onsdag 24 februari 2016

En härlig film!


Vilken härlig film jag såg i helgen, The Grand Budapest Hotel. Mycket värme och humor med dragning åt det absurda. Men där fanns också mycket allvar i den.
Många kända skådespelare som passade perfekt för de roller de spelade. Filmning och vad som fanns i bakgrunden på en scen tillförde en hel del till helheten. Jag skrattade många gånger åt detta. Dessutom underbara kläder och miljöer. Avskalat och rikt på samma gång. Tiderna som skildras är främst 30-talet och 60-talet.
Hmm vad kan jag då säga om handlingen. Två män möts på ett hotell. Den ene hotellägare för ett hotell på nedgång. Den andra en författare med skrivkramp. Hotellägaren berättar hur det gick till när hotellet blev hans och vi ser det han berättar. Vilken story, den innehåller allt! Godhet, ondska, kärlek, tillit, vänskap, girighet och vänlighet.
På IMDB´s webbsida finns många foton att gotta sig åt och fascineras över innan och efter du sett filmen.
/Liselott

söndag 21 februari 2016

Lila

Hur blir en människa till? Alltså det som blir du.
Kroppen finns men inte mycket mer. Någon har förbarmat sig över dig men du vet inte vem din mamma eller pappa är. Du får ändå följa med i gruppen. Du får medkänsla hos Doll, kvinnan som skyddat dig, det har hjälpt dej långt. Hon lät dig gå i skola, ett tag bodde ni inneboende när Doll var husa. Så nu du vet vad bord och stol och tallrik är. Du kan läsa.

Så försvinner Doll. De lämnar dig på en trappa, säger att snart kommer det någon. Långt om länge dyker någon upp och förbarmar sig. Du kallar dig Lila, du har hittat ett skjul nere vid floden. Ett draghål och till vintern går det inte att bo där.

Tryggheten på pastorns trappa drar. Han drar. Det är något där.
Du har lärt dig att det sista som en människa kan ha är elakhet, för det är i alla fall något slags skydd. Men han pastorn går det inte att var elak emot. Och varför skullle du? Om inte ord finns för det som snurrar i huvudet så betyder förnimmelser, känslor, varsel, väder allt. Och de gånger man får finnas i en flock, hur ordningen är där. Vem som leder, vem som får och inte får. 

Att bli sedd, att få en skymt av att betyda något för någon annan, det är en väldigt speciell känsla. Att någon vill vara i ens närhet. Det får något att spira inuti. Skam, värdighet, stolthet lika stora ord som frusen, oro och hunger fast på ett annat sätt. Såhär kan Lilas tankar gå i boken med samma namn. 

Boken som Marilynne Robinson har skrivit utspelar sig i södra delarna av USA och i Iowa i efterdyningarna av 30-talets depression. Senare om hur Lila, denna vilsna varelse, med ett mycket hårt liv bakom sig möter pastorn och änkemannen John Ames.  En osannolik men samtidigt helt rimlig berättelse om ett starkt möte mellan en luffarflicka och en stadgad äldre herre. Eftertänksamt och fint berättad.
/Annika

onsdag 10 februari 2016

Så har jag då läst Kepler...

Ett tag läste och pratade "alla" om dem, författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler. Köerna var långa när det gavs ut nya böcker i serien. I jul fick jag för mig att läsa den första som heter Hypnotisören. Lite seg i början innan jag kom in i deras sätt och skriva och bättre lärde känna huvudpersonen Joona Linna. Sedan var jag fast. 

Den första tog slut ganska snabbt. Så det vara bara att låna en till och en till. Öppnade jag en av deras böcker hade jag väldigt svårt att sluta läsa innan hela berättelsen var slut. Kepler lyckas skriva med ett driv som gör att jag tänker: bara läsa lite till. Spännande är det dessutom, i det närmaste nervpirrande. Liknar mer amerikanska actionböcker än svenska deckare. Ibland kändes det som lite för mycket för att hända i Sverige - men vad vet jag... 
Sandmannen och Stalker var så otäcka att jag var glad jag inte var ensam hemma när jag läste... 

Nu när jag läst ut den sista härom veckan fick jag till på köpet Joonas historia. En kriminalkommissarie som många gånger går sina egna vägar. Han har stora sorger i sitt liv och hemligheter.  Vart efter böckerna passerar har jag undrat vad han är rädd för - nu vet jag. Undra just om det kommer några fler med honom som huvudperson? Jag kommer att hålla utkik.

/Liselott

Böckerna om Joona Linna av Kepler.

onsdag 3 februari 2016

Nytt av min favorit Sharon Bolton

Sharon Bolton lyckas återigen fängsla och överraska mig. Hennes senaste bok Små svarta lögner innehåller lager på lager av händelser och hemligheter och berättas ur flera personers synvinkel. 

Det börjar med att Catrin berättar om sina planer. Hennes bästa vän Rachel passade hennes pojkar - de dog och Catrins liv havererade. Årsdagen för deras död närmar sig. Genomsyrad av hat planerar Catrin att mörda Rachel. Kan hon genomföra det? Men dagarna innan planen ska genomföras försvinner ett barn på ön. Det är det tredje inom några år. En händelsekedja startas och när Catrin berättat klart vet jag inte vad som skett. Fick hon sin hämnd? 

Krigsveteranen (och Catrins vän) Callum tar över berättandet och mycket av det som hänt ses i ett annat ljus. Det blir mycket nä men, åh och var det så det gick till men då… för min del. Till slut axlar Rachel berättarrollen och nya uppgifter kommer fram. Invecklat, ibland rörigt men vansinnigt spännande.

Små svarta lögner är som sagt riktigt bra. Att Bolton dessutom tar mig med till Falklandsöarna gör inte berättelsen sämre. En utpost med en befolkning på knapp 3000 invånarna som är beroende av och måste lita på varandra. Hela problematiken med en liten befolkning på ett så utsatt geografiskt läge. Jag gillar att hon förlagt denna berättelse till ett så slutet samhälle. Slutet men samtidigt tidvis invaderat av turister. Att försvinnandena av barn är något annat än olyckshändelser är i princip otänkbart – för vad skulle det innebära...

/Liselott