"Vi ses vid världens ände" av Miek Zwamborn

En ny bok som jag blev nyfiken på. Dels för att baksidestexten berättade om vandringar i bergen och en försvunnen person. Dels för att hon är från Nederländerna och jag har nog inte läst så många författare från det landet på sistone. Sedan behövde jag även lite nya böcker till ett bokcafé och det är alltid kul att kunna hitta något lite annorlunda. Denna bok var ett ovanligt lyckat val. En sak som är tydligt annorlunda är att det är en massa fotografier med i boken.

Den var väldigt lätt att läsa. Den fascinerade mig. Huvudpersonen berättar om sin vän Jens som hon regelbundet företar sig vandringar i olika berg med. Men så är han plötsligt spårlöst borta. Var letar man efter någon som inte lämnat någon ledtråd till vart han försvunnit? Det kunde gå lång tid emellan att de hörde av varandra så kanske kommer det snart ett livstecken.

Samtidigt följer vi en man. En som verkar dyka upp där berättaren är. Men som snart har egna kapitel och vi får i det närmaste en biografi om Albert Heim i boken. Han var geolog och levde 1849 till 1937. Det mest fascinerande med honom är hans hängivenhet till att kartlägga alperna, glaciärer etc minutiöst. Heim iakttar på plats, mäter och ritar, bygger skalenliga modeller som målas i rätt färger etc. Jag-berättaren forskar i hans liv. Först när jag läst klart boken hittar jag listan över de fotografier som finns lite här och där. De flesta är från Alberts liv och är lite mer beskrivna i listan. Jag gillar att få inblick i geologens liv och lär mig om tiden han levde i och lite annat smått och gott. Denna del vävs också fint ihop med den nutida berättelsen.

Undersökningarna om Albert Heim för jag-berättaren runt i hans fotspår. Samtidigt vandrar hon och besöker många platser som Jens varit på. Kanske finns han på någon av dem.

Boken börjar med en vandring…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Flykten av Jesús Carrasco

Torkan har utmärglat landskapet, folk flyr byar och gårdar. De som är kvar har det svårt och fattigt. En pojke ligger i en grop. Gömmer sig och väntar på tillfället att smyga sig bort, fly från något så hemskt att vi inte får veta vad. Men en man (förutom fadern) fyller honom med fasa och det är tillsyningsmannen. Pojken är förberedd men inser inte hur det är ute på den slätt han flyr över. Solen gassar om dagarna, snart är vattnet och maten slut. På håll ser han en eld. Han måste fram dit. Få tag på mat och vatten men vill den som håller elden vid liv ge honom det? Eller måste han stjäla? 

Vid brasan möter han herden. Inget lätt möte. Osäkerhet och rädsla styr pojken. Men snart är de på väg tillsammans för pojken har ännu inte kommit tillräckligt långt för att tillsyningsmannen ska sluta leta. Ska pojken lyckas?

Åh det är så mycket smärta, vanmakt, rädsla, kamp och överlevnadsvilja i denna bok. Men samtidigt finner jag något vackert i den. Det torra heta landskapet och relationen mellan pojken och herden.  Det är ingen lång berättelse men den rymmer mycket. Särskilt tvivel för både pojken och mig som läsare. Hur ska det egentligen gå! Ibland får jag lägga undan boken för det är så hemskt. En debut av spanska författaren Jesús Carrasco som är väl värd att läsa.

/Liselott

Beställ boken på biblioteket hemsida eller läs den direktsom e-bok eller e-ljudbok.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Harold har blivit nästan helt tyst sedan han

pensionerades från bryggeriet för ett halvår sedan. Hans fru Maureen är glad om han förflyttar sig så mycket som till garaget och att han svarar på tilltal. Läget är stabilt men vardagen monotont enahanda. Så dyker det upp ett brev från Queenie som var arbetskamrat med Harold för länge sedan. Hon berättar att hon vårdas för cancer och att hon tänkt mycket på honom. Det som nu sker vid köksbordet är en metamorfos. Harold förvandlas. Han rörs, gråter och agerar. Ett brev skall skrivas och postas omedelbart.

När Harold ändå är ute för att leta upp en brevlåda kan han ju lika gärna leta upp nästa så att brevet kommer fram snabbt. Och eftersom det var skönt att röra på sig, och en viss rastlöshet finns i kroppen, så går Harold vidare. I skjorta och slips, seglarskor och vindtygsjacka börjar Harold vandra iväg. Tanken formar sig knappt, han sätter bara den ena foten framför den andra och nästa dag, efter en natt på pensionat, vandrar han norrut mot hospicet där Queenie finns.

Harold är inte i form, fötterna och kroppen reagerar våldsamt och tur är att han möter vänliga människor som lyssnar och ger tips. Efter omplåstring börjar börjar Harold sakta njuta av sin färd. Tankarna kommer och går, en del så smärtsamma att han knappt kan nudda vid dem, andra förundrar honom. Vad hände med den glada Maureen, vilka svek fick hans son att undvika honom? Förtvivlan över att ha blivit utslängd av sin far och ännu tidigare övergiven av sin mor. Tiden är inne att möta demonerna.

Åttio mil är det till Queenie. Avståndet och det långsamma vandrandet rimmar inte riktigt med att det är bråttom, men Harold ser sin vandring som en botgörning och att själva gåendet skall få Queenie att bli frisk. Så där är han nu vid dikesrenen med en plastpåse med lite tvättmedel och en flaska vatten. En tidning får fatt i historien om den ensamme pilgrimen och det blir uppståndelse och människor söker upp Harold. Den lugna ensamma färden är ett minne blott.

Det är svårt att släppa boken om Harold. Resan är ju också en inre strapats vilket gör att vi verkligen lär känna den försynte och sympatiske Harold. Att vandra iväg när livet tar en vändning är en egen genre bland romanerna. Nu har jag själv inte läst så många men drar mig till minnes Anders Paulruds Kärleken till Sofia Karlsson och författarna Constance Beresford-Howe och Anne Tyler som båda skrivit om kvinnor som reser sig upp och går. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på David Lynch fina film The Straight Story om mannen som åker gräsklippare över hela den amerikanska kontinenten för att söka försoning med sin bror.

/Annika

Reservera Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd i bibliotekets katalog
Författare är Rachel Joyce