"Kustobservationer" av Anna Fock

Jag blev glad när jag såg att Anna Fock kommit med en ny roman. Hennes förra Väderfenomen var jag så förtjust i. Men denna skulle handla om att skaffa en ny kille efter att ha lämnat ett förhållande… Lät så där intressant. Den blev liggande hemma. Men när jag väl läste så var jag fast. En stilla berättelse om att ta reda på vad man vill. Men också om livet i Estland för en ung kvinna.

Två veckor är Liis borta från verkligheten hemma. Hon jobbar på färjan som går till Sverige. Hur återupptar man livet väl tillbaka i land? Var är alla, vad gör alla? Nyss avstigen från färjan funderar Liis på det där hon vandrar Tallins gator på vingliga sjöben och försöker landa i sin fortfarande ganska nya verklighet, den utan Madis.

När hennes älskade Madis reste till Fillipinerna för att leva sitt drömliv vägrade hon följa med. Inte kunde hon lämna Estland och Tallin. Det kändes rätt då men nu när hon inte längre får tag på honom undrar hon om det var rätt val. Uppmuntrad av sin bästa väninna försöker Liis skaffa sig ett nytt förhållande, men det går trögt. Men hon träffar i alla fall diverse nya människor, hänger med ett par gamla polare och går på konserter när hon är i land. Kanske klarar hon sig utan Madis i alla fall?

Jag vet inte vad det är som gör berättelsen bra. Men jag gillar den verkligen. Stillsamt berättad men ändå vill jag följa Liis när hon vandrar Tallins gator. Jag lär känna ett land jag inte vet så mycket om. Men blir lite fundersam när boken slutar. Får jag inte mer…

/Liselott

"Sent i September" av Jujja Wieslander

Denna bok har jag sneglat på så många gånger. En vacker akvarell på framsidan och så Jujja Wieslander som författare. (Hon som skrivit så många böcker om Mamma Mu och Kråkan). Den har underrubrik ”en sorts trädgårdsbok”. Det är alltså inte en ren tips-på-hur-man-gör eller rabblar massor av växter utan den där sortens trädgårdsböcker som är mer en berättelse.

Jag kan gilla den typen av böcker. De jag minns särskilt är "Klosterträdgårdar" av Lena Israelsson och "Äppelkungar" av Lars-Olof Hallberg. "Klosterträdgårdar" har jag bloggat om för många år sedan, klicka och läs om du är nyfiken. Denna är snäppet ännu bättre och den sortens trädgårdsbok som är både lite om odling, hennes eget nutida liv (när hon skriver), barndomen, om hennes föräldrar, funderingar över livet och döden och härliga trädgårdsbetraktelser.

I korta (ibland väldigt korta) kapitel och lite längre så går året i Jujjas trädgård. På slutet började jag sträckläsa för det var så bra men jag ångrar nästan det. För efter varje litet kapitel hade jag velat vila en stund och reflektera över texten. Det är inte ofta jag får den feelingen! Bäst av allt var att jag verkligen längtade ut i min egen trädgård och naturen efter varje läsning.

Gillar du sådana här böcker så har min kollega Anneli tipsat om några i ett tidigare blogginlägg.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Vuxna människor" av Marie Aubert

Vuxna människor är en bok att läsa för alla vuxna storasystrar där ute och nog även för småsystrarna eller alla som har syskon. Eller kanske den som är en ensamstående mamma. Eller den som velar över om de borde vilja skaffa barn eller ändå är nöjda utan det. Men tycker att någon att vara nära hade gjort livet lite bättre ändå. Ungefär så har Ida det. Är storasyster, utan fast sällskap (strular mest med gifta män) och hon vill inte ha barn just nu men kanske är det bäst att frysa ner ägg, om hon skulle vilja snart. 

I väntan på besked från fertilitetskliniken om hennes ägg är ok så ska mammas 65-årsdag firas i stugan. Ida åker dit någon dag tidigare. I stugan finns redan lillasyster Marthe. Marthe har tillbringat några semesterdagar där med sin man Kristoffer och bonusbarnet Olea. Något eget barn har hon inte fått fast de försökt många gånger.

Under bara några dagar hinner det hända så mycket. Syskonrelationen skaver, Ida väntar på telefonsamtal från kliniken och Marthe är extra känslig och kräver (som alltid tänker Ida) att man stryker henne medhårs. Men det finns så klart en förklaring till det, en som ställer till det än mer för Ida. Ida blir dock bara mer irriterad. Jag våndas flera gånger när jag läser för det Ida gör och säger verkar bara leda till fler svårigheter. Några katastrofer hinner hända i denna korta roman (ca 100 sidor).

Det är en väldigt kort bok men väldigt bra. Hitintills den enda har av Marie Aubert på biblioteket.
Men den får mig att vilja läsa fler korta böcker med berättelser som stör och berör.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Agneta Grahn och döden” av Birgitta von Otter

Tillsammans med sin make Kjell-Olof Feldt har hon, och han, nyligen gett ut varsin bok på deras eget nystartade förlag. Tillsammans har de skrivit flera gånger, bl a om alkoholism och medberoende, men denna gång har Birgitta sytt ihop en egen historia om att inte vilja dö men nätt opp orka leva – och hur man kan hantera de stora och svåra frågor man brottas med när man kommit en bit upp i åren.

Romanen handlar alltså om Agneta Grahn, änka i sjuttioårsåldern, med enda dottern och barnbarn i Australien (längre bort kan man ju inte ha dem…). Livet har gått lite i stå, och efter ett läkarbesök får hon för sig att hon måste ha drabbats av en allvarlig sjukdom, vilket får henne att börja grubbla över åldrandet och döden. I kölvattnet av dessa grubblerier följer minnena från livet som var, varför det blev som det blev, och hur hon försökt fortsätta i sin ensamhet med tomheten och sorgen efter maken, pysslandes med deras gamla torp som hon i sin enfald alltid trott skulle övertas av dottern på andra sidan jorden, och nu - ovanpå allt - rädslan för att dö när livets ändlighet plötsligt verkar stå på hennes egen tröskel.

Men mitt i allt detta lär hon av en slump känna en liten pojke som visar sig ha mer gemensamt med henne än någon kunnat ana. En fin liten vänskap utvecklar sig mellan den gamla och den unga, där osynliga trådar binder ihop dem på ett för henne synnerligen oväntat sätt, trådar som bara hon kan se, som bara hon känner till. De visar sig behöva varandra, fast på lite olika sätt, och tillsammans med en annan, mer jämnårig nyfunnen vän upptäcker hon nya vägar att vilja leva tills sista andetaget är draget.

Det är en smått vemodig historia med en svagt humoristisk underton ändå. Det som den eventuellt tappar i den långsammare öppningen tar den snabbt igen när väldigt oväntade saker avslöjas som driver upp intresset och spänningen. I viljan att leva och i rädslan för att dö lyckas Agneta Grahn ändå fylla livet med ett angeläget innehåll, som är nog så tänkvärt.

/Tuija

Reservera boken på Ronneby bibliotek. Se även vilka andra utgåvor boken kan läsas i. 

Ärr av Audur Ava Olafsdottir

Ärr var en bok jag funderade över om jag ens skulle läsa klart. Började inge vidare. Inte intressant. Jonas skaffar en tatuering, funderar över om han tillfört världen något och inser att nej, ingenting. Inte ens hans dotter är hans… Inte heller besöket hos sin förvirrade mamma på hemmet är upplyftande – hon blir bara magrare och pratar mest om sitt, lyssnar inte på honom. Varför ska han fortsätta att leva?

Men detta händer i början av maj. Jag vet att mannen lever 31 maj för då står han naken framför en kvinna. Dagen efter planerar han att slipa och lacka golven på Hotel Silence.

Men hur når han dit. Hur hamnar han på Hotell Silence, beläget i en krigshärjad stad? En stad där kulhålen syns i väggarna, minorna ligger nedgrävda och det är många ställen och stigar man inte får trampa. Eftersom Jonas inte kan ta livet av sig hemma och riskera att dottern hittar honom har han valt att resa utomlands. Har han tur blir han skjuten i ett gathörn eller lyckas trampa på någon mina. Han reser med lätt bagage, förutom att borrmaskinen följer med så han kan skruva upp en krok i taket…

Men inte ens på detta avlägset belägna hotell där få turister syns till blir han tillräckligt osynlig för att kunna skruva upp sin krok. För förutom ytterligare två gäster bor där tre personer, de två som driverhotellet och en pojke. Pojken springer ut och in som han vill i rummen. Dessutom har Jonas snart blivit du med kvinnan. Så nej, här kan han inte heller ta livet av sig. Istället hjälper han till att rensa kranar och duschmunstycken…  

Det är när Jonas kommer fram till Hotell Silence som jag tycker berättelsen börjar bli intressant. Hur är det att landa i ett land och en stad där så många är borta, döda eller utflyttade, där mycket är raserat och knappt några inkomster finns… Han möter olika personer. Taxichauffören, restaurangägaren där han får sin middag, entreprenören som bygger upp delar av stan och de som driver hotellet. Det är möten som sakteliga förändrar honom medan han väntar på rätt tillfälle att ta livet av sig. För kan Jonas inte undvika att bry sig om människor han har runt sig. Människor som förut bara var personer i ett krigshärjat land men som han nu möte varje dag. Människor som behöver något, något han kan ge dem. Författarinnans två tidgiare böcker (Rosa Candida och Den sista kvinnan) brukar jag rekommendera och så kommer jag att göra även med denna.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog på webbsidan. Kan läsas direkt som e-bok!