Visar inlägg med etikett Alperna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alperna. Visa alla inlägg

onsdag 25 december 2019

"Vi ses vid världens ände" av Miek Zwamborn


En ny bok som jag blev nyfiken på. Dels för att baksidestexten berättade om vandringar i bergen och en försvunnen person. Dels för att hon är från Nederländerna och jag har nog inte läst så många författare från det landet på sistone. Sedan behövde jag även lite nya böcker till ett bokcafé och det är alltid kul att kunna hitta något lite annorlunda. Denna bok var ett ovanligt lyckat val. En sak som är tydligt annorlunda är att det är en massa fotografier med i boken.

Den var väldigt lätt att läsa. Den fascinerade mig. Huvudpersonen berättar om sin vän Jens som hon regelbundet företar sig vandringar i olika berg med. Men så är han plötsligt spårlöst borta. Var letar man efter någon som inte lämnat någon ledtråd till vart han försvunnit? Det kunde gå lång tid emellan att de hörde av varandra så kanske kommer det snart ett livstecken.

Samtidigt följer vi en man. En som verkar dyka upp där berättaren är. Men som snart har egna kapitel och vi får i det närmaste en biografi om Albert Heim i boken. Han var geolog och levde 1849 till 1937. Det mest fascinerande med honom är hans hängivenhet till att kartlägga alperna, glaciärer etc minutiöst. Heim iakttar på plats, mäter och ritar, bygger skalenliga modeller som målas i rätt färger etc. Jag-berättaren forskar i hans liv. Först när jag läst klart boken hittar jag listan över de fotografier som finns lite här och där. De flesta är från Alberts liv och är lite mer beskrivna i listan. Jag gillar att få inblick i geologens liv och lär mig om tiden han levde i och lite annat smått och gott. Denna del vävs också fint ihop med den nutida berättelsen.

Undersökningarna om Albert Heim för jag-berättaren runt i hans fotspår. Samtidigt vandrar hon och besöker många platser som Jens varit på. Kanske finns han på någon av dem.
Boken börjar med en vandring…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

onsdag 11 december 2019

"Blommor över helvetet" av Ilaria Tuti


En krypande otäck miljö och en hel del fruktansvärda scener. Men bortsett från dessa finns många aspekter som tilltalar mig och berättelsen är väldigt spännande. En debutant som ger mersmak.

I en liten bergsby i de italienska alperna påträffas en man brutalt mördad. Snart hittas fler döda. Vem utför dåden och varför? Kriminalkommissarie Teresa Battaglia får ett svårutrett fall därtill en ny kollega en novis till utredare, Massimo, som hon sätter på hårda prov. Men jag förstår att Teresa har ett varmt hjärta och inte gör det för att vara riktigt elak utan för att få bästa möjliga resultat. Hon äger därtill en knivskarp hjärna och är duktigt på att se detaljer som är viktiga för lösningen av morden. Men hennes hjärna sviktar, hon får stunder när hon inte minns namnen på sina kollegor. Så här är mer än en kamp att föra. Hitta mördaren innan fler dör och kampen mot sin egen kropp. Vad händer henne, hur länge kan hon dölja sina minnesluckor och bör hon ens göra det.

Samtidigt följer vi fyra barn som brukar hålla till ute i skogen. Barn som har sin största trygghet med varandra, inte med sina familjer. Men de tycker sig iakttagna… och när de kastar ut en sten i skogen för att skrämma bort djuret kastas något tillbaka… Jag sitter som på nålar, är det mördaren? Vill han dem illa?

Men det hela inleds med tillbakablick till 1978. En kuslig krypande scen från ett gammalt sanatorium på bergets sluttning. Där sker i hemlighet något som nog inte borde pågå…
/Liselott