”Przewalskis häst” av Maja Lunde

Vilken författare hon är, denna norska som skriver om vår dåtid, nutid och eventuella framtid invävt i en klimat- och miljökontext där vi manas till eftertanke. Efter att i sina två senaste romaner ha lagt fokus på vår matförsörjning (”Binas historia”), vårt vattenberoende (”Blå”) har hon nu fokuserat på zoologin, här representerat av världens sista vildhästar. Men utrotningshot hänger över många arter, så även över oss? Och det känns riktigt tungt och dystert, trots sitt angelägna ämne, att läsa om en framtid som regnar bort i Norge… Intressant nog placerar hon i alla fall en överlevande från torkan i sin förra bok här, i ett desto blötare sammanhang, och lämnar öppet för… ja, vad? Och kan utrotningshotade djurarter överleva utan hjälp från oss, när förutsättningarna är så väsensskilda mot vad de genetiskt utvecklats för? Ja, mycket är intressant och synnerligen tänkvärt, det är spännande läsning, och även annat vävs in – t. ex. förbjuden kärlek i det förgångna men också hur bristen på en närvarande förälder kan ta sig uttryck…

Dem vi får följa i omväxlande kapitel är dels zoologen Michail från S:t Petersburg under 1880-tal, som tillsammans med den vida berömda djurfångaren Wolff beger sig ut på en långväga expedition till Mongoliet för att försöka föra hem några exemplar av den sista vilda takin som man upptäckt lever kvar där på stäpperna än.

Vi får också följa veterinären Karin under 1990-talet, vars kärlek till takierna uppstod redan i barndomens Berlin medan bomberna föll omkring henne och Görings vildhästar. Uppdraget hon tagit på sig går ut på att släppa ut flockvis med takier som hon drivit upp i södra Frankrike, på deras rätta plats i Mongoliet, för att åter bidra till en arts egen överlevnad i dess rätta sammanhang. Med sig på denna resa har hon sin vuxne son som hon försöker hålla borta från droger.

Och så har vi det framtida perspektivet i Norge, där vi 2064 får följa Eva och hennes 14-åriga dotter Isa, där de kämpar på sin gård för överlevnad. Regnet strilar och de utrotningshotade djuren som hållits på gården i generationer går en allt mörkare tillvaro till mötes. Eva känner sig nödgad att släppa ut dem, en efter en, att försöka klara sig i vilt tillstånd, för hon har ingen mat till dem längre. Och inte till sig själva heller.  För allt ruttnar bort. Och ingen hjälp finns att få, inga andra finns kvar. Alla andra människor har gett sig iväg, kvar finns bara de fega, eller de som… Så - vem ska sörja för deras överlevnad om/när de inte orka själva mer? Eller måste även de ge sig ut på vägarna? Och i så fall vart?

Ja, det är maffig läsning, nästan 500 sidor äventyr, strapatser, överlevnad till varje pris mot aldrig så olika utmaningar. Och kärlek till hästen så klart. Det är ju den som står i centrum för alla tre berättelserna, i all sin biologiska prakt och krasshet. Så det är både vackert och skrämmande, tänkvärt och berörande. Och hon skriver så väl, så klockrent väl. En njutning!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.