Spikklubban av Jan Groth

En synnerligen annorlunda bok, som förefaller vara självupplevd om man ska tro författarens förord. Många år efter händelseförloppet som boken beskriver, har han satt sig ned och rannsakat sitt minne – vad var det egentligen som hände där i Indien, och hur ska jag få folk att tro och förstå vad jag fick utstå?

Resultatet blev romanen om Lars Leonard, som inledningsvis får ett dödsbud om att hans trettiosexåriga bror Sebastian, som bosatt sig i en avlägsen trakt i Himalaya, har dött. Han reser dit, först för att identifiera sin bror och få honom kremerad i New Delhi, och därefter norrut till byn där brodern bott för att strö askan i floden där. Vad han inledningsvis inte vet, men anar och får alltfler bekräftelser på, är att den officiella dödsorsaken antagligen inte stämmer, eftersom fler västerlänningar dött i närtid, med samma diagnos. Vad som känns än mer illavarslande är just det faktum att ett antal andra västerlänningar också dött, dessutom under lite märkliga omständigheter. Vad är det som pågår?

Förvisso vet han att brodern brukat droger i ganska stor omfattning under en längre tid – vad han inte inser vidden av till en början är hur han finansierat detta, och att den omfattande heroinsmuggling som pågår i denna del av Indien, som bevakas av klaner, utnyttjats av globala byggkoncerner för att kunna fortsätta med sina projekt ifred. Ju fler frågor han ställer, desto obekvämare blir han, för somliga. Med livet som insats fortsätter han enträget, med en dåres envishet, att försöka luska vidare i omständigheterna kring sin bror död, tills han tangerar vansinnets gränser.

Inledningsvis är detta en bok om broderskap och sorg, och en önskan att förstå. Succesivt blir det istället en thriller om lögner och maktmissbruk, droger och vanföreställningar. Redan från början varvas kapitlen kring Sebastians död med kapitel som utspelar sig senare i tid, inifrån en psykiatrisk avdelning, där Lars Leonard behandlas. Först förstår man, som läsare, ingenting utav detta, men efter hand klarnar det och man inser att under/efter Indienresan inträffade något som föranlett ett omhändertagande. Och vägen till detta tillstånd är otäck läsning, spänningsfaktorn blir allt högre ju längre in i boken man kommer. Själv förfasas jag över varför han så envetet fortsätter att gräva i något som bevisligen utsätter honom för sådan fara – han borde ju fatta att ingenting kommer att förändras av att han vet hur saker och ting hänger ihop, och Sebastian får han ju ändå aldrig tillbaka. Men det är en svindlande vacker plats alla hemskheter händer på, och den emellanåt isande kylan däruppe får även mig att frysa – dessvärre är det inte många asiater man kommer nära, trots den geografiska kulissen, utan det är mest västerlänningar av olika nationaliteter som figurerar, ofta avdankade, övervintrande hippies. Och kan man bortse från en hel del korrekturbrister så är det en både ovanlig och förfärande bok, som dessutom verkar ha hänt på riktigt! Och spännande är det, när boken väl fått lite styrfart!

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida eller läs den direkt som e-bok.