"Försvinnande värld" av Julia Phillips

Nu har jag ganska nyligen läst och bloggat om Roy Jacobsens skönlitterära bok som utspelar sig på Kamtjatkahalvön och dess närhet. Så när det dyker upp en annan bok som utspelar sig på samma halvö blev jag nyfiken. Jacobsens bok är historisk och denna är nutid så de skiljer sig ganska markant åt. Men samtidigt finns naturen och klimatet ständigt närvarande och jag får en liten inblick i de inföddas liv jämfört med de inflyttade ryssarna. Och viktigast av allt – det är bra!

Boken inleds med ett persongalleri, ska det vara nödvändigt tänker jag och läser igenom listan. Men jo, den behövs. För i bokens inledande kapitel (medan mamma jobbar) fördriver två systrar tiden på stranden en helt vanlig sommardag. Hjälper en man som vrickat foten till hans bil, följer med in i hans bil och ses aldrig mer. Fortsättningen är inte den vanliga deckaren man kunde förvänta sig. Istället upplever jag det som en samling noveller där alla huvudpersonerna på något sätt berörs av eller reflekterar över systrarnas försvinnanden. Då är det inte så dumt att ha den där listan med personer att bläddra till för att se vem är hen och vilka hör hen ihop med.

Nackdelen med novell-stuket är att jag får ju inte reda på hur livet för personen fortsätter efter jag fått hänga med på en festkväll med bastubad, vara med på en campingkväll med minst sagt överraskande slut eller hur blir relationerna mellan Natasja och hennes bror Denis etc. För författaren skriver fram personerna så bra att jag lätt faller in i dessa noveller. Jag känner med flertalet av dem, blir både arg och sorgsen. Samtidigt blir det en långsam läsning av boken. Någon novell då och då, den manar inte mig till sträckläsning som vissa andra böcker. Men berättelsen håller för det. Extra roligt är det att vissa personer dyker upp i flera noveller men ur en lite annan synvinkel och i ett annat sammanhang än senast.

Så sammantaget en riktigt bra debutroman av Julia Phillips. Nu får jag hålla utkik efter om det översätts fler böcker av henne.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Väderfenomen" av Anna Fock

Så, då har jag läst Kvar av Britta Stenberg som min kollega tipsat om tidigare. En riktigt bra bok. Den utspelar sig efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Men den fick mig att vilja läsa mer… och jag visste att Anna Focks bok fanns. Den har samma tema men utspelar sig mestadels i Kysjtym i södra Uralbergen.

1957 syns något annorlunda på himlen ett gult moln, Anna och dottern Nina ser det, troligen ett väderfenomen. Men sedan är det bråttom hem i väntan på att Annas make Ivan ska komma hem från jobbet. Han kommer hem men är sjuk, konstigt sjuk och dör snart. När Anna senare, tillsammans med andra, tvingas städa på ett ställe är vattnet hon doppar skurtrasan i konstigt, liksom frätande. Men inga förklaringar ges.

1982 följer vi Ninas son Igor som hittar sin skolkamrat Olga död i skogen. Hon skulle visat något hon hittat i skogen men kom aldrig till mötesplatsen som de bestämt. Myndigheten menar att en man mördat henne men varför har hon då ett stort brännmärke på kroppen? Igor tror inte på förklaringen, kan inte släppa det trots att han utfrågas av KGB. Detta löper som en röd tråd genom boken. Igor vill finna sanningen och han återkommer ständigt till det genom livet.

I övrigt följer vi hans vardagsliv genom skola, universitet och yrkesliv. Och vilket liv… Här ryms hemligheter, vänskapens prövningar, fattigdom, dystra framtidsutsikter, kärlek, sorg och musik. Det är riktigt intressant att läsa om hur livet kunde vara för ungdomar i Ryssland på 80-talet. Men inte direkt upplyftande. Men samtidigt finns det ljusa stunder i livet och i boken, tur är väl det.

Boken är upplagd så att det hoppar mellan Annas berättelse på 50-talet, Igors på 80-talet och framåt (med hopp) i tiden. Men även andra människors öden får vi följa ibland. En bok jag varmt rekommenderar. Den var nominerad till Augustpriset för Årets bästa skönlitterära roman 2019.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

”Kvar” av Britta Stenberg

En lågmäld betraktelse av den märkliga tillvaron som uppstod/kan ha uppstått, när reaktor 4 i kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade 1986. I en fiktiv form får vi följa den gravida Olga, som blev kvar i sin by Spetje för att hon valde att gömma sig i sin barndoms koja, när alla försvann.

För efter den där dagen, alltså dagen när något obegripligt hände i reaktor 4 där hennes älskade Ivan arbetade som ingenjör, har livet tagit paus. Allt liv. Soldaterna kom en dag för att evakuera dem alla, ingen fick ta med sig något, alla djuren dödades. Men Olga sprang alltså iväg och gömde sig, för att få bli kvar. Någon måste ju vakta Generalens viktiga, hemliga dokument, som hon fick ansvaret för. Alltså ska hon vakta dem tills de andra kommer tillbaka. För det gör de väl?

Medan hon väntar städar hon upp i kaoset som blev, hon städar igenom hus efter hus, så att det ska vara fint när alla återvänder. Men tiden går. Inget händer. Men så en dag står där en get - en annan dag en utsvulten katt. De enda levande själar hon sett till sedan alla for iväg. De blir hennes enda sällskap i denna konstgjorda ensamhet, det är de som håller henne uppe. Allt medan dagarna går följer vi henne i tystnaden, i minnena av alla de olika människorna i byn, i reflektionerna kring allt som var och allt som blev. För vad var det egentligen som hände? Hur blev det såhär? Är hon kanske t.o.m. den enda levande människan kvar på jorden?

I denna onaturliga tystnad, medan hon ser naturen runt omkring degenereras, följer vi hennes betraktelser i det konstiga nuet, där livet blivit en vacuumbubbla. Från att tidigare ha levt ett enkelt men ganska lyckligt liv på den fattiga, sovjetiska landsbygden tror hon nästan att hon håller på att bli galen - av tankar, minnen, längtan, vrede, politik och lögner. Tills det plötsligt en dag kommer några…

Det är en intressant inblick i hur det kan ha tett sig, dagen då allt hände, och tiden därefter. Men också i hur livet faktiskt kanske levdes i sin sovjetiska enkelhet, så sent som på åttiotalet. Och i hur grundlurade människorna kanske blev… Ja, det är mycket som är tänkvärt!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Dirigenten från Sankt Petersburg

Första delen i Moskva Noir-trilogin är Dirigenten från Sankt Petersburg. Det är ett författarpar som skriver. Paul Leander Engström som står för faktakunskapen. Han har bland annat arbetat som underrättelseagent och senare på den ryska finansmarknaden. Tillsammans med författaren Camilla Grebe blir hans sakkunskap och erfarenheter till en berättelse.

Det börjar med ett affärsmöte 1993 där svenske Fredrik hjälper en ryss att skapa ett bolag. Men snart utvecklar sig kontraktsskrivandet till något så osannolikt och brutalt. Detta sätter tonen för berättelsen där affärer går före allt och alla medel är tillåtna. Det är en grym och otäck berättelse men samtidigt fascinerar den och jag läser vidare. 10 år framåt bor Fredrik i Moskva och är etablerad, rik med fru och barn. Men nu vill han avveckla sitt företag och lämna landet. Det är hans vän Tom som berättar. Tom arbetar på en investmentbank och blir plötsligt rådgivare i en affärsuppgörelse åt RusOil, Rysslands högst värderade företag. Han ser fram emot en fin bonus när affären är i hamn. De ska göra en hemlig affärsuppgörelse. Men någon håller inte tyst…

Som sagt grym och brutal men fascinerande. Var det så här det gick till i Ryssland runt 2000? Jag tycker romanen lyfter när ytterligare personer introduceras i berättelsen bl a en åklagare vid namn Skurov.

/Liselott

Beställ boken i bibliotekets katalog eller läs den direkt som e-bok eller e-ljubok.

I tystnaden begravd

På 1930-talet rådde politisk osäkerhet i Europa och i Sverige. Här var kanske spänningarna extra starka i Tornedalen, med sin 30-procentiga arbetslöshet. Uppsägningar skapade otrygghet och fattigdom vilket blev en grogrund för de revolutionära rörelser som fångade upp unga människors förtvivlan med löfte om rättvisa i det förlovade landet i öster. Det fanns till och med kommuner som bidrog med pengar till invånare som ville åka. Hela familjer gav sig av men framför allt unga män som skulle bygga en ny stat med plats för alla. Drömmen om ett bättre liv.

Det här får Katrine reda på av en händelse när hon tar sig an sin mammas pörte, en övergiven stuga som överraskande nog betingar ett högt pris på småhusmarknaden. Ska Katrine och hennes bror behålla huset, eller sälja? Hon bestämmer sig för att stanna och ta reda på lite mer om sin mammas släkt och varför hon har ett hus hon aldrig berättat om. 

Ett otäckt mord har ägt rum i byn strax innan och alla talar om det. Det är den tidigare skidlöparen Lapp-Erkki som rått och urskiljningslöst slagits ihjäl med yxa på sin gård. 

Brev som Katrine hittar i huset berättar om hemligheter bakåt i tiden som har förgreningar till Lapp-Erkki och om unga män som for till Sovjet och aldrig hördes av igen. Samtidigt är byn på helspänn sedan man förstått att en rysk bil synts till i närheten av mordplatsen. Katrine har hamnat i ett spänningsfält hon inte kan förstå men inte heller lämna. Förr och nu hör ihop och kommer ifatt och boken berör också glesbygdens olösliga dilemma; man vill stanna men hur göra när inga jobb finns? Ungdomar som flyr till storstaden, ekonomisk brottslighet och familjekärlek får också sin plats i boken.

Den historiska apekten i I tystnaden begravd är snyggt hopfogad med nutiden dessutom har Tove Alsterdal gjort en gedigen research om Kirunasvenskarna som de kallades. Här en intervju med Tove Alsterdal från TV4,10 min. En av de bättre spänningsromanerna jag läst på länge. 

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Batuman и старые русские

Så har jag också läst Elif Batumans Besatta – äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Som tillrådigt är när det gäller tokhausser försökte jag först inta en sunt skeptisk hållning. Till stöd tog jag det faktum att bokens svenska omslag tecknats av Henrik Lange. Han brukar ägna sig åt att koka ner litteraturklassiker till fyrarutiga seriestrippar. Ibland blir det skojigt. Oftast rent obehagligt.

Min illvilja kom dock tidigt på skam. Konsumtionsmaximerande snuttifiering är det sista som kan sägas karaktärisera Batumans bok, en helt fantastisk blandning mellan självbiografi, reseskildring och litteraturvetenskaplig essäsamling. Och så är den ganska rolig också. Martina Lowden möter W. G. Sebald möter Borat, kan man kanske dra till med.

Elif Batuman är turkisk-amerikansk journalist, författare och akademiskt underbarn, besatt av centralasiatisk kultur i allmänhet och rysk litteratur i synnerhet. I Besatta får vi följa med henne på Isaac Babel-konferens, på intensivkurs i uzbekiska i Samarkand, på mördarspaning bland relikerna i Tolstojs Jasnaja Poljana. Bland mycket annat.

En friare och på samma gång anspråksfullar syn på språk och litteratur verkar vara vad Batuman lockats av. De gamla ryssarna skulle aldrig ha låtit sig klavbindas av dagens skrivarkurspraxis ”kill your darlings” och ”show it don’t tell it”. Det funkar inte när det bokstavligen gäller liv eller död. Som för Viktor Sjklovskij, i en av röda arméns sprängpatruller:

"Mina armar kastades tillbaka, jag lyftes upp i luften och dråsade brännskadad i marken [...] jag hann knappt tänka mer än en hastig tanke om min bok, Intrig som ett stilistiskt fenomen: Vem skulle nu skriva den?"
      

För att ringa in denna storslaget disciplinerade inställning söker Batuman hela tiden kopplingar mellan liv och litteratur. Likt Don Quijote vill hon föra i bevis att det som står i romanerna är sant. De vetenskapliga resonemangen är enkla men aldrig förenklade. Batuman har vett att klippa av dem i tid, och liksom bara antyda de oceaner av läsäventyr som väntar där ute. Äventyr som knappast låter sig sammanfattas i fyra serierutor. Inte ens mellan två bokpärmar.

/Martin

P.S. På tal om läsäventyr. Missa nu inte bibliotekets läsecirkel om historiens kanske allra mest fruktade tegelsten: James Joyces Ulysses.

Reservera Besatta i bibliotekets katalog

En röd soffa

Jag kände nog igen stilen på boken, liten men inte pocket, pärm i blank kartong. När jag tittade efter såg jag att det var samma förlag som favoritboken Igelkottens elegans (Barbery) givits ut på: Sekwa. Ett litet förlag som ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde enligt deras hemsida. Vi har flera av deras böcker.

Boken jag får i min hand är Den röda soffan av Michéle Lesbre.
Berättare är Anne, frilansjournalist, på väg från Paris till Bajkalsjön i Ryssland. Hennes gamla kärlek har flyttat dit och nu har breven slutat komma. Vad kan ha hänt? Hon sitter på lokaltåget som följer transibiriska järnvägen. Språkar på knagglig ryska med sina medpassagerare, funderar över deras och sitt eget liv och läser sina medhavda böcker. Vi följer hennes tankar.

Till stor del kretsar de kring Clémence, damen i den röda soffan. De är grannar. Av en slump börjar de träffas regelbundet. Anne läser högt för Clémence och berättar om starka, rebelliska kvinnor. Clémence minns sitt liv och sina män. Hon har börjat gå vilse i sina minnen men lever upp under samtalen med Anne.

Boken är finstämd med målande beskrivningar. Det känns som jag åker med på tåget. Genom Anne möter jag den ryska kulturen, människor som förmedlar den och kulturkrockarna som lätt uppstår. Det handlar mycket om saknad och längtan men också om att leva nu.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.