Jag går och längtar
efter boken ”The Doors of Stone” som är den avslutande delen i Patrick
Rothfuss’ trilogi om Kvothe, så det var bitterljuvt att hitta en annan bok av honom
i våra hyllor.
”The Slow
Regard of Silent Things” handlar om flickan Auri som bor under Universitetet,
den skola som Kvothe går på. De lär känna varandra under en av Kvothes
eskapader i staden, men den här boken handlar helt och hållet om den mystiska
lilla flickan.
Redan i
förordet förstod jag att det här var något annorlunda. Jag har aldrig tidigare
läst en bok där författaren ber om ursäkt för sitt verk både i förordet och i
eftertexten. Men jag kan förstå varför. Den här boken är inte för alla, även om
den är underbart skriven. Det är en novell för alla oss som ser verkligheten på
ett annat sätt, vi som kan uppskatta harmonin i ett gem som ligger precis rätt
på sin plats i pennfacket. För Auri är en väldigt speciell flicka, någonting
som vi lär oss redan i ”Vindens Namn” och ”En Vis Mans Fruktan”, men som i den
här novellen får utrymme att fullständigt blomma ut.
Jag vet
faktiskt inte om den här boken är bra eller inte, men den fångade mig på ett
sätt som är svårt att beskriva. Jag vet däremot att det tog mig lång tid att
läsa den, för jag var tvungen att ta pauser och känna lite på vad jag läst
innan jag kunde gå vidare.
Auri
symboliserar något som jag tror att människor vill uppnå, men samtidigt är vi
livrädda för det. Den fullständiga acceptansen av vad som händer och känslan av
att bara vilja lägga allting ”rätt” genomsyrar hennes existens totalt. Hon
”vet” att var sak har en plats och ett syfte, och ingen har rätt att förändra
eller förstöra det. Det finns något väldigt fridfullt i hur hon ser på sin
samexistens med sin omgivning. Men det innebär också att hon ger upp kontrollen
över den, och istället låter den forma sig som hon tolkar att den vill bli
formad, någonting som är helt främmande för oss.
Jag
rekommenderar boken, men med fotnoten att den är väldigt annorlunda.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar