"Järnmärkt" av Helén Wigh

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman. Hon är uppväxt i gruvbyn Persberg i Värmland där den här romanen utspelar sig. Många i hennes släkt har arbetat som gruvarbetare, och hon har antagligen fått med sig flera berättelser från barndomen, berättelser som utgör bakgrunden till den här spännande historien.

För spännande är den verkligen och bitvis mycket obehaglig. Förutom det hårda slitet i gruvan handlar boken om jakten på någon eller några som skändat och mördat framförallt kvinnor och barn på gruvfältet under många år.

Boken utspelar sig år 1858. Carl Steen har kommit till Persberg efter att ha vandrat från sin hemby utanför Brattfors. Hans far har precis dött och på dödsbädden har han berättat att Carls mor blev våldtagen och mördad av en högt uppsatt man i Persberg. Den skyldige hittades aldrig, men finns enligt fadern kvar i gruvbyn. Carls far dör innan han hinner berätta mer.

Carl att bestämmer sig för att hitta moderns mördare. Han söker jobb i gruvbyn och kallar sig Carl Bergman.

Det allra första som händer när han kommer fram till Persberg är att han blir vittne till hur en flicka faller ner från klockstapeln och dör. Efteråt ser Carl en man som klättrar ner från klockstapeln och försvinner. Carl blir anklagad för att ligga bakom flickans död, men en för honom okänd kvinna räddar honom. Kvinnan heter Sophia och det visar sig att hon är dotter till disponenten. Hon kommer att betyda mycket för Carl, liksom gruvarbetaren Bernhard i vars stuga han får bo.

Medan Carl arbetar i gruvan i Persberg försöker han göra efterforskningar när det gäller moderns död, men han måste vara försiktig. För många frågor gör att människor blir misstänksamma mot honom. Det händer fler brott och olyckor och även Carl drabbas.

Vem eller vilka är det som våldtar, mördar och förbereder olyckor?

Jag tycker om historiska romaner, och här får man veta en hel del om gamla tiders gruvdrift. Att det dessutom utvecklar sig till en spänningsroman gör det inte sämre.

/Sara

”Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem” av Mikael Lindnord

Det finns vissa historier som stannar kvar långt efter att man har läst sista sidan, detta är en sådan bok som jag fortfarande kan tänka på.

I den här självbiografin får vi träffa lagledaren Mikael Lindnord som är i full färd med att förberedda sig och de svenska laget för VM i multisport som äger rum i Ecuador. De har gjort upp en noggrann plan och siktar på att ta hem guldet. Vad Mikael inte har räknat med är att de får oväntat sällskap. När de under en paus stannat för att göra upp mat får de syn på en ljusbrun hund. Den är både mager och har ovårdad päls, ändå verkar hunden inte vara allt för rädd för dem. Mikael gör en spontan handling och kastar några köttbullar åt hunden som glatt äter upp dem. Någon dag efter ska han och de andra i laget fortsätta sin färd med kanot, Mikael tänker att det är här deras vägar med hunden skiljs åt, men där tog han fel.

Hunden som Mikael döper till Arthur, slår följe med det svenska laget i det hela 700 kilometer långa loppet. Plötsligt blir målet inte att vinna och ta sig fram snabbt, utan de ser till att alla ska orka följa med utan att det ska blir en för stor ansträngning. Efter att de har passerat mållinjen för tävlingen har Mikael tagit ett beslut och en ny resa tar sin början. Han vill göra allt han kan för att få med sig sin nya vän hem till Örnsköldsvik. Kommer han att lyckas få med Arthur?

Den här är en välskriven och vacker berättelse om hur oväntade händelser kan ha mer mening än vad man först vet. Författaren balanserade det bra med fakta om sporten samtidigt som historien pågick. Kunde inte lägga ner den och det blev att jag även läste långt in på kvällarna. Jag älskade den här boken!  

/Emma

”Sommaren på kanalen” av Anne Youngson

En riktigt fin liten pärla till har hon skrivit, författaren till den småtrevliga ”Vi möts på museet” som kom för några år sedan. Och även här sjunger hon långsamhetens lov! Men denna gång är det förflyttningen, den rent fysiska, som går långsamt. Och som smittar av sig på läsaren på ett väldigt behagligt vis. Romanen är intressant och ovanlig, om än inte pulshöjande – men allt behöver verkligen inte vara det, utan kan vara fängslande ändå. Precis som denna lugna, eftertänksamma historia är, om två, eller tre – eller kanske t o m fyra - ovanliga kvinnor i olika åldrar, men också om några ovanliga män i sammanhanget. Lite originella karaktärer fylls den av i alla fall, människor som valt att leva sina liv på ett lite annorlunda sätt, och det är väldigt trivsam läsning på flera olika plan!

Vi får möta Eve och Sally, som i sin tur slumpmässigt möts på en kanalväg i England precis framför en kanalbåt som ligger förtöjd, där en ylande hund minst sagt gör väsen av sig. Hunden – och båten - visar sig till tillhöra Anastasia, en äldre kvinna som fått veta att hon har en cancersjukdom som precis just då behöver tas omhand. Vilket ger henne problem med båten som måste förflyttas uppströms den närmaste tiden, till en servicegenomgång. Vilket i sin tur leder till det ovanliga – för alla – beslutet att Eve och Sally ska lösa detta!

För Eve har just släppt sitt framgångsrika jobb och vet inte riktigt vart livet barkar just nu och Sally har precis meddelat sin man att hon vill skiljas. Och vet inte riktigt hon heller, hur den närmaste framtiden ska se ut. Sagt och gjort – Anastasia flyttar tillfälligt in i Eves lägenhet och de två medelålders kvinnorna lärs snabbt upp på att förflytta kanalbåten efter alla konstens regler, genom slussar, tunnlar, och gud vet allt. För tre månader på en kanal!

Ja, det är inget dåligt företag de ger sig på, riktigt modiga är de skulle jag säga, och under resans gång lär de känna ett antal andra, en smula udda figurer, som på olika sätt blir deras följeslagare. Samtidigt lär de sig hantera, och älska, kanalbåten och kanallivet (och jag med!) och de lär känna varandra - men även nya sidor hos sig själva. Här är mycket som är tänkvärt och uppfriskande, och jag skulle lätt kunna tänka mig en kanalsemester någon gång, efter det här!

/Tuija

”Blodskam” av Caroline Engvall

Denna etablerade och välkända författare och journalist har nu startat upp en ny spänningstrilogi kring kvinnor i generationer, skuldbördor som bärs i tystnad och hemligheter som tär. Här får vi följa systrarna Sofia och Elizabeth samt deras mamma Britta, omväxlande i tillbakablickar i barndom och uppväxtår för dem alla. Vi får inblickar i de tyngsta av bördor att bära, som äter upp dem alla inifrån – mer eller mindre – för de har levt i förträngning och skuld så länge att åtminstone Britta och dottern Sofia balanserar på gränsen till vad de härdar ut. Men vems skulden är att bära, det växlar i mitt läsande – ena stunden föranleds jag att tro på ett visst händelseförlopp, där jag senare tvingas att kullkasta min teori totalt. Dessutom tror jag faktiskt att författaren medvetet lurar mig med nedslag i skeenden som droppas i fel sammanhang, för att lura mig som läsare. Där kände jag mig lite blåst, och tyckte det var lite fult gjort, trots att jag borde läst en liten smula vaksammare. Men givetvis förstår jag poängen med att vilseleda läsaren – det är ju oftast de oväntade twisterna som lyfter en bok över mängden.

Romanen inleds i alla fall med att Sofia med man och barn, tillsammans med mamma och lillasyster Elizabeth reser till Thailand på nyårssemester, men omgående hittas Sofia drunknad. Mamman är övertygad om att det är sjörået som tagit henne, för den sägnen har florerat i deras uppväxt i norrländska Ormvattnet. Håller mamman på att bli dement eller vad är det hon pratar om?
Vi får förstått hur jobbigt Sofia har haft det med psyket under lång tid – har hon kanske tagit livet av sig? Ändå får vi som läsare veta att någon/något höll fast henne om vristen under vattenytan. Vem? Vad?

Sorg och klander drabbar alla vuxna inblandade och i omväxlande kapitel får vi följa systrarnas uppväxt med en pappa som bara lämnade dem, men även mamma Brittas uppväxt med umbäranden och försakelser ingen ung kvinna ska behöva bära. I nutid får vi också följa makens personliga trassel som påverkar allt, liksom systern Elizabeths. Ovanpå detta uppvaktar någon Gabriella deras gamla mamma! Vad pågår egentligen bland allas hemligheter? För många döljer mycket, och i rädslan talar tystnaden. Men hur länge orkar man vara tyst innan allt brister?

/Tuija

Bara ett litet mord + Knappt en droppe blod av Carin Hjulström

Hjulström skriver mysdeckare i en ny genre som tydligen kallas Cosy crime. Böckerna utspelar sig i Säbyholm, ett litet samhälle norr om Stockholm. Huvudpersonen är Siri Ehrensvärd och hennes brorson Anton. Siri är en firad skådespelare som har blivit petad från Dramaten efter att hennes ”hemliga” förhållande med regissören har tagit slut.

Anton har vunnit en förfallen plantskola på poker och nu bestämmer de sig för att rusta upp och starta verksamheten ihop. Då sker ett litet mord…

Landsortspolisen Olle Magnusson hjälper till att reda ut vad som hänt. Mycket rör sig runt Thoresta slott och familjen Posse-Lagercrantz.

Ytterligare ett mord sker i andra boken, en äldre herre hittas död på kyrkogården, liggande på sig hustrus grav med ett krossår i huvudet. Han är jurist och överlevande jude från koncentrationsläger under andra världskriget.

Böckerna är lättlästa och man kan kanske rätt snart gissa vilken som är skyldig. Men det är mysig läsning med flera sidotrådar som gör att det inte känns för lättvindigt. Det kommer att bli ytterligare 3 delar i serien.

/Anneli

P.S. Även denna bok kan du höra Anneli berätta om i podden Blekingebibblorna babblar, avsnittet om sommarläsning.