"Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

Lite då och då kommer jag på att Radioföljetongen finns och tittar deras urval av inspelade böcker. Ni känner väl till den? De spelas i radion men finns tillgängliga via hemsidan: https://sverigesradio.se/radiofoljetongenradionovellen eller Sverigesradio-appen.  Men de finns bara under en begränsad tidsperiod.

Denna gång hittade jag Lila hibiskus av Adichie. Författarnamnet klingade bekant och kom på att jag läste och tyckte om hennes bok En halv gul sol som kom på svenska 2007. Och hade inte en kollega prata om boken? Jo då, den finns med som boktips på våra filmade Bokcafé Ängeln. Leta upp avsnitt nr 3 från 2020 som spelas in i Kallinge. De filmade boktipsen hittar du på Ronneby biblioteks you-tube-kanal eller via Ronneby biblioteks hemsida. Sedan var uppläsaren Tuva Novotny så det kunde kanske bli bra och det blev det. Hennes röst passade perfekt till berättelsen om tonåriga Kambili och hennes storebror Jaja. Hela familjen styrs av den stränga och religiöse fadern. De styrs av rädsla för att förarga honom för då straffar han dem. Men utåt ser alla honom som god. Familjen är rik och han skänker pengar till välgörenhet, kyrkan etc.

Så träffar syskonen sin faster och sina kusiner och blir hembjudna till dem på ett skollov. Fadern går faktiskt med på att de åker och där får de se ett annat sätt att leva och att vara kristen. Och fastern vågar sätta sig emot sin bror, men vågar Kambili och Jaja? Och vad får det för konsekvenser?

Men det är inte bara familjen som skildras. Det ger även en bild av Nigeria, av politik, studentuppror och hur folk lever, både rika och fattiga.

Boken går enligt information på Radioföljetongen att lyssna på fram till 22 april 2022.

/Liselott

Fiskarmännen av Chigozie Obioma

Ibland lyckas jag lyssna på Radioföljetongen. Denna gång när jag skulle rensa svamp hemma så passade jag på att börja lyssna på den senaste, Fiskarmännen. Jag hade läst om bokenoch var lite nyfiken. Att den läses in av Hans Moseson var ett plus i kanten. Den var fascinerande att lyssna på. Mycket musik i som lyfte berättelsen. En berättelse som visade sig vara något annat än jag trodde.

Författaren som är debutant skriver om sin hemstad Akure. Det är en skildring av 90-talets Nigeria och en familj. I förgrunden fyra av bröderna (de äldsta 9-15 år) som blir ensamma hemma med mor och småsyskon när pappan pga sitt arbete blir förflyttad från banken i stan till en annan ort och bara kommer hem lite då och då. De stränga vardagsrutinerna luckras upp, mammas ögon ser dem inte hela tiden och de nyttjar möjligheten väl. Smyger iväg till den förbjudna floden för att fiska. 

De blir så klart upptäckta och avslöjade. Faderns bestraffning är mer än kännbar rent fysiskt och framför allt äldste pojken, Ikenna, förändras. Frigör sig från sina bröder, säger emot modern. Den yngste brodern är berättare i boken och undrar när detta uppror började. Relaterar till händelser och tillfällen som vi får återberättade.

Men det är inte bara faderns bestraffning som påverkar Ikenna. För vid floden möter de stadens galning. I 90-talets Nigeria möts det traditionella och det västerländska. Språken blandas i familjen pratas både igbu och engelska, religionen är en del av livet men även förbannelser och förutsägelser. Som när galningen förutsäger att Ikenna ska dö i en röd flod… Ikenna vill inte tro på det, men kan inte låta bli. Det förändrar honom. Tidigare än jag förväntade mig är katastrofen ett faktum, sedan blir det bara värre. Beklämmande och hjärtskärande att läsa.

Språket och berättelsen svämmar över av liknelser, beskrivningar, vardagsliv, hus, natur, barer, bilar, livet. Det är så målande att det ibland blir för verkligt för mig. Speciellt lite de grymma scener som förekommer i boken. 

Beskrivningar av händelser som känns som berättelser i berättelsen. Samtidigt som jag vet att det är en skildring av författarens barndom och uppväxt känns den som en skröna. Är det sättet han berättar på eller den främmande miljön som gör det? Jag vet inte. Men jag vet att han gör det väldigt bra och det är fascinerande att lyssna på. Boken finns att lyssna på och ladda ner fram till 29 november på Radioföljetongens hemsida. 

/Liselott

Beställ boken på biblioteket hemsida. Finns även som e-bok.

Americanah

Ifemelu och Obinze är ett ungt par i Nigeria. Förhållandena i landet förändras successivt till det sämre. Svårigheterna att bo i ett land med inskränkt frihet, korruption och arbetslöshet gör att Ifemelu söker visum till USA. Men vilken till uppförsbacke! Hon söker mängder av jobb utan napp, samtidigt sinar pengarna. Ifemelu tvingas till djup förnedring, tappar ansiktet och slutar kontakta Obinze. Så småningom vänder det, ett jobb som redaktör ger tillfällig fast mark under fötterna, men prövningarna har slitit hårt, något har gått sönder inuti Ifemelu. Obinze förstår inte vad som hänt. Den brutna kontakten är obegriplig, han våndas och blir olycklig. Även han tvingas söka sig från sitt hemland, och hamnar i London. Här lever han i en gråzon; bor i ett råtthål, tar jobb som ingen annan vill ha och är ständigt livrädd för att bli utvisad.

Så här börjar Americanah av Cimamanda Ngozi Adichie. Vi får fortsätta att följa Obinze och Ifemelu men vi får också så mycket mer. Nedbrytande tendenser i ett väl fungerande samhälle, läs Nigeria. De papperslösas helvete i utkanterna av en modern storstad. Om hårets utseende och varför svarta kvinnor använder platt-tång, har flätor eller afro. Om Obamas betydelse för stärkt stolthet bland de svarta, inte bara i USA. (Det är först när Ifemelu kommer till USA som hon möter rasism). Via utdrag ur Ifemelus blogg Rastaggat får vi inifrånperspektiv. I bloggen är tonen fräck, rakt på och småprovocerande. Såhär kan det låta: "... Att vara svart i Amerika är som att ha suttit oskyldigt inspärrad i många år och sedan plötsligt släppas fri, men du får inga pengar till bussbiljetten. Och bara så du vet är du och killen som satte dig i fängelse numera jämlikar per automatik..."

Åren går, sakta växer ett beslut fram, Ifemelu bestämmer sig för att åka hem igen, tillbaka till Nigeria. Frågan är; kommer hon att kontakta Obinze?

Adichie har skrivit en tegelsten som jag utan besvär mumsar i mig. Det är driv, fina porträtt, smarta dialoger och fängslande. En av årets större läsupplevelser.

/Annika

 Reservera Americanah i bibliotekets katalog