lördag 30 maj 2020

"Här är vi" av Graham Swift


Graham Swift - vilken författare! Återigen har han skrivit en bok som jag bara faller in i. Den böljar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid (1959). I nutid sitter Ewie sitter framför spegeln i sovrummet, ett år har gått sedan hennes make dog. Hon tänker på honom och hur de träffades. Vad som utspelades sig innan och efter deras kärlekshistoria började. Vad hände egentligen med Ronnie som bara försvann. 

Trollkarlen Ronnie som hon först var assistent till men snart var de förlovade. Snart var de även med i en föreställning i en badort vid den engelska kusten där Ronnies vän Jack var konferencier. De gjorde succé!

Swift bjuder även på Ronnies historia. Hur det kom sig att han blev trollkarl men framförallt vad som format honom till den man Ewie förlovar sig med.

Liksom förra boken jag läste av Swift så har jag väldigt svårt att sluta läsa. Den sveper med mig till slutet. Det är ingen lång berättelse, det är inget spektakulärt men den innehåller ändå mycket och är väldig bra.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

onsdag 27 maj 2020

"Arvet" av Yrsa Sigurdardóttir


Det här är en bok som jag har lite svårt att bestämma mig för om den är bra. Först tyckte jag att den var nog ok, men inte överväldigande bra. Men jag tror en stor del av min tvekan beror på att författaren lyckats med att skapa så otäcka mord att jag bara hade fokus på dem, hur någon ens kan komma på att utföra dem och vem som kunde tänkas gjort det och ”missade” resten av berättelsen. Den blev en transportsträcka till nästa mord och så upplösningen när mördaren avslöjas.

Men det som är positivt är att den utspelar sig på Island. Det landet gillar jag att läsa om och det var en av anledningarna till att jag lånade boken. Islands miljöer och människorna tycker jag alltid lite extra intressant. Sedan är det två människor i huvudrollen som har en minst sagt speciell relation. Freya (som är barnspykolog) är singel igen och har börjat gå ut för att kanske hitta den rätte. Och efter en utekväll verkar hon ha en kandidat (Jonas som är snickare), han följer med hem och de tillbringar en trevlig natt tillsammans. Men morgonen efter är han borta utan att ha lämnat något meddelande. Vilken skitstövel!

Men så medverkar hon å yrkets vägnar vid ett förhör med ett barn och där är Jonas, fast inte snickaren utan polisen och han heter Huldar… Huldar har i alla fall vett att skämmas… Hur ska de kunna samarbeta, något de är så illa tvungna att göra! Nu visste jag att det skulle komma en fortsättning på denna bok när jag började läsa så jag hoppades att dessa två skulle vara med i kommande böcker och fortsätta sin relation på något sätt. Och det brukar kunna vara lite roligt när två människor inte riktigt kommer överens men ändå dras tillvarandra. Elly Griffiths har byggt hela sin deckarserie på det (måsteläsning om du inte läst).

Förutom detta finns det flera ingredienser som när jag väl tänker efter lyfter boken: kodade meddelanden som ska lösas, en radioamatör tillika enstöring, hemligheter etc. Dessutom så blir jag överraskad på slutet när mördaren avslöjas… Det är alltid positivt! För borde jag ha anat det själv…
Så jag kommer tillslut fram till att det är en bra bok.

/Liselott

P.S. Jag har även hunnit läsa del två (Straffet) och den var riktigt bra!

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

lördag 23 maj 2020

"Vuxna människor" av Marie Aubert


Vuxna människor är en bok att läsa för alla vuxna storasystrar där ute och nog även för småsystrarna eller alla som har syskon. Eller kanske den som är en ensamstående mamma. Eller den som velar över om de borde vilja skaffa barn eller ändå är nöjda utan det. Men tycker att någon att vara nära hade gjort livet lite bättre ändå. Ungefär så har Ida det. Är storasyster, utan fast sällskap (strular mest med gifta män) och hon vill inte ha barn just nu men kanske är det bäst att frysa ner ägg, om hon skulle vilja snart. 

I väntan på besked från fertilitetskliniken om hennes ägg är ok så ska mammas 65-årsdag firas i stugan. Ida åker dit någon dag tidigare. I stugan finns redan lillasyster Marthe. Marthe har tillbringat några semesterdagar där med sin man Kristoffer och bonusbarnet Olea. Något eget barn har hon inte fått fast de försökt många gånger.

Under bara några dagar hinner det hända så mycket. Syskonrelationen skaver, Ida väntar på telefonsamtal från kliniken och Marthe är extra känslig och kräver (som alltid tänker Ida) att man stryker henne medhårs. Men det finns så klart en förklaring till det, en som ställer till det än mer för Ida. Ida blir dock bara mer irriterad. Jag våndas flera gånger när jag läser för det Ida gör och säger verkar bara leda till fler svårigheter. Några katastrofer hinner hända i denna korta roman (ca 100 sidor).

Det är en väldigt kort bok men väldigt bra. Hitintills den enda har av Marie Aubert på biblioteket.
Men den får mig att vilja läsa fler korta böcker med berättelser som stör och berör.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

onsdag 20 maj 2020

”Sista hösten i Legoland – en tragedi” av Hanna Rut Carlsson


En ung, svensk miljövetare som studerat i Köpenhamn debuterar här med något som liknar ett ovanligt, dystopiskt grekiskt drama i fyra akter – en ”cli-fi” = climate fiction, om klimatförändringarnas pågående och potentiella verkningar. Köpenhamn är – som titeln antyder - förstås skådeplatsen, de fyra akterna är indelade i dramatiska väderfenomen som pågår under en sista sommar och höst, men köpenhamnsborna är för upptagna med att leva sina liv så de oroar sig inte. Vilket däremot de till jorden sända oraklen gör – inte oroar sig för väderfenomenen utan för att människorna inte direkt bryr sig. Är vi som ras katastrofalt undergångsomedvetna? Kan vi inte se vad vi åstadkommer? Eller är det som ett av oraklen funderar över: ”Människorna kommer aldrig att se slutet komma, för de har inte sett slutet komma förr”. Det vi inte har erfarit kan vi tydligen heller inte se gestaltat.

I ett medvetet ganska långsamt tempo får vi bl.a. följa de tre oraklen som kommit för att väcka och varna människan inför den förestående katastrofen – staden kommer att gå under. Men det går väl sådär… Oraklet Amir bor i ett kollektivboende där även miljövetenskapsstudenten Katja bor, som via tinder börjar dejta Alice vars hjärtekrossare till flickvän på obestämd tid har flyttat till Berlin. Alice vikarierar som Joannas mellanstadielärare och ger flickans klass i uppgift att skriva om antiken, vilket leder till att Joanna upptäcker att den tidens slaveri inte har upphört utan bara övergått i andra former idag. Vilket ger henne en existentiell ångest som är svårhanterad i den åldern. Joannas pappa å sin sida noterar detta bara halvt medvetet för han är själv alltför upp över öronen upptagen med sitt eget livsprojekt som arkitekt – att för att bygga de enorma skyddsvallarna mot havsnivåstigningen som krävs så bygger man ut tunnelbanesystemet ytterligare – för det är därifrån man får fyllnadsmassorna till vallarna. Problemet är bara att det endast är oraklen som ser vilken schweizerost Köpenhamn vilar på, att staden kommer att kollapsa. Ja – där är scenariot, och de olika karaktärerna liv vävs samman på lite olika vis.

Det är lite övertydligt, lite för politiskt för min smak, men inte desto mindre tänkvärt. Vart är vi egentligen på väg? Går det att stoppa ens om vi skulle ha orakel som vill få oss att vakna ur vår egoistiska slummer? Ja… säg det, den som vet…

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

lördag 16 maj 2020

”Min syster, seriemördaren” av Oyinkan Braithwaite

En väldigt originell historia om mord, som ändå inte riktigt är någon thriller/deckare, utan snarare en hyllning till systerskap och lojalitet, pimpat med moraliska dilemman, våld och familjerelationer – skrivet med en riktigt stor portion svart humor. Författarinnan är nigerianska med delar av sin uppväxt i London, och det är just i Lagos övre medelklasstillvaro som denna märkliga historia utspelar sig.

Det är Korede som berättar, Korede som är sin lillasysters totala motsats – plikttrogen, pålitlig, lojal och kanske en smula tråkig, medan Ayoola är vacker, spontan och manipulativ. Båda systrarna bor fortfarande hemma med sin mor och en tjänsteflicka trots att de är ”giftasvuxna” och medan Korede jobbar som sjuksköterska på lasarettet designar Ayoola klänningar – och gör väl inte så värst många knop mer, än att då och då ha ihjäl sina pojkvänner! Och varje gång är det pojkvännens fel…?

Och det är här storasysterskapet slår till ordentligt. Oavsett hur mycket Korede förstår av det märkliga händelseförlopp som leder till att Ayoola sticker kniven i dem, så är det Korede som får städa undan allt; bevisen, blodet, kroppen… Efter den tredje gången börjar Korede bli lite bekymrad för sin supervackra systers del, eftersom varenda karl faller som en fura för henne, men bekymret ökar ordentligt i omfång när hon inser att läkaren som hon själv i hemlighet är kär i, också faller handlöst i samma sekund som han träffar Ayoola. Dilemmat är ju inte bara att hon själv egentligen skulle vilja lägga vantarna på honom snarare än att bli brädad av sin lillasyster, utan dilemmat består ju framför allt i hur hon ska lyckas förhindra att även han blir knivdödad av hennes impulsiva syster. Och dessutom – hur ska hon kunna skydda Ayoola från sina egna brott? Fängelsetid skulle ju ta livet av henne! Så - hur långt är hon egentligen beredd att gå för att skydda sin syster seriemördaren?

Annorlunda dilemmahistoria, som är både hyllad och prisbelönt och nominerades 2019 till Booker Prize. Den ska dessutom bli film!

/Tuija


Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

onsdag 13 maj 2020

"Väderfenomen" av Anna Fock


Så, då har jag läst Kvar av Britta Stenberg som min kollega tipsat om tidigare. En riktigt bra bok. Den utspelar sig efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Men den fick mig att vilja läsa mer… och jag visste att Anna Focks bok fanns. Den har samma tema men utspelar sig mestadels i Kysjtym i södra Uralbergen.

1957 syns något annorlunda på himlen ett gult moln, Anna och dottern Nina ser det, troligen ett väderfenomen. Men sedan är det bråttom hem i väntan på att Annas make Ivan ska komma hem från jobbet. Han kommer hem men är sjuk, konstigt sjuk och dör snart. När Anna senare, tillsammans med andra, tvingas städa på ett ställe är vattnet hon doppar skurtrasan i konstigt, liksom frätande. Men inga förklaringar ges.

1982 följer vi Ninas son Igor som hittar sin skolkamrat Olga död i skogen. Hon skulle visat något hon hittat i skogen men kom aldrig till mötesplatsen som de bestämt. Myndigheten menar att en man mördat henne men varför har hon då ett stort brännmärke på kroppen? Igor tror inte på förklaringen, kan inte släppa det trots att han utfrågas av KGB. Detta löper som en röd tråd genom boken. Igor vill finna sanningen och han återkommer ständigt till det genom livet.

I övrigt följer vi hans vardagsliv genom skola, universitet och yrkesliv. Och vilket liv… Här ryms hemligheter, vänskapens prövningar, fattigdom, dystra framtidsutsikter, kärlek, sorg och musik. Det är riktigt intressant att läsa om hur livet kunde vara för ungdomar i Ryssland på 80-talet. Men inte direkt upplyftande. Men samtidigt finns det ljusa stunder i livet och i boken, tur är väl det.
Boken är upplagd så att det hoppar mellan Annas berättelse på 50-talet, Igors på 80-talet och framåt (med hopp) i tiden. Men även andra människors öden får vi följa ibland. En bok jag varmt rekommenderar. Den var nominerad till Augustpriset för Årets bästa skönlitterära roman 2019.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

lördag 9 maj 2020

"Efter så många år" av Göran Sällqvist


En f.d. polis debuterar med en kriminalroman som till stora delar utspelar sig i Göteborg - den måste jag ju läsa! Och det är en riktigt snyggt berättad historia tycker jag - spänningen hålls på topp hela tiden, hela vägen, och upplösningen är väldigt oväntad.

Men historiens otäcka händelseförlopp - ett efterspel till något som hände på 80-talet i Göteborg visar det sig - startar på en bilfirma i Stockholm. Där hittar ägaren en man som han känner, mördad. På det mest brutala och våldsamma sätt man kan tänka sig. Och timmarna innan mordet visar det sig att den mördade upprepade gånger försökt få tag på en välrenommerad och framgångsrik affärsman - Rickard Ander. Som vid polisens förfrågan aldrig hört talas om mannen. Men - visar det sig - som Ander kände som en helt annan person under sent 1980-tal, när han själv jobbade som polis vid Göteborgspolisens narkotikarotel – den mördade var en halvkriminell som gick polisens ärenden som infiltratör under jakten på en stor internationell amfetaminliga.

Efter denna inledning får vi följa Ander och hans kollegor i Göteborg under knarkspaningsåren under 80-talet, parallellt med hans privatliv, och upplösningen på detta rejäla avsnitt tar en ände med förskräckelse. Ett stort och superhemligt tillslag får otäcka konsekvenser för poliskåren, de värsta skurkarna kommer undan, och flera nyckelpersoner går under jorden. För gott? Döda? Mördade? Vem vet..? Men värst blev nog efterspelet för Ander själv, på det personliga planet. Vilket delvis är anledningen till att han så småningom lämnar polisbanan och gör helt annan karriär.


Den stora frågan nu blir ju onekligen om det är något ur det där förflutna som börjat spöka igen... efter så många år. Efter att Ander själv, först, är misstänkt för det initiala mordet i nutid, blir han, liksom polisen, strax varse att hans eget liv hänger på en väldigt skör tråd. Vem är ute efter honom, och varför? För ju mer han forskar i nuet och vad som egentligen hände i det förflutna, desto större tycks risken både för honom själv och hans närmaste.

Riktigt fängslande läsning – en bladvändare!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida



onsdag 6 maj 2020

"Varken" av Lisa Förare


Du känner henne kanske som Lisa Förare Winbladh då hon skriver och pratar mat och håller matlagningskurser. Men som Lisa Förare håller hon skrivarkurser och har precis gett ut sin debutroman. Jag blir så imponerad av författare som lyckas fläta ihop vår verkliga värld med oknytt och andra varelser som lever i skuggorna och det är vad Lisa Förare gjort. Hon använder sig av miljön där hon bor och bygger en fantasirik, innehållsrik och spännande historia. När jag läste om den i ett lektörsomdöme så fick den bra betyg men så undrade lektören vem som skulle orka läsa nästan 500 sidor av fantasier och konstiga varelser. Men då hade hon inte träffat på oss som älskar sådana här böcker. Det var inga problem för mig att läsa dessa sidor, och då läste jag den ändå som e-bok på telefonen…

Men vad handlar den om då? Först av allt berättas det om Bea som hittar en liten varelse på sin balkong. Ett grått litet väsen, är det en älva – men sådana finns ju inte? Sedan träffar vi Sara som alltid varit superkänslig för lukter. Något som förståeligt nog är väldigt besvärligt. Men det är mer som är lite extra med Sara. Hon liksom snubblar in i andra människors tankar. Ännu mer skrämmande, hon kan påverka dem…

Men hon mår inte bra Sara. Hennes syster Gabriella försvann utan ett spår för 23 månader sedan. Sara sörjer fortfarande, undrar vad som hänt Gabriella. Nu sitter hon på tunnelbanan hem från ännu en meningslös natt med baksmälla som resultat. Då händer det, dofterna är bedövande, det luktar skräck. Hon lokaliserar det till en kille, en som till varje pris vill undvika de poliser som närmar sig. Fast hon inte borde kan hon inte låta bli att hjälpa honom. Hon får vakten att släppa honom igenom spärren på ett sätt hon inte visste att hon kunde. Den skräckslagna killen klara sig men själv börjar hon blöda näsblod och försvinner i ett brus. När hon vaknar står en kvinna i röd kappa framför henne. Kvinnan vet Saras namn och säger att det gäller Gabriella.

Detta är början på en spännande berättelse som jag egentligen skulle vilja läsa igen för att hänga med i alla svängar. Men det var bitvis så spännande att jag bara läste på utan att ta in allt. Nu läser jag lite i den igen, när jag skriver det, och upptäcker ledtrådar till vad som händer senare…

/Liselott


Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida

lördag 2 maj 2020

”Det angår inte mig” av André Petrisson


Intressant med en debut som belyser den offentliga debatten i dagens polariserade Sverige. En samtidsroman om oss alla, hur var och en av oss väljer att leva i sin egen filterbubbla – för att orka med? Eller för att orka med oss själva?

Niklas orkar i alla fall ingenting – allra minst att engagera sig eller ta ställning. Han är i 30-årsåldern, uppvuxen i Eskilstuna men numera socialsekreterare i Göteborg med diverse flyktingärenden bland annat, på sitt bord. Men förmår han engagera sig, såsom hans idealistiska, godtrogna, positiva kollega Viola? Nä, det är svårt, det angår ju inte honom, han ska ju bara göra sitt jobb och ingen förväntar sig något annat.

Hans liv är väldigt praktiskt – han bor ensam, lever det mesta av sitt liv ensam, och är ganska nöjd med sin tillvaro. En av få som han ändå umgås med är Jonathan, som han lärde känna på Bali under ungdomsårens luffartid. Som blivit en sökare som tycker att vi inte tar ansvar för våra egna liv, vi ser oss alltid som offer för än den ena, än den andra, omständigheten. Och eftersom Niklas själv blev känslomässigt avskärmad från det mesta under de där bohemiska åren – på grund av något som inträffade just när han reste iväg… vilket han fortfarande inte kan se riktigt klart – har han svårt att förstå hur det kan ta hus i helsike när två motpoler som Jonathan och Viola möts. Själv står han plötsligt någonstans mittemellan, vet inte vad han tycker, vet inte hur han ska värja sig, hur han ska bry sig så att det blir ”rätt” så att han plötsligt inte står utan de få som faktiskt tycks bry sig om honom. Och som han faktiskt inser att han också bryr sig om. Hur ska han kunna sluta strutsa med huvudet i sanden, börja bry sig, skaffa sig en åsikt? Och hur ska han få kontakt med sina känslor igen?

En tänkvärd liten historia om sidor hos oss alla, och hur vi hanterar dem 2020.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida