Visar inlägg med etikett öde. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett öde. Visa alla inlägg

onsdag 22 juni 2016

Daggerspell - början på en serie.


Den första delen i sagan om Deverry, Daggerspell, börjar med en lektion i uttal. Det finns någonting i språket som påminner väldigt mycket om Kymriska, det walesiska originalspråket med alla konsonanterna. Kerr beskriver även språket som neo-Gaeliska och säger att det är besläktat med Kymriska och andra äldre språk från de brittiska öarna.

När man kommit förbi detta är boken en trivsam, om än lite förvirrande, berättelse om återfödelse, ödesbestämda händelser och småknytt. För mig tog det lite tid att faktiskt komma in i berättelsen, och det blir inte lättare av att man hela tiden hoppar fram och tillbaka i tidsåldrarna, men när alla bitarna väl föll på plats så började jag känna igen mönster och beteenden hos de olika nyckelpersonerna.

I centrum av handlingen finner vi Nevyn, en åldrig helare som reser runt och hjälper fattiga som rika med sina örter och sitt läkekunnande. Hans historia är troligen den sorgligaste i hela boken, men samtidigt är det också tack vare honom som jag kommer att fortsätta med serien. Nevyn är seriens Gandalf, han är den där kufiska gubben som alltid hjälper till, vet mer än alla andra och ändå inte beter sig högtravande eller despotiskt.

Katharine Kerr har ett sätt att beskriva hur handlingar kan påverka en persons öde som gör att boken blir både mer klurig och mer lockande. Om en person gör något som går rakt emot det som ödet hade tänkt, så kommer den personen att vara tvungen att rätta till felet i nästa liv, eller nästa igen. Poängen är att en person inte släpps fri förrän den uppfyllt sitt syfte, inte ens döden är ett hinder i en värld där återfödelse är ett faktum.

Personligen kommer jag fortsätta med serien, jag lånar hem del två under min semester. Jag rekommenderar den till personer som gillar ödestyngda fantasyserier, boken finns både på engelska och svenska (den svenska versionen heter Silverdolken), men vill du ha den svenska versionen så får vi reservera den från filialerna i Bräkne-Hoby eller Listerby. Den engelska versionen finns på stadsbiblioteket.


/Andreas

onsdag 11 november 2015

Húrins barn

När någon säger J.R.R. Tolkien så tänker nog de flesta på magiska ringar, trollkarlar och fantastiska scenerier. Jag har varit förtjust i Tolkiens böcker sedan första gången jag läste Bilbo hemma hos min mormor och morfar för sisådär 25 år sedan och en av mina absoluta favoriter är Silmarillion, även om den är lite komplicerad med sina många namn och händelser som efter ett tag blir svåra att hålla isär.

Men nu ska vi prata om min senaste Tolkien-upplevelse, nämligen Húrins barn. För er som läst Sagor från Midgård så är det här en lite mer utbroderad version av berättelserna om Thúrin och Nienor. För er andra är detta en mörk och sorglig saga från Midgårds första ålder, när människorna fortfarande var unga och Morgoth regerade i Angband. Språket är fantastiskt, jag uppskattar att man låtit texten vara just så poetisk som den är. Eller vad sägs om följande beskrivning: 

Hennes hår var som de gula liljorna i gräset när hon sprang över ängarna, och hennes skratt var som ljudet av den muntra bäcken som kom sjungande ut ur kullarna och drog förbi väggarna i hennes fars hus. Nen Lalaith kallades den, och efter den började alla i hushållet kalla barnet Lalaith, och deras hjärtan gladdes när hon var bland dem.

Húrins barn lider lite av samma problem som Sagor från Midgård och Silmarillion, språket är vackert men meningarna är inte helt lätta att ta till sig. Ofta slutar det med att jag läser ett eller två kapitel innan jag behöver lägga boken ifrån mig för att smälta det jag läst, och det jag läser tar längre tid än något annat jag tagit mig för det senaste året, oavsett språk.

Men det är en del av charmen med boken, och om du gillar språket i till exempel Silmarillion men letar efter något som inte är lika invecklat så är Húrins barn ett jättebra läsprojekt. Det här är även en trevlig bok att ha på sängbordet, man läser ett kapitel eller två innan det är dags att sova och det är alldeles lagom.

Så om du gillar fantasy och sorgliga ödesäventyr så är Húrins barn definitivt något för dig. Jag själv är ju väldigt förtjust i Tolkiens böcker så det är lite svårt att vara objektiv i min bedömning, men det här är en av hans bästa sagor enligt mig.

/Andreas