Visar inlägg med etikett häxor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett häxor. Visa alla inlägg

onsdag 28 oktober 2020

"Giftmördaren" av Sharon Bolton

En av mina favoritförfattare skriver både serier och fristående böcker. Jag hade inte koll på att hennes senaste hänger ihop med Hantverkaren som kom ut 2018. Och de hänger inte bara ihop, de är sammanflätade. Författaren själv skriver att vissa frågor ställs i ena boken och besvaras i den andra och vice versa. Så vill du ha full behållning så läser du dem tätt inpå varandra!

Klurigt, spännande och med ett visst mått av häxeri kan jag knappt släppa boken. Möjligen för att fundera över hur det egentligen hänger ihop! 1999 är (som i förra boken) Florence Lovelady högt uppsatt inom polisen. Men hon har behållit kontakten med den första seriemördaren hon tog fast, på sitt första jobb i Sabden. I samma stad fanns ett barnhem. På dess mark har man nu hittat skelett efter barn. Men vilka var de, hur har de hamnat där? Är något brott begånget? Innan Larry dör ber han Lovelady utreda detta.

Samtidigt följer vi Cassie, Larrys ena dotter. När fadern dör kan hon äntligen (efter 30 år) återvända till Sabden och ta tillbaka sin älskade! Nåde den som står i hennes väg.

Så (liksom i förra boken) hoppar vi tillbaka i tiden, till 1969. Lovelady är tillbaka på jobbet efter att ha fångat sin mördare (läs Hantverkaren för att få reda på mer). Redan första dagen får hon förlösa en ung flicka på polisstationen. Flickan fruktar för sitt och barnets liv. Vad är det som pågår? Lovelady börjar fråga runt och är snart indragen i något både svårförståeligt och skrämmande.

När boken är slut snurrar mitt huvud av förklaringar och förvecklingar. Det är så bra men jag läser så snabbt för att se hur det går att jag knappt hinner sortera tankarna. Men jag anar att det kan komma ytterligare en bok i serien om Lovelady och Sabden!

/Liselott

Sök upp och reserva böckerna på Ronneby biblioteks hemsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

onsdag 6 mars 2019

”Svavel” av Patrik Vult von Steyern


Med spänning och höga förväntningar har jag läst författarens andra roman, efter att debuten ”Elefantkyrkogården” berört mig djupt. Och inte blev jag besviken, inte alls, men det är onekligen en helt annan berättelse han skapat denna gång. Vilket imponerar – två så väsensskilda genrer behärskar inte alla. Och även om döden är den röda tråden även här, så är det på ett helt annat plan – här är det ond bråd sådan, som ruskar om ordentligt. Och redan i prologen blir vi varse att Britta, en utav huvudkaraktärerna, blir bragd om livet. Med denna vetskap får vi följa hur den 17-åriga flickan år 1675 tvingas lämna föräldrahemmet för ett liv som piga på en av de finaste gårdarna i socknen i Dalarna, men aldrig riktigt kommer in i gemenskapen med de andra pigorna och drängarna – tvärt om. Illasinnat och direkt elakt är t ex mötet med pigan hon delar stuga med, och allt eskalerar och sprider sig efter hand, till att hon slutligen blir anklagad för häxeri – många verkar vilja bli av med henne. Ensam och olycklig står hon stolt, trots de övergrepp hon utsätts för. Hur allt slutar vet vi ju redan, men inte anledningarna till det.

Parallellt med Brittas historia får vi i nutid lära känna gymnasieläraren Alexander, som helt oförhappandes får ärva ett torp efter sin pappas kusin som han aldrig direkt känt. Men glad och lycklig beger han sig till Dalarna och bara älskar sitt arvegods från första stund. Vacker som en tavla, djupt inbäddad i grönska, ligger den avskilt belägna lilla gården, där han njuter i stora drag från första stund. Huset är gammalt men välhållet, byggd ovanpå en ännu äldre jordkällare, och bekvämligheterna begränsade, vilket dock inte stör honom nämnvärt. Mobiltäckningen t ex kunde varit bättre, men går att leva med. Dock grumlas idyllen en smula av oförklarliga saker som händer; till exempel både ser han, och hör, någon mellan varven – som bara försvinner. Han drömmer förfärliga mardrömmar om en ung flicka och vad hon utsätts för. Han störs av oförklarliga svaveldunster som kan dyka upp varhelst, närhelst. Han känner helt enkelt en närvaro. Av någon eller något. Som är mörkt. Han börjar tro att huset kan vara hemsökt av någon vilsen själ, att det är ett eko från förr som gör sig påmint, och börjar därför släktforska en smula för att se om huset kan ha någon koppling till någon Britta, som ibland förekommer i drömmar och annat. Något större stöd för sina tankar och sin oro får han dock inte, vare sig från sina vänner eller en spirande romans, och sin dotter har han inte vågat delge sin rädsla. Men oavsett vad han varit rädd för att hitta, hade han ändå aldrig kunnat ana vilka krafter som gett sig tillkänna, vilken hämnd som ligger på lut.

Det är en typ av skräckrysare vi får oss till livs, en oväntat brutal och överraskande historia, som både ruskar om och får mig att studsa högt. Inte till en början, då de båda parallella historierna löper på i ett lagom intresseväckande tempo. Men sedan… när spänningen stegras obönhörligt till de båda historiernas överraskande slut, då finner jag mig ordentligt omskakad! Lite läskigt är det allt, t o m obehagligt… men onekligen skickligt skrivet! Författaren imponerar igen och kan varmt rekommenderas!

/Tuija


lördag 10 november 2018

Hantverkaren av Sharon Bolton


Nu har nomineringarna till Årets deckare blivit offentliggjorda, tio stycken sammanlagt och jag tror alla finns på biblioteket! Det är Svenska Deckarakademin som utser årets bästa svenska och bästa till svenska översatta kriminalroman. Hela listan hittar du på Svenska deckarakademins webbsida. Några har jag visst redan läst och några planerar jag att läsa…
Senaste boktipset Vintereld är en av de nominerade. En annan visar sig vara Hantverkaren, skriven av min favoritförfattare Sharon Bolton! Av en händelse hade jag den hemlånad och började genast läsa den. Den var lika lättslukad som hennes andra böcker och svår att lägga ifrån sig.

Huvudperson är Florence Lovelady som gjort en bra karriär inom polisen. Starten skedde i Sabden där hon med sina insikter, undersökningar och beslut till handling såg till att en seriemördare avslöjades och hamnade i fängelse. Detta skedde för 30 år sedan och hon återvänder till Sabden 1999 för hans begravning. Mördaren visade sig vara Larry, maken och fadern hos dem hon var inneboende hos! Florence har haft kontakt med honom då och då genom åren. Han har ständigt återkommit till samma strof om att berätta för bina. Huset är fortfarande i familjens ägo och hon återvänder dit. Återser rummet hon då bodde i och minnena blir levande igen. Sabden är mer än en sömnig småstad. Den ligger i närheten av Pendle Hill, häxtrakter… När Florence av en ingivelse går en sväng ut i trädgården ner till bikuporna (hon påminns om Larrys ord berätta för bina) finner hon en slags voodoodocka. Den föreställer henne själv och är nyligen ditlagd! Liknande dockor hittades hos dem Larry dödade för 30 år sedan. Men nu är ju han död. Vart kommer denna docka ifrån? Som ni kanske anar är det inte en vanlig kriminalhistoria… Här finns ett mått av mystik och häxeri… Underbart!

Berättelsen är inledningsvis lite klurig att komma underfund med vad gäller kronologi. Nutiden blandas med korta kapitel om vad som utspelar sig 30 år tidigare. Men samtidigt är den så engagerande och spännande att jag ändå inte hakade upp mig på det. Och det blir bättre för 50 sidor in i boken börjar del 2 måndagen den 16 juni 1969 och berättelsen om vad som hände för 30 år sedan rullas upp för oss. Flickan Patsy är försvunnen… Polisutredningen i full gång. Florence är ny hos polisen i stan och en udda fågel bland alla män och med sin bildade bakgrund och sitt fina språk.  Hon får det inte lätt…

/Liselott


lördag 8 april 2017

Equal Rites av Terry Pratchett


Det var länge sedan jag läste en bok av Terry Pratchett, fantasy-världens svar på Douglas Adams. En fullständigt skruvad berättelse om skivvärldens första kvinnliga trollkarl tar sin början i den lilla byn Bad Ass, långt ute på landsbygden och långt ifrån staden Ankh-Morpork där trollkarlarna egentligen hör hemma. Ja just det, trollkarlar är män, alltid män och inget annat. Det finns en tydlig gräns mellan manlig och kvinnlig magi i skivvärlden, det vet alla. Män är trollkarlar och kvinnor är häxor, så enkelt är det.

Eller är det verkligen det? När trollkarlen Drum Billet börjar närma sig slutet av sitt liv (en trollkarl vet alltid om när han kommer att dö, han vet till och med om klockslaget) så letar han efter en åttonde son till en åttonde son, och som tur är för honom hittar har en smed vars fru precis ska föda deras åttonde barn, med bara några minuter kvar innan Drum Billet tänker lämna jordelivet.
Han överlämnar sin stav och sin trollkarlskraft till det nyfödda barnet med sina sista andetag och går nöjd vidare mot nya äventyr.

Smeden är helnöjd. En trollkarl i familjen, tänk vilken fantastisk tur hans familj har. Ända tills byns häxa talar om för honom att han precis blivit far till en liten flicka…

Terry Pratchett vänder gärna upp och ner på konventioner, och använder sig av fullständigt nonsensspråk för att överrumpla sina läsare. Det är svårt att hålla sig för skratt när man läser den här boken, och leendet sitter permanent fixerat i ansiktet på mig när jag läser om Granny Weatherwax’s och Eskarinas äventyr i en värld som inte är riktigt som man förväntar sig.
För här är verkligheten lite mindre som den egentligen är, och lite mer som folk förväntar sig att den ska vara, och så har det alltid varit.

Equal Rites är Pratchetts tredje bok om skivvärlden och hans första bok om häxorna.
Den heter Herrskap och Häxor på svenska och båda böckerna går att boka på vår hemsida.
Den engelska boken finns på huvudbiblioteket, och den svenska boken finns på Kallinge filial.


/Andreas

fredag 15 maj 2015

Winterson skriver om häxor i Skymningsporten

Den här gången har hon lyckats skriva en riktig bladvändare Jeanette Winterson. Inte så lång men ändå väldigt innehållsrik. Till grund ligger verkliga händelser, häxprocesserna i Lancashire 1612. Allt dokumenterat när det hände av juristen Thomas Potts. Boken finns att läsa på nätet för den intresserade. Det finns lite att läsa på engelska Wikipedia om händelserna. Winterson skriver i sitt förord att alla platser och personer som är med i boken är verkliga. Men som författare har hon tagit sig friheter med deras motiv och metod. Hon väver ihop en nästan makalös historia. Mörker, kärlek, besatthet och avundsjuka varvat med otäcka beskrivningar av häxornas bedrifter och deras fängelse.

Jag tycker att det är väldigt roligt att jag känner igen namn och platser från en av mina favoritserier om Väktarlärlingen Tom skriven av Delaney. Där rör det sig om en väktare som ska skydda vanligt folk från oknytt och häxor. Malkin, Pendel, det finns med en häxa som heter Alice (liksom i Wintersons bok) och om jag inte minns fel så utspelar sig mycket i Lancashire…

Alice är, får jag kanske förklara, huvudpersonen i Skymningsporten. Traktens rikaste kvinna men utan man. Hur har hon egentligen fått tag i sina pengar? Stark, modig och ser ung ut fast hon borde vara gammal. Dessutom vågar hon ta parti för de svaga. Allt detta sammantaget gör att andra ser snett på henne. Är hon kanske en häxa? En räcka händelser ställer allt på sin spets för Alice och vi får ta del av hennes historia.

Jag tycker Winterson bjuder på en bra, fascinerande och spännande berättelse. Men försök att avstå från att ha förväntningar på hur den ska vara och vad den ska innehålla. Men det är väl så jag borde vara inför alla böcker jag börjar läsa…

/Liselott