Isobels resa

En go härlig saga att försjunka i och en helt ny värld att upptäcka. Det är vad Kajsa Ingemarsson erbjuder i sin bok Isobels vandring. Ett fiktivt land vars natur och klimat ger olika sätt att leva. Antingen du väljer bergen, slätterna, floden, havet, skogarna eller ödemarken. Folk reser inte så mycket men det finns vandrare. De vandrar genom landet och för med sig berättelser från den ena delen till den andra.  

Isobel bor med sin familj vid floden. Hon hör berättelsen om mannen med en sten. Stenen uppfyller varje önskning. Hon kan inte släppa tanken på honom. När det är dags för den årliga resan till stan letar hon efter honom där. Han finns inte kvar. Men hon finner Anived och köper av honom en flöjt. Både Anived och flöjten blir betydelsefulla för henne. Snart är Isobel och Anived på resa genom landet för att söka mannen med stenen. 

Den är en fascinerande resa. Små händelser, möten med människor, funderingar och iakttagelser. Jag gillar det otroligt mycket. Läsningen flyter på sida efter sida, stillsamt men händelserikt. Som en paus från allt annat. Illustrationer av Saga Mariah Sandberg förgyller läsningen. Smakprov på hennes tecknarkonst hittar du på hennes hemsida. 

/Liselott 

Läs eller lyssna på e-boken direkt via hemsidan ellerbeställ den. 

Elva dagar i Berlin

Efter ett tips från en låntagare bänkade jag mig med Håkan Nessers bok Elva dagar i Berlin. Början var riktigt bra. Svår att lägga ifrån sig när huvudpersonerna i boken introduceras. Nesser har en härlig ton när han berättar om Arne som på sin fars dödsbädd får ett uppdrag. Sök upp din mamma och överlämna ett paket. Mamman som inte alls är död som fadern sagt utan förlöpte hemmet med en annan man… 

Arne, som sedan en olycka i barndomen inte är så självgående, känner sitt ansvar och beger sig på egenhand till Berlin där modern senast bodde. Tyska kan han inte heller utöver de få fraser han lärt in inför resan… Som gjort för problem och det blir det. 

Utöver Arne introduceras även en professor som vill hämta hem sin älskade från de döda och en tysk flicka som älskar Bröderna Lejonhjärta till den milda grad att hon lär sig svenska. Alla möts de i Berlin under de elva dagar Arne är där. Sannolika och mindre sannolika händelser radar Nesser upp i denna saga. Någonstans på mitten när Arne vandrar på Berlins gator går det lite trögare för mig att läsa, men så tar berättelsen fart igen. När boken är slut är jag riktigt mysnöjd med den. Väva en historia är han bra på Nesser! 

/Liselott

Boken finns att låna för att läsa som vanlig bok, med stor stil eller på skärm och lyssna på som cd-ljudbok. Boka ditt ex här.

Berättelsen om Narnia

När jag var en grabb på runt 10-11 år så hittade jag i mitt skolbibliotek en bok som hette Min morbror trollkarlen. Detta var på vårterminen och under det gångna vinterlovet hade SVT visat serien Narnia på vinterlovsmorgon.

När jag förstod att det handlade om samma värld blev jag nyfiken. Min bibliotekarie sa att det var en lite läskig bok och var inte helt säker på om jag skulle få låna den, så naturligtvis blev jag nu smått besatt av boken. Efter lite diskussion med min lärare gick hon med på att jag fick låna boken och från sida 1 var jag fast. Sedan den dagen har jag varit en fantasy-läsare framför all annan litteratur.

Så det var lite av en resa i minnets alléer när jag häromveckan läste om denna fantastiska lilla bok skriven av C. S. Lewis. Min morbror trollkarlen är en fristående början av sagan om landet Narnia, lite grann som Bilbo är en fristående början av Sagan om Ringen. Men där Tolkiens språk lätt blir svävande och lite komplicerat, håller sig Lewis till ett språk som tilltalar en yngre publik. Det här är en fantastisk port in i sagornas värld.

Boken handlar om pojken Digory, hans morbror Andrew och moster Letty, och flickan Polly. Digorys morbror Andrew är en kufisk figur med ett hemligt kontor högst upp i huset där de bor. När så barnen under en upptäcktsfärd råkar kliva in i det förbjudna kontoret börjar ett äventyr som de aldrig ska glömma. Under resans gång kommer de att träffa ett magiskt lejon, hitta boten mot en fruktansvärd sjukdom och till slut bygga det magiska klädskåp som barnen Peter, Susan, Edmund och Lucy upptäcker flera år senare. Det är även i den här boken som vi får reda på hur det kommer sig att det står en gatlampa mitt i skogen i Narnia.

Om du har barn i upptäckaråldern som gillar böcker som Mio, min Mio eller Skattkammarön så skulle serien om landet Narnia med största sannolikhet kunna passa. Det är även en väldigt mysig serie att ha vid högläsning.

Ska jag vara ärlig så är den lika bra idag som den var första gången jag läste den, i all sin enkelhet.

Boken, och resten av serien, finns att reservera eller läsa som e-bok i vår katalog.

/Andreas

Húrins barn

När någon säger J.R.R. Tolkien så tänker nog de flesta på magiska ringar, trollkarlar och fantastiska scenerier. Jag har varit förtjust i Tolkiens böcker sedan första gången jag läste Bilbo hemma hos min mormor och morfar för sisådär 25 år sedan och en av mina absoluta favoriter är Silmarillion, även om den är lite komplicerad med sina många namn och händelser som efter ett tag blir svåra att hålla isär.

Men nu ska vi prata om min senaste Tolkien-upplevelse, nämligen Húrins barn. För er som läst Sagor från Midgård så är det här en lite mer utbroderad version av berättelserna om Thúrin och Nienor. För er andra är detta en mörk och sorglig saga från Midgårds första ålder, när människorna fortfarande var unga och Morgoth regerade i Angband. Språket är fantastiskt, jag uppskattar att man låtit texten vara just så poetisk som den är. Eller vad sägs om följande beskrivning: 

Hennes hår var som de gula liljorna i gräset när hon sprang över ängarna, och hennes skratt var som ljudet av den muntra bäcken som kom sjungande ut ur kullarna och drog förbi väggarna i hennes fars hus. Nen Lalaith kallades den, och efter den började alla i hushållet kalla barnet Lalaith, och deras hjärtan gladdes när hon var bland dem.

Húrins barn lider lite av samma problem som Sagor från Midgård och Silmarillion, språket är vackert men meningarna är inte helt lätta att ta till sig. Ofta slutar det med att jag läser ett eller två kapitel innan jag behöver lägga boken ifrån mig för att smälta det jag läst, och det jag läser tar längre tid än något annat jag tagit mig för det senaste året, oavsett språk.

Men det är en del av charmen med boken, och om du gillar språket i till exempel Silmarillion men letar efter något som inte är lika invecklat så är Húrins barn ett jättebra läsprojekt. Det här är även en trevlig bok att ha på sängbordet, man läser ett kapitel eller två innan det är dags att sova och det är alldeles lagom.

Så om du gillar fantasy och sorgliga ödesäventyr så är Húrins barn definitivt något för dig. Jag själv är ju väldigt förtjust i Tolkiens böcker så det är lite svårt att vara objektiv i min bedömning, men det här är en av hans bästa sagor enligt mig.

/Andreas

Beställ Húrins barn på Ronneby biblioteks hemsida.

Sagan om Paksenarrion del 2 och 3

Från början tänkte jag att jag skulle skriva två inlägg till om Paksenarrions äventyr, men eftersom böckerna tog slut så fort så får det istället bli en (kanske) lite längre reflektion över de två böcker som följer efter Fåraherdens Dotter, Dubbla lojaliteter och Trohetseden.

Paks fortsätter vidare ut i världen efter att ha troget tjänat hertig Phelan i Aarenis. Hennes resa för henne genom berg och skogar, hon träffar förrädiska följeslagare, misstänksamma alver, vandrar på förtrollade och förbannade platser.

Vart hon än går så lär hon sig nya saker, drar nytta av sina erfarenheter och använder sitt sunda förnuft för att lösa de problem hon ställs inför.

Dock är Paks lite väl godtrogen för sitt eget bästa, men som läsare märker man att detta är ett drag som mer och mer ersätts av den cyniska soldatens bistra skärskådning av verkligheten. Hon har både goda vänner och bistra fiender, och ju längre sagan fortsätter, desto mer behöver hon använda sitt förnuft och sin känsla för rätt och fel i avvägningen som bestämmer hennes ageranden.

Det räcker dock inte alltid med en känsla för rätt och fel, och Paks får stifta bekantskap med Achrya och hennes följeslagare på ett sätt som hotar att helt förgöra henne.

Achrya och Liart är återkommande antagonister i Sagan om Paksenarrion, och de har naturligtvis en framträdande roll även i dessa böcker. Varje hjälte måste ju ha åtminstone en nemesis och så är fallet även här. Achryas följeslagare gör sitt allra yttersta för att göra sig av med Paks varje gång de korsar varandras vägar, och eftersom Liart står högre i hierarkin än Achrya så lägger sig hans följare gladeligen i kampen för att ”befria” världen från en så formidabel kämpe som Paks.

Trots dessa mäktiga motståndare är böckerna inte bara mörker och elände, Paks stiftar en hel del nya bekantskaper och får nya vänner. Även om hon inte själv vågar luta sig mot dem när det går illa, så finns de där och försöker hjälpa till så gott de kan.

För mig påminner den här trilogin om ett riktigt bra rollspelsäventyr. I min ungdom brukade jag spela rollspel med mina vänner så gott som varje helg, och någon gång ibland fick vi till ett sådant hejdundrande äventyr att vi kunde sitta och spela hela dagen och hela natten i sträck, alla var för trollbundna för att vilja sluta spela.

Det finns några få bokserier som fungerar på samma sätt för mig, och Sagan om Paksenarrion är definitivt med på den listan. Visst, böckerna är ganska enkelt skrivna, men det finns en närvaro i dem som gör att man sitter i fåtöljen och jublar när det går bra, eller ilsket slår näven i armstödet när det går illa. När jag läste bok tre, Trohetseden, så fick jag ett telefonsamtal och tack vare det insåg jag både att det hunnit bli kväll och att jag var hungrig.

Nu tror jag såklart inte att alla kommer att ha samma behållning av Sagan om Paksenarrion som jag har, men jag har ännu inte hittat någon som haft en negativ inställning till böckerna.

Dessutom känns det som att det här är en bra bokserie att börja med om man är nyfiken på fantasy. Så varför inte prova? Jag har svårt att tro att Du bli besviken.

/Andreas

Böckerna i bibliotekets katalog.

Paksenarrion: Fåraherdens dotter

Paksenarrion Dorthansdotter vill inte gifta sig! Hon vill bli soldat som sin kusin!

Boken börjar med ett gräl mellan Paks (som hon kallas) och hennes far, som slutar med att Paks rymmer hemifrån för att bli legosoldat. Hon söker upp en grupp som håller på och rekryterar frivilliga till hertig Phelans kohorter och påbörjar sitt nya liv som rekryt. I hennes dagdrömmar rider hon runt med ett magiskt svärd på en stridshäst och hjälper de värnlösa.Verkligheten visar henne dock snart att dagdrömmar är just drömmar, fast trots att det är mer slit och mindre ära än vad hon hade hoppats så verkar det som om soldatlivet kan bli ganska trivsamt.

Men det hade ju inte varit någon spännande bok om det inte händer en hel del saker, och redan innan Paks är färdig med sin utbildning har hon fått möta människors mörkare sidor och lärt sig att det finns människor som ljuger, förnedrar och utpressar de som borde vara deras vänner.Fast där finns ju även en hel del riktigt trevliga typer att lära känna, som en av mina personliga favoriter, sergeant Stammel, som stöttar Paks och hennes vapenbröder och systrar genom glädje och sorg. Den första boken Fåraherdens dotter avhandlar Paks’ första tre år i kompaniet och vi får följa henne och hennes kamrater genom framgångar och nederlag, lycka och sorg och redan tidigt i boken blir jag riktigt upprörd, ett tecken på att Elizabeth Moon lyckats fånga mig ordentligt. Sedan följer en veritabel berg-och-dal-bana av deltagande känslor, ibland sitter jag och småskrattar, ibland märker jag att ögonbrynen fallit ner på hakan och att färgskalan har börjat luta mot rött runt omkring mig.

Första gången jag läste Sagan om Paksenarrion (totalt är det tre böcker) var för ett par år sedan och det var kärlek från första kapitlet. Det som är annorlunda med Sagan om Paksenarrion är att hjälten från början inte är någon hjälte, det finns ingen Härskarring som måste förstöras eller någon personlig nemesis att jaga. Paks är en soldat i ett förvisso skickligt, men ändå ganska normalt kompani legosoldater.Vi får följa kaoset i striderna, lida med i smärtorna från blåmärken och skrubbsår vid träningarna och känna att det är väldigt skönt med en fotpall medan de stackars soldaterna är på ännu en marsch. Men det blir aldrig tråkigt, även om det är en hel del vardag så lyckas Elizabeth Moon hålla historien intressant och det blir svårt att lägga ifrån sig boken.

Det är ibland lite väl stora hopp i berättelsen, helt plötsligt kastas man in i situationer där man inte vet något om bakgrunden, men detta bidrar snarare till att man läser vidare med ökad intensitet eftersom förklaringen till vad som hänt ockuperar de nästkommande sidorna i boken. Så man missar egentligen ingenting, det bara känns så i kortare perioder.I skrivande stund är det måndag, jag började läsa om bok 1 i lördags och hoppas få hem bok 2 imorgon, för att det inte ska gå för lång tid emellan dem. Då har jag ändå hunnit med de där ”tråkiga” vardagssysslorna som disk och matlagning, så de här böckerna är inte svårlästa men de är svårsläppta. För alla er som spelat rollspel av fantasy-modell tidigare så kan jag rekommendera den här boken och de efterföljande böckerna i serien som en inspiration till rollspelsäventyr, jag får ett ordentligt sug efter Drakar och Demoner när jag läser de här böckerna.Naturligtvis är det här inte bara böcker för rollspelare, alla som uppskattar fantasy kan nog hitta något de gillar i Sagan om Paksenarrion och jag rekommenderar den även till er som är nyfikna på genren, det finns betydligt mycket svårare böcker man kan börja med.

/AndreasSerien i bibliotekets katalog.

 

Nattens cirkus

Nattens cirkus av Erin Morgenstern är lika magisk som bokens omslag ger sken av. Den börjar med en utmaning två magiker emellan. En tävling där deras två unga adepter Celia och Marco möts. Det skapas en makalös cirkus fylld med unika upplevelser och fantastiska fenomen, enbart öppen om nätterna. Där äger tävlingen rum i form av utmaningar. Jag skapar det här – överträffa mig!

Men det är något konstigt med cirkusen. De som uppträder slutar att åldras. Alla utom tvillingarna som föds natten då cirkusen öppnar. Åren går och cirkusen uppför sig allt konstigare. Kan det bero på att de tävlande snarare börjar samarbeta än tävla? Cirkusen skevar, krackelerar, magin som hållit den levande och fungerande börjar fallera. Vad är det för mörka krafter som styr det hela? Hur ska tävlingen sluta? Vad händer med den som förlorar? 

Handlingen förs framåt i två parallella spår. Ett som börjar 1873 och berättar om upptakten till tävlingen, skapandet av cirkusen, människorna involverade och hur den fungerar från öppnandet 1886. Det andra börjar 1897, då Bailey smyger sig in på cirkusen och möter en av tvillingarna. Nästa gång cirkusen stannar i närheten av Baileys hem, 1902, får han ett erbjudande om att följa med den. Han har en roll att spela i cirkusens framtid.

Vilken debutroman! Jag gillar berättelsen och världen Morgenstern skapat. Den är så häftig och fantasieggande. Hon har får till en berättelse med en skärva som gör ont, skapar en osäkerhet över hur det hela ska sluta. Jag önskar att det ska sluta lyckligt för Celia, Marco och alla andra men förstår samtidigt att det knappast är möjligt…

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Mord och irländsk saga i kombination?

Detta är en annorlunda bok som är lite svår att beskriva. Själva handlingen rör sig kring flera mord som har skett i en landsortstad på Irland. Men det är inte frågan om vem som är mördaren som driver historien framåt, utan bakgrunden till att det blev som det blev.

Den danske författaren Christian Mørk har skrivit Darling Jim som utspelar sig på Irland. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att jag fastnade för boken, och bitvis är den lite rörig att läsa, men ändå kunde jag inte sluta. Den är uppdelad i fyra delar som berättar samma historia men ur olika synvinklar.

Huvudpersonerna är tre systrar och deras moster som alla blir betagna i den unge, snygge sagoberättaren Jim. Och det är de inte ensamma om, han drar till sig de flesta kvinnorna runt om i byarna med sin karisma och charm. Samtidigt pågår något mörkt bakom, något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det just det som gör Jim så populär, charm med ett drag av farlighet. Han är helt klart annorlunda den vanliga befolkningen och han syns där han drar fram på sin röda motorcykel.

Berättelsen börjar med att man hittar mostern död i sin stuga, och vid närmare undersökning hittar man även två systrar döda i varsitt låst rum. Vem har egentligen dödat vem och vem är den tredje personen som har varit inlåst i källarrummet men lyckats rymma därifrån? Det finns inte många ledtrådar, förrän brevbäraren får ett tjockt brev som inte kan levereras. Hans nyfikenhet tar över och han öppnar det och finner en dagbok som systrarna skrivit.

Darling Jim blandar verklig ondska med ondskan i irländska folksagor och ibland är det svårt att hålla isär vad som är vad. Hela berättelsen ger en krypande känsla av obehag men man måste ändå läsa vidare för att få veta varför. På något konstigt sätt är det spännande och segt samtidigt, men jag rekommenderar er helt klart att läsa den.

/Anneli

Reservera boken i Ronneby biblioteks katalog

Frosseri i sagans värld

Ni som gillar sagor kan verkligen få ert lystmäte här. Corenlia Funke är mästerlig på att skapa sagolika världar. I sin nya bok Reckless har hon lyckats igen.

En fader är försvunnen och hans arbetsrum med en oerhört vacker spegel står orört kvar. Äldste sonen Jakob hittar i rummet en lapp med texten: spegeln öppnar sig bara för den som inte ser sig själv. Han löser gåtan, spegeln öppnar sig och Jakob går in i en annan värld. Världen är bara hans tills han 12 år senare brister i uppmärksamhet vid passagen genom spegeln och hans lillebror Will hittar dit. Ett misstag som gör att Will skadas och håller på att förvandlas till en stenvarelse - en goyl.

Vi kommer till ett land i krig. Goylerna har bott nere i marken men efter att ha enats under en kung vill de ta över människornas land. Det har gått så långt att kejsarinnan i landet börjat förhandla om fred. I detta farliga läge måste Jakob ut på jakt för att om möjligt finna ett sätt att rädda sin bror.

Féer, bord duka dig, häxans pepperkaks hus, hamnskiftare, loreley, törnrosas slott - folksagornas ingredienser finns här i överflöd. Det är så bra ihopknåpat att jag blir imponerad. Det kan inte vara en tillfällighet att brödernas namn är Jakob och Will, de samma som de sagosamlande bröderna Grimm. Dessutom är författarinnan tyska. Undra när jag har tid att läsa bröderna Grimms sagor - det är inte utan att jag blir sugen på att läsa dem igen.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.