Korta berättelse är stundtals så härliga att läsa. Denna bok var inget undantag från den regeln. Jag läste om den någonstans och blev så nyfiken att jag lånade hem den innan jul. Sedan har den stått hemma i
bokhyllan något omlån… Men så öppnade jag och började läsa. Åh, den fångade mig
direkt. En sådan värme och omtanke huvudpersonen i berättelsen utstrålar från
första sidan. Huvudperson är Andreas som kommer till byn i alpernas dalgång som 4-åring. Om berättelsen är en sanning eller en skröna spelar ingen roll men en mans liv berättas på dessa fåtal sidor. En man som prövas åter och åter igen men alltid finner en väg ut. En outsider, ensam men strävande. Vi följer hans både hans liv, hans tankar och våndor genom kärlek och sorg. Samtidigt får vi en berättelse om byn uppe på berget. Byn utan elektricitet som ständigt påverkas av naturens element. Förändringen som sker när linbanan dras för att turisterna ska upp på berget. Elen kommer och den breda vägen och motorfordonen. Krigets påverkan och det ”moderna livets” framfart. Antingen skildras det i bakgrunden av Andreas liv eller genom hans ögon…
Läs denna bok. Allting blir vackert i författarens händer.
Språket tillsammans med berättelsen gör att min läsning blir dröjande,
eftertänksam och lite långsammare än vanligt.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar