”Sommaren på kanalen” av Anne Youngson

En riktigt fin liten pärla till har hon skrivit, författaren till den småtrevliga ”Vi möts på museet” som kom för några år sedan. Och även här sjunger hon långsamhetens lov! Men denna gång är det förflyttningen, den rent fysiska, som går långsamt. Och som smittar av sig på läsaren på ett väldigt behagligt vis. Romanen är intressant och ovanlig, om än inte pulshöjande – men allt behöver verkligen inte vara det, utan kan vara fängslande ändå. Precis som denna lugna, eftertänksamma historia är, om två, eller tre – eller kanske t o m fyra - ovanliga kvinnor i olika åldrar, men också om några ovanliga män i sammanhanget. Lite originella karaktärer fylls den av i alla fall, människor som valt att leva sina liv på ett lite annorlunda sätt, och det är väldigt trivsam läsning på flera olika plan!

Vi får möta Eve och Sally, som i sin tur slumpmässigt möts på en kanalväg i England precis framför en kanalbåt som ligger förtöjd, där en ylande hund minst sagt gör väsen av sig. Hunden – och båten - visar sig till tillhöra Anastasia, en äldre kvinna som fått veta att hon har en cancersjukdom som precis just då behöver tas omhand. Vilket ger henne problem med båten som måste förflyttas uppströms den närmaste tiden, till en servicegenomgång. Vilket i sin tur leder till det ovanliga – för alla – beslutet att Eve och Sally ska lösa detta!

För Eve har just släppt sitt framgångsrika jobb och vet inte riktigt vart livet barkar just nu och Sally har precis meddelat sin man att hon vill skiljas. Och vet inte riktigt hon heller, hur den närmaste framtiden ska se ut. Sagt och gjort – Anastasia flyttar tillfälligt in i Eves lägenhet och de två medelålders kvinnorna lärs snabbt upp på att förflytta kanalbåten efter alla konstens regler, genom slussar, tunnlar, och gud vet allt. För tre månader på en kanal!

Ja, det är inget dåligt företag de ger sig på, riktigt modiga är de skulle jag säga, och under resans gång lär de känna ett antal andra, en smula udda figurer, som på olika sätt blir deras följeslagare. Samtidigt lär de sig hantera, och älska, kanalbåten och kanallivet (och jag med!) och de lär känna varandra - men även nya sidor hos sig själva. Här är mycket som är tänkvärt och uppfriskande, och jag skulle lätt kunna tänka mig en kanalsemester någon gång, efter det här!

/Tuija

”Blodskam” av Caroline Engvall

Denna etablerade och välkända författare och journalist har nu startat upp en ny spänningstrilogi kring kvinnor i generationer, skuldbördor som bärs i tystnad och hemligheter som tär. Här får vi följa systrarna Sofia och Elizabeth samt deras mamma Britta, omväxlande i tillbakablickar i barndom och uppväxtår för dem alla. Vi får inblickar i de tyngsta av bördor att bära, som äter upp dem alla inifrån – mer eller mindre – för de har levt i förträngning och skuld så länge att åtminstone Britta och dottern Sofia balanserar på gränsen till vad de härdar ut. Men vems skulden är att bära, det växlar i mitt läsande – ena stunden föranleds jag att tro på ett visst händelseförlopp, där jag senare tvingas att kullkasta min teori totalt. Dessutom tror jag faktiskt att författaren medvetet lurar mig med nedslag i skeenden som droppas i fel sammanhang, för att lura mig som läsare. Där kände jag mig lite blåst, och tyckte det var lite fult gjort, trots att jag borde läst en liten smula vaksammare. Men givetvis förstår jag poängen med att vilseleda läsaren – det är ju oftast de oväntade twisterna som lyfter en bok över mängden.

Romanen inleds i alla fall med att Sofia med man och barn, tillsammans med mamma och lillasyster Elizabeth reser till Thailand på nyårssemester, men omgående hittas Sofia drunknad. Mamman är övertygad om att det är sjörået som tagit henne, för den sägnen har florerat i deras uppväxt i norrländska Ormvattnet. Håller mamman på att bli dement eller vad är det hon pratar om?
Vi får förstått hur jobbigt Sofia har haft det med psyket under lång tid – har hon kanske tagit livet av sig? Ändå får vi som läsare veta att någon/något höll fast henne om vristen under vattenytan. Vem? Vad?

Sorg och klander drabbar alla vuxna inblandade och i omväxlande kapitel får vi följa systrarnas uppväxt med en pappa som bara lämnade dem, men även mamma Brittas uppväxt med umbäranden och försakelser ingen ung kvinna ska behöva bära. I nutid får vi också följa makens personliga trassel som påverkar allt, liksom systern Elizabeths. Ovanpå detta uppvaktar någon Gabriella deras gamla mamma! Vad pågår egentligen bland allas hemligheter? För många döljer mycket, och i rädslan talar tystnaden. Men hur länge orkar man vara tyst innan allt brister?

/Tuija

"Älskade barn” av Ashley Audrain

Kan psykisk ohälsa gå i arv? Dåliga mor-dotterrelationer? Ja, det och väldigt mycket mer snurrar i huvudet medan man läser det här intressanta, lågintensiva thrillerliknande familjerelationsdramat, som ger lite krypningar innanför huden. Det är ett psykologiskt drama om dysfunktionella mödraskap i flera generationer, och dessa får vi ta del av i små portioner som varvas med Blythes berättelse, hennes sanning, som hon skrivit ned till sin exman – och oss, indirekt. Berättarperspektivet är jaget och hon skriver till ett du; exmannen, och allt handlar egentligen om den gemensamma dottern Violet.

För Violet föds efterlängtad i kärlek, men efter en jobbig förlossning som ger Blythe om inte förlossningsdepression så åtminstone sömnsvårigheter och ångest inför det skrikande barnet som inte vill kännas vid henne, så eskalerar problemen. Blev anknytningen mellan mor och dotter störd av alla problem i början? Varför är det bara pappan som duger? Är det något fel på Violet? Eller henne själv?

Som läsare är det svårt att förhålla sig till hur den neutrala sanningen egentligen skulle se ut, för vi får hela tiden Blythes upplevelse genom hennes ångesttöcken genom småbarnsåren. Tolkar hon allt som händer utifrån sin egen, som barn, kärlekslösa referensram? Tar hon i för mycket så att det kanske är hon själv som skapat avståndet till dottern? Vem vet.

Men efter hand får vi bilden – Blythes bild – av en flicka som inte är som andra. Onormalt tidigt visar hon tecken på en känslokyla – inte bara mot modern utan även andra utvalda, särskilt barn – och en hänsynslöshet som känns direkt osund. Och det är här, när vi delas Blythes bild av flickans manipulerande personlighet i kombination med de riktigt obehagliga saker som Blythe de facto ser flickan göra, som obehaget börjar krypa. Är flickan en begynnande psykopat?

Vad ska jag som läsare tro?... Är verkligheten så illa som Blythes modersinstinkt anar? Är det pappan som är väl partisk och blind, och inte vill se? Inte ens när det värsta av alla katastrofer inträffar? Ja, jag får vänta ända till sista sidan, i min ambivalens, för att få veta!

Spännande och fängslande, och en god kandidat för bokcirklar! För här finns mycket att fundera över och att diskutera!

/Tuija

”Att överleva en sommar” av Camilla Prell-Weichl

En tät men samtidigt lågmäld debutroman - somrig och vacker på många sätt, även om den gör mig obehaglig till mods nästan hela tiden… vilket säkert är meningen! Här finns ett suggestivt mysterium som man hela tiden grunnar på som läsare, samtidigt som man bävar inför det… Vad är det som döljs hos Irma och Henrik egentligen?

Men det är Michelle det handlar om. Som är så fint och trovärdigt gestaltad, i all sin utsatthet. Michelle, vars mamma är jättesjuk och åker in och ut ur sjukhus mest hela tiden. Vars pappa ganska uselt tar hand om den enda dotter han har, för att istället supa runt med sina kompisar. Vilket gör att Soc till slut väljer att skicka iväg elvaåriga Michelle över sommaren, långväga bort till en gård där Irma och Henrik bor. En gård, ett hem, som är allt som Michelle inte är van vid. Ett hem där allt det vackra flödar, både Irma, hennes hem, hennes kläder, den fantastiska maten… Irma som visar sig ha varit konsertpianist. Som lever med, och passar upp på, sin make Henrik som dagar och nätter i ända sitter uppe på sin övervåning, knattrandes på sin skrivmaskin med sin forskning.

Efter hand börjar Michelle att trivas hos dem, trots alla i hennes ögon konstigheter, trots att hon inte känner sig helt bekväm med Henrik. Men Irma är svår att inte älska. Och ändå - trots att hon aldrig känt sig så sedd, så uppmärksammad som här, så är det något som inte känns helt bra - det är något som Irma döljer. Varför är hon så påpassad hela tiden? Varför får hon inte gå in i skogen? Till sjön? Ned i källaren? In i det låsta rummet?

Hemligheterna är många, frågorna och funderingarna likaså, och allt eftersom sommaren lider mår hon allt sämre i all förvirring. Och hur mår hennes mamma egentligen? Varför ringer aldrig pappa som han lovade? Ska aldrig den här, allt konstigare och allt obekvämare tillvaron ta slut?

/Tuija

”Allt som väntar dig” av Lorraine Fouchet

Hon är duktig på att skapa fina och tänkvärda berättelser, den f d läkaren Fouchet som verkar ha sitt hjärta på den bretanska ön Groix där även hennes tidigare översatta böcker gärna utspelar sig mycket på. Alldeles särskilt tyckte jag om hennes ”Mellan himmel och Lou”, och det här är en roman i ungefär samma anda – här finns död och förlust men också utveckling och framtid. Och lite romantik, äventyr, mycket speciella karaktärer och en doft av medelhavet. En bok som det är lätt att tycka om! Liselott har bloggat om hennes andra bok "Poste restante - ett brev till Locmaria"

För personen som är i centrum för hela berättelsen är den femtonårige Dom som bor med sin pappa i ett hus i Paris där även hans farbror och fastrar bor. Och det första som händer är att pappan hastigt dör i hjärtinfarkt en kväll. Men det är en okänd kvinna som ringer efter ambulans och släpper in dem när de kommer. Vem är hon? Hade hans pappa en okänd älskarinna? Trots att de väntar och väntar på att Doms mamma ska komma tillbaka till dem från ett läkaruppdrag i sydligaste Sydamerika, vid Kap Horn? Trots att det är fem år sedan hon plötsligt for iväg…

Livet ställs på ända – vad ska hända nu? Och hur kan ett kondoleansbrev innehålla information om att han har en artonårig syster någonstans? Så i jakten på pappans hemliga blonda kvinna och i luskandet kring ett okänt syskon, söker han styrka hos sin bästa vän på ön Groix för att därefter ge sig ut på jakt efter mamman i Argentina.

Här finns många överraskningsmoment samt en smula humor och feelgood – på det hela taget en väldigt charmig berättelse, trots all dramatik och tragik, om släkthemligheter som få hade kunnat ana. Och inget ont som inte har något gott med sig...

/Tuija

”Det röda året” av Emma Steinwall

Titeln syftar på en tid som är dramatisk, som innehåller stora förändringar eller starka känslor. Och det är det minsta man kan säga om året i nutid som vi får följa två judiska familjer i Göteborg. Var och en tycks dölja större eller mindre hemligheter för varandra - eller de andra - och ibland är det rent hisnande allt som händer. Det är ett relationsdrama på hög nivå, som fängslar från början till slut och är så fantastiskt välskriven att det är en fröjd att läsa. Som är skriven av en debutant!

Från nyårsafton till nyårsafton följer vi dels judiska Mirjam och hennes Peter – från förlovning till bröllop – men genom en bergochdalbana av tvära kast kring den impulsiva och orädda Mirjam som ibland upplevs som direkt gränslös.

Mirjam får vi också följa i förhållande till kusinen Sarah som är hennes totala motsats, men inte desto mindre hennes närmaste – som en tvillingsyster. Sarah får vi också följa genom förhållandet med den judiske Aron – det perfekta paret – tills han oväntat avbryter deras förhållande. Och får Sarahs tillvaro att gunga betänkligt.

Mirjams lillasyster Anna lever i ett vacuum av arbetslöshet och väl dold kärlek till mannen som förtjänar något bättre än hennes storasyster. Och när plötsligt deras pappa dör ställs en hel massa saker på sin spets, bl a när det visar sig finnas en storebror till dem båda som de aldrig ens har fått veta finns.

Ja, här finns många hemligheter dolda, många olika sorts separationer som är tunga att bära. Men framför allt visar romanen vad det gör med olika relationer när man döljer saker för varandra… när undanhållandet blir ett större problem än själva hemligheten.

Mycket bra, tänkvärd och underhållande läsning, ser verkligen fram emot fler verk av författaren!

/Tuija

”Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck” av Elaf Ali

En väldigt omtalad bok, även om det inte direkt är någon underhållande läsning, där vi får ta del av den 34-åriga Elafs uppväxt i Sverige, i en hedersrelaterad kontext. Däremot berörande, och inte minst upplysande. Hon har skrivit sin berättelse, sin biografi, lite grann som en reportagebok – insprängt i lämpliga sammanhang redogör hon fantastiskt kortfattat, klarsynt och redogörande för vad hedersnormer innebär för dem som lever med dem, men också som en jämförelse med vårt svenska förhållningssätt. Och sammanfattningsvis är det väl knappast någon överraskning att kulturkrockarna blir brutala. Och får konsekvenser.

Insprängt finns också intervjuer med pappan, som såhär i efterhand får chansen att reflektera över hur han var mot sin dotter när hon var ung, men också över sin egen förändring i synsätt, under resans gång mot en försvenskning, en liberalisering. Elafs rädsla för pappan under många år dödade dock inte den djupa kärlek hon alltid känt för honom, och hans öppenhet med sitt förändrade synsätt – att våga släppa taget om släktens hedersgrepp - är en bra vägvisare och förebild för dem som förhoppningsvis vågar komma efter. Dock lär väl knappast dessa föräldrar läsa denna bok, men förhoppningsvis deras barn - och många andra!

Det intressanta är att även om pappan så småningom lättar på hederstrycket gör inte mamman det. Hon fortsätter in i nutid att försöka övertala sin fullvuxna dotter till kusingifte, trots dotterns livslånga avböjanden. Och trots att det aldrig skrivs rakt ut, antyds dock det som verkar vara tabu att beröra i Sverige – nämligen riskerna med detta kusingifte. I Sverige avråder vi ju å det bestämdaste inavel t.o.m. bland djur! När Elaf skriver om ”en unge med fyra armar och tre ben” – vilket i och för sig skulle kunna vara en omskrivning för något annat – reagerar jag ändå starkt, för erkännandet i detta olämpliga, skulle ju - om något - kunna vara en väg ut ur dessa arrangerade äktenskap in i familjer man känner väl. För att istället, i detta upplysningens tidevarv, lämna ett medeltida synsätt för ett modernt liv och leverne, baserat på vars och ens frihet att få leva i sina mänskliga rättigheter.

Elafs liv i skam och rädsla gör mig onekligen beklämd över hur många unga flickor och kvinnor i min närhet lever i samma typ av fängelse – utan att jag direkt tänker på det när jag ser dem. Elafs kamp för sin frihet har dock ett pris - eller många! - och när hon beskriver hur hon bytte ut sitt fängelse mot fotboja så förstår man vidden av problemet, och att det kanske aldrig går att sudda ut spåren det satt i en ung människa. Hon har skrivit boken hon själv hade velat läsa och behövt hämta styrka ur, när hon redan som tioåring brutalt kastades in i den hederspräglade livsstilen. Då – när hon över en natt – fick sin första mens och plötsligt blev avskuren allt hon tidigare tagit för givet. Måtte detta någon gång få ett slut…

En väldigt personlig men samtidigt allmängiltig och viktig bok - för alla.

/Tuija

”Ett färgat liv” av Ulrika Nandra

En både ovanlig och intressant familjehistoria om rasism, fundamentalism och försoning, utspelandes i Indien, Östafrika, London och Göteborg.  Det är en roman med många bottnar som är både tankeväckande och fängslande, skriven av en journalist och författare från Göteborg med ungefär samma rötter som huvudkaraktären, och som handlar om Amal och hans förhållande till dottern Saskia.

Amal är sikh, född och uppvuxen i Östafrika dit hans föräldrar emigrerade, och efter ett gryende konstnärsskap i London så småningom där han träffar sin blivande svenska hustru Siri, hamnar han slutligen i Göteborg. Tidigt upplevde han rasismens alla ansikten – mörkhyad, men betraktad som de vita britterna i Östafrika, därefter som en föraktad muslim i Europa. Men genom sitt konstnärsskap flydde – eller frigjorde – han sig från rasismens bojor, levde liberalt och sekulärt i en svenskhet som någonstans ändå aldrig riktigt blev hans, i betraktarens ögon. Fostrade sin dotter Saskia till en självständig och stark kvinna, som plötsligt, genom sitt frigjorda handlande, kastade tillbaka honom till traditionella, sikhiska värderingar. Hur kunde det bli så?

För Saskia blev gravid med en muslimsk man från New York. Vars far vägrade låta honom gifta sig med en sikhisk kvinna. Men Saskia valde att behålla sitt barn, för att i samma sekund hon berättar detta och om sin muslimska förälskelse för sin far, bli förskjuten. På ett ögonblick förbjuds hon och barnbarnet att någonsin mer få kliva över tröskeln till föräldrahemmet. Ja, hur kunde det bli så?

Amal har nämligen stillatigande sett islams utbredning över hela världen, och senare alltmer i den västerländska. Hans övertygelse över muslimer och islams fördärv har genom tiderna förstärkts av den historiska konflikten mellan sikher och muslimer, men också genom allt som sker idag – i Europa, i Sverige - i islams spår enligt hans mening. Där Saskias graviditet blev droppen. Istället finner han sig nu bli betraktad som religiös fanatiker och islamofob både av sin fru och sina få, nära vänner. Och väljer en ny form av gemenskap i den sikhiska församlingen i det lokala templet i Göteborg. Hur kunde den tidigare så frisinnade konstnärssjälen som själv brutit mot alla tabun och traditioner plötsligt bli en företrädare för konservatism, kring en religion och sedvanor han själv inte ens vuxit upp med? Och dessutom offra närheten till sina allra närmaste, för en princip?

Finns här vägar till försoning? Till förlåtelse? Ja, här finns inga enkla svar, bara ett försiktigt närmande av problemet, i två komplexa själar som möts i Bombay av riktigt spännande skäl jag inte ens har berört här! Mycket läsvärt!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Drömlistan” av Julien Sandrel

Lite av en feelgood om en väldigt tragisk händelse… Går det ens? Men jo, det skulle jag nog säga! Fransmannen Sandrel har debuterat med en både sorglig och tänkvärd historia, med ett stänk av humor – som kanske brister en liten smula i trovärdighet. Men det är inte alltid det viktigaste, utan här handlar det om budskapet att leva medan kan, och prioritera rätt här i livet. Och hur lätt är det?... Men ibland är det ändå bra att stanna upp och tänka efter. Och det är precis vad den 39-åriga, ensamstående Thelma tvingas göra.

För en januarimorgon blir hennes tolvårige son Louis allvarligt skadad i en trafikolycka och hamnar i koma. Livet sätts på paus förstås, karriären kan dra åt pipsvängen, men ingenting tyder på att Louis kommer att vakna upp igen. Läkarna ger honom en månad att uppvisa någon form av hjärnaktivitet, innan de annars avslutar alla livsuppehållande behandlingar… så hur ska hon få honom att visa något livstecken, att kämpa sig tillbaka till livet? Kan hon ens?

Mitt i all bedrövelse hittar hon en anteckningsbok under hans madrass hemma. En lista med drömmar att uppfylla innan den dag han dör… (vilket han förstås kallt räknade med att göra som en gammal man). Listan är full av tokigheter sprungna ur en tolvårings tokiga hjärna, men där finns ett och annat också som gör Thelma både fundersam och nyfiken.

Så får hon idén att göra hans lista till sin – uppfylla hans drömmar, filma dem, och genom att spela upp dem och berätta om dem kanske väcka en livsgnista till liv? Kan vara värt ett försök, så gott som något annat, tänker hon. Sagt och gjort…

Och under resans gång med att bocka av punkterna på hans bucketlist, reser hon både i tid och rum, men också i tankar och relationer. Kan de nya insikterna hjälpa henne att hitta en ny tillvaro, en ny mening, oavsett om Louis vaknar upp ur koman eller inte?

Det är både lite rörande och lite småroligt om vartannat, kring ett tungt och svårt ämne. Och hur lätt är det att leva en tonårings drömliv när man själv är nästan fyrtio?

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”När bergen sjunger” av Phan Quê Mai Nguyên

Ett beklämmande, men samtidigt oerhört vackert skildrat stycke nutidshistoria av det starkare slaget! För trots att jag vuxit upp med Vietnamkriget i bakhuvudet är en djupgående inblick i en hel släkts öden och vedermödor någonting helt annat. Visst är allting fiktivt, men det är ändå inspirerat av författarens egen familjs och bekantas upplevelser, och de är garanterat inte unika i sitt slag. Och det är ju just detta som är det beklämmande. Men det är så välskrivet och fint berättat att man med lätthet ändå orkar ta sig igenom en fruktansvärd epok i världshistorien. Och den får vi del av genom Dieu Làns berättelser om sin uppväxt för dotterdottern Huong, medan bomberna kreverar runt omkring dem.

Vi får lära känna den unga Dieu Làn, som växer upp i en hårt arbetande, men välbärgad jordbrukarfamilj, vars öde slås i spillror första gången när japanerna brutalt halshugger hennes älskade far framför ögonen på henne. Nästa gång livet omkullkastas helt är när den kommunistiskt drivna jordreformen 1955 får människor att gå bärsärk i konfiskerandet av deras förfäders gård, och dödar hennes bror som hon drivit gården med, efter att de först förgiftat hennes man. Desperat flyr hon iväg med sina fem barn - den sjätte, äldste har redan hunnit fly i förväg. Men utsvultna, svaga, sjuka, tvingas hon inse att de aldrig kommer att kunna nå Hanoi med sina bittra fiender i hasorna, utan istället tvingas hon till det omöjliga… att lämna sina barn bakom sig med förhoppningen om att kunna komma tillbaka till de olika byarna och hämta dem igen… en dag.

Och detta omöjliga blir hennes liv, detta att om och om igen leta efter sina barn. För så småningom skickas de alla ut i Vietnamkrigets fasor, där fienden inte bara är USA utan lika mycket andra vietnameser, både från nord och från syd, det är angivare och angivna. Och i väntan på att dotterdottern Huongs mamma och pappa, liksom alla morbröderna ska återvända från kriget, blir Huong varse hur fler och fler familjehemligheter blottas – som allt eftersom förklarar både mardrömmarna och fasorna de tvingas leva med i nuet. För det är verkligen ingen ände på allt förfärligt som familjen drabbas av – men ett kärleksfullt kitt håller dem samman genom det mesta.

För en utomstående betraktare finns här fantastiska beskrivningar av vietnamesiskt liv och leverne, omgivningar, språk och traditioner genom 1900-talet. Det är ett helt lands folk och kamp, mot varandra och imperialister, om och om igen, som vi tröskas igenom – hur överlever man som nation? Som liten människa? För det är så stort och omvälvande, det vietnamesiska folkets kamp, att man knappt fattar vidden av det. Intressant och viktig läsning är det, men också njutbar!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Kajakbyggerskan” av Gunilla Cullemark

Ibland ramlar man över böcker som ger en oväntade reaktioner. Jag läser sällan feelgood men det här är en historia som ligger lite åt det håller, men inte bara. Här finns både djup och svärta, mod och en ovanlig kreativitet. Och så upptäcker jag slumpmässigt innanför bokens omslag att författaren vuxit upp i Ronneby!

Det är i alla fall Mias livskris vi får dela. Hon är i femtioårsåldern och utan barn, när hennes sambo sedan många år plötsligt lämnar henne för en yngre kvinna. Inget nytt under solen där… Men – sättet hon angriper sin svarta livssituation på är desto originellare och onekligen upplyftande.

Genom jagberättande, som gör att Mias tankar och känslor verkligen kryper in under huden samtidigt som jag ofta ler åt hennes småironiska uttryckssätt (jag älskar hennes självdistans!), orkar jag ta mig igenom hennes totala livskris med djup ångest och självisolering. Dagarna genom sjukskrivningen ägnas åt att sova, betrakta världen utanför köksfönstret och att slösurfa på nätet. Köksfönsterbetraktandet kommer dock så småningom att bidra till både en och annan oväntad vän - trots henne motvilja till alla typer av sociala kontakter, och slösurfandet råkar landa henne på en sida om kajakbyggande. Av alla märkliga saker. Och – trots att hon aldrig paddlat kajak, aldrig ägnat sig åt friluftsliv, eller för den delen vet något över huvud taget om hantverk, verktyg eller båtar – så, sjukskriven som hon är bestämmer hon sig för att göra det mest oväntade – och modiga; nämligen att bygga en kajak. För hon måste framåt… och släppa taget om allt som ligger bakom.

Och det är väl här som feelgoodbiten kommer in – den där kajakbyggarsidan drivs av australiensaren Jim, som inspirerar och stöttar Mia på hennes väg. Men peppning och praktisk stöttning får hon också av den något äldre mannen hon hyr verkstadsplats utav. Och hans kvinna. För från fullständig slöjdarnovis blir hon allt duktigare och allt känsligare i fingertopparna, och resultatet talar för sig själv…

Den nya oväntade riktningen som livet tar sig är så fint beskrivet, och här finns en närhet till Mias känslor och kroppsliga reaktioner som känns både vardagligt och äkta. En utvecklingsroman av det finare och verklighetsnära slaget. Och en sympatisk historia och människa, som det är lätt att tycka om!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Flickan i skogen” av Sam Lloyd

Barn som kidnappas förefaller vara ordentligt på tapeten just nu – är det inte filmer och TV-serier så är det i bokform. Men ofta med olika ingångar i barns försvinnande. Här försvinner också ett barn (…minst. Faktiskt åtskilliga, egentligen…) men till skillnad från många andra bortrövade barn jag läst om eller sett i filmad form så är den här flickan Elissa ett litet geni – ett schackgeni. (En liten blinkning till en viss Queens Gambit?) Och tur är väl det – tack vare sin strategiska intelligens kan hon hantera situationen på ett sätt som få andra 13-åringar skulle gjort. Vilket sannerligen bäddar för spänning. Och ändå är man totalt oförberedd på den oväntade vändning/twist som historien tar mot slutet. Sådana överraskningar höjer onekligen boken ett snäpp över andra liknande dussinthrillers!

Elissa kidnappas alltså, ute på en parkeringsplats dit hon av en slump, tillfälligt, gått ut ensam, när hon och mamman är iväg på en schacktävling. Hon drogas och vaknar så småningom upp fastkedjad i ett kolsvart källarrum. Hennes kidnappare besöker henne med jämna mellanrum, låter henne ana att det inte är första gången någon är fastkedjan på samma plats, och kräver en speciell sorts lydnad för minsta eftergift.

Men Elissa får också smygbesök av någon helt annan, en 12-årig pojke som heter Elijah, som låter henne ana att hon är under ett gammalt hus långt, långt ute i skogen, att han bor i huset intill, men också att hon inte är den första han besöker i denna källare… Vart de andra barnen tagit vägen är han väldigt vag kring. Trots att Elissa bönar och ber vägrar Elijah att tillkalla hjälp eller kontakta polisen – för vad hon inte vet är att om Elijah skulle göra detta, skulle han ju i ett slag förlora den enda, och nya, vän han har. Han vill henne väl, men inte tillräckligt… Hur ska hon lösa sin situation när hon blir allt svagare och sjukare? Kan schackspel vara värt att testa?

Det är otroligt spännande, rysligt och obehagligt, men också intelligent och oväntat. En ovanlig historia inom genren, som verkligen sticker ut!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Öarna” av Amitav Ghosh

Så uppfriskande och annorlunda, denna äventyrsroman med en hel del inslag av magisk realism, som utspelar sig på flera olika håll över världen –  bl.a. Bangladesh, Los Angeles och Venedig. En brokig samling platser kan tyckas, men de hänger ihop på fler än ett sätt i denna historia som dessutom på flera olika plan speglar våra klimatförändringar och dess påverkan, men också Europas migrationspolitik och dess konsekvenser. Och hela det smått osannolika händelseförlopp som allting cirkulerar kring har sitt ursprung i en helt annan historia. Som tar avstamp i en bortglömd, gömd helgedom ute i Sundarbans mangroveträsk i de indiska våtmarker som gränsar till Bangladesh.

Och det är den gode Dean Datta vi får följa. Trots sitt ursprung i dessa indisk-bangladeshiska gränstrakter har han bott stora delar av sitt vuxna liv i USA, och är numera antikvariathandlare i New York. Men under det årliga besöket i sina hemtrakter ombeds han undersöka bakgrunden till en släktings gamla minnen och kastas in i ett vådligt äventyr han aldrig kunnat ana sig till. Med stor förkärlek men med begränsade kunskaper tar han del i efterforskningar kring en mystisk och mytisk historia, som förefaller oförklarlig men givetvis inte är det. Han lär känna människor av alla samhällsklasser och sammanhang som på olika sätt har ingångar i, och kännedom om de olika delarna i historien som blir till ett ytterst oväntat pussel, både för honom och de allt fler personer som blir involverade. Och det ena leder till det andra, för att inte säga det tredje, innan mysteriet börjar klarna.

Det är väldigt olika karaktärer med olika livsöden som kryddar denna mustiga och spännande historiska resa som lika mycket är en resa i vår egen samtid och framtid. Här finns många intressanta saker att fundera över. Men också att tjusas av. Intressant är det, oavsett!

/Tuija

Sök upp och reservera på Ronneby biblioteks hemsida.

”Den onda systern” av Karin Dionne

Uppföljaren till den ovanliga och intressanta Träskkungens dotter går sannerligen inte av för hackor den heller – det här måste vara den obehagligaste bok jag läst! För en psykopat är obehaglig nog i sig, och när det dessutom visar sig vara ett barn som är det… en oberäknelig, tickande bomb för sin omgivning… usch och fy! Och ändå går det inte att lägga boken ifrån sig för den är ju så fruktansvärt spännande! Och välskriven. Och så fantastiskt naturnära…

Inledningsvis får vi möta Rachel, som i femton år frivilligt suttit på en psykiatrisk klinik, övertygad om att hon dödat sina föräldrar som 11-åring. Skulden har tärt på henne, minnesbilderna av de skjutna föräldrarna förföljer henne än. Men när hon av en slump får se den gamla polisrapporten, som fullständigt avskriver henne som möjlig skytt, börjar hon ifrågasätta sina minnesbilder. Om det inte var hon som sköt, vem gjorde det då? Och hur kan hon fortfarande se hela scenen så levande framför sig? Fast besluten att konfrontera sin syster med hur allting egentligen hänger ihop, skriver hon ut sig från kliniken och beger sig till sitt barndomshem där systern fortfarande bor kvar.

I omväxlande kapitel får vi följa den vuxna Rachel mot mötet med den nio år äldre systern Diana, och kapitel där den unga mamman till flickorna – Jenny – berättar om hur, och varför, de bröt upp från sitt traditionella förortsliv. Pappa Peter, växtbiologen, bytte ut sin undervisning på universitetet mot forskning ute i fält istället, liksom mamma Jenny, djurbiologen, som hittills varit hemma med lilla Diana, och allt möjliggjordes genom att flytta ut till det makalösa huset ägt av Peters släkt, mitt ute i Michigans djupaste skogar. I olika nedslag får vi inblick i hur mamma Jennys farhågor kring dottern växer. Flickan saknar helt empati, är oberäknelig, impulsiv, manipulativ – men föräldrarna kämpar på med hennes humör i tron att det nog kommer att växa bort. När lillasyster Rachel föds accelererar orosmomenten – farhågor kring Dianas handlingar byts allt eftersom ut mot visshet… vad är det för fel på flickan egentligen!?

Vi får en intressant inblick i systrarnas uppväxt; hur de som varandras enda sällskap leker, lär sig, utvecklas. De får hemundervisning av mamman parallellt med att de följer sina föräldrars studier ute i naturen – medan Rachel utvecklar en stor kärlek och vördnad till djuren (som hon faktiskt kan kommunicera med!) utvecklar Diana en konstnärlig ådra där hon lär sig att konservera och stoppa upp döda djur. Men till slut går någonting fel, så fullständigt fel. Hur kunde det gå så? Och vems är skulden egentligen?

Bortse från en och annan logisk kullerbytta och låt dig istället uppslukas av värsta bladvändaren!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Przewalskis häst” av Maja Lunde

Vilken författare hon är, denna norska som skriver om vår dåtid, nutid och eventuella framtid invävt i en klimat- och miljökontext där vi manas till eftertanke. Efter att i sina två senaste romaner ha lagt fokus på vår matförsörjning (”Binas historia”), vårt vattenberoende (”Blå”) har hon nu fokuserat på zoologin, här representerat av världens sista vildhästar. Men utrotningshot hänger över många arter, så även över oss? Och det känns riktigt tungt och dystert, trots sitt angelägna ämne, att läsa om en framtid som regnar bort i Norge… Intressant nog placerar hon i alla fall en överlevande från torkan i sin förra bok här, i ett desto blötare sammanhang, och lämnar öppet för… ja, vad? Och kan utrotningshotade djurarter överleva utan hjälp från oss, när förutsättningarna är så väsensskilda mot vad de genetiskt utvecklats för? Ja, mycket är intressant och synnerligen tänkvärt, det är spännande läsning, och även annat vävs in – t. ex. förbjuden kärlek i det förgångna men också hur bristen på en närvarande förälder kan ta sig uttryck…

Dem vi får följa i omväxlande kapitel är dels zoologen Michail från S:t Petersburg under 1880-tal, som tillsammans med den vida berömda djurfångaren Wolff beger sig ut på en långväga expedition till Mongoliet för att försöka föra hem några exemplar av den sista vilda takin som man upptäckt lever kvar där på stäpperna än.

Vi får också följa veterinären Karin under 1990-talet, vars kärlek till takierna uppstod redan i barndomens Berlin medan bomberna föll omkring henne och Görings vildhästar. Uppdraget hon tagit på sig går ut på att släppa ut flockvis med takier som hon drivit upp i södra Frankrike, på deras rätta plats i Mongoliet, för att åter bidra till en arts egen överlevnad i dess rätta sammanhang. Med sig på denna resa har hon sin vuxne son som hon försöker hålla borta från droger.

Och så har vi det framtida perspektivet i Norge, där vi 2064 får följa Eva och hennes 14-åriga dotter Isa, där de kämpar på sin gård för överlevnad. Regnet strilar och de utrotningshotade djuren som hållits på gården i generationer går en allt mörkare tillvaro till mötes. Eva känner sig nödgad att släppa ut dem, en efter en, att försöka klara sig i vilt tillstånd, för hon har ingen mat till dem längre. Och inte till sig själva heller.  För allt ruttnar bort. Och ingen hjälp finns att få, inga andra finns kvar. Alla andra människor har gett sig iväg, kvar finns bara de fega, eller de som… Så - vem ska sörja för deras överlevnad om/när de inte orka själva mer? Eller måste även de ge sig ut på vägarna? Och i så fall vart?

Ja, det är maffig läsning, nästan 500 sidor äventyr, strapatser, överlevnad till varje pris mot aldrig så olika utmaningar. Och kärlek till hästen så klart. Det är ju den som står i centrum för alla tre berättelserna, i all sin biologiska prakt och krasshet. Så det är både vackert och skrämmande, tänkvärt och berörande. Och hon skriver så väl, så klockrent väl. En njutning!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Cyklonvarning” av Christina Wahldén

En ny Darwindeckare är nu släppt, uppföljaren till den uppmärksammade, lite ovanliga och mycket välskrivna ”Nämn inte de döda”. Och den är nog t o m bättre – det är fortfarande stort fokus på aboriginernas situation i dagens Australien, men mordhistorien får en mycket oväntad vändning som twistas till ytterligare av den annalkande cyklonen vars dån och raseri författaren använder skickligt till att öka spänningen än mer. Detta är riktigt bra!

Boken inleds med sommarhetta och vinande vindar dagarna före jul. Många minns och plågas fortfarande av minnena från cyklonen Tracys framfart julen 1974, bl a den rödlätta polisen Bluey som förlorade sin lillebror då staden ödelades. Så hittas en 20-årig aboriginyngling ihjälskjuten, som Bluey och hans unga aboriginkollega Jess får i uppdrag att undersöka. Mycket av stadens problem cirkulerar kring narkotikahandeln – langare, säljare, brukare… alla dessa unga mörkhyade män utan framtidstro som genom detta tjänar pengar och uthärdar livet och dess orättvisor. Men är mordet verkligen narkotikarelaterat? Jess råkar upptäcka helt andra ingångar i mordet än vad de någonsin hade kunnat ana sig till, bl a tack vare hennes förmåga och möjlighet att komma aboriginkvinnorna och barnen närmare in på livet än vad den vanliga, vita polisen i regel lyckas med. Vad är det egentligen som pågår i deras lilla stad?

En kanondeckare med ett språkligt flyt som manar till sträckläsning! En fantastisk bladvändare vars cyklon fortfarande vrålar i öronen på mig! Vilken mardröm för dem som upplever detta på riktigt, känner jag. Läs och var tacksam över att vi inte lever i tropikerna!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”En cowboy lämnar stan” av Conny Palmkvist

Vilken fantastiskt fin och berörande historia om livet och döden! Ensamhet och sorg är bärande byggstenar och den cirkulerar kring två män, en liten flicka och en liten pojke, är indelad i tre delar och i den första får vi möta nittiofyraårige Johan.

Livet sjunger på sista versen och Johan gör vad han kan för att lura hemtjänsten att komma till honom oftare än vad som kanske behövs. Allt för att dämpa ensamheten. En fyrtioårig Anders har plötsligt dykt upp med hemtjänstpersonalen dagtid, men Johan noterar att Anders verkar jobba i nattjänsten också. Sover karln aldrig? Och varför luktar han sprit och ser så nedgången ut? Kan han också se den lilla indianflickan Cadence som skymtar i lägenheten då och då?

I den andra delen får vi följa hur den sjuttonårige Johan från Halmstadtrakten sätter sig på Amerikabåten 1938 med ett enda mål i sikte. Det enda han kan säga på engelska är ”Hello. I´m from Sweden. I´m seventeen years old and I want to work as a cowboy on a ranch”. Mot alla odds hamnar han faktiskt så småningom på en ranch i Utah, där cowboylivet kanske inte blev som han tänkt sig. Och en natt när han ofrivilligt blir kvar långt ute i obygderna träffar han en liten övergiven navajoflicka som lämnats att dö. Johans inre kompass vägrar låta honom lämna henne där utan istället tar han henne med sig tillbaka till ranchen, vilket får oanade och dramatiska konsekvenser.

I den tredje och avslutande delen får vi en inblick i hur livet ter sig för läraren Anders, som de två senaste åren grävt ned sig i sin sorg över sonen som drunknade, sonen som aldrig blev äldre än fem. Endast alkoholen bär honom vidare från dag till dag, han har slutat leva och vet inte om han ens vill överleva längre. Allt har förlorat sin mening. Men när Johan plötsligt blir jättedålig etableras någon form av samförstånd de två männen emellan – för visst lever en person så länge någon minns henne?

Det är onekligen en väldigt naken och rörande inblick i två väsensskilda livsöden, och dessutom skriven på ett vackert språk - en bok att tycka om och som jag kommer att bära med mig länge. Det vet jag.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Tigermannen” av Eka Kurniawan

Det var både spännande och intressant att läsa en indonesiers röst, en fascinerande berättelse om två väsensskilda familjers liv och öden, utspelandes i en liten by på den indonesiska landsbygden på Java. Och själva Tigermannen, det är den unge Margio. Han har nämligen ärvt ödet att en vit tiger kan ta hans kropp i besittning. Och det är exakt just detta som inträffar inledningsvis. Som den mest ofattbara att utföra det bestialiska mordet på grannen, en viss Anwar Sadat, så är det ändå just det som sker. Han mördar Anwar genom att bita av honom halspulsådern… som en tiger skulle gjort.

Men hur är detta möjligt, hur kan den balanserade, skötsamme, lugna unge mannen plötsligt få för sig något sådant? Han erkänner förstås, men ingen förstår. Framför allt inte varför tigern i honom plötsligt löpte amok – och vem tror ens på det? Och varför just Anwar Sadat? Men förklaringen nystas långsamt, långsamt upp genom att vi får följa Margios familj från början, redan innan de ens var en familj. Vi får beskåda årens plågsamma familjeliv där den våldsbenägna fadern ständigt förgriper sig på modern, och lättnaden i den fattiga, eländiga vardagen då Margio och hans mor hjälper till med hushållssysslorna i den välbärgade konstnären Anwar Sadats hem.

Men vi får också en inblick i Anwars familjeförhållanden, med hustrun som är sjuksköterska och de tre döttrarna, varav den yngsta så småningom blir våldsamt kär i Margio. Som slutligen inser att de aldrig kan komma att ha en framtid tillsammans. Och våndan han upplever innan han kan berätta för henne varför. Vad är det då som ligger bakom deras omöjliga framtid, och vad är det som gör att Margio dödar Anwar? Den slutgiltiga, utlösande faktorn hålles på, ända fram till sista meningen i princip – och ja, det är en snygg upplösning!

Som sagt, både intressant och läsvärt, särskilt om man vill läsa något som sticker ut från den vanliga dussinmängden!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Se dig aldrig om” av Michel Bussi

Det är väldigt roligt att den franske spänningsförfattaren Bussi skrivit nytt! Förutom att skriva prisbelönt och kritikerrosat – och översatt till 35 språk! – så är han dessutom statsvetare och professor i geografi. Precis som i hans senast översatta ”Tiden dödar långsamt” vars handling han förlade till Korsika, så har han även denna gång placerat sina karaktärer på en ö – denna gång i Indiska Oceanen, nämligen på den vulkaniska paradisön La Réunion, granne med Mauritius. Vi får följa en pappas flykt med sin sexåriga dotter, undan polisen, anklagad för mordet på sin hustru - och fler därtill! Och detta berättas i korta klipp, minut för minut, ibland kanske en kvart förflyter, men också ur olika berättarrösters perspektiv. Det påminner onekligen uppläggsmässigt om den forna tv-serien 24, som höll sina tittare i ett järngrepp just genom att låta händelseförloppet skildras medan det händer – och vad som händer nästan samtidigt på annan plats på ön, för någon annan inblandad. Och allt utspelar sig under ca tre dygn. Det är skickligt och snyggt, med bladvändarvarning på detta!

Allting börjar i alla fall med att Martial Bellion polisanmäler sin hustru som försvunnen från deras hotellrum. Hon visar sig bokstavligen ha gått upp i rök, men åtskilliga ögonvittnen har sett maken på rummet trots att han hävdar motsatsen. Lägg därtill en hel del blodspår i rummet, så finner han sig strax vara mordmisstänkt, trots att både kropp och motiv saknas. När han ovanpå detta helt plötsligt också går upp i rök, tillsammans med parets gemensamma dotter så påbörjas en jakt utan like på ön. Samtidigt som fler personer mördas. Med hans kniv och hans dna. Hur går detta ihop?

Ja, det gör det ju givetvis inte. Innan vi som läsare, och även den jagande polisen inser att något inte stämmer, har vi fått följa den vindlande och makalösa jakten över ön, för att så småningom inse att det måste finnas en annan mördare… Vilket gör hela historien till ett både oväntat och avancerat familjedrama. Och jag tänker precis som den sexåriga dottern som vi också får följa i tanke och handling… ”kan pappa verkligen ha dödat mamma..?”

Riktigt spännande, en smula humoristiskt samtidigt som mycket är kallblodigt – och oväntat! Dessutom i mycket speciella miljöer! Han är en riktigt intressant bekantskap, Michel Bussi!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Damerna som packade bilen och lämnade allt” av Judy Leigh

Den brittiska författaren, som skrev den uppfriskande ”Damen som köpte en buss och bara drog”, har nu kommit med en uppföljare – denna gång med signumet ”Livet börjar vid 55” till skillnad från den förra som hade ”Livet börjar vid 75”. Alltså har hon krupit ned lite i ålder kan man föranledas att tro, liksom att romanen är en sorts småtrevlig feelgood precis som den förra. Dock är det inte riktigt så. Dels är titeln en smula missvisande (det är inte en massa damer utan tre generationer kvinnor - och de har absolut inte lämnat allt. För de flyr, nämligen!) och dels tangerar den, på ett småhumoristiskt manér, en typ av nästan hårdkokt deckare. Och det är absolut inget fel i det – tvärt om – men lite vilseledande blir det allt när man översätter en titel tokigt, eller snarare döper om en titel tokigt. Det är alltså ingen regelrätt roadtrip vi får här, mer än en som varar i några dygn bara…

I alla fall handlar det om den 55-åriga, frånskilda Georgie, hennes något yngre syster Bonnie, deras ålderstigna moster Nan, och Georgies 24-åriga dotter Jade. Georgie och Jade driver varsin rörelse hemifrån, dvs Jade driver ett gym i källaren och mamma Georgie en skönhetssalong i markplan. Och allt är lugnt och normalt tills plötsligt Bonnie hamnar i knipa på grund av sin man som blivit inblandad i riktigt skumma affärer. Inte nog med att han är den notoriskt otrogne sorten och Bonnie borde ha lämnat honom för länge, länge sedan – han är nu också jagad till livet av en affärspartner som anser sig blåst av honom. Mitt i denna soppa har den unga Jade blivit blixtförälskad i ett spanskt fotbollsproffs som bor i Brighton, varpå kvinnorna hastigt packar bilen och flyr undan de ekonomiska brottslingarna, och drar dit. För de verkar vara ute efter Bonnie, både maken och kumpanen, hon tycks ha något som båda vill ha… Men vad? Och Nan – ja henne måste de ju ta med sig, för hon klarar sig inte själv och de har ingen aning om hur länge de behöver vara på flykt.

Så – från Liverpool, via omvägar till Brighton och en lyxlägenhet vid havet. Gömda, fördrivandes tid på lite olika vis, blir Georgie förtjust i en man i byn, Jade flaxar världen runt med sitt fotbollsproffs, och Nan piggnar till på ett sätt ingen trott var möjligt. Sällskap och äventyr, kryddat med livsfarliga brottslingar, kan skärpa till den tröttaste! Fast om det tröttsamt godtrogna våpet Bonnie hade ägt någon känsla för förnuft – redan från början - hade förstås ingenting av allt detta hänt. Kan man ha överseende med hennes överdrivet fjompiga karaktär är detta både spännande och småputtrig underhållning.

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.