”Dit vägen bär” av Marie Hedegård

Vilken alldeles underbar uppföljare till sin förra bok Marie Hedegård har skrivit! I sin debut ”Sånära barfota” fick den medelålders läraren Ellen berätta om sitt tomma och utbrända liv med de vuxna barnen, med den kanske otrogne maken, sitt överraskande beslut att hälsa på en väninna som flyttat till Ghana, för att därefter kanske orka ta tag i sitt eget liv och göra de nödvändiga förändringar som pockade på.

I uppföljaren här får vi nu följa Ellens vidare äventyr. Och det är verkligen Äventyr med stort Ä! Ellen är nu hyfsat nyskild och känner att NU måste hon våga göra det där hon bara drömt om – hon tar ett års tjänstledigt från sitt lärarjobb för att gå en sömnadskurs på en folkhögskola i Småland! Hej och hå - snabbt går det - och det lilla bohag hon äger dumpar hon när hon släpper sin andrahandslägenhet i Stockholm. Men väl på plats inser hon att alla de andra på kursen är i hennes egna barns ålder. Och alla drar från internatet varje helg. Kvar blir Ellen, ensammare än någonsin, för Felicia som är den enda som heller inte verkar ha familj och vänner att åka till, är totalt ointresserad av något socialt umgänge. Men veckorna är fantastiska – de syr och lär sig massor i en farlig fart, och efter hand får Ellen några nya vänner i trakten, i sin egen ålder. Men också 82-åriga Ingrid, som Ellen lyckas övertala att också leva sin dröm – att resa till den lilla spanska byn Torrox, där hon träffade sin ungdoms kärlek en gång. För ingenting är ju omöjligt, det har Ellen upptäckt.

Tillsammans med Ingrid och hennes katt Bosse, och den unga, multikompetenta, osociala Felicia (!) samt den medelålders bilbyggande Åsa, byggs en gammal avdankad buss om till en husbuss, och iväg bär det! Genom Europa. Vem vet vad morgondagen bär med sig! Inte det här gänget i alla fall! Och inte jag som läsare heller – aldrig hade jag kunnat föreställa mig alla turer som livet erbjuder dem under resans gång, allt medan de lär känna både sig själva och varandra allt bättre.

Det här är fullständigt underbar läsning – det är omvälvande och oväntat, precis hela tiden. Det är komplexa, mänskliga problem och dilemman som blottas, som gestaltas framför allt genom Ellens underbara reflekterande av stort som smått. Men framför allt är det så mycket som ryms i romanen – svårigheterna med vuxna barn som måste leva sina egna liv, men också föräldrars rätt att leva sitt, medans tid är. Att bejaka sina begåvningar, bejaka sina drömmar, att våga. Att säga ja till livet med allt vad det innebär. Vem vet hur många chanser man får…

En synnerligen mångfacetterad roman, läslust när det är som bäst, karaktärer att bära med sig, länge! Tack Marie Hedegård för en härlig läsupplevelse, fortsätt gärna berätta om Ellens liv och leverne!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. 

Fartygets ögon av Roy Jacobsen

Hösten 2015 läste jag den första i trilogin om Ingrid som bor på en ö utanför Norges kust. Den första boken älskade jag. Läs här vad jag tycker om den. Den andra boken var jag inte lika förtjust i så den skrev jag inte om i bloggen. Men denna sista tyckte jag om, så några rader om den blir det. 

Ingrid bor på sin ö med dottern Kaja. Men nu lämnar hon den, ingen kan övertyga henne om att låta bli. Hon ska söka efter ryssen, han med de förstörda händerna som spolades upp på hennes ö, som blev far till hennes barn… Han lämnade ön och skulle ta sig genom Norges fastland och över till Sverige. Hon vet inte om han lyckades. Hon följer hans fotspår över havet, fjäll och gränser. Frågar över allt runt efter honom, men det är svårt att få svar. Och de svar hon får, är det sanningen? De leder i alla fall henne vidare även om många tycker hon ska ge upp, vända hem. 

Men Ingrid kämpar sig framåt, trots allt motstånd hon möter. Det blir många möten på hennes färd, många olika människor som jag som läsare får veta lite mer om. Alla märkta av kriget, som även om det är över fortfarande påverkar dem på olika sätt. En härligt långsam berättelse. En som (om man vill) kan väcka många frågor och ge mycket att fundera över. Eller så läser man den som en berättelse om sökandet efter en försvunnen man och nöjer sig med det. Om hon hittar honom ska jag inte skriva en enda rad om…

/Liselott

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.

För den som reser är världen vacker av Per J Andersson

Ja, så lyder den lockande titeln till denna tankeväckande essäsamling, som är skriven av Per J Andersson, grundaren till resemagasinet Vagabond, som också gett ut både guideböcker och reportageböcker för övrigt. För resandet ligger honom varmt om hjärtat, och har länge gjort, vilket lett till att han börjat fundera över just själva fenomenet, som vissa resenärer har mer utav i blodet än andra. Och det är just de där andra, de som alltid längtar bort, och alltid längtar ut igen så fort de återvänt hem, som han funderar över. Och för övrigt själv tillhör...

Hans tankar rör sig alltså kring varför människor reser, vad som händer med människor som reser, men också om vandrandet som en aspekt av rastlösheten, om tåget som färdmedel, om liftare och liftande, om tryggheten; under resan respektive hemma (vilket ofta är en förutsättning) och vad som händer när man kommer hem igen och försöker handskas med den tomhet som då kan infinna sig.

Det är många tankar han presenterar, men också många historiska djupdyk och nedslag i annan reselitteratur genom tiderna. Tillhör man själv den här gruppen resenärer är det mycket igenkännande reflektion som föder nya tankar, tillhör man inte den gruppen kan det vara en ingång till förståelse för just dem. Intressant och fascinerande är det likväl, särskilt när det varvas med lite olika anekdoter, både egna och andras. Och - icke att förglömma - ..man kan resa långt hemma, för den som läser finns inga väggar.

/Tuija

Reservera boken på bibliotekets webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.