fredag 26 september 2014

Två bra serier!

Eftersom jag haft lite svårt att hitta lockande vuxenböcker har jag passat på att gotta ner mig i ungdomsböcker istället. Jag nämnde trilogin Legend av Marie Lu i ett tidigare inlägg. Nu har jag börjat läsa två serier till, båda framtidsdystopier.

Den första är den omtalade och filmade Divergent av Veronica Roth. En riktig sträckläsningsbok. Spelplatsen är Chicago. I ett försök att lösa människornas svårigheter att hålla sams sorteras alla människor in i fem jämlika falanger. De lärda, de tappra, de fridfulla, de ärliga och de osjälviska. Valet av falang sker när ungdomarna fyller 16 år. Beatrice väljer en annan falang än den hon är uppväxt i. Hon går från de osjälviska till de tappra. Brytningen med resten av familjen är total för falang går före blod. Från invant och familjeliv till nytt, okänt och i Beatrice fall brutalt. För alla som väljer den falang hon önskar sig till får inte plats. Hon måste slåss för att få stanna, bara de tappra blir kvar.
Divergent – vad kommer titeln ifrån. Enligt normen tillhör varje person en falang, ingen kan passa in i fler. Men det föds barn som passar in i flera falanger sk divergenter. Beatrice är en av dem och hon funderar över om det är rätt att bara tillhöra en falang. Borde inte alla leva tillsammans i stället för uppdelat?
Det spännande och fascinerande från första sidan. Beatrice tankar och funderingar, våndor om valet som ska göras, att försöka klara sig kvar i den falang hon valt. Att bli någon annan än den hon varit i 16 år. Falangernas sätt att leva skiljer sig oerhört. Vänner och ovänner korsar hennes väg. Mitt i allt detta möter hon den första pirrande kärleken.
Den andra jag läste är Ryttarna av legendaren Mats Wahl, första delen i hans serie Blodregn. Mats Wahl började sin författarkarriär på 80-talet och snart gett ut 50 böcker! En pärla från honom är Vinterviken.  Jag hade lite motstånd mot berättelsen till en början dels för att den startar med en anonym 7-åring och hennes mamma. Men snart förstår jag att det är de två och resten av deras familj vi följer i boken. Dels är det väl mycket detaljerade beskrivningar av deras liv och hur de löser vardagsproblemen. Men det kanske bara är jag som hakar upp mig på det. Berättelsen tar snart fart och blir riktigt bra. Dessutom är det intressant att den utspelar sig i Sverige. Ett framtida Sverige där vädret påverkar människors sätt att leva. Hur och vad som hänt växer fram lite i taget.
Huvudperson är Elin. Liksom Beatrice i Divergent har hon fyllt 16 år. Elin och hennes bror blir attackerade av grannarna när de rider hem från stan. Elin dödar en i självförsvar och brodern blir tillfångatagen. Det som ligger bakom attacken är det livsavgörande behovet av reservdelar till det vindkraftverk varje familj har på sin gård. Elin rider för att förhandla om sin bror men när hon kommer fram till gården där han bör hållas fången är det ingen där. Stället är övergivet. Var finns hennes bror? Det händer mycket på vägen. Här finns en styrande militär, attacker från motståndsmän och viljan att överleva i en förändrad värld. Ser fram emot del två.
/Liselott
P.S Ja, jag har sett filmen Divergent som vi har på biblioteket. Men boken var sååå mycket bättre!
 
Serierna på biblioteket webbsida, Blodregn och Divergent.

måndag 22 september 2014

Miss Mary Bennets självständighet

I sommar har jag fått mig en rejäl dos Jane Austen. Dels gick Övertalning som radioföljetong och nu i slutet kom den nya översättningen av samma bok. Där emellan har jag läst Miss Mary Bennets självständighet som jag nämnde i ett blogginlägg tidigare i år och nu mer om den.

Att ge sig ut på en resa för att kartlägga fattigas villkor är vad Mary Bennet gör när modern dör. Efter 38 års väntan får Mary äntligen göra de hon vill, något hon brinner för. Hon är så pass gammal att hon bör kunna resa på egenhand och har pengar så hon klarar sig.


Mary är mellanbarnet i skaran av fem systrar som presenterades första gången i Stolthet och fördom av Jane Austen. I Colleen McCulloughs fortsättning har det nu gått 20 år sedan Stolthet och fördom utspelades sig och mycket har hänt. Är man trogen Jane Austens förlaga är det lätt att förfasa sig över vilka liv McCullough valt att ge systrarna. Efter den första förskräckelsen väljer jag att förundras över McCulluoghs påhittighet, fnissa lite och tänka att det kanske inte är så oväntat ändå. Det kanske speglar den tid de levde i.

Desto mer oväntad är storyn i denna bok. Från att vara Marys ”självständighetsresa” utvecklar den sig till en klassiskt äventyrs berättelse med stråtrövare, kidnappning, hemska umbärande, död och så klart kärlek! När jag väl kom över att baksidestexten fört mig på villovägar hade jag riktigt roligt. Jag tyckte till och med den blev bättre än vad baksidestexten fick mig att tro.

/Liselott

måndag 15 september 2014

Metro 2034

Året är 1948, mannen på bilden är en krigsveteran.
Nej, jag skojar bara, som titeln på boken antyder har det här väldigt lite att göra med skolans historia-undervisning. Metro 2034 (av Dmitrij Gluchovskij) handlar om en dystopisk framtidsvision av den mest deprimerande sorten.
Efter många år av försök till nedrustning och fina avtal om en fredlig samexistens mellan människor världen över så brakade hela korthuset samman. Så vitt jag kan förstå i boken så är det ingen som egentligen vet vem som började kriget, men samtliga kärnvapenbeväpnade länder avslutade på ett sätt som bara människan kan. Med fullständig och total förstörelse.
Det här är inte den första boken i serien, men eftersom föregångaren (Metro 2033) inte fanns inne när jag skulle gå på semester, så fick det bli den här istället. Jag har längtat efter att sätta tänderna i den här serien, men alltid haft något annat som jag skulle läsa klart först.
Så här i efterhand så ångrar jag att jag inte läste 2033 först, i skrivande stund har jag fortfarande inte läst den, men jag ska… Det är trots detta lilla hinder inga större problem att sätta sig in i boken, och även om det är lite frustrerande att springa på sekvenser som man inte riktigt förstår, (eftersom bakgrunden till situationen förklaras i den förra boken) så går det ändå att förstå helhetsbilden med den information man får i den här boken.
Så vad handlar den om då?
Jo, den handlar om tågstationen Sevastopolskaja i Moskvas metro, en del av ett enormt nätverk av stationer som av ryska staten byggts för att fungera som skyddsrum vid en eventuell kärnvapen-attack mot staden.
Den handlar om Homeros, den gamle tunnelbaneföraren som nu tjänstgör som vakt på stationen och även om Hunter, ett underbefäl på stationen som har ett minst sagt dunkelt förflutet. Så vitt jag kan förstå så förklaras det en hel del om honom i den första boken, jag skriver om det när jag läst den.
I boken får vi följa Hunter och Homeros när de ger sig ut i de farliga tunnlarna för att ta reda på varför en av de andra stationerna inte längre svarar, och varför deras karavaner försvinner spårlöst.
Men det finns mer än bara monster i tunnlarna, en del saker hjälper inte kulor och knivar emot, och Homeros inser att hans värderingar kanske inte helt stämmer överens med den kallblodige Hunters. Samtidigt får vi veta att Hunter kanske inte bara är en känslokall mördare och supersoldat, någonstans där inne finns det kanske lite gosigt rosa fluff kvar. Men det kommer att krävas något oerhört speciellt för att locka fram det.
Jag måste erkänna att det inte var den bästa boken jag läst i år, men den höll mig kvar hela vägen till sista sidan, trots att jag inte läst föregångaren och trots att det emellanåt kändes lite för mörkt. Det finns kanske ett ljus i slutet på tunneln trots allt.

måndag 8 september 2014

Inuti ett genis huvud

Det blir lätt missförstånd runt Colin. Han gillar inte när någon rör vid honom, vill inte gärna se någon i ögonen och tolkar saker bokstavligt. Men Colin har ett extremt bra minne, han är logisk och grips inte av irrelevanta känslor. Han är också väldigt duktig på att undersöka saker och därmed bra på att lösa gåtor. Det är ingen tillfällighet att hans idol är Sherlock Holmes, den störste detektiven någonsin.

Colin vet att han uppfattas som egen och försöker så gott det går att anpassa sig. Bland annat har han en fusklapp med ansiktsuttryck för att på det sättet försöka förstå människor runt omkring. Colin är fjorton år och ska börja i High School, många känner honom sedan tidigare men det finns de på skolan som nosar upp hans egenheter och gör livet surt för honom från dag ett. En av dem är plågoanden Wayne.

På lunchen brinner ett skott av inne skolans matsal. Colin bevittnar allt och är den som blir minst rädd av alla, upptagen som han är av att fånga in alla detaljer och iaktta alla inblandade. Wayne får skulden men det är något som polisen förbiser och Colin bestämmer sig för att reda upp saker och ting om det så innebär att rentvå Wayne. Och här börjar det bli spännande.

Händelsen vänder upp-och-ner på Colins inrutade liv, trots all otrygghet vill han verkligen gå till botten med hur en pistol kunde komma in i skolan.

Ni som sett HighSchool-filmer kommer att hitta alla kända stereotyper, märkligt att det fortfarande är så gångbart. Här finns nörden, stränga rektorn, drottningen, buset, de ordentliga. Själv har jag mest utbyte av Colins vardag, jag får helt andra insikter i hur det kan tänkas vara att ha Aspergers syndrom.

I huvudet på Colin Fisher är ingen deppbok, Ashley Miller och Zack Stentz skriver roligt och drastiskt, det märks ganska tydligt att de är vana att skriva för film. Att gestalta ett utanförskap är att balansera på en mer eller mindre slak lina. Men balansen upprätthålls med förståelse, från båda sidor, och med humor. Det skall tilläggas att eftersom Colin vill gå på djupet med hur saker och ting fungerar sker detta med förklarande fotnoter om allt mellan himmel och jord boken igenom.

Annika

Reservera Colin Fischer i bibliotekets katalog

tisdag 2 september 2014

Har du någon amiral i trädgården?
























En bok om fjärilar. Jag kan inte bli annat än glad i hela kroppen. Dessutom är den skriven av min favoritförfattare Stefan Casta. Han har ett sätt att förmedla fakta på som jag gillar skarpt. Dessutom samarbetar han alltid med illustratörer som lyfter böckerna ännu lite till. Denna gång är det Emma Tinnert som illustrerat fjärilar och växter. 16 stycken presenterar de i Min fjärilsbok och så blir det några till som hör ihop med dessa.

Vad hittar jag då i boken? Efter att ha lärt mig att nässelfjärilen kan lägga sig i dvala redan mitt i sommaren lyfte jag blicken i vårt uthus och hittade två stycken! Nu satt de med hopslagna vingar så jag är bara nästan säker på att det var rätt sort. Jag får lära mig hur de olika sorterna fungerar under sommarsäsongen och när de är aktiva. Att rapsfjärilen gärna flyger i mulet väder till skillnad från de flesta övriga fjärilar. Vad olika fjärilar föredrar att äta och vilka växter de lägger sina ägg på. Att tistelfjärilen flyttar hit från Nordafrika och Mellanöstern och amiralfjärilen syns mer nu på hösten för att den gillar fallfrukt. Jo, jag har sett dem hemma i trädgården de senaste dagarna! Det finns hur mycket som helst att lära i boken och än finns det fjärilar kvar ute i naturen att studera. Men denna får jag läsa igen inför nästa sommar…
/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

onsdag 27 augusti 2014

Langseth x 2


Vi har två filmer av Lisa Langseth på Ronneby bibliotek. Till det som är vackert blev med rätta uppmärksammad av två skäl; det är en riktigt bra film och det var Alicia Vikanders långfilmsdebut. Vikander återkommer i Lisa Langseths andra film Hotell.

I Till det som är vackert anar Katarina 20 år, en annan värld när hon får höra Mozart i ett Youtubeklipp. Det är bortom den vardag som omger henne i en tuff förort och med en alkoholiserad mamma. Hon söker sig till Konserthuset i Göteborg och får jobb som receptionist. Mötet med den karismatiske dirigenten Adam blir minst sagt omvälvande. Men det här är ingen ny variant av Pretty Woman. När Adams status hotas av att Katarina kommer för nära dunstar förförarens charm totalt.

Alicia Vikander är med i nästan varje filmruta och har en makalös närvaro. Samuel Fröhler är formidabel i de dubbla rollerna som förförare senare oåtkomlig och grym när han ser hotet närma sig. Rätten att ta och sedan slänga, det är skarpt fångat om makt och maktmissbruk.

En annan tematik är det i filmen Hotell. Djupt olyckliga människor träffas i en samtalsgrupp. Erika
(Alicia Vikander) är en av dem. Erika har hittills kunna köpa och kontrollera allt i sitt liv men hennes planerade kejsarsnitt blev inte av. Nu är hon fast i en psykos efter en traumatisk förlossning där hennes barn blev svårt skadat.
I gruppen lyssnar och iakttar hon apatiskt tills Ann-Sofi (Mira Eklund) säger att hon önskar att hon var någon annan, på någon annan plats. Här klickar det och eftersom Erika har guldkort tar hon med sej fyra av deltagarna på lyxhotell. Här lever de ut sina drömmar, minglar och tömmer minibarer och när det är dags att checka ut är vilsenheten så stor att de tar taxi till nästa hotell.
Total ärlighet råder och ingen skröplighet är för liten för att komma upp i ljuset. Här försvinner barriärer som klass och kön, banden stärks. Men hur länge skall denna flykt hålla?

Se de här filmerna för närvaron, frågeställningarna, och för att det är filmer att gå och klura på efteråt. Hos skådespelarna vilar vi tryggt. Lisa Langseth har skrivit manus till båda filmerna.
/Annika

Reservera filmerna i bibliotekets katalog
Fotot på Lisa Langseth från Resume.se

tisdag 19 augusti 2014

Kontorsninja


Har du någonsin suttit på ditt jobb och insett att du bläddrar i högar med tomma papper för att se upptagen ut, eller gått till kaffemaskinen för trettonde gången, trots att det inte ens har varit lunchrast än? Är du så trött på förväntningar, målsättningar, marknadslägen och möten att du hellre skulle gömma dig under skrivbordet än prata med kollegan på andra sidan rumsavdelaren?

I så fall kanske du kan bli en kontorsninja, precis som Jens Jansen. Så ta en kopp kaffe till, skaffa dig en mysig kartong bakom kontorets yuccapalm och dra på dig ett underställ i bästa ull. Nu ska vi sluta vara mellanchefer, telefonister eller fondplacerare för några timmar. Nu är det dags att inte vara, att försvinna från radarn ett tag.
Tanken på att helt och hållet sluta existera i den moderna, stressiga, produktiva världen är säkert något som många har tänkt vid något tillfälle i sitt liv. Att få leva ifred från alla krav på prestation, alla tidrapporter, leveransscheman, arbetsplatsträffar och fikapauser (nåväl, kanske inte fikapauserna, då får man trots allt dricka kaffe).
Lars Berge beskriver den slutgiltiga formen av letargi, när en person så fullständigt tröttnat på sin tillvaro att han eller hon gör i princip vad som helst för att fly från den, utan att vara självmordsbenägen.
Boken fångade mig tidigt i inledningen med en humor och ett lättsmält språk som, även om den kanske inte är den mest välskrivna bok jag läst, ändå pockar på fortsatt uppmärksamhet. Genom att överdriva precis lagom mycket lyckas Lars Berge skapa en huvudkaraktär som det går att relatera till, även om hans beslut är av en natur som jag själv aldrig ens övervägt. Jens visar på en uppfinningsrikedom och en beslutsamhet som går stick i stäv med vad jag tolkade som livströtthet i början av boken, men som senare visar sig vara något annat. Jens Jansen är helt enkelt trött på den vardag som hans livsval lett honom till och gör allt i sin makt för att slippa undan.
/Andreas

fredag 15 augusti 2014

Kort om semesterläsningen


Jag hann med en hel hög med böcker på semestern. Några som var riktigt avslappnad, men spännande, semesterläsning - Genom elden, Röd dimma, Storm över högländerna och så Maria Langs två förstadeckare om Puck.
Några dröjer sig kvar lite extra i minnet av olika anledningar. Den spännande första och andra delen i framtidsdystopitrilogin Legend av Marie Lu. En härlig mix av action, vänskap och kärlek. Nu väntar jag på tredje delen som kommer i höst. Mastodont boken denna semester var Barfotadrottningen av Falcones. Mastodont både i sidantal och att hålla intresset uppe. Men jag var tvungen att läsa klart fast jag inte fann den lika gripande som hans Katedralen vid havet. Återigen är den en historisk skildring av utsatt människor i Spanien Falcones skriver om.
Kvinnan i svart av Susan Hill är däremot en riktigt bra klassisk spökhistoria i historisk tid (som visst även filmats). Den jämförs med en klassiker av Henry James – När skruven dras åt. Den senare föll mig inte alls i smaken när jag läste den. Men Kvinnan i svart minns jag med en behaglig rysning. Anna Lihammers skönlitterära debut Medan mörkret faller var också riktigt bra. Tidigare har hon skrivit faktaböcker inom arkeologi. Deckaren hon nu kommit med utspelar sig i 30-talets Sverige med kommissarie Carl Heller och polissyster Maria Gustavsson i huvudrollerna. Spännande och fascinerande enligt min mening.
Den bok som överraskade mig mest var Ia Genbergs Sent farväl. Språket hon använder kombinerat med handlingen, rollfigurerna och mysteriet som för berättelsen framåt gör att jag direkt landar och sjunker in i den. Temat är vänskapen som försvann och vem har inte haft en sådan? Dessutom slutar den så klokt. Nu ligger hennes debutroman Söta fredag hemma hos mig och ska läsas ganska snart.
/Liselott

fredag 8 augusti 2014

Hustrun

Det tog ganska många sidors läsning av Hustrun innan jag riktigt fick smak för boken. Kanske för att det redan på första sidan sattes riktlinjer för vart berättelsen skulle ta vägen. Det liv Jodi tar förgivet och är trygg med kommer att trasas sönder och hon kommer att ha förvandlats till en mördare. 

Omväxlande möter vi Jodi och Todd. Ett par som funnit sitt sätt att leva tillsammans på och gjort det länge. Todd försörjer dem till största delen.  Jodi fixar markservicen men tar emot en del klienter hemma i sitt arbete som psykolog. Han har sina affärer och romanser. Hon är medveten om dem men accepterar det. De är trygga och nöjda med hur det är. Så kommer den dagen när en av älskarinnorna betyder lite mer för honom, tillför något extra i hans liv och blir gravid.

Todd känner att han måste ta sitt ansvar. Barn har inte varit något Jodi och Todd skaffat. Att lämna Jodi för Natasha är ett självklart val men ändå inte. Till en början känns det väldigt avlägset att detta händelseförlopp ska leda till att Jodi blir en mördare. Men jag glömmer det vart efter sidorna vänds. Irriterar mig mest på Todd. Men vartefter jag skönjer fler nyanser i deras tankar och handlingar växer berättelsen. Todd våndas och jag gillar honom bättre ju mer han våndas. Todd känns mer äkta när han funderar över lyckan i det nya jämfört med tryggheten i det gamla. Men är gräset grönare på andra sidan staketet? Är det bara lycka ihop med Natasha?

Tyvärr är denna romandebut av A.S.A Harrison också den sista fullbordade. Hon avled i cancer 2013 när hon höll på att skriva sin andra roman. Synd, jag hade gärna läst mer av henne.

/Liselott

Boken på bibliotekets webbsida.

torsdag 31 juli 2014

En mörderska bland oss

Islands glesbefolkade landsbygd. En mörderska döms till döden och väntar på sin avrättning. Först i ett förråd utan fönster, i kyla och utan att kunna hålla sig ren. Sedan tvingas en familj ta hand om henne. Kan de ha en mörderska sovande hos sig. Kanske hon mördar dem alla! Hon möts av avsky, rädsla och misstro. En ung präst ska vara hennes själasörjare och för honom berättar hon om sitt liv – för att han frågar. Folket i gården är ofrivilliga lyssnare under den tid prästen och Agnes tvingas sitta inne och samtala.

Det är vansinnigt fasinerande att ta del av Agnes berättelse och av hur livet faktiskt var för människorna som levde på Islands landsbygd i början av 1800-talet. Det handlar om vardagsslitet på gården, relationer inom familj och med pigor och drängar. Relationerna till grannarna, avundsjuka, kärlek och hat. Agnes har funnits i verkligheten och medverkar i ett brutalt dubbelmord 1829 och avrättas 1830.

Den som blir nyfiken på Agnes och vill skriva om hur hennes liv kunde tett sig är Hanna Kent. Inte klingar det isländskt direkt och hon är från Australien. Hanna Kent har varit utbytesstudent på ön och det var då hon fick höra om Agnes. Debutboken En mörderska bland oss lyckas hon riktigt bra med. Väl värd att läsa.

/Liselott
Boken på bibliotekets webbsida.

torsdag 24 juli 2014

Ny norsk författare

Att välja en vinnare eller nominerade av något litterärt pris ger en möjligheten att upptäck nya författare. Därför reserverade jag boken Jakthundarna av norske författaren Jørn Lier Horst. Horst vann priset Glasnyckeln 2013. Jag har googlat internet men tyvärr inte hittat så mycket info om priset. Så istället tills vad boken handlar om.

William Wisting jagas av både tidningarna, tv och internutredarna. Han var ansvarig för en utredning där det nu finns misstankar om att någon fejkat med bevisningen för att sätta dit en man. En man som i så fall dömts för ett brott han inte begått nämligen kidnappning och mord på en ung kvinna. För att rentvå sig och för att förstå vad som egentligen hänt och vem av hans kollegor som skulle kunna göra något sådant startar Wisting sin egna utredning i hemlighet. Till sin hjälp får han sin dotter som arbetar som kriminalreporter på en av tidigare nämnda tidningar. Ska de lyckas? Samtidigt försvinner ännu en ung kvinna – hänger det ihop med Wistings fall?


Oj vad bra den var. Jag rekommenderar den verkligen. Detta var den första av hans böcker som översatts till svenska. Men det finns åtta tidigare på norska. Hoppas det översätts några fler till svenska så jag kan läsa dem.
/Liselott

fredag 4 juli 2014

Sommarläsning med Tove Jansson

En titel som Sommarboken väcker både förväntningar och skepsis. Sommaren som begrepp är ju svårt laddat för oss som tvingas vara mer eller mindre inomhus i sju månader. Men Tove Janssons Sommarboken har skäl för sig. Sophia och hennes farmor tillbringar sommaren på en ö i finländska skärgården, tar dagen som den kommer, finner storheten i det lilla, låter varandra vara och är ändå tillsammans. En ljuvlig bok. Tove Jansson skrev för både gammal och ung.

För dig som särskilt gillar Muminfamiljen finns Jenny Jägerfelds intressanta artikel i senaste numret av tidskriften Modern psykologi 2014:5: Mumin på divanen. Jenny Jägerfeld är förutom författare också psykolog och här får Mårran, Lilla My, Snusmumriken och pappan var sin stund på analyssoffan. Jägerfeld synar även boken Pappan och havet och berättelsen Det osynliga barnet i sömmarna. Allt är inte vad det verkar, en aning fördjupning när den är som bäst.

Om du är sugen på att läsa Pappan och havet så finns fortfarande möjligheten att göra det tillsammans med Lena Andersson, Philip Teir och Marie Lundström på SRs poddradio Pappan och havet. I tre avsnitt betar de av boken och du som inte redan lyssnat har verkligen något att se fram emot.

Ännu mer om Pappan och havet och andra favoriter finns att läsa i Litteraturmagazinets tema om Tove Jansson.

Det har genom åren kommit ut flera böcker om Tove Jansson, du hittar dem på vår hylla för biografier. Senast utkommen är Tuula Karjalajnens Tove Jansson : arbeta och älska. I den här recensionen av Elise Karlsson kan du läsa mer om boken och om tillkomsten av Muminböckerna.

Konstnären, illustratören och författaren Tove Jansson (1914-2001) skulle fyllt hundra år nu i år, hennes böcker har utkommit på 49 språk i 53 länder.
/Annika

Foto: Reino Loppinen - http://www.latimes.com/media/photo/2008-04/38210902.jpg

Böcker nämnda i texten som du kan reservera i bibliotekets katalog
Sommarboken
Det osynliga barnet
Pappan och havet
Tove Jansson : arbeta och älska
Tidskriften Modern Psykologi



tisdag 1 juli 2014

Maktkamp plus poddtips

Att komma ny till en ny högstadieklass är inte lätt. I klassen är grupperna satta och maktfördelningen etablerad. Där finns en solklar drottning med sina följeslagare, där finns de tysta, de få som pluggar och så klassens clown. In kommer Blenda. Visst upplever hon obehag och blickar men hon är inte den som ger sig och blir undanskuffad. Hon vill bryta drottning Hedvigs makt och knyter till sig några som fått nog av mobbningen och maktmissbruket i klassen.

Maria Nygrens bok Fjärde riket handlar alltså om makt och maktkamp. Som en följd av obalansen i klassen dyker fenomen som utstötning, hämd- och och revanschlusta upp. Det är här som bokens titel får sin förklaring. Blenda manipulerar men maskerar sitt syfte som att hon vill något gott.
Fjärde riket anspelar på den fortsättning som Hitler trodde var möjlig efter Det Tredje Riket, det som vi idag förknippar med nazityskland. Blenda använder sig utav Hitlers taktik när hon vill bryta Hedvigs makt. Men när väl det är gjort har hon svårt att hantera fortsättningen, att inte själv bli en som utövar makt på ett felaktigt sätt - att manipulera.
Maria Nygren har skrivit en ungdomsbok på ett tema som vi som läste Flugornas herre, i skolan för evigheter sedan, känner igen. Drar mig också till minnes ett sociologiskt experiment i amerikansk collagemiljö 1967; The third wave som sedemera blev filmen The wave. Här måste också nämnas den mycket välgjorda tyska filmen Die Welle som anspelar på experimentet men ur ett tyskt perspektiv. Filmerna vill diskutera var gränserna går för övertramp och när det går för långt.

Du som vill läsa fler fängslande ungdomsböcker kan få tips i poddbloggen Allt vi säger är sant.  I varje avsnitt diskuterar och snackas det om en rejäl hög med böcker. Varje avsnitt är ungefär 30 min och varje gång talas det om olika teman. Det kan vara paranormalt, syskon, sociala medier (Fjärde riket nämns till exempel i avsnittet om sociala medier). Bakom bloggen/podden finns författaren Lisa Bjärbo, journalisten Per Bengtsson och ett gäng med ungdomar. Mycket hörvärt!

/Annika




lördag 28 juni 2014

Läge för vemod i hängmattan?

Stoner av John Williams, skrevs 1965 men har först nu översatts till svenska. Den handlar om en mans liv och är lågmäld och vemodig till sitt väsen.

Jordbrukarsonen Stoner förväntas ta över kampen med den kärvande torvan i mellanvästern, men en vändning sker, han får börja på lantbruksuniversitet som ung vuxen. Det är inget som diskuterats fram det är pappans beslut, det växlas inte många ord i familjen.

I en utväxt och sliten kostym börjar Stoner sin vandring mot staden och läroanstalten. Han går i flera mil innan han får skjuts. Tanken var att efter inhämtad kunskap skulle färden gå hem igen men så sker inte. Stoner har fångats av ordet. En kurs i engelsk litteratur öppnar skikt i Stoner han inte hade en aning om att de ens existerade, han kan inte sätta ord på den starka upplevelsen han vet bara att han vill mer. Han blir kvar vid universitet, han börjar sin klassresa.

Stoners liv präglas av hårt arbete. Det blir inte så många ljuspunkter men de finns, kraften i dem tar honom vidare. En är kärleken till litteraturen. Ändå är det som om Stoner lever i en bubbla, han sliter hårt med sitt arbete men han kämpar inte lika idogt när han stöter på problem i sitt privata liv.

Människorna rår inte över sina liv det är helt klart. Varken Stoner, hans fru Edith eller senare hans dotter. Ändå uthärdar de. Under den osynliga press alla lever under försvinner en del drömmar, somt förhårdnar. Jag tänker att det kan vara en tanke till oss, vi väljer inte fastän vi gör val. Livet väljer åt oss och hur vi handskas med just det faktum visar vilka vi egentligen är, där innerst inne.

Boken Stoner har hyllats den här våren men jag ställer mig nog en bit utanför hyllningskören. Jag känner stor sympati för det omsorgsfullt tecknade porträttet av personen Stoner och berörs av allvaret och eftertanken men delar av boken funderar jag över. Det är absolut en bok att diskutera. Hör gärna av dig med dina tankar.

John Williams (1922-1994) föddes i Texas och utbildade sig till lärare. Han skrev poesi och romaner. ”Stoner” trycktes från början i endast
2 000 exemplar, men har nu getts ut på nytt i en rad länder.

Annika

måndag 23 juni 2014

Ett fall för Indiens främste detektiv

Vish Puri är visserligen en diskret detektiv men är sannerligen ingen blygsam dito. Han vill gärna berätta att han är Indiens i särklass skickligaste detektiv. Dessutom är han väldigt glad i mat vilket han tvingas dölja för sin fru som skickar honom matlådor med dietkost. Hon verkar inte förstå vilken menlig inverkan kalorifattig kost kan ha på det ansträngade arbetet. Till sin hjälp i spaningarna, i storstaden Dehli, har Vish Puri assistenter med egna specialiteter. Nattkrämen är flickan som kan byta skepnad från blyg landsortsflicka till nattklubbsdrottning i ett knix, Lysröret är en sömning man som kan behöva lite tid för att flimra igång på morgonen, Handbromsen en given chaufför. Ja så fortsätter de puttriga beskrivningarna av den trofasta staben. Är då detta en enbart oförarglig mysdeckare om en självupptagen privatspanare? Nej till min glädje är handlingen varken tröttsam eller torftig. Vi får insides glimtar från Indiens gatuliv där folk till och med bor, har en hysterisk trafik och där det säljs de mest otroliga saker för att i nästa stund hamna i stora muromgärdade förmögna hus med mycket tjänstefolk. Men spänningen då? Jo, Vish Puri får på sitt bord att leta efter tjänsteflickan Mary som är spårlöst försvunnen. Det visar sig vara en intrikat och svårlöst knut. Parallellt med det fallet undersöker detektivbyrån blivande giftemålspartners vilket gör att Vish Puri nästan jobbar dygnet runt.
Det riktigt osar och ryker av hetta när vi far runt tillsammans med Indiens bäste detektiv. Författaren har också en skarp blick och ett kritiskt öga, all modernisering är inte bra. Det gamla Indien med fattiga bybor som tvingas flytta på grund av att storföretag annekterar deras jordar, vart ska de ta vägen och hur ska de överleva? Callcenter-anställda med blickarna mot väst som strävar efter lyxvaror, den allestädes närvarande korruptionen, kvinnor som lever farligt bara på grund av att de är kvinnor etc.
Trots problemen lyckas Tarquin Hall med konstsstycket att skapa en gemytlig atmosfär. Det är både lärorrikt och spännade att vistas tillsammans med Vish Puri och hans stab.
Ni som gillar McCall-Smiths böcker, både de från Edinburgh och de om Mma Ramotswes detektivbyrå i Botswana, tror jag kommer att stortrivas i Herr Puris sällskap.
Fallet med den försvunna tjänsteflickan är första delen i serien om Vish Puri
/Annika