering, tältresning, böldtömning och isbjörnsjakt. Strax under anas spörsmål kring auktoritet, lojalitet, vansinne, och – enligt P.O. Enquists gamla blurb på baksidespärmen – ”en insikt i hur en situation kan uppstå där människan är alldeles hjälplös, och situationen full av makt”.

 

Starkast berör Frænkels efter hand allt svagare förtroende för den gåtfulle och hårt pressade Jules Verne-figuren S. A. Andrée. Som redan innan uppstigningen från Danskön förstod att företaget var dömt att misslyckas. Relationen glider över i ett lågmält fadersuppror, komplicerat av Frænkels akuta beroendeställning gentemot Andrée. Hos Sundman är ensamheten aldrig ett hållbart alternativ, om än ofta det enda återstående.

 

Att idag försöka hacka sig ner i Per Olof Sundmans isberg är emellertid inte det samma som för fyrtiofem år sedan. 1995 – tre år efter Sundmans bortgång – kunde journalisten Jonas Fogelqvist visa att Sundman haft ett förflutet som aktiv ungnazist. Plötsligt stod författarskapet, liksom Sundmans roll som centerpartistisk riksdagsman och piprökande mysfarbror hos Hyland, i helt ny belysning.

 

Ett skuldmotiv hamnade i dager, bland annat genom kulturdebattören Per Svenssons bok Frostviken från 1998. Svensson lyfter fram tigande och förkättrade hemligheter som märkbara teman i Sundmans romaner och noveller. Ungdomssynderna blir till en långsamt växande cancersvulst, som närd av alkohol kväver författarskapet i förtid.

 

Det är lätt att dras med av Svenssons teser om den undflyende Sundman, och flera scener från Andréeboken gör sig påminda. Som Frænkels fascination för det obefintliga luftdraget under ballongfärden. En luftballong följer ju alltid vindens hastighet och riktning. De tre i korgen kan oberörda och på tryggt avstånd betrakta stormarna nere på marken, broderligt delande en butelj öl.

 

Men Svenssons läsning har knappast fått stå oemotsagd. Bland annat författarna Lars Jakobson och Tony Samuelsson har på var sina håll försökt nyansera bilden, utan att därmed förringa uppenbara fakta. Det är föreställningen om det medvetna och självdestruktiva i Sundmans tigande som de inte riktigt kan köpa. Särskilt Jakobson har ägnat åtskilliga timmar bland Sundmans efterlämnade anteckningar och brevkorrespondens, och kan peka på flera tillfällen då Sundman föreföll vara hyfsat redo att lägga korten på bordet.

 

Men ingen i omgivningen var särskilt intresserad av att lyssna till dylika bekännelser. Svensson, Jakobson och Samuelsson tycks överens om att såväl fallet som författarskapet Per Olof Sundman sätter fingret på något grundläggande i den svenska 1900-tals historien – vår förträngda foglighet under andra världskriget; myten om ett svenskt välfärdssamhälle avlat utan arvssynd.

 

Jakobson och Samuelsson frilägger en intressant Sundmansk dubbelnatur, återspeglad redan i debuten Jägarna från 1957. Å ena sidan ungdomstidens antiborgerliga (fascistiska om man så vill) vurmande för samhällsfrånvänt vildmarksliv och uppoffrande, manlig lojalitet, en dragning Sundman delade med mången spänningssökande generationskamrat. Å andra sidan det sakligt, kommunalpolitiskt ordningsamma. Hoptvinnade skapade dessa båda karaktärsdrag en sprakande, kreativ motor, snarare än ett kvävande inre tryck.

 

Men kanske också en tröttsam manlig kliché, med den babyrytmikångestridne Karl Ove Knausgård som en av många epigoner. Nja, i sin benhårda ovilja till moralisk försoning är Sundman unik, och kusligt angelägen. Den djupt mänskliga dubbelnatur han frambesvärjer tillåts aldrig legera i form av uppbyggliga visdomsord. I stället enbart i ensamhet och misslyckande, och en hoper efterhängset ekande frågor.

”Vinden blåser åt ett håll. Isen driver åt ett annat. Vi marscherar åt ett håll – men vi färdas åt ett annat.” Några veckor efter detta lapidariska konstaterande sköljer Frænkel, som siste överlevande, ner en slutgiltig mängd opium, morfin och starkt, svart kaffe.

/Martin

Per Olof Sundman i bibliotekets katalog

Vi kom över havet

På båtarna mellan Japan och USA hade de med sig brev och några få

personliga saker. Breven berättade om välbärgade män vilka lovade fina hus och goda liv. När kvinnorna sedan stod vid relingen, när båten äntligen lagt till, insåg de att uppgifterna friserats friskt.

Det handlar om japanska kvinnor som drömde om ett bättre liv, eller ivägskickade döttrar. Alla åkte de i samma båtar över Stilla havet, en del var vettskrämda, både för överfarten och framtiden, en del var förväntasfulla. Tiden är 1919 och det är långt till andra världskriget, detta är viktigt för något sker efter Pearl Harbor.

Julia Otsuka har grävt i arkiv och läst mängder av kvinnors berättelser. Utifrån detta skapas ett vi. Det är vi som talar i Vi kom över havet, jag har nog inte stött på detta sätt att gestalta en grupp tidigare. Denna första del är en kollektivroman berättad i korta stycken, det är mycket effektfullt. Vi berättar om kvinnorna som sliter i jordbruken, tjänar sina män eller de vita. De ser storögt hur de andra ser ut och beter sig; långa, högröstade, svängande höfter och går utåt med fötterna i stora kliv. De har spetstrosor så vackra att man antagligen bär dem utanpå. Förundran är stor, så även isoleringen. Kvinnorna är i händerna på de andra, om det så är mannen eller familjerna de tjänar. Ofta blir de utnyttjade.

Så händer något, det börjar gå rykten och människor börjar ta avstånd. Informationen till issies, de japanska invandrarna, är snudd på obefintlig. När kriget förvärras dyker anslag upp på telegrafstolparna: Instruktioner till alla av japansk härkomst... De beordras att registrera sig och lämna in förbjudna föremål som kameror, knivar, kikare och dynamit. Nästa steg är evakuering. I långa rader traskar de iväg. Människor som knutit an till sitt nya land måste nu bege sig till okänd ort. Två år senare bor någon annan i deras hus, affärerna har fått nya namn. Frun i huset har glömt om trädgårdsmästaren hette mr Kato eller mr Sato.


Ett mörkt kapitel i USAs historia som jag inte kände till innan jag, för några år sedan, läste David Gutersons Snö faller på cederträden. Nu fördjupades kunskapen. Julia Otsuka berättar från köken, bakgårdarna, från trångboddheten. Vi kommer dem så nära. Alla slet och ville vara delaktiga i det nya landet. Att Japan var en av axelmakterna i andra världskriget gjorde dem till paria. 

Marinbasen Pearl Harbor bombades av japanskt flyg 7 december 1941
Issies är amerikansk slang för japanska invandrare

/Annika

Reservera Vi som kom över havet
Reservera Snön faller på cederträden i bibliotekets katalog

Nymfens tid

Ibland får man för sig att den svenska, nutida författarkåren enbart sysselsätter sig med psykopatmord, rustik kokkonst, vintage-heminredning och självbiografiskt ältande. Med enstaka undantag. Elin Olofsson, Therese Söderlind, Anna Jörgensdotter och Elin Boardy är namn som anses bevisa att en gammal, hederlig, rejäl romantradition alltjämt är vid god vigör. Ett annat är Susanne Axmacher. 2010 fick hon Borås Tidnings debutantpris för Näckrosbarnen, en roman som nu följs upp med Nymfens tid.

Året är 1939, platsen Stockholm. Unga Millie Bachman är i full färd med att slå sig fri från sin borgerliga hemmiljö, upp över öronen förälskad i den opålitlige journalisten Carl Becker. Projektet stöter på patrull. Graviditet är plötsligt ett faktum, och Millie tvingas söka stöd hos Carls gamla flamma Marietta.

I en av parallellhandlingarna får den jagsvage räknenissen Ivar samtidigt i uppdrag att för rikets säkerhet spionera på Carl. Misstankarna om Carls kommunistanstrykning förstärks då han placeras som korrespondent i Helsingfors.

Så på ytan är Nymfens tid just det brett upplagda, lagom noir-romantiska och gediget konstruerade romanbygge som förhandssnacket gjort gällande. Strax under är den något annat – en lång, kvalmig väntan på åska.

Axmacher frammanar med sällspord skicklighet svenskarnas klibbigt paranoida osäkerhet inför andra världskrigets inledande truppförflyttningar. Bland annat medelst det stora tomrum som varsamt blåses upp mitt i romanen.

Jag kan inte låta bli att långsökt referera till Hergés mästerverk Castafiores juveler. Ett sent, experimenterande Tintin-album, som egentligen inte handlar om någonting alls. Jag har läst det ett femtiotal gånger, men luras alltjämt in i tron på en konspiration bakom de paranoida missförstånden kring den världsberömda operadivans smyckeskrin.

Axmacher förleder mig enligt samma metoder. Det vill säga – hon förleder mig att misstänka att jag är förledd. Varför är Carl en sådan synnerligen tvådimensinell figur? Han måste helt enkelt ruva på hemligheter. Och vad driver egentligen Marietta? Och Millies pappa, som stundtals drabbas av mystisk sjukdom? Innebär hans forskning om svärmande gräshoppor något mer än den lite med vänsterhanden utförda krigsanalogin?

Mycket intressant, och alltså mer än bara en vanlig, hederlig roman. Misstänker jag.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

När duvorna försvann

 

Mycket av det trollbindande i Utrensning, Sofi Oksanens monumentala kritiker- och läsarsuccé från 2010, låg i den nagelbitande utzoomningen. Ni kanske minns syltburkarna, den skrynkliga spetsblomman, spyflugan på köksfönstret. Och så byltet på den vattensjuka gräsplanen utanför; inledningens föraning om den förträngda historia som likt rostiga gamla telefontrådar visade sig löpa genom gumman Aliides ensliga torp.

När nu Oksanen i När duvorna försvann återigen angriper Estlands mörka förflutna förkastas dylika mjukstarter. Omilt slängs läsaren ut på ett av andra världskrigets kaotiska slagfält, och tvingas omedelbart bivackera i Wikipedias krigshistoriaska avdelningar.

Romanen igenom pågår en inre kamp mot lusten till berättartekniskt publikfrieri. Oksanen försöker medvetet dränka framställningen i den rekvisita som hennes sanslöst imponerande researcharbete rotat fram. När hon stundtals släpper efter, och låter karaktärerna nå upp till ytan, blir effekten därmed så mycket starkare.

Som när Juudit 1941 sitter ensam i sin evakuerade mammas lägenhet i Tallinn. Hon minns några vardagsljud; kattens jamande, klirret av skedar, knäppandet från skrinet med hårspännen, ljud som nu överröstas av Luftwaffe och Flakkanonerna. Innan morgonen gryr kommer allt att vara borta, tänker hon.

Men Juudit överlever, i alla fall i rent fysisk mening. Några kapitel senare dyker hon upp som ”tyskbrud”. Hon har en affär med en naziofficer och det är den både svartaste och vackraste kärleksskildring jag läst på länge. Sedan försvinner hon igen, absorberas av omgivningen som vore hon stjärna i en Antonionifilm.

Romanens två övriga huvudpersoner, Juudits man Edgar och dennes kusin Roland, är ännu svårare att komma inpå livet. På olika sätt anpassar de sig till den växlande ockupationsmakten. Först bolsjevikerna, sedan nazisterna och så bolsjevikerna igen. Roland är den envise men allt mer uppgivne motståndsmannen, Edgar den skrupelfrie opportunisten. Han nästlar sig lika geschwint in i den tyska som i den sovjetiska maktapparaten, och häpnaden över hans kameleontiska talanger förstärks av Oksanens ständiga korsklippning mellan 40- och 60-tal.

60-talets Edgar har författarambitioner och åtar sig att frisera historien; att snygga till den sovjetiska ockupationens kamp mot fascismen. Hans linjära hjältehistorieskrivning symboliserar motpolen till vad Oksanen själv vill åstadkomma. I När duvorna försvann överlever ingen heroism, medlöparna är i majoritet och osynliga händer drar i intrigens trådar. Estlands historia får inte låta sig kvävas av melodramatiska eftergifter, tycks Oksanen argumentera.

Men som sagt, ibland kastar hon trots allt ett ben åt publiken. Juudits öde är omöjligt att skaka av sig och mot slutet sveps Tallinn in i en sådan där skönt sepiatonad Tinker tailor soldier spy-stämning som vi så gärna bäddar ner oss i. Kanske för att slippa fundera närmre på transiteringstransporter, baltutlämningar och hur liten Östersjön egentligen är.

Det finns som ni märker gott om tungt metalitterära spörsmål i När duvorna försvann, kanske till och med i själva titeln. Att romanen lyfter – trots att duvorna försvunnit och i konkret mening till och med ätits upp av tyskarna – är det tydligaste beviset på Oksanens oerhörda författarförmåga.

Årets bästa läsning, så här långt.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog

Förrädare

Modern informationsteknologi innebär nya möjligheter till berättande: Fan fiction, twitter-romaner, elektroniskt marginalklotter, oändliga intertextualitetskedjor... Vi har bara sett början, brukar det hävdas. Men också begränsningarna, väl? I anslaget till Woody Allens senaste film tappar huvudkaraktären sin smartphone i en brunn – en förutsättning för en sådan där härlig vilsenhet i sydeuropeisk huvudstad som den romantisk förvecklingsintrigen kräver.

I alla fall enligt vår gamla vanliga uppfattning om vad en romantisk förvecklingsintrig kräver. Förmodligen måste en omförhandling snart till. Innan världens fiktiva avloppssystem korkas igen av tappade mobiltelefoner.

Alternativet är såklart det nostalgiska tillbakablickandet, vilket spionthrillergenren sedan länge tvingats resignera till. Le Carré-stämning är ett begrepp i tiden, med Tomas Alfredsons bruntonat regnfuktiga filmatisering av Tinker, tailor, soldier, spy som det mest formfulländade exemplet.

Ola Larsmos senaste roman är enligt många ett annat. Förrädare utspelar sig i andra världskrigets svenska underrättelsetjänst, med Bollhusmötet som utgångspunkt. Den unge Charlie Westerholm är en av de studenter som pläderar för de judiska läkarnas sak, och blir efter mötet approcherad av den enigmatiske Cedergren. Snart är Westerholm djupt innästlad i Byråns diverse finlir, vari neutralitetsbegreppet ständigt tycks vara tänjbart.

Spänningen infinner sig, rekvisiterad av arkivskåp, kortregister, telefonkiosker, ordentliga avringningar, lite osynligt bläck, och annan gammal tryggt fiktionsvänlig informationsteknologi. Och så en massa pullovrar, surrogatkaffe, portvaktsfruar och hysteriska tredjepersonstilltal.

Larsmo har en oerhörd känsla för 40-talsvarian. Ibland tenderar den nästan att skymma karaktärsbeskrivningarna (varför skär det sig egentligen mellan Westerholm och fästmön Nilla?). Ett i och för sig stämningskongenialt grepp.

Westerholm spanar på kommunister, engelska vapentransporter, tysk underrättelsetjänst och norsk motståndsrörelse, tärd av en klaustrofobisk ovetskap om i vems intressen han egentligen arbetar. Handlingen är genretypiskt svåröverblickbar, men koncentreras successivt till socialstyrelsens inrökta kontor. Där dväljs en tyskvänlig mullvad, eller snarare delar av en så kallad ”råttkung”. Gör en bildgoogling om ni vågar. Det kommer garanterat att störa nattsömnen.

Det finns något sant folkbildande över denna mästerligt ihopsnickrade roman. Ola Larsmo påminner om att det inte bara var den tyska permittenttrafiken som satte Sveriges neutralitet mellan citationstecken. Den disiga Le Carré-stämningen kan paradoxalt nog vara just det belysande perspektiv som de svenska krigsåren så länge skrikit efter.
      
/Martin

Copyright/fotograf: Christine Olsson

Reservera boken i bibliotekets katalog