Dörren till sommaren

Robert A. Heinlein tillhör den gamla skolan av Science Fiction-författare.

Tillsammans med giganter som Isaac Asimov och Clifford D. Simak hjälpte han oss att beskåda en framtid som verkade lika avlägsen som overklig. Nu för tiden är den framtiden samtid, fast det är inte så hemskt mycket som stämmer i profetiorna från Dörren till sommaren. Det finns fortfarande inga tidsresor, vi har inte befolkat några andra planeter och robotar lyser fortfarande med sin frånvaro i hemmen.

Men det är just detta, samt det faktum att Daniel B. Davies lever i vad som endast kan beskrivas som en parallell ”kanske-värld”, snarare än vår egen välkända och ack så vanliga värld som gör att boken är så fängslande, trots att den har nästan 60 år på nacken. Den beskriver det som författaren hoppades skulle bli framtiden.

Det ska kanske tilläggas att konsensusen bland Science Fiction-författare på den här tiden var att framtiden var ljus, vi kommer att ta oss ut i rymden och robotar kommer att bli våra vardagshjälpare. Sjukdomar kommer att hållas i schack med piller och teknologi, människan kommer att få mer och mer tid över till att uppfinna, och till och med åldersdöden kommer vara ett hinder vi överkommer, eller i alla fall håller tillbaka längre och längre.

Men låt oss istället fokusera på den här boken. När vi lär känna herr Davies är han arbetslös, rik som ett troll och fullständigt försupen. Han har blivit fullständigt grundlurad och utmanövrerad. Detta är egentligen inte så konstigt, då han är en lysande ingenjör, men ganska värdelös på juridik.

För att slippa sina problem bestämmer han sig för att ta den så kallade ”kallsömnen”, det vi idag skulle kallat kryostasis, om det funnits. Man fryser helt enkelt ner sovaren i ett antal år, investerar sovarens pengar enligt önskemål och väcker honom eller henne på ett förutbestämt datum, plus/minus en månad.

Vi får följa herr Davies genom en hel massa upptåg, hämndlysten skadeglädje, sorg och lycka, tills vi till slut får följa med honom när han hittar det han kallar ”Dörren till sommaren”. Men det kan jag naturligtvis inte avslöja vad det är, boken är för bra för att jag ska vilja avslöja sådana detaljer. Jag kan dock tala om varifrån han fick idén om Dörren till sommaren.

Herr Davies och hans katt, Petronius (eller Pete som han kallas), bor i början på boken i ett hus med hela elva dörrar. Så när det är snöstorm eller bara riktigt otrevligt väder så drar Pete med sig husse till varenda dörr i huset, för sommaren borde ju finnas bakom någon av dom. Och det är denna metaforiska dörr som herr Davies också letar efter.

Det är mycket trevligt och underhållande att få följa honom på resan och jag rekommenderar varmt att ni som gillar mysiga Science Fiction-historier bekantar er med Dörren till sommaren.

/Andreas

Boken i bibliotekets katalog.