onsdag 24 oktober 2018

”En oskyldig lögn” av Sabine Durrant


Ja, tänk om det ändå bara hade handlat om en… Men här har vi en notorisk lögnare, som häpnadsväckande enkelt skarvar med sanningen. Precis hela tiden. Ok, den här makalösa historien började med just en styck, men som den tämligen osympatiske huvudkaraktär Paul är, så undrar man ju ibland hur karln egentligen tänker… Oavsett, så är han en – egentligen – avdankad s k författare (med endast en försäljningssuccé), och vad han egentligen livnär sig på idag förblir en gåta…

Ett väldigt speciellt händelseförlopp tar i alla fall sin början en dag i en bokhandel, där Paul av en slump (?) råkar på Andrew, en gammal kompis från universitetstiden. Hans senaste minne kring Andrew härrör sig till ett annat tillfälle ca 10 år bak i tiden, då de stötte på varandra på en grekisk ö – ett tillfälle han har mycket vaga, men en smula obehagliga minnesbilder av. Som han dock tränger undan – en egenskap han är väldigt skicklig på att tillämpa.

Egentligen har han inget som helst intresse av att ta upp kontakten med Andrew igen, men lyckas inte riktigt hålla sig undan, utan blir inbjuden på middag tillsammans med några andra av familjens vänner. Där lär han känna Alice, som minns honom väl från den grekiska kvällen men som han själv inte har någon direkt minnesbild av, och inleder efter hand en relation med henne. Mot allas inrådan – hon är ju så skör! Säger alla. Vilket han inte riktigt kan se, men…

Så småningom blir han i alla fall medbjuden ned till Grekland – som en del av sällskapet som tillbringar sin semester i Alice´s hus, och där börjar saker och ting ta skruv… Han börjar ana att det inte bara är han som ljuger – det känns som att flera i sällskapet döljer saker för honom. Men som den nonchalante och egocentriske figur han är dröjer det länge innan han inser att det blivit dags att stå till svars. Även om det kanske inte riktigt är för de saker han själv ställt till med!..

Från bokens första uppslag vet man som läsare att det kommer att gå fullständigt åt pipan. Och författaren inflikar det också med jämna mellanrum… ”om bara inte…”  och ÄNDÅ är spänningen på topp hela tiden. Och hur jag kan fascineras av en så osympatisk typ som Paul ändå är, är också märkligt. För oftast vill man ju känna med huvudkaraktärerna, inte emot. Och på något märkligt vis tycker jag dessutom nästan synd om denne ständigt flyende och undflyende slarver – får han inte betala ett väldigt högt pris för sitt sätt och leverne?

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar