onsdag 11 december 2019

"Blommor över helvetet" av Ilaria Tuti


En krypande otäck miljö och en hel del fruktansvärda scener. Men bortsett från dessa finns många aspekter som tilltalar mig och berättelsen är väldigt spännande. En debutant som ger mersmak.

I en liten bergsby i de italienska alperna påträffas en man brutalt mördad. Snart hittas fler döda. Vem utför dåden och varför? Kriminalkommissarie Teresa Battaglia får ett svårutrett fall därtill en ny kollega en novis till utredare, Massimo, som hon sätter på hårda prov. Men jag förstår att Teresa har ett varmt hjärta och inte gör det för att vara riktigt elak utan för att få bästa möjliga resultat. Hon äger därtill en knivskarp hjärna och är duktigt på att se detaljer som är viktiga för lösningen av morden. Men hennes hjärna sviktar, hon får stunder när hon inte minns namnen på sina kollegor. Så här är mer än en kamp att föra. Hitta mördaren innan fler dör och kampen mot sin egen kropp. Vad händer henne, hur länge kan hon dölja sina minnesluckor och bör hon ens göra det.

Samtidigt följer vi fyra barn som brukar hålla till ute i skogen. Barn som har sin största trygghet med varandra, inte med sina familjer. Men de tycker sig iakttagna… och när de kastar ut en sten i skogen för att skrämma bort djuret kastas något tillbaka… Jag sitter som på nålar, är det mördaren? Vill han dem illa?

Men det hela inleds med tillbakablick till 1978. En kuslig krypande scen från ett gammalt sanatorium på bergets sluttning. Där sker i hemlighet något som nog inte borde pågå…
/Liselott


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar