Hundar under vatten

Förra året kom det en liten pärla till bok för oss som håller hunden som favoritdjur. Här finns inga råd om hur man ska sköta om sina älsklingar, inte heller några rasbeskrivningar eller fiffiga lydnadstips. Istället blir läsaren serverad en mängd bilder på hundar under vatten. Hundar i färd med att fånga in bollar eller ringar, hundar som simmar, som försiktigt doppar nosen i vattnet eller bara står på botten av bassängen. Vissa går knappt att identifiera som just hundar, de liknar mer undervattensmonster med käftarna uppspärrade för att kunna fånga in den eftertraktade leksaken. I slutet finns alla medverkande hundar även avbildade på torra land. Det är en fröjd att bläddra igenom boken och se alla olika hundpersonligheter. Rekommenderas!

Seth Casteel heter fotografen som av en slump fick idén att fotografera hundar under vatten. Titeln på boken är kort och gott Undervattenshundar.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

När kommunen ska fira jul

Jag gillar Jonas Karlsson. Ganska mycket faktiskt. Detta faktum kan ju möjligen göra att jag har svårt att ha de kritiska glasögonen på när jag läser hans nya bok God Jul. Förväntningarna är höga och jag känner genast igen hans stil. Denna gång är det dock inte noveller utan en kortroman.

Det lackar mot jul och på kommunhuset vill man glädja medborgarna med en speciell julutsmyckning för att på något litet sätt kompensera för nedskärningar och besparingar. På ett möte kommer kommunalrådet Bror fram till att man med adventsljusstakar i noga utvalda fönster ska få en julhälsning att framträda på kommunhusets fasad. Arbetet med utsmyckningen inleds med frenesi, men stöter ganska snart på patrull eftersom bland andra personalen på fritidsförvaltningen är rätt svårflörtade, och projektet visar sig vara svårare att genomföra än någon har trott.

Inte helt oväntat gillar jag boken, även om jag hade önskat mig ännu lite mer av det absurda och skruvade som funnits i de tidigare böckerna. Jag skulle också vilja veta mer om Frida, anställd på HR-avdelningen och den vars ögon vi får följa hela spektaklet genom.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Nytt från Donna Tartt

Den hemliga historien, Donna Tartts debutroman, är höjd till skyarna av många svenska bokbloggare. Jag läste den i ett svep en sommar för några år sedan och sällade mig till hyllningskören.

Nu har jag påbörjat läsningen av Tartts nya roman Steglitsan och jag kan bara säga att det verkar lovande. När Theo Decker besöker Metropolitan Museum i hemstaden New York tillsammans med sin mamma inträffar en explosion som dödar ett stort antal människor, däribland mamman.

I tumultet efter explosionen tar Theo med sig en liten tavla av en fågel, en steglitsa, från museet. Eftersom Theos pappa har lämnat familjen ett år tidigare står Theo nu ensam i världen. Farföräldrarna meddelar att de kan tänka sig att betala för en hotellvistelse för Theo, men han väljer att flytta in hos en kompis familj istället.

Hela tiden finns tavlan i hans medvetande och han funderar flera gånger på att lämna tillbaka den till museet, men det blir allt svårare att förklara varför han har den ju längre tid som går efter explosionen. Där jag befinner mig i boken nu har Theo precis blivit bekant med Hobie, som restaurerar antika möbler. Hos Hobie finner han någon slags trygghet som riskerar att tas ifrån honom när pappan helt plötsligt dyker upp och ämnar ta Theo med till Las Vegas. Jag tycker att det är bra, och jag vill verkligen veta hur det ska gå för Theo. Jag anar att bistrare tider väntar för honom…

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Fördelarna med en kollaps

Silver har det lite jobbigt. Sedan han skilde sig från sin fru verkar hans liv ha stagnerat en aning. Den hitlåt han en gång skrev till sitt rockband ger honom inte någon större inkomst och bandet är dessutom upplöst sedan sångaren gjort kometkarriär på egen hand. Nu försörjer sig Silver genom att kompa med olika band på diverse tillställningar som bröllop och födelsedagsfester. Kontakten med tonårsdottern är på sin höjd sporadisk. Han bor på ett deprimerande ungkarlshotell och har just börjat fundera på om och hur han ska kunna lyfta sig själv i nackskinnet och ordna upp sitt liv när han får en mindre stroke.

I efterdyningarna upptäcker han att han ibland råkar säga saker högt han tror att han bara har tänkt. Detta sätter igång kedjereaktioner utan dess like och på en vecka förändras mycket i Silvers liv. Allt samtidigt som han måste besluta om han vill genomgå en operation som kan rädda hans liv. En operation som ska utföras av hans ex-frus nya man.

Jag vet inte riktigt vad det är med Jonathan Troppers böcker. De är humoristiska och ibland till och med lite smått tankeväckande, men de stannar tyvärr inte kvar i minnet särskilt länge. Förutom denna nyss utkomna Fördelarna med en kollaps har jag har läst flera tidigare, bland annat Sju jävligt långa dagar som Liselott skrev om här. Så varför återkommer jag till dem? Kanske för att de trots allt ger en roande och god underhållning. Någonstans är Silver ändå en rätt trovärdig karaktär som man lär sig att sympatisera med, något som jag vill minnas att han delar med huvudpersonerna i de tidigare böckerna.

/Jenny

Reservera Jonathan Troppers böcker i bibliotekets katalog

Bake my day

Det är befriande med en bok om bakning som inleds med konstaterandet att ibland blir det inte som man tänkt sig och det är helt okej. Då kan man bara trycka ner några tomtebloss i kakorna och låtsas att det är helt med flit som de ser ut som något som körts över av en lastbil.

Mattias Kristiansson gör i sin bok Bake my day klart att han inte har någon som helst konditorutbildning utan bara är en glad amatör som tycker mycket om att baka. Och som han bakar! Här snackar vi inte några vanliga kolasnittar eller syltkakor. Allt har en liten twist, om så bara i utformningen. Här finns flygande chokladmazariner, cake pops* utformade som stora tändstickor och chokladpasta, för att nämna några exempel.

Jag har ännu inte testat att baka något ur boken. Många av recepten ser ganska avancerade ut och jag gissar att det krävs en del fingerfärdighet och träning för att lyckas med dem. Och trots att författaren menar att det inte behövs några dyra verktyg för att lyckas undrar jag i hur många hushåll det faktiskt finns en glassmaskin och en pastamaskin. Men detta är nog den enda invändningen jag har. Det finns en glädje och uppfinningsrikedom i boken som jag verkligen gillar. I jul kommer jag att provbaka mini-pepparkakshusen man fäster på kanten på glöggmuggen och eventuellt kommer lussekatterna att se lite annorlunda ut än den traditionella utformningen.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

*Engelska Wikipedia säger att en cake pop är en sorts kaka som är formad för att se ut som en godisklubba. En kaka på pinne, helt enkelt.

The vanishing point

Om man som jag regelbundet pendlar långa sträckor med bil kan det vara trevligt att ha en ljudbok som sällskap. När jag senast kom på att jag behövde något att lyssna på snappade jag närmast i förbifarten åt mig Val McDermids The vanishing point (på svenska Flyktpunkten). Det blev min första bekantskap med författaren.

Historien börjar med att Stephanie Harkers fosterson Jimmy blir kidnappad på Chicagos flygplats. Stephanie har fått vårdnaden om Jimmy sedan hennes väninna Scarlett, dokusåpakändis, dött i cancer. Polisen ställer sig först avvaktande till hennes vädjan om hjälp och inriktar sig främst på att ta reda på vem hon är, men sedan FBI kopplats in och Stephanie har börjat berätta sin och Scarletts gemensamma historia förstår man att det kan vara något större på gång. Det finns många personer som har ett intresse av Jimmy, frågan är bara vem som haft förmågan att iscensätta kidnappningen. Stephanies f.d. pojkvän som visat en sjuklig besatthet av henne, Jimmys morföräldrar som tror att det kan komma pengar med pojken, eller ett av Scarletts galna fans som vill ha pojken som ett minne av henne?

Det är onekligen en spännande historia, och uppläsningen är inte svår att följa om man har grundläggande kunskaper i engelska. Upplösningen visar en viss finess tycker jag. Men det absoluta slutet? Jag tror nästan inte på det jag hör, så ställd blir jag. Därefter kommer irritationen. Avslutet på boken känns hastigt och hafsigt och inte alls genomtänkt. Ungefär att jämföra med ”och sedan dog alla”. Inte särskilt trovärdigt och synd för att det förstör en annars rätt spännande bok tycker jag. Om någon annan har läst boken och tycker annorlunda, skriv gärna en kommentar!

/Jenny

Copyright/fotograf: Mimsi Möller

Reservera ljudboken The vanishing point i bibliotekets katalog
Reservera boken Flyktpunkten i bibliotekets katalog

Gone Girl

På deras femte bröllopsdag försvinner plötsligt Nick Dunnes fru Amy. I parets hus syns tecken på strid, och eftersom Nick inte har några vittnen på att han inte var hemma samma morgon riktas polisens misstankar ganska snart mot honom. När sedan polisens tekniker i köket hittar spår av blod som blivit upptorkat, och den närmsta grannen vittnar om ett högljutt gräl mellan paret kvällen innan, verkar det hela solklart. Men är Nick verkligen skyldig?

I Amys dagbok som hittas efter en tid målas bilden upp av en man som plötsligen tappar humöret och som kan bli våldsam. Men stämmer det med bilden man som läsare får av Nick?

I beskrivningen kan Gone girl låta som en vanlig dussindeckare, men den är mycket mer än så. Trots det omfångsrika formatet, 555 sidor, läser jag ut den på mindre än två dagar. Spänningen vrids hela tiden upp och sympatierna skiftar mellan olika huvudpersoner. På ett mycket effektfullt sätt bjuder Gillian Flynn in läsaren till att spekulera kring den ena teorin efter den andra. ”Gillian Flynn måste vara en av deckarvärldens skickligaste manipulatörer” menar Ulrika Stahre i Aftonbladet, och jag är böjd att hålla med. Det enda som irriterar mig med Gone girl är att jag tycker att det rimligtvis borde gå att hitta en passande svensk titel, men det är en småsak i sammanhanget. Det här är en av de bästa böckerna jag läst i år.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Lasarettet

Det är ett digert persongalleri som inleder Än finns det hopp. 42 namn, hur ska jag kunna hålla reda på alla? Förvånansvärt nog går det hyfsat bra, mycket tack vare att Karin Wahlberg har inkluderat i listan personer som bara skymtar förbi som hastigast, där på sjukhuset i Ekstad där hennes senaste bok utspelar sig.

Det är i början på 1950-talet och polioepidemin härjar som värst i Sverige. På sjukhuset kämpar man för att kunna ta emot alla patienter som söker hjälp. Mitt i kaoset finns sjuksköterskeeleven Ella-Kristin, vars fästman Carl snart är färdig läkare. Här finns också den ärtiga läkarsekreteraren Alice Söder och biträdet Wilhelmina Borg, bland många andra. Vi får också följa flera av läkarnas fruar som på olika sätt hanterar tristessen med att vara hemma och sköta hus och barn. Naturligtvis finns också flera olika patienter med i berättelsen.

Rätt många personer att hålla reda på, som sagt. Ibland tänker jag att även författaren hade tjänat på att hålla nere personantalet lite. Till exempel när jag för tredje gången läser att Ella-Kristin tycker att hennes rumskamrat Stina är för inbunden och mystisk och undrar vad det är hon döljer. Det är kanske menat som en liten spänning i texten, men för mig blir det mest tjatigt och ger en känsla av att Wahlberg inte riktigt har koll på att hon redan ett par gånger tidigare konstaterat att Stina är en tillknäppt typ.

Läsare som hade väntat sig att få återse kriminalkommissarie Claes Claesson från Karin Wahlbergs tidigare böcker lär alltså bli besvikna. Här är det istället relationer och en del sjukvårdshistoria som är i fokus. Jag kanske inte väntar otåligt på nästa del, men kan gott tänka mig att läsa den när den kommer.

 

(Lasarettet är för övrigt serietiteln på denna tilltänkta serie.)

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Ingenting kan hindra natten

Delphine de Vigan väjer inte direkt för att ta upp svåra ämnen i sina böcker. Hemlöshet bland barn, mobbning på arbetsplatsen och ätstörningar har de tre böcker handlat om som tidigare kommit ut på svenska. Den senast översatta heter Ingenting kan hindra natten och handlar om författarens mamma som tog sitt eget liv vid 61 års ålder. Då hade hon levt ett brokigt liv, plågad av bipolär sjukdom under lång tid, och med ett cancerbesked hängande över sig den sista tiden. Med början i hennes tidiga barndomsår som tredje barnet i en syskonskara på 8, får man som läsare följa henne ända till slutet.

Efter att de Vigan hittat sin mamma död bestämmer hon sig för att skriva en bok om dennas liv, för att om möjligt förstå hur det kunde bli som det blev. Varför valde sammanlagt tre av syskonen att avsluta sina egna liv? Hur har hennes mamma påverkat henne under uppväxten? Varvat med kapitlen om mamman skriver de Vigan om sin egen skrivprocess, vad som får henne att fortsätta och hur det påverkar henne själv och hennes omgivning.

Det är ett tungt ämne, men läsningen blir aldrig för tung för att jag ska orka fortsätta. Beskrivningen av mamman är ingen uppgörelse, trots att det lätt hade kunnat bli det med de upplevelser som författaren har i bagaget. Det är en beskrivelse av ett liv som nog inte alltid var så lätt att leva och i viss mån även en hyllning.

Boken är inte en regelrätt biografi utan är skriven i romanform. Man hittar den alltså på hyllan för skönlitteratur på biblioteket.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

En riktig spökhistoria

Ett ensligt beläget hus på den engelska landsbygden står tomt efter att den gamla dam som bott där dött. En ung advokat får i uppdrag att närvara vid hennes begravning och därefter ordna upp damens papper eftersom ingen närmare familj står att finna. Redan på resan dit början advokaten känna ett visst obehag över uppdraget. Känslan förstärks senare när han förstår att lokalbefolkningen skyr huset som pesten och menar att han borde hålla sig borta därifrån för sin egen hälsas skull. Långsamt börjar han göra kopplingen till den unga kvinna som han skymtade på begravningen, hon som var helt klädd i svart och som sedan plötsligen försvann. Mannen förstår att det finns en historia som kräver att bli berättad och beslutar sig för att övernatta i det stora mörka huset. Något han senare bittert ska ångra...

Redan 1983 skrev Susan Hill rysaren The woman in black. Nu är den åter aktuell eftersom den har blivit film med ingen mindre än Daniel "Harry Potter" Radcliffe i huvudrollen som advokat Arthur Kipps. Jag blir riktigt nyfiken på filmen men jag förstår att den inte följer boken helt kronologiskt. Frågan är bara om jag har nerver som är starka nog för att se den...

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Det underjordiska biblioteket

Om det beror på att jag i grunden är en nyfiken människa eller om det är en yrkesskada låter jag vara osagt. Men när jag ser människor läsa på tåg blir jag så otroligt nyfiken på vad de läser. Jag bara måste försöka se vad det är. Kanske är det därför jag föll som en fura för bloggen undergroundnewyorkpubliclibrary.com 

Ourit Ben-Haim tar fantastiska bilder på folk som läser i tunnelbanan i New York och publicerar dem med kommentar om vilken bok det är. I de fall boken inte har gått att identifiera får bloggläsarna gärna hjälpa till med svaret. Förutom att det är underhållande att se variationen på det människor läser tycker jag om koncentrationen i myllret. De läsande blir som små öar i rusningstrafiken. Extra fina är också bilderna med människor som går och läser samtidigt.

En blogg väl värd ett besök!

/Jenny

Främling

Den 26 februari nästa år är det trettio år sedan Carola blev ett namn på snart sagt allas läppar. Med gul byxdress och bibel i högsta hugg sjöng hon sig in i våra hjärtan, i alla fall för ett tag. Jag var fem år och minns inte direkt själva vinsten, men vet att jag hade en idolbild på väggen. Storasyster och jag fick var sin kassett med Främling, för husfridens skull.

Om Carolas offentliga liv och karriär efter Främling skriver Andreas Ekström och Johanna Koljonen utmärkt och roligt om i Främling - En bok om Carola. De har intervjuat personer som bidragit till Carolas karriär, till exempel Bert Karlsson som gav ut första albumet. Även fans och tidigare medarbetare har fått komma till tals. Det är en ömsint, men ändå inte helt okritisk skildring. Författarna har inte intervjuat Carola, med förklaringen att hon ska kunna ta avstånd från boken eftersom hon inte medverkat till den. Den andra anledningen är "[---] ren rädsla. Vi ville skriva om Carola som den del av den tid och det land hon har verkat i under sina första trettio år i offentligheten. Det perspektivet var vi rädda att tappa om vi konfronterades med hennes personliga utstrålning."

Trots att kassetterna sedan länge är undanstuvade och det är evigheter sedan jag räknade Carola som min idol hade jag ändå glädje av läsningen. För trots allt är Carola mer än en artist, hon är ett svenskt fenomen.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Tidskrift för pysselälskare

En av flera tidskrifter som Ronneby bibliotek erbjuder i år är Inzpira magazine. Undertiteln Kreativt frosseri verkar onekligen stämma. Här finns mycket för den som är pyssligt lagd. Senaste numret, som kan läsas på biblioteket, erbjuder kunskap om att trycka på tyg, baka honungscupcakes och få till ett vintagebröllop, bland annat.
Läs och bli inzpirerad.

/Jenny

Reservera nummer av Inzpira i bibliotekets katalog

Nya danska mord

Jussi Adler-Olsen har kommit med en ny bok om Köpenhamnspolisens avdelning Q, Journal 64. En kvinnas hämnd för gamla kränkningar och övergrepp står i centrum denna gången och medhjälparen Assad blir en allt större gåta för Carl Mörk. Assads handlingar tar honom in på farliga vägar och Mörk får komma till undsättning.

Jag upplevde att den förra boken i serien, Flaskpost från P, var lite seg i början för att sedan ta sig bra på slutet och så är det även med denna del. Den börjar trögt men slutar riktigt bra.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

En isolerad stad

Nästan 1200 sidor med tunt papper. Stephen Kings nya bok Under kupolen är minst sagt omfångsrik. Textstorleken är av lite större typ. Ska jag försöka mig på den? Ja, jag tror faktiskt att jag ska det. Även om jag känner till flera av Kings historier och har sett några av dem filmatiserade, har jag aldrig tidigare läst en bok av honom. Nu är det dags.

Chesters Mill är en småstad i Maine. Under en lugna ytan kan man ana att intrigerna rasar. Här finns en fifflande kommunpamp, ett flertal småkriminella element, tonårsmammor, korrumperade poliser och en snokande journalist. Här finns också Dale Barbara, en utsocknes före detta militär som efter att ha hamnat i bråk bestämt sig för att lämna staden. När han till fots ska bege sig från staden blir han hindrad precis innan stadsgränsen. En vägg, som senare visar sig vara snarare en kupa, faller ner över vägen framför honom. Strax därefter kraschar ett flygplan och en bil in i den osynliga barriären och Dale förstår att det är något extraordinärt som har hänt.

Drygt 300 sidor in i boken har jag inte den minsta aning om hur det ska gå, men tycker att det är riktigt bra läsning. Några övernaturliga inslag har börjat framträda, oroväckande få personer verkar vara att lita på och till råga på att har stadens enda riktiga läkare avlidit. Framtiden ser inte så ljus ut för Chesters Mill...

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Ingenbarnsland

Så mycket ilska det ryms i henne, Miira, huvudperson i Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland. Ilska över att behöva gå i "finnballeklassen" och styras av Haggan som suckar över henne och ger henne dåliga omdömen. Skam och ilska över föräldrarna. Mamma sliter med trappstädning, pappa jobbar på Volvo. Varje sommar reser de till stugan i Finland. Hon vill aldrig bli som dem.

Miira karatekickar hela världen i Gårdsten i Göteborg. Hon vill göra revolt, men har samtidigt en spärr som säger till när hon är på väg att gå för långt. Vill imponera på kompisen Vera, men vill också rädda henne från allt ont. Förstår att om hon ska ta sig någonstans, bli statsminister eller hjärnkirurg, så måste hon plugga. Hon snattar en psykologibok, tänker att det är en bok för smarta, men förstår inget av den. Super sig full, ångrar sig.

Det är jobbig läsning. För mig är Miira svår att tycka om, hon är för störig. Det är tvära kast mellan känslorna, än hatar hon, än beskyddar hon. Samtidigt förstår jag hennes frustration. Ingen lyssnar och hon är dömd på förhand. Ibland är ilskan så påtaglig i texten att det känns som om man snubblar på orden när man läser. En stark bok.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Herrskap och tjänstefolk

Under den gångna helgen har jag tagit igen att jag missade den fantastiska TV-serien Downton Abbey när den visades på SVT. Biblioteket har köpt in den första säsongen på DVD.

En domderande kokerska, en vimsig kökspiga, intrigerande syskon och tjänstefolk, en sträng men rättvis butler, en betjänt med ett dunkelt förflutet, ja här finns allt man kan önska sig av en engelsk serie. Lägg till det vackra kläder och vyer och det blir succé.

Första säsongen börjar med nyheten om Titanics förlisning och slutar med första världskrigets början. Vi får följa familjen Crawley och deras tjänstefolk under kampen för att få behålla godset i familjens ägo.

I rollen som änkenåden av Grantham ser vi Maggie Smith, på senare år kanske mest känd som professor McGonagall i Harry Potter. Bara att få höra henne sprida giftiga kommentarer kring sig är halva nöjet med serien. Mitt största problem är nu att jag så snart som möjligt måste få tag på säsong två!

/Jenny

Reservera serien i bibliotekets katalog

Filmberätterskan

111 sidor kort är Filmberätterskan av Hernán Rivera Letelier. I tioåriga María Margaritas familj i gruvbyn i Chile är det knappt om pengar. Tiden är 1960-tal och det stora nöjet är att se film på biografen i byn. Pengarna räcker bara för en person och därför anordnar fadern en tävling inom familjen. De fem syskonen får i tur och ordning gå och se en film, därefter ska de komma hem och återberätta den för övriga familjen. Den som lyckas bäst blir den som får jobbet som familjens filmberättare.

María Margarita vinner tävlingen tack vare att hon inte bara återberättar utan också kommer ihåg melodier och sånger ur filmen. Hon är en naturbegåvning och snart börjar ryktet om hennes talanger spridas i byn. När hon är som populärast väljer många att istället för att se filmen höra María Margarita berätta om den. Men trots hennes popularitet är familjelivet inte lätt och en rad händelser som slutar med att den första TV:n kommer till byn, gör att hennes tjänster inte längre blir efterfrågade.

Detta är en bok som rymmer många känslor, det knappa omfånget till trots. María Margarita är en sann artist och dessutom en överlevare som krasst ser på sitt liv. Såväl roliga som tragiska händelser återberättas på ett närmast torrt, konstaterande, sätt. Vad jag förstår är det den första boken av Rivera Letelier som översatts till svenska. Jag hoppas att det kommer fler.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Italienaren

Oj, oj. Det var länge sedan jag läste en bok som var så gripande som Italienaren av Sven Olov Karlsson. På slutet kan jag inte hålla tårarna borta eftersom sorgen beskrivs så verkligt att man kan känna den. Ibland flikar författaren in små kommentarer om berättelsens natur, där han menar att om det varit en annan sorts berättelse hade allt löst sig som genom ett mirakel och alla hade levt lyckliga därefter. Men nu är det inte en sådan berättelse.

Redan från början får man som läsare veta att Karl Erik Andersson, Italienaren kallad, är sjuk. Han är döende av en cancer som långsamt äter upp honom inifrån. Hans äldste son Peter vet att han måste axla faderns roll och sliter i sin förtvivlan på gården Sveddet i Västmanland där de bor. Längtan efter ett eget liv borta från föräldrarna varvas med ansvarskänslorna. Vartannat kapitel är nutid och vartannat är en exposé över Italienarens liv, med början i hans farmors historia. Känslan att vara menad för någonting annat går igen genom familjens hela historia. Det är en verkligt fin berättelse som berör på så många sätt.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog

Ett alldeles särskilt förhållande

Det börjar bra. Sally Goodchild, utrikeskorre för Boston Post i Egypten, träffar den manlige kollegan Tony Hobbs under ett riskfyllt uppdrag. De inleder ett förhållande och Sally blir efter en kort tid gravid. Ungefär samtidigt blir Tony hemkallad till sin tidning i London och paret tvingas fatta viktiga beslut om sin framtid. De bestämmer sig för att gifta sig och Sally flyttar med till London. Men förhållandet som börjat så bra tar en annan vändning när flytten är genomförd. Sally känner sig ensam i sin nya hemstad och Tony börjar dra sig undan henne.

När deras gemensamma son föds drabbas Sally av en förlossningsdepression och blir oförmögen att ta hand om barnet. Tony ger inget stöd och snart blir situationen ohållbar. Sally blir inlagd på psyket. När hon sakta börjar bli bättre kommer nästa dråpslag. Ett dödsfall i hemlandet gör att hon måste lämna England för en period. När hon kommer tillbaka är huset tömt på alla saker förutom hennes egna. Tony har tagit sonen och flyttat. Det är bara början på en lång kamp för Sally att få tillbaka rätten till sin son.

Den väcker sannerligen känslor, Ett alldeles särskilt förhållande. Jag blir arg, förtvivlad och känner desperationen medan jag läser. Ett tag blir det rent av klaustrofobiskt. Ändå är det omöjligt att sluta läsa. Historien, som återberättad kan te sig en smula klyschig, är verkligt gripande och blir aldrig banal. Douglas Kennedy har skildrat en verklig mardröm.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog