Snöblind av Ragnar Jónasson

När det är som varmast ute läser jag en bok som utspelar sig på ett vintrigt Island. Inte nog med att det är vinter, författaren har lyckats få till en riktigt klaustrofobisk och intressant miljö: Siglurfjördur, en liten fiskeby på norra Island. För att komma dit vintertid åker man genom en smal gammal tunnel under berget. Kommer det för mycket snö går lavinerna och tunneln täpps igen… Vid riktigt dåligt väder kommer man ingenstans och ingen kan ta sig dit… När dessutom den alldeles nya polisen Ari mitt i mörka vintern flyttar upp från Reykjavik blir instängdheten än mer tydlig. Nyinflyttade flickvännen (i lägenheten i Reykjavik) blir inte glad åt att han flyttar från henne för jobb. Men det är den första tjänst han erbjuds så det är klart han tar den. Men det är en omställning både med att jobba som polis och bli nykomling i en liten by där alla känner alla… När det sker ett dödsfall undrar han om det verkligen var en olycka…

Författaren gör det snyggt och lägger några parallella handlingar till Aris historia. Det är inbrott hos en kvinna… När ska poliserna få reda på det undrar jag? En annan kvinna dör ute i snön. När avslöjas det och vem är kvinnan. Det är väl inte den unga kvinnan Ugla som jag blir förtjust i. Typiskt om hon ska dö! Men jag säger inte mer…

Detta är en bok i en serie: Det mörka Island, enligt omslaget första boken i den. Men när jag tittar i databasen Alex författarlexikon ser det ut att vara den andra… och serien består av 6 böcker. Hoppas fler översätts för jag dras verkligen till miljön och huvudpersonen (personerna) och vill veta mer om dem. Alex författarlexikon hittar du via bibliotekets hemsida. 

Jag har läst ett par av hans andra böcker. Byn är jag mest förtjust i men det är bara för att första boken i serien om Hulda: Mörkret – där gillade jag inte slutet…

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Arvet" av Yrsa Sigurdardóttir

Det här är en bok som jag har lite svårt att bestämma mig för om den är bra. Först tyckte jag att den var nog ok, men inte överväldigande bra. Men jag tror en stor del av min tvekan beror på att författaren lyckats med att skapa så otäcka mord att jag bara hade fokus på dem, hur någon ens kan komma på att utföra dem och vem som kunde tänkas gjort det och ”missade” resten av berättelsen. Den blev en transportsträcka till nästa mord och så upplösningen när mördaren avslöjas.

Men det som är positivt är att den utspelar sig på Island. Det landet gillar jag att läsa om och det var en av anledningarna till att jag lånade boken. Islands miljöer och människorna tycker jag alltid lite extra intressant. Sedan är det två människor i huvudrollen som har en minst sagt speciell relation. Freya (som är barnspykolog) är singel igen och har börjat gå ut för att kanske hitta den rätte. Och efter en utekväll verkar hon ha en kandidat (Jonas som är snickare), han följer med hem och de tillbringar en trevlig natt tillsammans. Men morgonen efter är han borta utan att ha lämnat något meddelande. Vilken skitstövel!

Men så medverkar hon å yrkets vägnar vid ett förhör med ett barn och där är Jonas, fast inte snickaren utan polisen och han heter Huldar… Huldar har i alla fall vett att skämmas… Hur ska de kunna samarbeta, något de är så illa tvungna att göra! Nu visste jag att det skulle komma en fortsättning på denna bok när jag började läsa så jag hoppades att dessa två skulle vara med i kommande böcker och fortsätta sin relation på något sätt. Och det brukar kunna vara lite roligt när två människor inte riktigt kommer överens men ändå dras tillvarandra. Elly Griffiths har byggt hela sin deckarserie på det (måsteläsning om du inte läst).

Förutom detta finns det flera ingredienser som när jag väl tänker efter lyfter boken: kodade meddelanden som ska lösas, en radioamatör tillika enstöring, hemligheter etc. Dessutom så blir jag överraskad på slutet när mördaren avslöjas… Det är alltid positivt! För borde jag ha anat det själv…

Så jag kommer tillslut fram till att det är en bra bok.

/Liselott

P.S. Jag har även hunnit läsa del två (Straffet) och den var riktigt bra!

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Stormfåglar" av Einar Kárason

Ibland dröjer det lite mellan att jag läser boken och den presenteras i bloggen. Så är det för denna bok. När jag läste den ven stormvindarna runt huset och det var en extremt passande läsning. För det är vinterstorm i boken, året är 1959. Men jag tror inte det är några problem att känna närvaro i denna bok även om du läser den en het sommar dag. 

En trålare ute på öppet hav långt hemifrån Island kämpar i stormen. Det är isande kallt i vatten och i luften och varenda droppe havsvatten som slår upp på trålaren fryser till is. De skulle egentligen vänt hemåt efter lyckad tur. Kylrummen är fulla med fisk. Men så kommer stormen, stoppar dem, tynger dem med mer och mer is. De får kämpa för sin överlevnad. Hur länge ska stormen pågå? Kommer de levandes från den?

Det berättas omväxlande om manskapets kamp mot isen. Ut och slå bort den med de verktyg de har till hands. Kapten står på vakt och ropar så fort det kommer en större våg som riskerar att spola bort dem. Omväxlande berättas om hur en trålare fungerar, resan ut till den fiskebank de befinner sig på och så presenteras några ur manskapet som vi lär känna lite bättre. Det är när en av dem, den yngste Laurus, introduceras som det kommer mig ännu närmre. Hans personporträtt gör det hela mer levande. Innan var det lite trögt när jag läste hur trålningen fungerar. Sidorna är ganska fyllda med text, dock inte kompakt och inte liten stil men ändå lite mycket, lite motigt. Med sedan gick det knappt att sluta läsa. Hur skulle det gå för dem? Laurus som funderar över att det där med fiske kanske är något han skulle kunna syssla med resten av livet, kommer han ens att överleva denna resa…

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

"Fröken Island" av Audur Ava Ólafsdóttir

En av mina favoritförfattares böcker. Denna gång är det en berättelser om två personer som inte följer samhällets mönster. Den utspelar sig till en början på Island under 60-talet.

Hekla är vacker och uppvaktad där hon jobbar som servitris. Särskilt några herrar vill att hon ska ställa upp i tävlingen Fröken Island… Men hon har en annan dröm. Att bli författare. Skriver gör hon och för att kunna följa sina drömmar har hon flyttat från landet till Reykjavik. Där har hon sina bästa vänner. Ísey som efter en oplanerad graviditet sitter i en lägenhet med man och barn. Var det så här hon tänkte sig livet? Vill hon verkligen leva detta liv? Men vad annat att göra? Men hon vill inte ha fler barn… Jón John är homosexuell i ett samhälle som inte tillåter sådant. Drömmer om att flytta till ett land där det är enklare att älska män. Där han inte behöver gömma sig, inte blir misshandlad och utnyttjad. Han drömmer också om ett jobb som teaterkostymör men slavar på en fiskebåt för att tjäna pengar.

Heklas plan är att jobba och skriva och se till att bli publicerad.  Men så börjar hon prata med en av bibliotekarierna på biblioteket. En dag sitter han med en kopp kaffe på vid ett av borden där hon jobbar. Han väntar på henne. Han är poet men inte utgiven. Hon skriver och är utgiven men säger inget till honom utan smyger med sitt skrivande när hon ens skriver. Så flyttar de ihop. 

Men vem är man om man inte vågar säga att man skriver? Vilket förhållande har man? Hur går det för Hekla och hennes vänner? Det är så fint, skönt att läsa. En lagom berättelse med mycket känsla. En av mina favoritförfattare som fångar människor fint.

/Liselott 

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Där syns också andar utgåvor av boken.

Ásta av Jon Kalman Stefánsson

Jag kan inte låta bli att läsa hans böcker. Läsningen bara flyter, sidorna försvinner. Islands natur och karghet är en del av det han skriver men i denna bok än mer om människor, livsöden, kärlek, förtvivlan och svårigheter.

Här finns den vackra Helga som inte har någon ro i kroppen utan ger sig iväg och lämnar sina barn i källaren där hon bor. Flickorna skiljs åt, fadern (Sigvaldi) går sin väg. Ásta hamnar hos fostermor, Sigvaldi träffar en ny kvinna (Sigrid) men barnen tar han inte hem. Det är så småningom Ástas dotter som kallar Sigvaldi och Sigrid för mor och far. Ástas liv hos fostermor är ändå bra fram till hon är 15 år. Då händer saker som förändrar det. Hennes liv blir också oroligt, tillfälligheter styr det åt än det ena och än det andra hållet. 

Det är som gammal hon ser tillbaka på det, minns, skriver brev och på så sätt berättar för mig som läser. Samtidigt handlar det om Sigvaldi och hans liv. Han minns också tillbaka till episoder från sitt liv där han ligger på en trottoar efter att ha fallit från en stege. Sedan finns det en författare som för berättelsen framåt, en som jag undrar vem det är. Jon Kalman Stefánsson själv eller någon annan? Men tre tydliga röster, många episoder från Àstas och Sigvaldis liv och då också från Helgas liv, för de tre var ändå en familj en gång.

Hur mycket läsningen än flyter är det ändå rörigt och lite oklart, men kanske mest för att baksidestexten säger mig att det ska handla om Ástas liv i Wien och om kärlekshistorien med Josef. Det gör det, men inte i den utsträckning som jag förväntar mig. Hade jag läst lite långsammare och med mer eftertanke så hade jag nog fått bättre struktur. Men likväl är det en sorglig och underbar berättelse om dessa tre (Ásta, Sigvaldi och Helga) och alla de i sin tur har relationer med. Det de gör rätt och fel, valen som stakar ut vägen, tveksamheterna, när egoismen styr eller deras rädsla.

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir

Jag lämnar dig nu för att flytta ihop med min älskare. Jag måste leva det liv jag vill. Du är min sista kvinna. Det är vad Flóki säger en nyårsafton. Kvar är Maria med tvillingarna på några år. 

Vad kan hon göra? En man kan hon inte tävla mot för att få sin man tillbaka. Maria grubblar och funderar. Vardagen fortgår mekaniskt. Av en händelse är grannen i källaren (Perla) parterapeut och författare. Hon skriver just när detta händer på en bok om äktenskap. Hon stöttar och hjälper. Då börjar jag fundera är det av egenintresse för att få material till sin bok, eller är hon nyfiken. Men hon kanske bara är genuint snäll. 

Hur som helst. Bladen vänder jag ett efter ett. Det är intressant att se om de teorier jag har stämmer. Maria är intressant och jag känner med henne. Hennes mans inställning till hela deras förhållande blir jag mäkta irriterad på. Han visste redan från början att de inte var de två för all framtid – men det visste inte hon. Snacka om att gå in i förhållande och äktenskap med olika syn på saken! Perla (parterapeuten) undrar om det inte fanns några tecken på att han skulle lämna Maria. Hon hävdar absolut inte. Men kanske fanns de där ändå. Och jag som läsare ta del av Marias minnen där det kanske fanns något som sa en del om hennes mans inställning till deras äktenskap och faktumet att han är bisexuell…

Hur hittade jag då boken? Den fick bra kritik i våra inköpslistor och så utspelar den sig på Island! Inte blev det sämre av att en kompis rekommenderade den. Dessutom har jag läst hennes tidigare bok Rosa candida som jag tyckte väldigt mycket om. Också den handlar om relationer och hitta sig själv. Men den utspelar sig mycket i Italien! Båda böckerna finns på biblioteket.

/Liselott

Här finns de två böckerna på bibliotekets hemsida.

Fiskarna har inga fötter

Det är spännande att börja läsa Jón Kalman Stefánsson nyaste bok Fiskarna har inga fötter. Han är en författare jag alltid lånar när han kommer med något nytt. Denna gång tror jag nästan att han överträffar sig själv. Orden och meningarna vindlar fram över sidorna. Jag måste vara fokuserad, koncentrerad för att inte tappa bort mig och för att förstå vad han skriver Stefánsson. Samtidigt sätter hans ord igång tankar i mitt huvud som vindlar iväg på helt andra håll. Det är härligt att läsa en författare som får mig att fundera inte bara försjunka i berättelsen. Men det tar tid att läsa och jag får många gånger återvända och läsa om för att förstå vad som händer.

Det jag läser är en berättelse avbruten av minnen. De flödar om vartannat. Fascinerar och vilseleder mig. Ari är på väg tillbaka till Island, någon väntar på honom. Någon som berättar om sitt liv, Aris liv och deras förfäders. Nutidshistoria blandas med släktens historia. Nutiden är Keflavik, den svartaste platsen på hela Island. Förr blomstrande i och med den amerikanska militärsbasen och rikt fiske men nu finns där inget. Både amerikanarna och fiskekvoterna är borta. Förr-berättelserna skildrar just fisket, männen som fiskade och kvinnorna som blev kvar på land. Men framför allt sinnet på dem, vad som drev människorna åt olika håll och till olika beslut. Kärleken som helar och förstör.

Jag kan inte låta blir att dra en parallell till Arnaldur Indriðason senaste bok Den som glömmer. Jag läste den nyligen och den utspelar sig delvis i samma tid (slutet av 70-talet) och ett mord sker just på militärbasen. Det är alltid intressant att se hur samma plats beskrivs och behandlas av olika författare.

Stefánsson är riktigt duktig på att beskriva. Miljön känns nära och det känns som jag förstår människorna. Allt blir intressant, tydligt och det mesta även vackert.

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

En mörderska bland oss

Islands glesbefolkade landsbygd. En mörderska döms till döden och väntar på sin avrättning. Först i ett förråd utan fönster, i kyla och utan att kunna hålla sig ren. Sedan tvingas en familj ta hand om henne. Kan de ha en mörderska sovande hos sig. Kanske hon mördar dem alla! Hon möts av avsky, rädsla och misstro. En ung präst ska vara hennes själasörjare och för honom berättar hon om sitt liv – för att han frågar. Folket i gården är ofrivilliga lyssnare under den tid prästen och Agnes tvingas sitta inne och samtala.

Det är vansinnigt fasinerande att ta del av Agnes berättelse och av hur livet faktiskt var för människorna som levde på Islands landsbygd i början av 1800-talet. Det handlar om vardagsslitet på gården, relationer inom familj och med pigor och drängar. Relationerna till grannarna, avundsjuka, kärlek och hat. Agnes har funnits i verkligheten och medverkar i ett brutalt dubbelmord 1829 och avrättas 1830.

Den som blir nyfiken på Agnes och vill skriva om hur hennes liv kunde tett sig är Hanna Kent. Inte klingar det isländskt direkt och hon är från Australien. Hanna Kent har varit utbytesstudent på ön och det var då hon fick höra om Agnes. Debutboken En mörderska bland oss lyckas hon riktigt bra med. Väl värd att läsa.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

Schackspel med komplikationer

Island har kanske inte hamnat på löpsedlarna så ofta, men det finns ändå några tillfällen då landet fångat mediernas intresse. I Arnaldur Indridasons bok Den stora matchen finns två av dessa händelser med. 1972 pågick fortfarande det kalla kriget, samtidigt urbaniserades västländerna i rasande fart och tekniken försåg oss med kassettbandspelare och vidfilm på biograferna.

I Reykjavik pågår den sommaren ett remarkabelt schackparti med politiska dimensioner. Ja det är det partiet som givit upphov till musikalen Chess.

Samtidigt som Reykjavik fylls av journalister och tillresande i massor sitter en ung pojke i biomörkret och ser fram emot att få se en amerikansk film. Han kommer inte att lämna biosalongen levande.

Vi har vant oss vid att Indridason, i sina deckare, anknyter till Islands historia tillsammans med polisen Erlendur Sveinsson, så icke denna gång. Erlendur dyker upp, men först på sista sidan. Vi får däremot möta hans mentor, Marion Briem vars bakgrund ges stort utrymme. Marion hade som barn tbc och fick se vänner både lida och försvinna. Han är en ensamvarg med blick för detaljer, av rena tillfälligheter har han hamnat på polisens mordrotel.

Vem som gjorde det? Mordet alltså. Nja det kommer lite i skymundan för Indridason flätar historia med nutid och Marions såriga barndom med pojkens och med schackhändelsen så att det ena går in i det andra.

Det är fina personporträtt mot bakgrund av en märklig världshändelse. Stormakternas spelare Fischer och Spasskij sitter i tv-kamerornas strålkastarljus och i biomörkret sitter en pojke som knappt vet att schackspelarna exitsterar, han vill bara se sin film. Två män slår sig ner framför honom och mörkret sänker sig i salongen.

Den andra nyheten, som också berörs i Den stora matchen, är det så kallade Torskkriget. Island ville utvidga sin havsgränser och hamnade i konflikt med England.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog

Den svenska musikalversionen av Chess kan du reservera här

Böcker om schackspelandets konst hittar du på hylla Rda i biblioteken. I Ronneby finns böckerna på avdelningen för Lek & Spel.

Eldnatt

Det är januari 2010 och vi är på Island. Landet är fortfarande märkt av den ekonomiska kollapsen två år tidigare. Hos advokat Thora Gudmundsdottir märks detta på trångboddheten. Föräldrarna som blivit blåsta på ett husköp får bo hos sin dotter tills vidare, även de vuxna barnen får härbergera i storfamiljen. Det är nästan lugnare på advokatkontoret tänker Thora. Så en dag får hon ett ovanligt uppdrag, hon ombeds undersöka ett tidigare rättsfall om en mordbrand. Kanske är den dömde inte skyldig?

När Thora börja gräva i rapporter och intervjua inblandade visar det sig vara mycket man förbisett tidigare. Här uppdagas otäcka och skumma saker tätt under ytan. Dessutom får hon underliga sms som verkar kryptiska men ändå leder henne vidare i efterforskningarna.

Handlingen är lite seg i början, pusslet läggs långsamt så ett visst tålamod anbefalles. Det är ju också en noggrann advokat som vi får följa. Men snart rämnar fasaderna och det blir både otäckt och spännande. Vad som kan förvirra i starten är några delar med övernaturliga inslag, de får delvis sin förklaring mot slutet. Tålamod alltså...

Här får den isländska deckarhyllan ett ytterligare tillskott med Thora Gudmundsdottirs kloka och envisa advokat som trots eländet hon gräver i inte saknar humor. Ni som gillar både Island och deckare har säkert träffat på Arnaldur Indridassons polis Erlendur med kollegor. Yrsa Sigurdardottirs kvinnoperspektiv breddar det isländska deckarlandskapet. Eldnatt är den fjärde boken med advokat Thora Gudmundsdottir.

/Annika

Reservera Eldnatt i bibliotekets katalog

Jordens medelpunkt

Vi sticker emellan med lite serier igen. Närmare bestämt Anneli Furmarks Jordens medelpunkt. Det är andra delen i en löst hållen trilogi*, på temat mänskliga relationer i storslagen skandinavisk natur.

Sextonårige Axel har rest till Island tillsammans med sin mamma och dennas nya förälskelse Toralf. Eller ”Toralf”, som Axel insisterar på att han heter. Namnet misstänks nämligen vara taget. I linje med Toralfs fixering vid allt isländskt, fornnordiskt och äventyrligt.

Axel ogillar Toralfs äventyrsinitiativ och barrikaderar sig tonårstrotsigt i hyrbilens baksäte. Bakom emolugg och ironiska syrligheter. Ni som minns er bokslukarålder har kanske redan noterat referenserna till Jules Verne-klassikern Till jordens medelpunkt, där professor Lidenbrock drar med sin motvillige brorsson Axel till Island, för att – via vulkanen Sneffels – försöka nå jordens medelpunkt.

En annan roman som gör sig lite påmind är Helena von Zweigbergks skämskuddeexakta äktenskapsskildring Ur vulkanens mun. Samma mästerliga handlag med dialogklischéer, samma seismiska muller under ytan.

Seriemediet lämpar sig ypperligt för just denna kontrast mellan familjegnabb och överväldigande natur. Särskilt om man som Furmark är lika mycket konstnär som serietecknare. Den isländska ödsligheten suggereras fram med färgpennor och så blöta akvarellpenslar att sidorna nästan tycks buckla sig. Oerhört vackert.

Samtidigt hotfullt likgiltigt. Som när dimman tätnar och katastrofen plötsligt är ett faktum. Till och med Axel veknar. Och det samma lär den mest inbitna serieskeptiker göra, med Jordens medelpunkt i sina händer.

/Martin

*Bibliotekets exemplar av Fiskarna i havet, trilogins första del, har av någon sorglig anledning gått upp i rök.

Reservera boken i bibliotekets katalog

Häxans tid

Wow, vad bra den var! Jag hade låga förväntningar på Häxans tid. Men när en isländsk författare skriver en deckare kan jag inte låta bli att läsa den. Att dessutom handlingen utspelar sig kring Akureyri är ett stort plus. Jag passerade området med bil för si så där tre år sedan och vandrade runt lite i staden. Jag har klurat och undrat om jag minns platserna som nämns. Får nog plocka fram kartan och kontrollera bynamnen och drömma mig tillbaka.

Huvudperson är Einar. Han är journalist och ofrivilligt förflyttad med två kollegor till Aukureyri, för att där etablera tidningen han arbetar för. Genom sitt vanliga jobb med att författa artiklar kommer Einar i kontakt med diverse människor som råkat ut för olyckor, försvinnanden och mord! I små steg följer han de fakta han får fram genom efterforskningar och intervjuer. Snart är han något på spåret…

Jag tycker väldigt mycket om Árni Thórarinssons bok. Den känns väldigt äkta jämfört med vanliga deckare. Einar och hans två kollegor är en trevlig ny bekantskap. Det finns till skillnad från de deckare jag brukar läsa även en hel del att fnissa åt. 

Författaren har skrivit fler böcker om Einar men de är tyvärr inte översatta till svenska. Häxans tid ska ha spelats in som tv-serie och ska visas i SVT under året. Jag kommer att hålla utkik efter den i tv-tablån! 

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog.

Möt isländsk kyla och piskande snö...

De har klarat ett dopp i iskallt vatten och en snöstorm på berget med livet i behåll. Livsviljan är stark. Men ska de klara hela postturen. Snön ligger i tjocka lager och täcker husen och gårdarna. Inga vägar finns att följa. Det faller än mer snö, vinden viner och pinar. Vad göms där i snöyran? Vad är det för gestalter de skymtar? Är de levande eller döda?

Jens och pojken är ute på postturen på nordvästra Island. Det är i början av förra seklet. Tillsammans kämpar det sig fram. Den store och starke postkuriren Jens som riskerar sitt liv för små pengar. Fadern och systern finns hemma på gården. Jens drömmer om sin älskade som tjänar som piga. Kommer det att kunna skapa ett liv tillsammans? Pojken sörjer sin döde vän men det finns ändå plats för bultande hjärtan och tankarna letar sig ofta till handlarens dotter Ragnheid. Men snart reser hon till Danmark.

Änglarnas sorg är andra delen i en trilogi skriven av Jón Kalman Stefánsson. Pojken har tagit sin tillflykt till Köpingen och hamnat hos Helga och Geirtrud. Han lämnade fiskeläget där han bodde och arbetade när hans vän dog. Det handlar den första boken Himmel och helvete om. 

Stefánsson berättar med ett ömsint, vackert och poetiskt språk men också korthugget och hårt, som människorna vi möter. De som bor i Köpingen, deras närmaste och folk de möter i vardagen. Som sliter för att överleva på denna karga ö utlämnade till vädrets nycker. Hur klarade de det? Det handlar om de som fastnat i vardagens slit och de som drömmer om förändring och kanske gör något åt det. "...ödet delar ut lycka och olycka, rättvisa har inget med saken att göra, och sen är det människans uppgift att försöka förändra det som går att förändra."

/Liselott

Reservera boken i bibliotekets katalog

Glasbruket

Egentligen behöver inte Arnaldur Indriðason någon mer reklam, det är många som redan har hittat honom. Den isländska deckarförfattaren har blivit mer och mer populär, men hur många vet att en av hans böcker också har blivit filmad? Än så länge gäller det bara Glasbruket – som i filmversion heter Brottsplats Jar City.

En äldre man hittas mördad i sin källarvåning och i jakten på hans mördare kryper gömda hemligheter fram, en efter en. Motiven går långt tillbaka i tiden och det verkar som om gamla poliser är inblandade.

Filmen följer bok rätt bra. Man har tagit bort en liten bihistoria, och ordningen är något omkastad, men annars stämmer det. Det är intressant att se den isländska miljön, som skiljer sig en hel del från det man är vad vid. Det är bara en sak jag ogillar, kriminalpolis Erlandurs vana att äta fårhuvud till lunch och kvällsmat. Önskar han kunde hitta något annat, för det ser inget vidare ut…

För den som vill läsa mer av Indriðason finns det sex titlar till. De flesta finns också som ljudböcker, om du hellre vill lyssna.

/Anneli

Reservera boken i bibliotekets katalog
Reservera filmen i bibliotekets katalog

Ångest i Reykjavik

Den litterära katten kan fylla olika funktioner. Den kan signalera pelargonprydd hemtrevnad, hjälpa till att lösa kriminalfall i antikvitetshandlarmiljö, eller vara djävulen själv. Aldrig blir man klok på vad en katt tänker när den betraktar en med sin lugna blick, och inte sällan görs den till en melankolisk påminnelse om att vi alla egentligen är ganska ensamma.

Romanen Kvinnor är skriven av Steinar Bragi, enligt kännarna en av Islands just nu intressantaste författare. Den handlar om Eva Einarsdóttir som just flyttat hem till Reykjavik efter att ha bott några år i New York. Hon får låna en stor, lyxig lägenhet och lovar i gengäld att vattna blommorna samt mata katten. Det sistnämnda uppdraget visar sig dock vara knivigt, eftersom katten för det mesta är spårlöst försvunnen. Troligtvis är den bra på att gömma sig. Troligtvis har den hela tiden stenkoll på sin låtsasmatte.

Eva upplever tidigt en klaustrofobisk förnimmelse av att ständigt vara iakttagen. Samtidigt drabbar ensamheten henne med full kraft. Människor hon träffar förefaller alla vara märkligt hemlighetsfulla, och hennes desperata försök att återknyta kontakten med den före detta sambon misslyckas kapitalt. Efter ett tag inser Eva dessutom att lägenheten förvandlats till ett fängelse. Hon är fast, som i en glasbur. Insiktens medföljande ångest dövar hon med alkohol, och tillsammans med andra påtvingade källor till berusning börjar gränsen mellan dröm och verklighet snart att suddas ut. Det är uppenbart att hon blir grovt utnyttjad. Av vem och i vilket syfte är dock oklart, och det är bitvis ytterst plågsam läsning.   

Men samtidigt brännande aktuell. Bragi referera till den för Island så hårt drabbande finanskrisen, och Evas klaustrofobi blir en kritik av vår handfallenhet inför det ansiktslösa ekonomiska maskineri som vi sedan länge förlorat insynen i. Desperat försöker vi hitta mening och få kontroll över vår materiella tillvaro. Via Facebook och dokusåpor hoppas vi kunna skapa oss en bild av våra sanna jag, men resultatet blir det motsatta. När gränsen mellan privat och offentligt suddas ut kan människokroppen på allvar bli en handelsvara, tycks Bragi mena.

Dystert så det förslår. Men jag vill inte avskräcka någon från att ta sig an Steinar Bragi. Att varva med lite Bibliotekskatten Dewey, eller annan valfri feelgood-läsning, kan väl dock vara tillrådligt.

/Martin

Reservera boken i bibliotekets katalog