Jag måste ju erkänna att jag har en förkärlek för historiska
kärleksromaner. Inte hela tiden men lite då och då. 1800-talet är nog
favorittiden oberoende om man följer fint eller vanligt folk. Jane Austens böcker har jag läst några gånger
och filmatiseringarna ser jag lite då och då. Bäst är när författaren får mig
att skratta också. Julianne Donaldson lyckas få mig att skratta högt flera
gånger men också att fälla en och annan tår. Hennes berättelse har de
traditionella ingredienserna oskuldsfulla flickor, världsvana, snygga och rika
herrar, en och annan lycksökare, intriganta kvinnliga konkurrenter, lite dramatik
och spänning.
Vi följer Marianne som sedan hennes mor dog bor hos sin mormor.
Hon längtar hela tiden tillbaka till huset på landet där de bodde tidigare,
efter sin far (som rest till Frankrike för att sörja) och sin tvillingsyster
Cecily. Nu får hon chansen att besöka en av mammans väninnor (Lady Caroline) på
landet och bo i herrgården Edenbrooke och hennes syster ska också dit. Så klart
är systrarna varandras motsatser. Cecily utåtriktad, vacker och vet precis
vilken man hon ska snärja och gifta sig med. Marianne är mer tillbakadragen men
älskar att vara ute, rida och måla. Marianne anländer till Edenbrooke en vecka
före Cecily och resan dit är både dramatisk och (för mig som läsare) humoristisk.
Marianne har nämligen en tendens att trassla till det för sig. Snart lär hon
känna Lady Carolines ene son Philip och tror det eller ej, jag hör ljuv musik i
bakgrunden… Men när hennes syster anländer förändras allt!
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar