Noveller & Kihlgård

Det där med noveller. Ett gigantiskt fält. Allt från de klassiska strama, typ Tjechov till de experimenterande. Och sedan alla genrer. En speciell genre som verkar frodas på nätet är den erotiska. Googlar du på novell så kommer det upp massor av skribenter som publicerar noveller där lustan dominerar. I rättvisans namn skall sägas att det också finns mycket kring själva novellskrivandet. Det verkar finnas många alster, inte längre i byrålådorna utan, i datorerna nu för tiden.

En novell behöver inte vara kort, det finns de som är lika långa som korta romaner. Det är alltså inte omfånget som styr. I runda slängar kan sägas att det som kännetecknar en traditionell novell är att den är koncentrerad kring en händelse, har inga bihandlingar och att den spänner över en kortare tid. Och i bästa fall har en knorr.
Som Edgar Allan Poe sa: "Novellen är mer än en bok som är kort"

Men nu till en novellsamling som jag tar en tugga av lite då och då, Serenader två. Jag slås av att Peter Kihlgård verkar att ha haft väldigt nöjsamt när han skrev eller valde ut sina texter till den här boken. Det är en kompetent berättare som vet vad han gör. Det är precist utfört och lekfullt. Fabulerandet drar åt olika håll och än har jag inte kunnat ringa in något tema. De är ibland korta tankeexperiment, ibland ett råd i all hast, en del är underfundiga med skruv. Här finns också traditionella berättelser som gjorda för att berättas i goda vänners lag. Eller varför inte, läsas högt? Och så humorn, ibland uppenbar ibland småbubblar den under ytan ibland som bortblåst. Den kontrasten gör min läsning mer skärpt.

En jag tror är fin att läsa högt är Den lyckligaste människan i världen. Första meningen ska du fundera över, drastisk och klurig.
Vit är en liten pärla. Om en far som gör stor sak av att ta sin medicin så att hans son ser det varje morgon.
Relationer återkommer som i Schyssta pappan. Här drar det iväg åt det burleska och pinsamt outhärdliga. Det finns en del berättelser från skog och mark. En kort som stannat i minnet den om mannen som sitter i sin skoter och tänker sig skjuta en mink. Men så knakar isen... Novellen heter Fyrtiofjärde sången.
Bengts jul börjar mitt i en mening och klarhet i det hela får jag på slutet och då blir det lite av en aha-upplevelse. Den hade jag velat få uppläst på dialekt, kan bara inte komma på vilken.

De mycket läsvärda novellerna är allt från några rader till femton sidor.

Serenader två finns som e-bok på Ronneby bibliotek

/Annika