"Älskade barn” av Ashley Audrain

Kan psykisk ohälsa gå i arv? Dåliga mor-dotterrelationer? Ja, det och väldigt mycket mer snurrar i huvudet medan man läser det här intressanta, lågintensiva thrillerliknande familjerelationsdramat, som ger lite krypningar innanför huden. Det är ett psykologiskt drama om dysfunktionella mödraskap i flera generationer, och dessa får vi ta del av i små portioner som varvas med Blythes berättelse, hennes sanning, som hon skrivit ned till sin exman – och oss, indirekt. Berättarperspektivet är jaget och hon skriver till ett du; exmannen, och allt handlar egentligen om den gemensamma dottern Violet.

För Violet föds efterlängtad i kärlek, men efter en jobbig förlossning som ger Blythe om inte förlossningsdepression så åtminstone sömnsvårigheter och ångest inför det skrikande barnet som inte vill kännas vid henne, så eskalerar problemen. Blev anknytningen mellan mor och dotter störd av alla problem i början? Varför är det bara pappan som duger? Är det något fel på Violet? Eller henne själv?

Som läsare är det svårt att förhålla sig till hur den neutrala sanningen egentligen skulle se ut, för vi får hela tiden Blythes upplevelse genom hennes ångesttöcken genom småbarnsåren. Tolkar hon allt som händer utifrån sin egen, som barn, kärlekslösa referensram? Tar hon i för mycket så att det kanske är hon själv som skapat avståndet till dottern? Vem vet.

Men efter hand får vi bilden – Blythes bild – av en flicka som inte är som andra. Onormalt tidigt visar hon tecken på en känslokyla – inte bara mot modern utan även andra utvalda, särskilt barn – och en hänsynslöshet som känns direkt osund. Och det är här, när vi delas Blythes bild av flickans manipulerande personlighet i kombination med de riktigt obehagliga saker som Blythe de facto ser flickan göra, som obehaget börjar krypa. Är flickan en begynnande psykopat?

Vad ska jag som läsare tro?... Är verkligheten så illa som Blythes modersinstinkt anar? Är det pappan som är väl partisk och blind, och inte vill se? Inte ens när det värsta av alla katastrofer inträffar? Ja, jag får vänta ända till sista sidan, i min ambivalens, för att få veta!

Spännande och fängslande, och en god kandidat för bokcirklar! För här finns mycket att fundera över och att diskutera!

/Tuija

"Strandläsning" av Emily Henry

January Andrews värld har rasat samman. När hennes far dog fick hon reda på att han levt ett dubbelliv och haft ett annat hem med en annan kvinna samtidigt som han varit gift med hennes mor. I depressionen blir hon lämnad av sin pojkvän och blir utan någonstans att bo.

Då får hon nycklarna till sin fars andra hus och blir tvingad att bo där samtidigt som hon röjer upp huset för att sälja.

January försörjer sig på att skriva feel-good-böcker och har ett manus som måste bli klart, problemet är att hon fått skrivkramp. Det visar sig att närmsta granne är den hyllade romanförfattaren Augustus Everett som gick på samma skrivkurs för många år sedan.

Även han har fått problem med sitt manus. De gör en överenskommelse om att de ska byta genre med varandra, January ska skriva en ”seriös” bok och Everett ska skriva en feel-good.

Det är en riktig sommarläsningsbok med alla drag av feel-good men den innehåller mycket mer än så. Jag tycker det är väldigt intressant att få följa hur en bok kommer till med idéer, research och olika sätt att hantera skrivande. Samtidigt smyger sig romansen på huvudpersonerna. Boken utspelar sig i en liten by där January lär känna flera unika personligheter.

/Anneli

P.S Vill du höra Anneli berätta om boken? Lyssna på podavsnittet om sommarläsning!

"Pojken från skogen" av Harlan Coben

När det är trädgårdstider och jag verkligen behöver gräva runt alla rabatter och rensa alldeles för mycket ogräs då passar jag på att lyssna på en e-ljudbok under tiden. Tiden går väsentligt mycket fortare och för att få höra fortsättningen så måste jag ut i landet igen…

Men ibland är det svårt att välja vad jag ska lyssna på. Men Harlan Coben skriver en hel del bra böcker och en del är fristående så det är bara att välja och vraka. När dessutom Reine Brynolfsson var uppläsare var valet lätt. Lyssnade tidigare på när han läste Håkan Nessers De vänsterhäntasförening och gillade hur han läste.

Pojken från skogen är en berättelse som innehåller mycket och är lite svår att förklara. När jag läser på bibliotekets hemsida vad boken handlar om så tycker jag inte riktigt att det stämmer. Men de ingredienser jag gillar med denna bok är huvudpersonen Wilde. Han har ett mycket oklart förflutet. Hittades i skogen som litet barn, ingen framträdde när han hittades alltså var det ingen som saknade honom. Han är värsta supermannen med karriär inom det militära, smart, cool och rik men bor i en husvagn som han dolt väl. Den starkaste relationen är till gudsonen Matthew. När han ber om hjälp för att leta upp en försvunnen skolkamrat gör Wilde så klart det. Det är början på en vindlande, mystisk härva av försvinnanden, makt, hemligheter och kärlek.

Som sagt spännande men också med en hel del humor. Gick och skrattade för mig själv i trädgården…

/Liselott

"Stöld” av Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius har tidigare skrivit flera barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken SMS från Soppero. Boken Tio över ett, som Tuija recenserat här i bloggen, vann Augustpriset 2016 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Eftersom jag tyckt om det jag läst av Ann-Helén Laestadius tidigare, blev jag nyfiken på Stöld som är hennes första roman för vuxna. Författaren är same och har sina rötter i Nedre Soppero.

Stöld utspelar sig i Sápmi, samernas land som sträcker sig över stora delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Trots att Sápmi är en så stor del av vårt land, är nog kunskapen om samernas liv och rennäringen inte särskilt stor i södra halvan av landet. Den här boken har alla möjligheter att ändra på detta.

Boken börjar med att den nioåriga Elsa tar sina skidor och stakar iväg över sjön bort till rengärdet. Hon vill visa att hon är stor nu, vill överraska familjen med att förbereda utfodringen av renarna. Men när hon närmar sig rengärdet hör hon en skoter på tomgång. Hon ser en man som håller i en blodig kniv. Är det hennes ren han har dödat, hennes Nástegallu? Öronen med märkningen är avskurna, men hon ser ändå att det är Nástegallu.

Elsa vet vem mannen är, men hon berättar inte för någon att hon sett honom och att han sett och hotat henne.

Hon får följa med när pappa åker till polisen och anmäler den dödade renen, eftersom det är hennes ren och hon hittade den. Men hon berättar inte att hon vet vem som dödat den. Trots att det varken är första eller sista gången Robert Isaksson dödar en ren, tiger hon om vad hon sett. Hon bär upplevelsen och ångesten ensam genom alla år.

Elsa har en storebror som heter Mattias. I grannhuset finns Anna-Stina som är två år äldre och liksom Elsa går i sameskolan i grannbyn. Anna-Stinas morbror Lasse är ett par år äldre än Mattias och bor ibland med sin systers familj. Det är framförallt de här två familjerna, och personer i deras närhet, som vi får följa genom boken.

Trots flera dödade renar rubriceras brotten enbart som stöld. Nástegallu dödades och lämnades kvar, ibland hittar man slaktade renar där innanmätet, horn och klövar ligger kvar i snön. Polisen har ingen möjlighet att komma när de larmas. De skyller på prioriteringar och stora avstånd.

De sista två tredjedelarna av boken utspelar sig tio år längre fram i tiden. Elsa har hunnit bli 19 år och jobbar extra i sin gamla skola. Samtidigt ökar trakasserierna mot samerna. När inget annat hjälper tar Elsa saken i egna händer och ställer säckar med slaktrester, som hon hittat, utanför polisstationen.

Konflikten mellan samerna och de som är emot rennäringen trappas upp mer och mer. Slutet av boken är väldigt spännande och närmast thrillerartad.

/Sara  

”Att överleva en sommar” av Camilla Prell-Weichl

En tät men samtidigt lågmäld debutroman - somrig och vacker på många sätt, även om den gör mig obehaglig till mods nästan hela tiden… vilket säkert är meningen! Här finns ett suggestivt mysterium som man hela tiden grunnar på som läsare, samtidigt som man bävar inför det… Vad är det som döljs hos Irma och Henrik egentligen?

Men det är Michelle det handlar om. Som är så fint och trovärdigt gestaltad, i all sin utsatthet. Michelle, vars mamma är jättesjuk och åker in och ut ur sjukhus mest hela tiden. Vars pappa ganska uselt tar hand om den enda dotter han har, för att istället supa runt med sina kompisar. Vilket gör att Soc till slut väljer att skicka iväg elvaåriga Michelle över sommaren, långväga bort till en gård där Irma och Henrik bor. En gård, ett hem, som är allt som Michelle inte är van vid. Ett hem där allt det vackra flödar, både Irma, hennes hem, hennes kläder, den fantastiska maten… Irma som visar sig ha varit konsertpianist. Som lever med, och passar upp på, sin make Henrik som dagar och nätter i ända sitter uppe på sin övervåning, knattrandes på sin skrivmaskin med sin forskning.

Efter hand börjar Michelle att trivas hos dem, trots alla i hennes ögon konstigheter, trots att hon inte känner sig helt bekväm med Henrik. Men Irma är svår att inte älska. Och ändå - trots att hon aldrig känt sig så sedd, så uppmärksammad som här, så är det något som inte känns helt bra - det är något som Irma döljer. Varför är hon så påpassad hela tiden? Varför får hon inte gå in i skogen? Till sjön? Ned i källaren? In i det låsta rummet?

Hemligheterna är många, frågorna och funderingarna likaså, och allt eftersom sommaren lider mår hon allt sämre i all förvirring. Och hur mår hennes mamma egentligen? Varför ringer aldrig pappa som han lovade? Ska aldrig den här, allt konstigare och allt obekvämare tillvaron ta slut?

/Tuija