Sju frågor till Malena

(Sist ut att besvara vår enkät, denna inläggsspäckade bloggvecka, är Malena Andersen. Hon är biblioteksassistent på huvudbiblioteket och i Bräkne-Hoby.)

Den bästa bok jag läst senaste året:

Det har mest blivit barn- och ungdomsböcker i år, men om jag räknar från maj 2010 så finns det fler att välja bland. Då är det istället ett problem att välja vilken det var som är bäst… Jag gillade starkt Ann Cleeves böcker från Shetlandsöarna, även om jag tyckte att de tre första var bäst. Jag, som många andra, gillade inte slutet av fjärde boken. Främlingen av Maks Fraj fick jag tips om via bloggen – tyckte att det var en rolig och något skruvad fantasybok. Jag ser fram emot fortsättningen.

Den här boken har jag läst mer än tre gånger:

Förhäxad ö av Mary Stewart. Typisk ”nu börjar min semester-bok” som jag läser i en gammal tummad pocket i hängmattan nästan varje sommar. Jag kan historien utantill, så det är en perfekt bok att varva ner med när sommaren kommer.

Den här boken gör mig glad/ledsen/arg:

Tonåring i Hitlers dödsläger av Benny Grünfeld. Boken gör mig så arg och ledsen. Vad Benny fick uppleva som tonåring ska ingen behöva uppleva. Samtidigt är det en jätteviktig bok att läsa och prata om med tonåringar så att historien inte upprepar sig.

En favoritbok som filmats. Blev filmen bra?

Hur du tränar din drake av Cressida Cowell. Barn- ungdomsbok placerad på humor. Filmen heter Draktränaren. Båda finns på biblioteket så det går att jämföra själv. Jag ser sällan film på bio, men såg denna. Filmen var en katastrof i mitt tycke! Drakarna såg mer ut som Stitch från Disneys Lilo och Stitch och kändes bara så fel. Handlingen följde inte heller böckerna så som jag hade önskat. Jag har läst alla böckerna, och även lyssnat på dem. Robert Gustafsson har läst in dem, något han gör riktigt bra. Det var riktigt roligt att lyssna på böckerna, bättre än att läsa själv. Jag föredrar tryckta böcker, men dessa är nog undantagen som bekräftar regeln.

En favoritbok från min barn- eller ungdomstid:

Jag minns med värme Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. Den finns även som ljudbok – och den håller fortfarande att läsa/lyssna på. Enid Blytons fem-böcker slukade jag också under en period, men dem vill jag inte läsa om igen! Med mina kritiska vuxen-ögon håller de varken språkligt eller innehållsmässigt, men oj vad jag tycke de var bra då…

Den här boken har jag velat läsa länge men det har inte blivit av:

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Boken kom på svenska redan 1982, men har kommit i nya utgåvor och lånas fortfarande. Ni som redan läst den, vet att svaret på frågan varför jag inte har läst den ännu är 42… Jag tror att boken kommer högst upp på min ”att läsa i sommar-lista”.

Den här läsupplevelsen vill jag dela med mig av:

Det var en sommar, troligen i början av 80-talet. Jag, min syster och vår pappa brukade segla under några dagar varje sommar, och den här sommaren seglade vi utanför Karlskrona. Pappa brukade läsa högt för oss, trots att vi kunde läsa själva sedan många år. Denna sommar läste han en av Tove Janssons Muminböcker. (Jag tror att vi läste flera under åren, så jag minns inte exakt vilken det var, men det kan ha varit Kometen kommer) Jag kan fortfarande känna doften av kaprifol, höra havet klucka runt båten och känna de solvarma klipporna under mig när jag öppnar Tove Janssons böcker. Det är fina minnen av en sommar för länge sedan.

Sju frågor till Andreas

(Andreas Kjällgren, något av en alltiallo på huvudbiblioteket, är dagens besvarare av enkäten.)

Den bästa bok jag läst det senaste året:

Det måste nog bli Var är Jane Eyre av Jasper Fforde, då den var bättre än vad jag väntat mig. Man har ju ofta förväntningar på böcker som man får rekommenderade, och efter några nitlotter på det området så hittade jag den här, med hjälp av dig faktiskt (Liselotte, reds anm.).

Den här boken har jag läst mer än ter gånger:

Oj, det är många, men några favoriter är Robert Jordans serie Sagan om Drakens Återkomst, Alexandre Dumas Greven av Monte Christo och J.R.R. Tolkiens Silmarrilion.

Den här boken gör mig glad:

Douglas Adams Liftarens guide till Galaxen. Jag tror inte den behöver närmare presentation, det är helt enkelt en väldigt underhållande bok.

En Favoritbok som filmats:

C.S. Lewis Narnia. Det finns två olika produktioner av Lewis serie om Narnia. En som gjordes av brittisk TV som en TV-serie och en som gjordes av Hollywood. I mitt tycke är TV-serien den bästa av tolkningarna, välgjord och trogen böckerna. Hollywood-produktionen är inte en bra filmatisering, även om filmen som sådan är välgjord.

En favoritbok från min barndom:

Här måste jag nog säga Bilbo av J.R.R. Tolkien. Den tog mig med på många äventyr i min barndom, med drakar och hjältar, trollkarlar och skurkar. En mycket bra bok helt enkelt.

Den här boken har jag velat läsa länge men det har inte blivit av:

Babels Hus av P.C. Jersild. Hans bok Barnens ö användes i ett skolprojekt som jag var med i, och sedan dess har jag velat läsa andra böcker av honom, men det händer inte särskilt ofta att jag tar mig tid till det. Nästa bok på "Jersild-listan" är Babels Hus.

Den här läsupplevelsen vill jag dela med mig av:

Högläsning av Alexandre Dumas Greven av Monte Christo. Jag upptäckte boken när vi hade högläsning på mellanstadiet, och det var rent magiskt varje gång min lärare tog fram boken. Den upplevelsen vill jag att alla ska få känna på.

Sju frågor till Margareta

(Idag är det Margareta Andersson, bibliotekarie i Listerby och på huvudbiblioteket, som besvarar enkäten.)

Den bästa bok jag läst senaste året:

Peter Dickinsons Den ondes barn, Flykten och Regnmakaren. Ungdomsböcker från 70-talet, gränslandet mellan fantastisk berättelse och alternativ historia. Stor närvarokänsla, fin psykologi och filosofi.

Den här boken har jag läst mer än tre gånger:

Många! T ex Thomas Hardys Fjärran från vimlets yra, Almqvists Det går an, Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, alla Muminböcker. Och Full fart i Fiskargatan av Einar Knutsson! Yngve Lyttkens Yngsjömordet, Kerstin Ekmans Dödsklockan, Laurie Lees Cider med Rosie.

Den här boken gör mig glad/ledsen/arg:

Almqvists Det går an gör mig så glad! Vilket gott humör, vilken optimism! Inte en sorg så långt ögat når. Inte ens Widebäckskan den äldres frånfälle sänker stämningen. Hon var ju ändå led vid livet. Ledsen gör mig McEwans På Chesil beach. Så bra, så hemsk.

En favoritbok som filmats. Blev filmen bra?

Stephen Kings Lida. Ja, filmen blev minst lika bra. Gäller för övrigt flera av Kings böcker. Kerstin Ekmans Dödsklockan blev precis lika bra som film.

En favoritbok från min barn- eller ungdomstid.

Anna Maria Roos Sörgården och I Önnemo. De erbjuder en fulländad värld, där harmoni råder, perfekt balans mellan arbete och fritid, sorg och glädje, meningskiljaktigheter och samförstånd. Alla har sin plats, alla får respekt, djur som människor som vårblommor. Och så en vacker liten dikt här och där.

Den här boken har jag velat läsa länge men det har inte blivit av.

Kerstin Ekmans Herrarna i skogen. Hon är underbar men det är ett knog att läsa henne, det tar lång tid och sedan kan jag inte läsa något annat på ett tag. Hon är för bra.

Den här läsupplevelsen vill jag dela med mig av.

Laurie Lees Cider med Rosie. En sådan bok som får läsaren att se världen på ett nytt sätt, upptäcka världens alla små glädjeämnen och skrattfrön (lite som Tatis filmer), fylld av människokärlek och kärlek till den miljö Lee växte upp i, det vill säga 1920,-30-talets engelska landsbygd (Cotswolds). Men läsaren inspireras att se sin egen omgivning på samma sätt. En bok som höjer livskänslan.

Fem frågor till Benjamin

(Idag är det Benjamin Ängquist, bibliotekarie på huvudbiblioteket i Ronneby, som besvarar vår personalenkät.)

Den bästa bok jag läst senaste året:

Michal Ajvaz En annan stad. Förlagets egen presentation: ”En snöig kväll hittar en man i ett antikvariat en bok skriven med en okänd skrift. När han öppnar den slås portarna upp till en parallell värld, ett Prag som är osynligt för vardagliga betraktare. Han dras obevekligen in i en virvel av mörka och gåtfulla händelser i En annan stad. Michal Ajvaz prosa är unik i den tjeckiska samtidslitteraturen med sitt inslag av lätt absurd, magisk realism. Hans verk har en filosofisk dimension och skildrar ofta ett sökande efter en djupare mening. Den värld som Ajvaz frammanar är hemlighetsfull och lockande på ett sätt som för tankarna till Kafka och Borges."                                                                                 

Personligen blev jag, som synes ovan, helt mållös…! En bländande fantasi- och läsupplevelse! Man blir varm i själen när man upplever att det, trots det mörka tidevarv som vi framhärdar i, ännu finns stora, okända författare med poetisk klang och filosofiskt djup…

Den här boken har jag läst mer än tre gånger:

Samuel Becketts Trilogin (Molloy, Malone dör, Den onämnbare) Begreppet  Le nouveau roman uppstod 1957 som en samlingsbeteckning för författare som ex. Butor, Duras, Robbe-Grillet (hans roman ”I labyrinten” är ett psykotiskt mästerverk!), Sarraute och Simon (jag förnimmer fortfarande Vinden). Skolans gigantiska föregångare är Beckett – samtidigt med hans absurda dramatik (I väntan på Godot) kom romantrilogin ut under tidigt 50-tal.

Molloy är en typisk Beckettfigur: Han sitter i sin döda mors rum och skriver…varje vecka kommer en okänd, hämtar hans manuskript och ger honom pengar. Så berättar han om när han ger sig ut för att leta efter sin döda mor och arresteras för att cykla med kryckor på styret, kör över en hund, blir infångad av en kärlekskrank kvinna, släpar sig bort och sedan förs tillbaka till moderns rum. I hans spår följer polisagent Moran med son som snart är lika vilsna och hjälplösa.

I andra delen – Malone dör – berättas om den den åldrande Malloy som nu är ännu mer reducerad: En människospillra som i molande grådager inväntar sin slutgiltiga förintelse och som med ändlösa monologer försöker bemästra ångesten och den eviga tystnaden.

I tredje delen – Den onämnbare – sitter berättaren i en urna, ur stånd att röra sig och berättar långa historier som gradvis upplöses i en ordström utan skiljetecken… Med obönhörlig konsekvens avslutar Beckett tragikomedin om människan som berövats allt utom minnen, tankar, ord.

Vilken rysare! Allt framfört på ett suggestivt språk fyllt av filosofiska gnistor och som i sin slutpunkt utgör en kvintessens av den absurda tillvaro som, i vissa ödesmättade ögonblick av klarhet, glimmar till som en ödslig stjärna uppe i medvetandet.

Den här boken gör mig glad/ledsen/arg:

Fernando Pessoas Orons bok. Pessoa kan möjligen beskrivas som Portugals Kafka, men med en märkbart större existentiell svärta. Boken har i egentlig mening ingen handling  utan består av 420 fragment, i vilka bokhållaren Soares reflekterar kring sin vardag. Fragmenten saknar kronologisk ordning men bygger på varandra och varieras ungefär som ledmotivet i en klassisk pianosonat. På sin kammare begrundar Soares människans inre, mörka själstillstånd: Ensamheten, sorgen, livsledan, lidelsen och den stora konsten.

Orons bok är  en gastkramande odyssé i det mänskliga lidandet, en hjärtslitande, tröstlös  bok fylld av ångest, tvivel och melankoli…när jag för 20 år sedan,  vid 41 års ålder, upplevde denna artilleribeskjutning med briserande ord blev jag helt förkrossad! Läs…den som vågar! (Om någon känner sig hågad att fortsätta på samma livsbejakande tema, kan jag rekommendera Cioran – ”Om olägenheten i att vara född”).

En favoritbok från min barn- eller ungdomstid:
Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas d.ä. Handlingen börjar i Marseille 1815. Styrmannen Dantés ska utnämnas till kapten och gifta sig med sin käraste Mercedes. Dantés har emellertid två rivaler ; den ene vill bli kapten, den andre vill ha Mercedes. De anklagar Dantés för myndigheterna för att vara en farlig bonapartist (anhängare till den störtade Napoleon). Domaren som vet att Dantés är oskyldig men som har privata skäl att röja honom ur vägen, dömer Dantés till fängelse på en ödslig ö. Här hålls Dantés fången i 20 år men lyckas fly. Av en av medfångarna, som sägs vara galen, har han fått veta att en väldig skatt finns gömd på ön Monte Cristo. Dantés finner skatten och som en rik man, under namnet greven av Monte-Cristo, har han bara en enda tanke: Hämnd!

Vintern 1963/64, när jag var 13 år, gick denna roman på söndagskvällarna i radion. Trots att jag hade läst den flera gånger, så uppenbarades en ständig längtan efter söndagskvällen, när man fick krypa ner under täcket och i mörkret lyssna till denna fantastiska berättelse!

Den här läsupplevelsen vill jag dela med mig av:

Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Att försöka återge denna romansvit synes mig omöjligt…på ca 3000 sidor fördelade på 7 volymer beskriver Proust med stor detaljrikedom och självrannsakan livet i Paris med omnejd decennierna kring 1900, en tidsepok som man senare efter 1:a världskriget kom att kalla La belle époque. Huvuddelen av innehållet förmedlas genom en jagberättare, med drag av författaren. Hela verket inleds med en återblick på berättarens barndom…de flesta har väl någon gång hört berättelsen om madeleinekakan?

Romansviten karakteriseras till vissa delar av att minnet skjuter något ur det förgångna in i det närvarande på ett omskakande sätt…på gott och ont (Freud uppskattade romansviten). Den innehåller Prousts livsupplevelse i koncentrat och insikten som skapas innebär en plötslig omvandling av hela tillvaron samtidigt som den utstrålar en säregen glädje, en hänförelse som överallt är förenad med desillusionen, musiken och mystiken.

Människans plats i tiden är betydelsefullare än den lilla plats hon upptar i rummet…Tiden får mening först när den återskapas… allt skrivet på ett fullständigt svindlande och mångfacetterat språk. Utan tvekan höjdpunkten inom 1900-talets romankonst… ett litterärt hav att försjunka i…

Fem frågor till Annika

(Vi som skriver bloggen har inför den här veckan ställt några frågor till våra kollegor. Först ut med att svara är Annika Hultén, bibliotekarie på Blekinge folkhögskola.) 

Den bästa bok jag läst senaste året:

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret, sanslöst kul, intressant och skruvad novellsamling. Läste tre bra novellsamlingar förra året (2010) och det är svårt att sätta etta, tvåa och trea på dem. Alice Munro, Nam Le och så Keret. Men Keret var nåt i särklass.

Den här boken har jag läst mer än tre gånger.

Hinner tyvärr inte läsa om bra böcker. Men jag tror att upplevelsen är väldigt annorlunda från ungdom till att man är äldre.

Den här boken gör mig glad/ledsen/arg:

Utrensning av Oksanen - gjorde mej indignerad och fick bekräftat att det aldrig går att hemlighålla saker för människor. Det blir bara så fel. Kan inte sätta arg eller ledsen som beskrivning på den boken den är för komplex för det. Men det är en riktigt bra bok!

Den här boken har jag velat läsa länge men det har inte blivit av:

Norwegian wood av Murakami

Den här läsupplevelsen vill jag dela med mig av:

Att lyssna på när PO Enqvist läser sin roman Ett annat liv. Själva uppläsningen tror jag gav 80% extra.