onsdag 30 mars 2016

Avstå den inte för titeln: Alvernas liv

Jag var väldigt förtjust i hennes första bok på svenska som heter Igelkottens elegans. Men den här senaste berättelsen Alvernas liv är verkligen något extra. Muriel Barbery har skapat något unikt. 

Hon skriver mustigt och målande. Nästan invecklat och omständligt men så fascinerande och lockande. Det är en saga där det onda hotar det goda i en häftig och finurlig story djupt nedgrävd i det spanska bondesamhället där byborna smörjer kråset med fulländade maträtter som gör gott för kropp och själ. Enkla men till sinnet starka och goda människor som tagit hand om ett hittebarn och tagit detta lilla väsen till sina hjärtan även om hon är något underlig. Underliga skeenden händer även i byn där allt frodas och vintern i det närmaste försvinner. Vad är på gång? Klimax kommer i slutet av boken där det onda hotar att förgöra allt. 

Ett annat barn är Clara, ett underbarn som växt upp i Italien. Hon kan spela det mest makalösa pianospel man kan tänka sig. Hon målar bilder, ja hela världar och förmedlar känslor med tangenterna. Men hon är inget vanligt barn och de vuxna som finns omkring henne är inga vanliga människor. Hon kanske är menat för något. Hon och Maria kan kanske tillsammans vara avgörande i det krig som troligen kommer. Jag väntar med spänning på del två i denna serie.

/Liselott. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar