Förr eller senare

 

Kan påhittade historier vara viktiga? Kan en berättelse som från första till sista sidan handlar om tonåringar svårt sjuka i cancer vara en bladvändare? Kan en berättelse om cancersjuka vara varm, inkännande och ickedeprimerande?

Det blir ja-svar på dessa frågor. Denna utsaga bevisas dessutom av Sven, 75 år, som tyckte boken var fantastisk. Den ungdomliga jargonen tilltalade honom och han blev minst sagt tagen av handlingen.

Hazel har cancer, hon trodde hon skulle dö men är på benen igen, denna gång drar hon med sej en liten kärra med syrgas. På ett stödgruppsmöte träffar hon Augustus. Sakta och en aning motvilligt blir hon attraherad av honom men vad är det för vits när man vet att man skall dö i förtid? Men det är inte bara en fysisk attraktion, dom har så himla kul ihop. Läsningen av boken Ett storslaget lidande för dem samman och ut på deras livs enda resa. 

Död och unga människor borde vara en fullständigt otänkbar kombination men John Green är en författare som lyckas balansera så att det inte bara blir slisk och övertramp. Hazels historia lockar visserligen fram tårar, konstigt vore det väl annars, men man minns Förr eller senare exploderar jag mest för värmen och för att vi fått ta del av en fin kärlekshistoria, trots alla nedbrytande delar som sjukdomen för med sej.

/Annika

Reservera boken i bibliotekets katalog