En mörderska bland oss

Islands glesbefolkade landsbygd. En mörderska döms till döden och väntar på sin avrättning. Först i ett förråd utan fönster, i kyla och utan att kunna hålla sig ren. Sedan tvingas en familj ta hand om henne. Kan de ha en mörderska sovande hos sig. Kanske hon mördar dem alla! Hon möts av avsky, rädsla och misstro. En ung präst ska vara hennes själasörjare och för honom berättar hon om sitt liv – för att han frågar. Folket i gården är ofrivilliga lyssnare under den tid prästen och Agnes tvingas sitta inne och samtala.

Det är vansinnigt fasinerande att ta del av Agnes berättelse och av hur livet faktiskt var för människorna som levde på Islands landsbygd i början av 1800-talet. Det handlar om vardagsslitet på gården, relationer inom familj och med pigor och drängar. Relationerna till grannarna, avundsjuka, kärlek och hat. Agnes har funnits i verkligheten och medverkar i ett brutalt dubbelmord 1829 och avrättas 1830.

Den som blir nyfiken på Agnes och vill skriva om hur hennes liv kunde tett sig är Hanna Kent. Inte klingar det isländskt direkt och hon är från Australien. Hanna Kent har varit utbytesstudent på ön och det var då hon fick höra om Agnes. Debutboken En mörderska bland oss lyckas hon riktigt bra med. Väl värd att läsa.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

Ny norsk författare

Att välja en vinnare eller nominerade av något litterärt pris ger en möjligheten att upptäck nya författare. Därför reserverade jag boken Jakthundarna av norske författaren Jørn Lier Horst. Horst vann priset Glasnyckeln 2013. Jag har googlat internet men tyvärr inte hittat så mycket info om priset. Så istället tills vad boken handlar om.

William Wisting jagas av både tidningarna, tv och internutredarna. Han var ansvarig för en utredning där det nu finns misstankar om att någon fejkat med bevisningen för att sätta dit en man. En man som i så fall dömts för ett brott han inte begått nämligen kidnappning och mord på en ung kvinna. För att rentvå sig och för att förstå vad som egentligen hänt och vem av hans kollegor som skulle kunna göra något sådant startar Wisting sin egna utredning i hemlighet. Till sin hjälp får han sin dotter som arbetar som kriminalreporter på en av tidigare nämnda tidningar. Ska de lyckas? Samtidigt försvinner ännu en ung kvinna – hänger det ihop med Wistings fall?

Oj vad bra den var. Jag rekommenderar den verkligen. Detta var den första av hans böcker som översatts till svenska. Men det finns åtta tidigare på norska. Hoppas det översätts några fler till svenska så jag kan läsa dem.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

Sommarläsning med Tove Jansson

En titel som Sommarboken väcker både förväntningar och skepsis. Sommaren som begrepp är ju svårt laddat för oss som tvingas vara mer eller mindre inomhus i sju månader. Men Tove Janssons Sommarboken har skäl för sig. Sophia och hennes farmor tillbringar sommaren på en ö i finländska skärgården, tar dagen som den kommer, finner storheten i det lilla, låter varandra vara och är ändå tillsammans. En ljuvlig bok. Tove Jansson skrev för både gammal och ung.

För dig som särskilt gillar Muminfamiljen finns Jenny Jägerfelds intressanta artikel i senaste numret av tidskriften Modern psykologi 2014:5: Mumin på divanen. Jenny Jägerfeld är förutom författare också psykolog och här får Mårran, Lilla My, Snusmumriken och pappan var sin stund på analyssoffan. Jägerfeld synar även boken Pappan och havet och berättelsen Det osynliga barnet i sömmarna. Allt är inte vad det verkar, en aning fördjupning när den är som bäst.

Om du är sugen på att läsa Pappan och havet så finns fortfarande möjligheten att göra det tillsammans med Lena Andersson, Philip Teir och Marie Lundström på SRs poddradio Pappan och havet. I tre avsnitt betar de av boken och du som inte redan lyssnat har verkligen något att se fram emot.

Ännu mer om Pappan och havet och andra favoriter finns att läsa i Litteraturmagazinets tema om Tove Jansson.

Det har genom åren kommit ut flera böcker om Tove Jansson, du hittar dem på vår hylla för biografier. Senast utkommen är Tuula Karjalajnens Tove Jansson : arbeta och älska. I den här recensionen av Elise Karlsson kan du läsa mer om boken och om tillkomsten av Muminböckerna.

Konstnären, illustratören och författaren Tove Jansson (1914-2001) skulle fyllt hundra år nu i år, hennes böcker har utkommit på 49 språk i 53 länder.
/Annika

Foto: Reino Loppinen - http://www.latimes.com/media/photo/2008-04/38210902.jpg

Böcker nämnda i texten som du kan reservera i bibliotekets katalog
Sommarboken
Det osynliga barnet
Pappan och havet
Tove Jansson : arbeta och älska
Tidskriften Modern Psykologi

Maktkamp plus poddtips

Att komma ny till en ny högstadieklass är inte lätt. I klassen är grupperna satta och maktfördelningen etablerad. Där finns en solklar drottning med sina följeslagare, där finns de tysta, de få som pluggar och så klassens clown. In kommer Blenda. Visst upplever hon obehag och blickar men hon är inte den som ger sig och blir undanskuffad. Hon vill bryta drottning Hedvigs makt och knyter till sig några som fått nog av mobbningen och maktmissbruket i klassen.

Maria Nygrens bok Fjärde riket handlar alltså om makt och maktkamp. Som en följd av obalansen i klassen dyker fenomen som utstötning, hämd- och och revanschlusta upp. Det är här som bokens titel får sin förklaring. Blenda manipulerar men maskerar sitt syfte som att hon vill något gott.
Fjärde riket anspelar på den fortsättning som Hitler trodde var möjlig efter Det Tredje Riket, det som vi idag förknippar med nazityskland. Blenda använder sig utav Hitlers taktik när hon vill bryta Hedvigs makt. Men när väl det är gjort har hon svårt att hantera fortsättningen, att inte själv bli en som utövar makt på ett felaktigt sätt - att manipulera.
Maria Nygren har skrivit en ungdomsbok på ett tema som vi som läste Flugornas herre, i skolan för evigheter sedan, känner igen. Drar mig också till minnes ett sociologiskt experiment i amerikansk collagemiljö 1967; The third wave som sedemera blev filmen The wave. Här måste också nämnas den mycket välgjorda tyska filmen Die Welle som anspelar på experimentet men ur ett tyskt perspektiv. Filmerna vill diskutera var gränserna går för övertramp och när det går för långt.

Du som vill läsa fler fängslande ungdomsböcker kan få tips i poddbloggen Allt vi säger är sant.  I varje avsnitt diskuterar och snackas det om en rejäl hög med böcker. Varje avsnitt är ungefär 30 min och varje gång talas det om olika teman. Det kan vara paranormalt, syskon, sociala medier (Fjärde riket nämns till exempel i avsnittet om sociala medier). Bakom bloggen/podden finns författaren Lisa Bjärbo, journalisten Per Bengtsson och ett gäng med ungdomar. Mycket hörvärt!

/Annika

Läge för vemod i hängmattan?

Stoner av John Williams, skrevs 1965 men har först nu översatts till svenska. Den handlar om en mans liv och är lågmäld och vemodig till sitt väsen.

Jordbrukarsonen Stoner förväntas ta över kampen med den kärvande torvan i mellanvästern, men en vändning sker, han får börja på lantbruksuniversitet som ung vuxen. Det är inget som diskuterats fram det är pappans beslut, det växlas inte många ord i familjen.

I en utväxt och sliten kostym börjar Stoner sin vandring mot staden och läroanstalten. Han går i flera mil innan han får skjuts. Tanken var att efter inhämtad kunskap skulle färden gå hem igen men så sker inte. Stoner har fångats av ordet. En kurs i engelsk litteratur öppnar skikt i Stoner han inte hade en aning om att de ens existerade, han kan inte sätta ord på den starka upplevelsen han vet bara att han vill mer. Han blir kvar vid universitet, han börjar sin klassresa.

Stoners liv präglas av hårt arbete. Det blir inte så många ljuspunkter men de finns, kraften i dem tar honom vidare. En är kärleken till litteraturen. Ändå är det som om Stoner lever i en bubbla, han sliter hårt med sitt arbete men han kämpar inte lika idogt när han stöter på problem i sitt privata liv.

Människorna rår inte över sina liv det är helt klart. Varken Stoner, hans fru Edith eller senare hans dotter. Ändå uthärdar de. Under den osynliga press alla lever under försvinner en del drömmar, somt förhårdnar. Jag tänker att det kan vara en tanke till oss, vi väljer inte fastän vi gör val. Livet väljer åt oss och hur vi handskas med just det faktum visar vilka vi egentligen är, där innerst inne.

Boken Stoner har hyllats den här våren men jag ställer mig nog en bit utanför hyllningskören. Jag känner stor sympati för det omsorgsfullt tecknade porträttet av personen Stoner och berörs av allvaret och eftertanken men delar av boken funderar jag över. Det är absolut en bok att diskutera. Hör gärna av dig med dina tankar.

John Williams (1922-1994) föddes i Texas och utbildade sig till lärare. Han skrev poesi och romaner. ”Stoner” trycktes från början i endast
2 000 exemplar, men har nu getts ut på nytt i en rad länder.

Annika

Reservera Stoner i bibliotekets katalog

Ett fall för Indiens främste detektiv

Vish Puri är visserligen en diskret detektiv men är sannerligen ingen blygsam dito. Han vill gärna berätta att han är Indiens i särklass skickligaste detektiv. Dessutom är han väldigt glad i mat vilket han tvingas dölja för sin fru som skickar honom matlådor med dietkost. Hon verkar inte förstå vilken menlig inverkan kalorifattig kost kan ha på det ansträngade arbetet. Till sin hjälp i spaningarna, i storstaden Dehli, har Vish Puri assistenter med egna specialiteter. Nattkrämen är flickan som kan byta skepnad från blyg landsortsflicka till nattklubbsdrottning i ett knix, Lysröret är en sömning man som kan behöva lite tid för att flimra igång på morgonen, Handbromsen en given chaufför. Ja så fortsätter de puttriga beskrivningarna av den trofasta staben. Är då detta en enbart oförarglig mysdeckare om en självupptagen privatspanare? Nej till min glädje är handlingen varken tröttsam eller torftig. Vi får insides glimtar från Indiens gatuliv där folk till och med bor, har en hysterisk trafik och där det säljs de mest otroliga saker för att i nästa stund hamna i stora muromgärdade förmögna hus med mycket tjänstefolk. Men spänningen då? Jo, Vish Puri får på sitt bord att leta efter tjänsteflickan Mary som är spårlöst försvunnen. Det visar sig vara en intrikat och svårlöst knut. Parallellt med det fallet undersöker detektivbyrån blivande giftemålspartners vilket gör att Vish Puri nästan jobbar dygnet runt.

Det riktigt osar och ryker av hetta när vi far runt tillsammans med Indiens bäste detektiv. Författaren har också en skarp blick och ett kritiskt öga, all modernisering är inte bra. Det gamla Indien med fattiga bybor som tvingas flytta på grund av att storföretag annekterar deras jordar, vart ska de ta vägen och hur ska de överleva? Callcenter-anställda med blickarna mot väst som strävar efter lyxvaror, den allestädes närvarande korruptionen, kvinnor som lever farligt bara på grund av att de är kvinnor etc.

Trots problemen lyckas Tarquin Hall med konstsstycket att skapa en gemytlig atmosfär. Det är både lärorrikt och spännade att vistas tillsammans med Vish Puri och hans stab.

Ni som gillar McCall-Smiths böcker, både de från Edinburgh och de om Mma Ramotswes detektivbyrå i Botswana, tror jag kommer att stortrivas i Herr Puris sällskap.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan är första delen i serien om Vish Puri

/Annika

Reservera Fallet med den försvunna tjänsteflickan i bibliotekets katalog

Några korta boktips innan semestern!

Idag bjuder jag på några korta boktips innan semestern! En bok perfekt för en dag eller två i hängmattan eller i trädets skugga. Så summerar jag Katarina Bivalds debutroman Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Ett härligt urval av personligheter möter Sara när hon reser over-there för att för första gången träffa sin brevkompis och nya bekantskap Amy. Lägg till en härligt utarmad, halvdöd småstad (med lillebrorskomplex) i Iowa omgiven av majsfält och en kärlekshistoria så är det komplett. En riktig må bra-bok för sommaren.

En fascinerande författare och illustratör ni bara måste läsa är Brian Selznick. Han får in så mycket i sina berättelser och de är så sinnrikt och klurigt skapade i ord och bild. Det är djup och mycket att begrunda i dem och samtidigt vansinnigt spännande.  Om sorg och saknad så det skär i hjärtat och om styrkan och möjligheterna som ryms i vänskap.
 

I boken Underverk flätas en flickas och en pojkes berättelser samman trots att det skiljer åtskilliga år mellan dem. Den ene berättas i text och den andra i bilder. Selznick skiftar skickligt mellan dem. Inledningen där två vargar springer i ett vinterlandskap och zoomas in i uppslag efter uppslag tills jag landar inne i en pupill liknande en stjärna på natthimlen.

Det är spännande att försöka tolka fram en berättelse ur hans bilder. Vem är tjejen, varför gör hon som hon gör och vart är hon på väg? Berättelsen i ord handlar om Ben. Hans mamma är död och nu får han upp spåret efter sin okände far. Det för honom till New York.


Den första boken av Selznick har även blivit film under namnet Hugo. Bokens titel är En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret. En fascinerande berättelse som utspelar sig i Paris 1931. Hugo är son till en urmakare och själv väldigt tekniskt intresserad. Plötsligt dör fadern och Hugo tas om hand av sin farbror och tvingas arbeta med att sköta om tågstationens klockor. Men så en dag försvinner farbrodern. Vad ska Hugo göra nu… Både boken och filmen finns att låna på biblioteket och ni hittar dem på barn- och ungdomsavdelningen.

/Liselott

Läsarna i Broken Wheel rekomenderar på biblioteket webbsida.

Bok och film om Hugo Cabret på bibliotekets webbsida.

Boken Underverk på bibliotekets webbsida.

 

 

När Kejsaren var gudomlig

En liten näpen bok fick jag i min hand. Liten i formatet och med bara dryga 160 sidor. När Kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas debutbok som gavs ut redan 2002 men först nu kommit på svenska. Kanske blev den översatt för att hennes bok Vi som kom över havet berörde så. Min kollega Annika bloggade om den i höstas.

Temat är det samma i denna. Efter bombningen av Pearl Harbor är Japan fienden. Först hämtas de män som anses vara en fara för USA. I den familj boken handlar om hämtas fadern en natt och förs bort iklädd badrock och tofflor. De hör från honom via censurerade brev. Så en dag finns lappen uppklistrad överallt, evakueringsordern. Packa era saker och gör er beredda på att flytta. Kvinnan packar, gömmer och följer de regler som måste följas. Sakligt och kortfattat beskriver Otuska processen inför deponeringen. Den hoppar i framåt i tiden när de sitter på tåget till Utah och ett läger i öknen. Tiden går, nytt hopp i tiden och så står de hemma på trappan till sitt hus. Inget är som förr.

Kvinnan fadern flickan pojken. Jag funderar på om de någonsin namnges. Inte så långt jag läst. Inga namn men de blir ändå väldigt tydliga och berör i sin kamp att försöka hantera lägerlivet, ovetskapen om hur länge de ska vara där, om de kommer hem och någonsin får möta fadern. En bok att läsa med eftertanke. Saklig och inte särskilt känslosam berättas vad som händer dem och hur de upplever tiden före och efter lägervistelsen. Det ska bli spännande att läsa de sista sidorna och se hur hon knyter ihop berättelsen…

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

De utstötta

Funderade över hur länge till jag skulle få vänta. Två dagar senare hade jag den i handen, De utstötta. Sjätte boken om arkeologen Ruth Galloway och kommissarie Harry Nelson. Längtade att få läsa om deras fortsatta liv. Om spänningen och attraktionen dem emellan som hindras av så mycket. Men främst av att Nelson är gift och inte verkar kunna tänka sig att lämna sin fru. Samtidigt har han svårt för att Ruth träffar andra män – de har ju i all hemlighet ett barn tillsammans...

Elly Griffiths får in många element i berättelsen och kombinationen är oslagbar. Arkeologi, historia, natur och ett uns av det övernaturliga. Relationer och intriger både på jobbet och privat för flertalet av hennes gestalter och så lite kärlek på det. Allt utspelar sig i Norfolk och mer om det landskapet kan ni läsa i blogginlägget om en av de tidigare böckerna i serien Huset vid havets slut.

Vad händer då i denna? Ett arkeologiskt fynd lockar till sig tv och Ruth blir (till att börja med motvilligt) tv-stjärna. Ruth fundera över det skelett de hittat – vem var hon? Samtidigt försvinner en liten flicka från sitt hem trots att hela familjen befinner sig i huset.  Harry Nelson får ett svårt fall att lösa. Han jobbade med ett liknande fall för flera år sedan som slutade med att barnet dog. Ska det gå lika illa igen?

Den tar som vanligt slut alldeles för fort. Försökte läsa lite sakta och inte så länge åt gången. Men efter ett par sena läskvällar så var det bara att läsa vidare tills upplösningen kom. Vansinnigt spännande med klurig intrig och dessutom rolig. Sammantaget en serie böcker jag kan tänka mig att läsa om igen från första början.

/Liselott
Boken på bibliotekets webbsida.

Urbana livsöden

Jag tror att NW av Zadie Smith är boken för bokcirkeln som vill ha något med tuggmotstånd. En bångstyrig handling med olika formexperiment kan inte det vara något att sätta tänderna i? Utmanande är ordet.

Vi befinner oss i nordvästra delen av London, nutid. Nedslag görs hos fyra personer, Leah, Kisha, Felix och Nathan. Leah och Kisha får vi följa närmre. Det är skarpt iakttaget, drastiskt och humoristisk.

Leah har flörtat med alternativrörelserna och först nu lugnat ned sig. Förväntningarna på barn och familj från mannen och mamman deckar Leah, hon har svårt att göra motstånd, blir apatisk.

Så har vi Nathalie - som först kallas Kisha (mycket förvirrande just när det sker men har att göra med hennes klassresa). Religiöst hem, knappt med pengar. Kisha är extremt ambitiös och sparsam, fullt upptagen har hon ingen tid för frigörelse. Kisha vill satsa på något säkert, det blir juristbanan. Namnbytet hänger ihop med hennes strävan att ta sig bort från Caldwell, och höghusen. (Caldwell finns inte men annars stämmer alla andra londonortnamn)

Felix besöker sin far, en tidigare radikal man som gjort allt det man gjorde i "the swinging London" på 60-talet. Därefter besöker han sin bedagade älskarinna för att göra slut.

Det handlar om medvetna och omedvetna val, att uppväxtmiljön är en barlast för en men blir en katapult för en annan. Så därför kan vi i ena stunden vara i en superlyxig lägenhet som ekar av trendig minimalism för att straxt innan gjort ett besök i en högljudd, trång lägenhet i ett slitet hyreshus. Klass och ras finns med som en varp i väven.

Kronologin står inte i fokus, inte heller att sätta läsaren in i sammanhangen. En hel del i boken är underförstått, det är lite som korsklippt film. Vi får samla på oss information som vi kan ha användning av senare och då blir vi belönade. Speciellt blir det i bokens andra del, den som handlar om framför allt Kishas uppväxt, Vi presenteras en numrerad rubrik, så ett kort stycke som ibland hör ihop med det tidigare ibland inte. Det är som om den allvetande berättaren låter sitt förstoringsglas stanna till en stund, cirkla runt i ögonblicket och flyttar sedan slumpmässigt vidare och vi presenteras en ny rubrik och stycke.

Prova! Jag kände mej förflyttad till en värld som är tio år före oss med sin multikultur och urbanitet. Idag är det storstäderna som blir ännu större - megastäderna. Här kan vi dyka ner och få en glimt.

Hittade en fin intervju på BBC-Radio 4 med Zadie Smith i serien Cast Away. Här berättar Zadie Smith om sin uppväxt i just NW, sitt skrivande och om sina musikfavoriter. Musiken är också ständigt närvarande i boken NW.

/Annika

Reservera NW i bibliotekets katalog

Hem till mig

Jag läser Trude Marsteins Hem till mig, och försöker vara på min vakt. Som i alla bra romaner infinner sig känslan av att var förledd; på väg in i en lömskt gillrad fälla. Förmodligen borde jag ha hajat till redan på sidan ett, vid Oves första lilla otrohetsaffär, för att sedan konstruera förnuftiga analysmodeller om vilsen manlighet och stegrande konsumtionshets.

Men det går dåligt, och mycket har det med språket att göra. Precis som landsmannen Knausgård är Marstein en författare som liksom läses intravenöst. Hennes mjuka, detaljrika, perfekt rytmiserade ordflöde kan bara med stor viljekraft ledas in via hjärnan.

Och även själva historien är behagligt fri från tvära kast. Den spänner alltså över dryga tre decennier i den bildsköne allmänläkaren Oves Hauglis liv, med nedslag vid åren 1978, 1983, 1991, 1994, 2004 och 2010. Sex kapitel, med minst en ny älskarinna i varje. Ove blir pappa igen, måste skilja sig, flytta, kämpa med relationen till sina tonårsdöttrar, ljuga vidare om konferenser och pappershögar som måste jobbas undan.

Vardagsdramatik således, men alltid med betoning på det första ordledet. De sex olika nedslagen skapar med genialisk enkelhet en starkt lusekoftsmakande realism. Slitsamt livspusslande i det snäva perspektivet, medan förändringarna framträder först i det större. Wenche byts till Marion, Åse till Silje till Charlotte. Gång på gång faller Ove för frestelsen att bättra på livets ständigt flagnande förgyllning, medan tomrummen därunder ekar allt mer illavarslande.

Eller gör de det? Kanske finns det inga tomrum, kanske är livet ingenting mer än den där tunna förgyllningen?.. Jag misstänker att det är omoraliskt att sympatisera med den på många sätt naive och gravt egoistiske Ove. Men det är svårt att låta bli. I grund och botten är det två högst mänskliga svagheter som driver honom – kärlek (i överflöd) och dödsångest.

Exempelvis det lilla faktum att Ove är en hängiven långlöpare placerar honom samtidigt bortom den enkelspåriga symbolik över vår tids accelererande jakt på nya, snabba kickar, som Hem till mig hade kunnat stanna vid. Andra indikationer på denna komplexitet är Oves vana att hela tiden minnas och sakna de kvinnor han lämnat bakom sig. Och även om romanen lätt kan kokas ner till allmänmänskliga spörsmål, så måste jag – trots att det känns lite löjligt – informera om att jag aldrig läst en kvinnlig författare som på samma förtroendegivande sätt lyckats skriva drygt fyrahundra sidor ur ett strikt manligt perspektiv.

På tal om saknad så är det ett känsloläge som jag framöver kommer att förknippa Ronneby med. I nästa vecka stämplar jag in på nytt jobb i Skåne, och detta blir mitt sista bidrag till Kvarteret Ängeln. Om du tillhör den exklusiva del av läsekretsen som inte sorterar under spamrobotar, virus eller nätfiskare – ett stort tack för att du tog dig tid!

/Martin

 

Copyright/fotograf: Rolf M. Aagaard

 

Reservera boken i bibliotekets katalog

Jane Austen inspirerar

Ni känner väl till och har kanske läst Jane Austens bok Stolthet och fördom, om familjen Bennet med Elizabeth Bennet och mr Darcy i huvudrollerna? Kanske har ni sett någon filmatisering? Om inte finns en av dem till utlån hos oss. Men det jag skulle komma till är att Austen har inspirerat både amatörer och etablerade författare att skriva om familjen. Några av dem har vi på biblioteket. P.D. James version När döden kom till Pemberley som jag bloggat om, Collen McCullough Miss Mary Bennets självständighet och så nu Jo Bakers Huset Longbourn.

Jo Baker är den enda av ovan nämnda som följer händelseförloppet i ursprungsboken. Hon bygger sin berättelse på det som beskrivs, men eftersom hon valt att lägga fokus på tjänstefolket på Longbourn så får jag som läsare reda lite mer än vad Jane Austen själv valde att berätta... För tjänstefolk hör och ser mer än vad herrskapet kan tro. Bland annat får vi reda på att mr Bennet har en väl dold hemlighet och att mr Wickham verkar vara en än större skitstövel än vad Jane Austen förmedlat!

Vi börjar direkt i veckans tvätt, där tjänsteflickan Sarah är uppe före allt-i-allon Mr Hill och hushållerskan/kokerskan Mrs Hill. Likaså ligger lilla Polly fortfarande och sover men ska snart hjälpa Sarah med tvätten. Det är dessa fyra som ser till att allt blir gjort i huset. Förutom tvätt innebär det städning, matlagning, springa ärenden, passa upp vid herrskapets bord och lugna Mrs Bennet när hon får utbrott och mycket mer. Men de funderar även över sin liv. Vad är tryggheten värd när de får slita från morgon till kväll? När de inte har sin frihet? Vad har de för val?

Så en dag, hastigt och lustigt, har betjänten James anställts. Sarah är mycket misstänksam. Hur kunde han vara lös och ledig och få tjänst? Det måste vara något lurt med honom, och vad ska hon ta reda på.

Det mesta av händelseförloppet får vi ta del av genom Sarahs ögon. Jo Baker gör det bra. Skratt och allvar blandas och jag tycker det är roligt att få återvända till familjen Bennets värld. Tror minsann jag även ska läsa Miss Mary Bennets självständighet som fick god kritik av en låntagare jag pratade med.

/Liselott

Huset Longbourn på biblioteket webbsida.

Psykodrama

Och så bleknar allt annat igen. Psykodrama, sista delen i Magnus Dahlströms löst hållna comebacktrilogi, är vårens bästa läsning. Än mer förtätad än tidigare delar (Spådom och Sken), än mer kammarspelsartad. Lika tömd på liv.

Det sista var en förenkling. Snarare är det vår fiktivt tillrättalagda, snävt individfokuserade samtid som Dahlström dränerar på liv. Det vill säga den samtid som tror starkt på ett förklarande samtal om barndomen, som vill se storytelling i ditt cv, som bereder plats åt "min sanning", och låter politiska representanter bekvämt slå sig ner i mjukt stoppade terapisoffor.

Dramat i Psykodrama spänner mellan tre personer. En patient, en terapeut och terapeutens handledare. Patienten har förlorat sin familj i en brand, och kanske höll hon själv i den tändsticka som pryder omslaget. Hon minns inte, eller minns olika. Terapeuten försöker reda ut resonemangen, tränga igenom skikten av loopar och paradoxer. Handledaren misströstar, och tycks delvis grunda sin skepsis på händelser i terapeutens egen bakgrund.

Som läsare tvingas man till ständiga omvärderingar. Det faktiska händelseförloppet ter sig alltmer oklart. Terapeutens försök till inkännande tycks föra honom på irrvägar, eller så är målet för terapin något helt annat än det förespeglade. Kanske är det terapeuten själv som är patient?

Företaget tycks hur som helst hopplöst, och det mästerliga i Dahlströms dialoger är deras förmåga att blotta sin oförmåga, med en bara skenbar förankring i en objektiv verklighet. Och detta i kombination med Dahlströms patenterade detaljfixering. Det nollställda registrerandet av dofter, texturer och väderförhållanden leder nästan tankarna till Andréexpeditionens loggböcker. Samma tomma saklighet, samma mörka bråddjup mellan raderna, samma förrädiskt tunna golv under en av normer, koder och berättelser konstruerad civilisation.

Märks det då inga ljusglimtar i Psykodramas mörker? Nja, möjligtvis i den helt otroliga inlevelseförmåga som den sammantagna romantrilogin visar prov på. Solidaritet, om man så vill. Poliser, läkare, arkeologer, socialsekreterare och terapeuter – Dahlström tycks ha ägnat en hel yrkeskarriär bland samtliga. Hans beryktade femton tysta år torde knappast ha förslagit.

 

/Martin

 

Reservera boken i bibliotekets katalog

Ulrikas bok

Jag har läst och bloggat om en av Maria Gustavsdotters tidigare böcker, Flickan på kyrkogården som också har en fortsättning i Flickan med pappersblommorna.

Nu börjar hon med en ny trilogi, om tre prästdöttrar på Orust: Ulrika, Katarina och Ebba. Den tar sin börjar sommaren 1644. Orust tillhör Danmark och kriget mot svenskarna pågår. Ulrikas bok heter den första i trilogin och det är äldsta systern i syskonskaran som berättar. Men vi får även höra systern Katarina, brodern Magnus och hans kamrat från studierna i Köpenhamn, Andreas, berättelser. Allt tar sin början en sommardag. Något händer som gör att syskonen hamnar i onåd hos fadern. Något som kommer att påverka deras nuvarande liv och framtid.

Andreas får lämna prästgården samma dag men han går inte ensam. Ulrika rymmer med honom den natten men det går inte som hon tänkt sig. Istället för giftermål och en gemensam framtid vaknar hon ensam på logen där de sovit och älskat. Hon väntar länge men Andreas kommer inte tillbaka. Vad ska hon nu göra? Att återvända hem är inget alternativ, så istället går hon åt andra hållet, mot Uddevalla. Hon råkar ut för det ena och än det andra och får följe med några gycklare. Men hon har svårt att glömma Andreas. Magnus blir ivägskickad hemifrån för att vara informator, studierna är slut för hans del. Katarina blir kvar hemma där inget är sig likt sedan syskonen försvann. Kvar finns bara fadern, modern och lilla syster Ebba. Omväxlande följer vi Ulrikas, Magnus, Katarina och Andreas öden det närmsta året.

Det är enkelt men engagerande skildrat. Vardagsliv för människor i olika samhällsklasser. Maria Gustavsdotter vill skildra kvinnornas liv under perioden. Jag tycker hon gör det bra.

/Liselott

Reservera boken och läs mer om författaren på bibliotekets webbsida.

The Reality Dysfunction

Dags att lyfta fram en hyllvärmare?

För några år sedan kom en god vän till mig och sa: ”Du som gillar Star Wars och Asimov, här är en rymdopera jag tror du skulle uppskatta.” Detta ledde till min första kontakt med författaren Peter F. Hamiltons böcker om universum i det 27:e århundradet, när mänskligheten delats upp i ett flertal olika samhällen i ett flertal olika stjärnsystem.

Den första boken i serien, The Reality Dysfunction, kan vara lite avskräckande med sina drygt 900 sidor engelsk läsning, men misströsta ej, boken är både lättläst och svår att lägga ifrån sig. Jag själv gick så långt att jag beställde hela serien eftersom del 2 och 3 var utlånade här inne på biblioteket, bara så jag skulle slippa uppehåll i läsandet.

Det ska dock sägas att det är många karaktärer att hålla reda på, och många ställen som är aktuella (rymden är ju ganska stor), men det känns ändå inte övermäktigt. Även om det kan vara svårt att visualisera scenerna i boken så kände jag igen de olika platserna, ungefär som när man kommer ihåg ett vykort från en god vän, eller kanske en semesterort man besökte som barn. Jag fick även en viss känsla för de olika personligheterna vartefter historien fortlöpte, de utvecklas hela tiden i olika riktningar.

Som Joshua Calvert. När vi lär känna Joshua är han en lycksökande skräpsamlare med rymddräkt som försöker samla ihop tillräckligt med arkeologiska föremål för att finansiera reparationerna av sin fars rymdskepp.

Eller Syrinx, en väldigt ung stjärnpilot som vi får följa under hennes första år i rymden tillsammans med hennes ganska speciella skepp, Oenone.

Eller Fader Horst, en präst som tillsammans med ett helt samhälle flyttat till planeten Lalonde för att starta ett nytt liv, helt oförberedd på flytten från det 27:e århundradet tillbaka till ett jordbrukssamhälle som kunde passat in på 1800-talet i Europa, om vi bortser från vissa tekniska hjälpmedel.

Boken rekommenderar jag till alla er som tycker om en bra rymdopera med lite dystopiska inslag. Den finns tillgänglig på biblioteket, men endast på engelska.

/Andreas

Reservera boken i bibliotekets katalog