Så eländigt mörk en berättelse kan bli. Som Carlos Ruiz Zafon´s senaste bok, Himlens fånge. Oro, hotfulla människor, fängelsevistelser, möjlig otrohet, tillvaron – jag upplever att nästan allt är mörkt. Men ändå kan jag inte sluta läsa. Drivet i berättelsen, undran över hur det ska gå för huvudpersonerna och hoppet om att det kanske finns en ljusning några sidor längre fram får mig att fortsätta. Hela tiden funderar jag över den första boken jag läste av författaren: Vindens skugga.


Andra delen, Ängelns lek, minns jag som ett mellanspel. Spännande och lite otäck men inte riktigt lika bra som Vindens skugga. Men nu väntar jag spänt på den sista delen i serien. För Himlens fånge slutade på ett sätt att vad som helst kan hända i del fyra. Kanske ännu mer ondska och mörker…
Jag har knappt skrivit ett ord om vad Himlens fånge handlar om. Det låter sig knappt sammanfattas lite kort. Men det börjar med att det går ovanligt dåligt för det antikvariat Daniel arbetar på och som hans far driver. Så öppnas dörren och en främling stiger in som inte ser ut att kunna avvara minsta öre. Ändå köper han en dyr bok och lämnar den till Fermin som också jobbar i butiken. Berättelsen kan börja och hemligheter avslöjas…
/Liselott
Reservera boken i bibliotekets katalog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar