Skuggorna av Katarina Wennstam

Skuggorna heter en av Katarina Wennstams samhällskritiska spänningsromaner. Hon har blivit allt skickligare på att skildra fenomen i tiden, och här spänner hon bågen en smula ytterligare. Återigen får vi möta kriminalkommissarie Charlotta Lugn, vars äktenskap med Agneta knakar ordentligt i fogarna nu, och advokat Shirin Sundin, som nyskild upplever ett annat friare liv än tidigare. Den här gången möts de i rätten igen  - dock på var sin sida om det märkligaste mål Sverige någonsin upplevt. För skuggorna som titeln anspelar på är fyra stycken maskerade personer som begår våldsbrott. De misshandlar män som utövat våld mot sina kvinnor och blivit dömda för det. Ordagrant följer de deras domar och låter dem få utstå varken mer eller mindre än vad männen själva gjort sig skyldiga till. Och de fyra kvinnor som alltså är de nya våldsverkarna, som kopierar männens eget våld mot dem själva, visar sig inte vara vilka kvinnor som helst – men det blir man inte varse förrän boken slutar. Kvinnor med ansenlig mängd både ansvar och makt har iscensatt en händelseutveckling som inte bara sätter skräck i män i rädslan för övergrepp (en rädsla och skräck som alla kvinnor kan känna bara på grund av sitt kön).  De får också ett oväntat stort gensvar från stora delar av svenska folket som tycker att det inte är mer än rätt mot männen – trots att de redan egentligen dömts och sonat sina brott. Och det rättsliga Sverige prövas också, eftersom domstolsväsendet anser, och agerar därefter, att ingen, inte ens våldsutsatta själva, kan sätta sig till doms över lag och rätt och hämnas öga för öga.

Det är alltså en stark och mycket läsvärd historia Wennstam knåpat ihop, riktigt skickligt uppbyggd kring vilka de nya förövarna egentligen är, och vad de faktiskt åstadkommer. Och man kan inte låta bli att fundera över om det kunnat hända i verkligheten..?

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

A history of Loneliness

I ett samhälle skakat av skandaler där präster förgripit sig på de som skulle ha varit deras flock, där ett allt större omvärldsmedvetande sprider sig och där katolicism inte är allenarådande möter vi fader Odran Yates.

Fader Yates historia är en tragisk berättelse, en berättelse som vi får ta del av under bokens gång. Han valde att bli präst eftersom han trodde sig vara kallad till det. Detta hade hans mamma talat om för honom.
Men han är inte vad man brukar kalla för en social person, och han har definitivt problem med att använda den pondus som hans yrke skänker honom i 1900-talets Irland. Ord som ”konflikträdd” och ”introvert” dyker upp hela tiden när jag tänker på ett sätt att beskriva denna lite underliga karaktär.

Framför allt så är A history of Loneliness ett sätt för John Boyne att belysa och förkasta ett otroligt stort och svårhanterat problem, nämligen hur vissa präster använde sitt inflytande och sin maktposition till att begå övergrepp mot de som de borde skydda och hjälpa i en osäker värld. Fader Yates själv begår inga övergrepp, men han talar inte heller om dessa. Han vill inte dra den typen av uppmärksamhet till sig, eller för den delen väcka någon form av eventuell diskussion eller konflikt.
Detta är en helt annan del av problemet, nämligen de som gjorde det möjligt för övergreppen och utnyttjandet att fortgå genom att helt enkelt sitta tysta, trots att de visste vad som pågick. 

I filmen Boondock Saints hålls en predikan av en väldigt engagerad präst som bland annat säger: ”… we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men”. Fritt översatt betyder detta: ”… alla måste vi frukta onda män. Men det finns en annan ondska som vi måste frukta över allt annat, och det är goda mäns likgiltighet”.

Detta citat dök upp i mitt huvud flera gånger under tiden som jag läste den här boken, eftersom förnekelse och konflikträdsla genomsyrar fader Yates’ liv, liksom vad jag tolkar som en djup känsla av skam för att han inte agerar.

 

Det här är ingen lätt bok, den har många lager och tar itu med riktigt jobbiga frågor om vad medmänsklighet egentligen är. Hur ska man bete sig mot en släkting som har blivit lite galen, vad gör man när ens gamla skolkamrat visar sidor som man verkligen inte trodde han hade, vem vänder man sig till när ens chef är korrumperad av samhällets lättja?

 

Jag anser att den här boken behöver en bra fåtölj samt lugn och ro för att man ska kunna njuta av den. Det går inte att sprint-läsa den, eftersom man då inte får någon egentlig behållning av de undertoner som finns i texten. Så ta det lugnt och läs boken i lugn och ro, för även om den är lite tuff emellanåt och även om exemplaret vi har är på engelska så är boken läsvärd.

 

John Boyne har med den här boken gett mig ytterligare en författare att hålla utkik efter, då det här var den första, men definitivt inte sista, av hans böcker som jag tänker läsa.

 

/Andreas

 

Reservera boken i biblioteket katalog.