”Lögnarens flickvän” av Catherine Ryan Howard

En spännande deckare att sluka; om en seriemördare – eller inte?  

Alison pluggar vid universitet i Dublin och redan första terminen träffar hon Will Hurley. De är kära och lyckliga och allt är toppen tills en seriemördare börjar härja; fem unga studentskor dränks i kanalens vatten, och den sista är Alisons bästis! Och kort därefter anhålls en misstänkt - hennes Will! I sin sorg och chock över att hennes stora kärlek visar sig vara en fullständig främling - och dessutom mördare - flyr hon till Nederländerna för ett nytt liv i glömska. Men tio år senare uppsöks hon av polis - nya flickor har fallit offer för kanalmördaren. Men... Will sitter fortfarande i fängelse. Copycat? Tidigare medhjälpare? Eller är Will oskyldigt dömd trots erkännandet? 

När polisen pratat med Will i fängelset om de nya morden visar han sig beredd att berätta något som skulle kunna hjälpa dem att lösa morden. Men bara för en enda person – Alison. Kan poliserna få med sig henne tillbaka till Dublin där hon inte satt sin fot sedan allt hände, och våga och orka konfronteras med den forna kärleken, seriemördaren? Och vad kan han ha att säga, som inte redan kommit fram tidigare? Som dessutom skulle kunna hjälpa dem att lösa de två nya morden – studentskor som hamnat i kanalen – igen… Vilka hemligheter har egentligen dolts under alla åren han suttit i fängelse?

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Förlåt oss våra synder" av Jo Spain

Finns det ingen snö ute kan man ju läsa en bok där snön börjar falla och i det närmaste lamslår landet… Det är vad som händer i denna bok! Men först hittas ett lik. En äldre kvinna, korsfäst mot ett träd och torterad. Ja, det är bestialiskt och otäckt men snart tar en mer klaustrofobisk berättelse vid. Författaren tar fasta på delar av Irlands 1900-talshistoria. För kvinnan som hittas är nunna. Hon är gammal och det visar sig att hon arbetade i klostret under den tid som gärna förträngs och som jag inte hört mycket om. När kvinnor (och unga flickor) som inte var gifta blev gravida placerades de på vissa kloster för att föda barnet (som alternativt adopterades bort eller hamnade på klostrens barnhem). Hade de tur kunde de återvända till sina familjer men ibland fanns inte den möjligheten för familjen ville inte veta av dem. Vad hände då? Jag ska inte föregå berättelsen mer utan det avslöjas under läsningen. Men som det skildras här kunde det vara fasansfullt för kvinnorna.

Det är till detta nunnekloster som poliserna hinner ta sig innan snöovädret slår till. Nunnan som mördats var klostrets ledare, men var det någon som gillade henne. Är någon av de andra nunnorna mördaren? Men varför. Det är riktigt spännande och en finurlig intrig och mycket funderande innan sanningen avslöjas. Och fler hinner dö…

Inte nog med att den var bra det är första delen i en trilogi. Undra när nästa del kan tänkas komma... och hur trilogin är uppbyggd?

/Liselott 

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där ser du också vilka andra utgåvor vi har av boken. 

Miraklet av Emma Donoghue

När jag läste om boken i våra inköpslistor blev jag nyfiken på den. Men samtidigt var jag lite skeptisk. Storyn är att en sjuksköterska vakar över en flicka som sägs inte ha ätit på fyra månader! Kan det vara sant – får hon verkligen inget i sig. En hel bok om detta… Kan det bli bra? Så när jag väl lånade den drog jag mig för att börja läsa. Men när jag väl gjorde det – en bit in i boken var jag fast! Den är så bra! 

Sjuksköterskan Lib, som är en av Florence Nightingales adepter, är skeptisk till sitt uppdrag. Hon ska övervaka att flickan inget får i sig. Säkerställa att flickan verkligen lever på ingenting. Det borde gå på ett par dagar. För även om de fuskats tidigare är det ju inte möjligt när flickan ständigt övervakas. Är det ens värt den långa resan till Irlands landsbygd. Men väl på plats följer vi Lib dag för dag. Flickan äter verkligen inget. Mysterierna blir många. Vad är det för ramsor flickan rabblar, varför har hon slutat äta, går det att få henne att börja äta, varför gör inte människorna i hennes omgivning något åt det och kommer hon att överleva? Jag vill knappt skriva mer för berättelsen och händelseförloppet växer fram undan för undan och blir bara mer och mer spännande!

Läs den!

/Liselott

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Finns att läsa direkt som e-bok. 

Kall, kall jord

Kall, kall jord den första Sean Duffy-thrillern på svenska utspelar sig på Nordirland i början av 80-talet. Spelplatsen är Belfast med omnejd, Sinn Féin, IRA, Margaret Thatcher, bomber, hungerstrejk och kravaller. Jag såg det på nyheterna då det begav sig men förstod nog aldrig då vad det handlade om. Men nu får jag veta mer. 

Mitt i detta jobbar kriminalinspektör Sean Duffy. Han slipper för det mesta att mota demonstranter för att i stället försöka lösa två mord. Men kolla under bilen för att leta efter bomber måste han var gång han kör iväg… En spännande miljö i en våldsam tid och intrigen är inte den lättaste. Många förkortningar på olika organisationer, maffialiknande verksamhet, hemligheter med mera. Men boken är riktigt bra! Håll utkik efter fler böcker av Adrian McKinty.

/Liselott 

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Nora Webster

Nora Webster är för mig en lågmäld berättelse. Det verkar inte att hända mycket samtidigt som det gör det. Jag började höra intervjun med dess författare Colm Tóibín på Babel en söndagskväll i oktober men bytte snabbt kanal. Jag ville inte ha författarens tankar om boken när jag skulle börja läsa den. Men det lilla jag hörde fick mig ändå att läsa boken lite annorlunda än jag skulle gjort annars, på gott och på ont.

Bokens titel är den det handlar om, Nora Webster. Hon som bor med sina två yngsta pojkar i huset, maken är död och det ganska nyligen. Det är Irland och 60-tal och folk kommer på besök mer eller mindre varenda kväll för att underlätta för henne och stötta henne efter makens frånfälle. Hon ser fram emot att få vara ensam om kvällarna. De två äldsta flickorna går i skola och är knappt hemma. 

Relationerna med barnen, Noras egna systrar och andra släktingar och vänner är en stor del av berättelsen. Liksom Noras förändrade livssituation. Vad kan hon göra, vad bör hon göra och vad vill hon göra? Jag vet inte om det är tiden som gör det eller om det är Nora själv som gör det. Hon är ett intressant personporträtt men jag har ibland lite svårt för hennes val ibland. När hon lägger sig i, ifrågasätter och kräver svar men främst när hon inte gör det. Det är din familj det handlar om vill vill jag säga åt henne.

Colm Tóibín är höjd till skyarna känns det som. I alla fall omtalad just nu. Men hur bra han än anses skriva så han har inte varit så flitigt utlånad på vårt bibliotek. Själv tyckte jag om boken och ska titta lite närmare på de andra böckerna vi har av honom. Kanske är fler än jag som får upp ögonen för honom nu?

/Lislelott

Böckerna av Tóibín i bibliotekts katalog.

Otrygg hamn

Det börjar som en vanlig polisutryckning till ett förmodat dråp. Fast den här gången har kommissarie
Mick Kennedy fått en färsking på halsen, Richie. Kennedy är den mest renommerade polisutredaren i Dublin. Prickfri och framgångsrik har han både beundrande och avundsjuka blickar på sig.

I ilfart bär det norrut mot kusten och Broken Harbour. Under den ekonomiska boomen växte det upp villaområden som svampar ur jorden på Irland. Nu har recessionen hunnit ikapp och det är inte vackert det som möter polisparet. Ett jättelikt spöklikt område med husskelett vid en vacker kustremsa. En del hus är beboeliga men annars gapar halvfärdiga hus emot dem och vägarna är knappt körbara. Men familjen Spains hus är ett undantag. Där är det ombonat och ordnat. Tills de kommer in där en förfärlig scen möter dem.

Jag ska inte gå in på de blodiga och våldsamma detaljerna eller intrigen. Kriminalhistorien glider över mot thriller ju längre handlingen framskrider. Allt är inte vad det synes vara och ju mer "Scorcher" och Richie borrar sig in i dramat öppnar sig nya oväntade skikt. Det gör det också hos kommissarien som har ett mycket sårbart förhållande till platsen Broken Harbour. Hans minnen gör sig ytterligare påminda av att hans sköra syster dyker upp. Allt detta plus sömnbristen får mig att undra, hur länge ska Scorcher hålla? Trots att alla inblandade försöker så gott de kan blir det ändå fel. Här får också banker, den ekonomiska politiken och byggbolag en rejäl känga. Om de ekonomiska förutsättningarna dras undan för människor krackelerar tillvaron och förfärliga saker kan hända.

Otrygg hamn av Tana French är skriven i ett furiöst tempo, stundtals andlöst och spänningen skruvas åt oväntade håll.

Detta är fjärde boken i en serie om poliserna i Dublin. Tana French har vunnit flera priser för sina kriminalromaner, även för denna.
Annika

Reservera Otrygg hamn i bibliotekets katalog

A history of Loneliness

I ett samhälle skakat av skandaler där präster förgripit sig på de som skulle ha varit deras flock, där ett allt större omvärldsmedvetande sprider sig och där katolicism inte är allenarådande möter vi fader Odran Yates.

Fader Yates historia är en tragisk berättelse, en berättelse som vi får ta del av under bokens gång. Han valde att bli präst eftersom han trodde sig vara kallad till det. Detta hade hans mamma talat om för honom.
Men han är inte vad man brukar kalla för en social person, och han har definitivt problem med att använda den pondus som hans yrke skänker honom i 1900-talets Irland. Ord som ”konflikträdd” och ”introvert” dyker upp hela tiden när jag tänker på ett sätt att beskriva denna lite underliga karaktär.

Framför allt så är A history of Loneliness ett sätt för John Boyne att belysa och förkasta ett otroligt stort och svårhanterat problem, nämligen hur vissa präster använde sitt inflytande och sin maktposition till att begå övergrepp mot de som de borde skydda och hjälpa i en osäker värld. Fader Yates själv begår inga övergrepp, men han talar inte heller om dessa. Han vill inte dra den typen av uppmärksamhet till sig, eller för den delen väcka någon form av eventuell diskussion eller konflikt.
Detta är en helt annan del av problemet, nämligen de som gjorde det möjligt för övergreppen och utnyttjandet att fortgå genom att helt enkelt sitta tysta, trots att de visste vad som pågick. 

I filmen Boondock Saints hålls en predikan av en väldigt engagerad präst som bland annat säger: ”… we must all fear evil men. But there is another kind of evil which we must fear most, and that is the indifference of good men”. Fritt översatt betyder detta: ”… alla måste vi frukta onda män. Men det finns en annan ondska som vi måste frukta över allt annat, och det är goda mäns likgiltighet”.

Detta citat dök upp i mitt huvud flera gånger under tiden som jag läste den här boken, eftersom förnekelse och konflikträdsla genomsyrar fader Yates’ liv, liksom vad jag tolkar som en djup känsla av skam för att han inte agerar.

 

Det här är ingen lätt bok, den har många lager och tar itu med riktigt jobbiga frågor om vad medmänsklighet egentligen är. Hur ska man bete sig mot en släkting som har blivit lite galen, vad gör man när ens gamla skolkamrat visar sidor som man verkligen inte trodde han hade, vem vänder man sig till när ens chef är korrumperad av samhällets lättja?

 

Jag anser att den här boken behöver en bra fåtölj samt lugn och ro för att man ska kunna njuta av den. Det går inte att sprint-läsa den, eftersom man då inte får någon egentlig behållning av de undertoner som finns i texten. Så ta det lugnt och läs boken i lugn och ro, för även om den är lite tuff emellanåt och även om exemplaret vi har är på engelska så är boken läsvärd.

 

John Boyne har med den här boken gett mig ytterligare en författare att hålla utkik efter, då det här var den första, men definitivt inte sista, av hans böcker som jag tänker läsa.

 

/Andreas

 

Reservera boken i biblioteket katalog.

Dublinesk

Dublinesk av den spanska författaren Enrique Vila-Matas är en liten skrattspegel för oss självgoda ivrare för litteratur och läsning.

Därtill rent olämplig för den som tenderar att titta för djupt i glaset. Vilket den förtidspensionerade bokförläggaren Samuel Riba, romanens huvudperson, länge haft som vana. Numera håller han sig nykter, och upplever därmed sin vardag som synnerligen trist och blodfattig. 

Ribas enda drivmedel är hans fortsatt starka engagemang för litteraturen, inför vilken han i digitaliseringens tidevarv hyser allt lägre förhoppningar. Riba genomför en resa till Dublin – idolerna Joyces och Becketts förlovade stad – där han ämnar hålla en begravningsceremoni för den tryckta boken som fenomen. På samma gång är det de begåvade läsarnas tynande tillvaro som sörjs:

”Författare sviker läsare ibland, men det kan också vara tvärt om, att läsare sviker författare om det enda de söker hos dem är bekräftelse på att världen är sådan som de själva ser den…”

…resonerar Riba, utifrån en diskussion om Kafka som han haft med Vilém Vok, en tjeckisk författare som trots sina 1480 träffar på Google är ren hittepå. Och just i detta hejdlöst kärleksfulla refererande till såväl fiktiva som verkliga författare uppstår det så oemotståndligt läsfestliga i Dublinesk (bland annat när Riba tror sig ha häng på mannen i McIntosh – den mest gäckande bifiguren i Joyces Ulysses – går jag fullständigt i spinn).

Samtidigt finns det något desperat, klaustrofobiskt och djupt tragiskt i Ribas tro på att litteraturen och den begåvade läsningen ska fylla livet med mening. Gränsen mellan Ribas verkliga och fiktiva vänner (idel gubbar i båda lägren) ter sig snart en aning otydlig. Det är nog inte främst som förläggare Riba söker efter en ny framstående författare, utan snarare som vilsen romangestalt…

Metalager läggs till metalager och Dublinesk har inga problem med att leva upp till omslagets kalejdoskopbild. För mig blir romanen något av en drömsk fortsättning på bokcirkelns just avslutade läsning av Göran Tunströms Juloratoriet, vari Tunströms alter ego Viktor försöker skapa struktur och mening i sitt liv och i sitt förflutna. Myter, motiv och gestalter från Bibeln, Dante, Homeros och Lagerlöf stor då troget honom bi, vare sig han vill det eller ej.

 

/Martin

 

Reservera boken i bibliotekets katalog

Rapport från cirkelns utsände

Bibliotekets James Joyce-läsecirkel var en höjdare. Ett drygt tiotal stolta och kraftigt omtumlade Ronnebybor gick för några veckor sedan i mål med Ulysses sista fyrtiotre sidor långa mening. Fast färdig med boken blir man aldrig, det var vi rörande överens om. Trots fem kvällar av halsbrytande utforskningar av Ulysses otaliga vinklar och vrår, kommer den 16 juni 1904 att förbli en lika förförisk som gäckande post i våra litterära almanackor.

För att i alla fall tillfälligtvis driva det hela ur blodet kände jag mig nödgad att förlägga en del av min semester till platsen för romanens sinnliga tilldragelser, det vill säga Dublin. Utrustad med paraply och den engelska Wordsworth-utgåvan av klassikern i fråga, kryssade jag mig under tre heldagar fram och tillbaka genom den irländska republikens ytterst gästvänliga huvudstad.

James Joyce Centre på North Great George’s Street kändes som en naturlig utgångspunkt. Bland annat på grund av den närbelägna adressen Eccles Street 7, hem åt Leopold och Molly Bloom, två av Ulysses tre protagonister. Själva kåken finns med i Joseph Stricks heroiska filmatiseringsförsök från 1967, men revs dessvärre strax därefter. Porten räddades dock åt eftervärden, och finns att beskåda på Joycecentret.



På andra sidan floden Liffey, i ett försök att runda Trinity Colleges stora, fridfulla grönområde, råkade jag lätt vilsekommen få syn på skylten för Swenys apotek. Det är på Sweny som Leopold Bloom – i hopp om att blidka en förmodat vänsterprasslande Molly – inhandlar den tvål som sedan gör sig påmind genom hela återstoden av romanen. Lokalen rymmer numera ett antikvariat/kuriosakabinett, vilket regelbundet arrangerar sammankomster kring Joyces författarskap.



Dubliners reading Dubliners var temat för dagen, och bespetsad på en stunds rotiskt välklingande novelluppläsning – av Billy Connolly-lookaliken bakom disken eller kanske någon av de små tweedgubbar som börjat trängas bland de dammiga hyllorna – fattade jag posto i ett av Swenys hörn.

Snart infann sig dock den obehagliga insikten om att diskrepansen mellan högläsare och publik var av ett ytterst postmodernt slag. Det dröjde således inte länge innan det var min egen darrande och i sammanhanget exotiska stämma som fick vara språkrör åt det förra sekelskiftets hungrande Dublinbor. Som att låta Tony Irving läsa Raskens, ungefär.

Spektaklet på Sweny resulterade hur som helst i flera trevliga handskakningar, samt i den oumbärliga upplysningen om att morgondagen var sommarens sista tillfälle att besöka Martello Tower i Sandycove. På grund av förvaltningsstridigheter håller tornet (liksom dess lilla Joyce-museum, initierat av den legendariska förläggaren Sylvia Beach) tills vidare stängt.  

Det är i Martello Tower allt börjar. Stephen Dedalus – Joyces alter ego, och även förekommande i Ett porträtt av konstnären som ung – bor där, tillsammans med den burduse vännen Buck Mulligan och den högdragne folkloristen Haines. Det är Mulligan som i romanens första mening ståtlig och småfet "came from the stairhead, bearing a bowl of lather on which a mirror and a razor lay cross". Ett inte helt enkelt företag, insåg jag på plats i ett soligt Sandycove. En rundlagd amerikansk Joyce-nörd lyckades bokstavligt talat fastna i det trånga trapphuset. Att nedgången för en stund var spärrad störde mig dock föga. Utsikten från bröstvärnet var magnifik, det kulturhistoriska vinddraget ymnigt.

Tillbaka i den södra stadskärnan, hack i häl på Leopold Bloom. Längs Duke Street återfinns två klassiska Joyce-pubar: The Duke och Davy Byrnes. På den sistnämna förtär den grubblande Bloom en gorgonzola-smörgås. Han betalar sju pence, och jag kan konstatera att syltan shapat upp sig några pinnhål sedan 1904. Min nota kan i och för sig ursäktas av att jag kompletterade ostmackan med en smått fantastisk grönsaksoppa, samt en pint draught. 

Mitt emot Davy Byrnes huserar lämpligt nog det anrika antikvariatet Cathack Books. Den bistra uppsynen från bakom disken för tankarna till misantropen Bernard från tv-serien Black Books. Vilket är högst förståeligt. I hyllorna trängs dyrgripar som den bistre knappast vill göra sig av med i första taget.

Få ortsnamn har lika många uttalsmässiga fallgropar per stavelse som Howth. Denna bergiga udde, strax norr om Dublin, är emellertid väl värd en heldag i sig. Man tar sig enkelt dit med hjälp av pendeltåget DART, vilket trots sitt rostiga yttre uppvisar en närmast övernaturlig tidtabellstrogenhet. I alla fall med svenska mått mätt.

Att jogga sig upp för Howth är en hisnande och lätt dödsföraktande naturupplevelse, särskilt om man envisas med att ha Ulysses i handen. Efter noggrant utforskande av uddens alla kuperade små grusstigar beslutade jag mig, fram emot eftermiddagen, för att ha hittat just det ormbunksbuskage bredvid vilket Leopold viker ihop sin rock som huvudkudde åt Molly. I litteraturhistoriens kanske allra vassaste kärleksscen:

”[H]ennes hår utslaget, tvestjärtar i ljungen min hand under hennes nacke, du rufsar till det. O du store! Sval och len av salva rörde hon mig med handen, smekte: hennes blick vek inte undan. Hänryckt låg jag ovanpå, fylliga läppar öppna, kysste hennes mun. Mums. Försiktigt gav hon mig i munnen kuminkakan varm och tuggad. Jolmigt mos mumsat av hennes mun sötsurt av hennes spott. Fröjd: jag åt den: fröjd."

Tvestjärtarna finns kvar på Howth, i sällskap av getingar och ilsket blängande getter. Jag var således tacksam när jag hittade ner till byn igen och dessutom släpptes in på den lokala puben, trots svettig löparutstyrsel. Där kunde jag i lugn och ro planera min fortsatta Dublinvistelse.

De gröna läslamporna på nationalbiblioteket skulle ses. Så även korsningen vid Merrion Square, där Joyce förgäves väntade på sin Nora under deras första inställda date, och där även Oscar Wilde ska ha kommit till världen en gång. Och så Writers Museum, och Swift, Yeats, Shaw, Beckett, Seamus Heaney, Eavan Boland, Patrick Kavanagh, Flann O’Brien… Mer om det någon annan gång.

/Martin

Reservera Ulysses i bibliotekets katalog
Eller kanske en reseguide om Dublin

Joycerierna

Det här är en fantastisk liten bok, med en lång, trevlig titel: Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Alldeles lagom för tågresan Ronneby-Borås. Man sitter och småler hela vägen.

Dagen som åsyftas är den 16 juni 1904, vilken inleds med att en viss Buck Mulligan traskar ner för trappan till det försvarstorn vari han tillfälligtvis bor. Han gör det stately. Det vill säga värdigt. För det är väl ett adverb?... Nja, inte sedan 1600-talet, om man får tro Oxford English Dictionary. Så troligtvis bör det istället betraktas som ett adjektiv. Värdig, då kanske… Eller ståtlig… Eller värdigt, trots allt.

Dag ut och dag in med en dag i Dublin är en inblick i Erik Anderssons översättarlya. En skildring av fyra års tour de force med James Joyces Ulysses. Och redan inför de första radernas djupt sedimenterade språknörderi infinner sig vankelmodet:

"Jag översätter hela första sidan. Avstannande. Jag får en sjunkande känsla. Det är illavarslande när en engelsköversättare erfar en anglicism."

Någon kris är det dock aldrig fråga om. Andersson vet när det är läge att gå vidare. Lugnt resonerande kommunicerar han med Ulysses irländska (19)00-talskontext; kryssar med säker hand mellan översättargebitets Skylla och Karybdis, det vill säga att stirra sig blind på ett verks "bokstav" till förfång för dess "princip", eller tvärtom. Det är oerhört intressant. Jag lovar!

Vad som framförallt gör Dag ut och dag in till så underhållande läsning är emellertid Erik Anderssons storartade berättartalanger. Han odlar en inspirerande fäbless för underfundiga ordvändningar, och besitter ett exakt gehör för vardagslivets dråpliga detaljrikedom.

Dessa egenskaper gick härom året på högvarv i hans underbart lokalhistorieabsurdistiska roman Den larmande hopens dal. Här ger de glans åt – utöver översättarspörsmålen – några resor till den gröna ön, sammankomster i Svensk-finska Joyscesällskapet, liksom stillsamma leråkerskontemplationer vid Anderssons västgötska tjälle.

Oavsett om din vår kommer att gå i den svagt urindoftande frukostnjurens tecken eller ej – missa inte Erik Andersson.

/Martin

Foto: Dick Claesson

Reservera boken i bibliotekets kataog

Midsommarläsning

Trevlig midsommar på er alla!

Ni har väl lånat hem en hög med böcker om det blir innesittarväder?
Själv har jag ett par P.D. James, en Lesley Pearse och några trädgårdsböcker hemma. Sedan har vi fått in en ny bok från Sekwa förlag: Vända blad av Julie Jézéquel. Den verkar vara läsvärd så jag tror jag lägger beslag på den också!

Annars kan ni skynda er ner och låna den bok jag precis läst... För drygt ett år sedan läste jag En gnista av hopp, en hemlig dröm av Geraldine O´Neill. En mysroman med kärlek, förvecklingar om drömmar som slår in. Åh vad jag tyckte om den. Nu har jag läst en annan bok av samma författare: Tara Flynn.

Båda tar sin början på den irländska landsbygden och utspelar sig kring mitten av 1900-talet. Vi får följa en kvinnas liv och utveckling från byn på landet till vuxenliv och flytt till England. Tara Flynn får vi börja följa tidigare än Kate som var huvudperson i En gnista av hopp, en hemlig dröm. Tara växer upp hos sin farfar och farbror. Föräldralösa Biddy som hela byn ser ner på är hennes bästa vän. När en ny förmögen familj flyttar till byn bli hon även vän med deras dotter Madeleine. Insynen i Madeleines värld och den lockelse den utgör får Tara att drömma om ett annat liv än det hon lever. Hon går sina egna vägar och kämpar för att nå det hon vill uppnå. Men hennes resa blir tuff, bakslagen många och hon måste vara stark för att orka kämpa vidare och nå sitt mål.

Det är en riktigt härlig kärleks- och äventyrsroman. Jag har läst några sådana den sista tiden (ett ganska skönt avbrott i alla de deckare) och jag tror det blir några fler inlägg i den genren under sommaren...


/Liselott
Reservera böcker av Geraldein O´Neill i bibliotekets katalog.

Mord och irländsk saga i kombination?

Detta är en annorlunda bok som är lite svår att beskriva. Själva handlingen rör sig kring flera mord som har skett i en landsortstad på Irland. Men det är inte frågan om vem som är mördaren som driver historien framåt, utan bakgrunden till att det blev som det blev.

Den danske författaren Christian Mørk har skrivit Darling Jim som utspelar sig på Irland. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att jag fastnade för boken, och bitvis är den lite rörig att läsa, men ändå kunde jag inte sluta. Den är uppdelad i fyra delar som berättar samma historia men ur olika synvinklar.

Huvudpersonerna är tre systrar och deras moster som alla blir betagna i den unge, snygge sagoberättaren Jim. Och det är de inte ensamma om, han drar till sig de flesta kvinnorna runt om i byarna med sin karisma och charm. Samtidigt pågår något mörkt bakom, något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det just det som gör Jim så populär, charm med ett drag av farlighet. Han är helt klart annorlunda den vanliga befolkningen och han syns där han drar fram på sin röda motorcykel.

Berättelsen börjar med att man hittar mostern död i sin stuga, och vid närmare undersökning hittar man även två systrar döda i varsitt låst rum. Vem har egentligen dödat vem och vem är den tredje personen som har varit inlåst i källarrummet men lyckats rymma därifrån? Det finns inte många ledtrådar, förrän brevbäraren får ett tjockt brev som inte kan levereras. Hans nyfikenhet tar över och han öppnar det och finner en dagbok som systrarna skrivit.

Darling Jim blandar verklig ondska med ondskan i irländska folksagor och ibland är det svårt att hålla isär vad som är vad. Hela berättelsen ger en krypande känsla av obehag men man måste ändå läsa vidare för att få veta varför. På något konstigt sätt är det spännande och segt samtidigt, men jag rekommenderar er helt klart att läsa den.

/Anneli

Reservera boken i Ronneby biblioteks katalog