En sista semester av Michael Zadoorian

Vilken fantastiskt rörande liten pärla! Det är något varmt och trösterikt i att läsa om två gamlingars trots mot både barn och läkare, när de mot allt bättre vetande gör något ganska huvudlöst – och ändå självklart. Varför skulle man INTE få bestämma själv hur man vill leva sin sista tid på jorden, även om man som gammal, sjuk och skröplig antagligen blir ännu sämre av ett äventyr på gamla dar… Det är i alla fall vad Ella och John gör. Och – i ärlighetens namn – så är det Ellas trots det handlar om; John har alzheimer och gör bara vad Ella säger till honom att göra. Ella däremot är inne i en av de slutgiltigare faserna av sin cancer och hennes tid är utmätt.

Så vad de ger sig ut på är alltså deras sista semester. De tar sin husbil ”The Leisure Seeker”, som de gjort så oändligt många gånger tidigare i sitt liv, och ska köra den gamla klassiska Route 66 från Chicago till LA. Hon vill återuppleva gamla semesterplatser en sista gång, se havet en sista gång, och gå på Disneyland en sista gång. De vuxna, oroliga barnen lämnar de därhän i Detroit – de rymmer helt enkelt - och trotsar hot om polispådrag, hämtningar m.m. Trots att John är så pass dement som han är – vissa stunder vet han knappt vem Ella är – så lyckas han köra och köra, mil efter mil, och det går väl sådär… Många gånger sitter jag med hjärtat i halsgropen; tänk om han kör ifrån henne, tänk om de blir rånade, tänk om han kör på någon… Många gånger är det mer tur än skicklighet (jag kan ju förstå deras barns hysteriska oro) som gör att allt ändå löper på ganska friktionsfritt, men många gånger håller det också på att ta en ände med förskräckelse.

På många vis återupplever de sitt liv, sina gamla minnen - dels genom att färdas genom platser de varit på med sina barn eller med sina vänner, men de återupplivar minnena också genom att spänna upp ett lakan mot husbilen och titta på gamla diabilder från sitt gemensamma, lyckliga liv. Men resan är inte en sista räkmacka – Ella kämpar med sina smärtor och tabletter, käppen kontra rollatorn, Johns ljusa stunder då han är som han alltid varit kontra stunder när han är nedpissad och smutsig… det är ingen lätt resa de gör. Men de gör det tillsammans, och de gör det för att det är det sista hon vill innan båda går in i dimman…

Boken skrevs redan 2009 men har översatts först nu – kanske beroende på en just släppt filmatisering med Helen Mirren och Donald Sutherland? Den måste jag bara se… Boken är i alla fall synnerligen läsvärd av många olika anledningar!

/Tuija

Beställ boken på bibliotekets hemsida.