May håller kvar sin berättarstil. Nutid varvas med tillbakablickar och han får till det så bra i denna berättelse. Tillbakablickarna är Tormods verklighet där han är tillbaka i sin barn- och ungdom. Tormod misstar barn och barnbarn för andra och återupplever skräckfyllda händelser.
Boken skildrar barns utsatthet när föräldrarna inte finns tillhands. Hur stor skillnad det kan vara mellan stadsliv och livet på öarna inte så långt tillbaka i tiden. Mays miljöskildringar får mig att fundera och förundras att folk orkade. Men vad annat hade de att välja på? Jag väntar spänt på den tredje delen i trilogin…
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar