Så fortsätter då följetongen om Joona Linna, den sjunde
kriminalromanen om honom, av författarduon/-paret Ahndoril. Följetong i den
meningen att den gode Joona aldrig nånsin verkar bli kvitt sin antagonist och
ständige följeslagare – och massmördare, och plågoande – Jurek Walter. Walter
som bokstavligen uppstått ifrån de döda sedan förra boken, såsom bibelns
Lazarus. Eller – egentligen inte uppstått. För mot alla odds, verkligen,
överlevde han skotten ifrån SÄPO-agenten Saga Bauer, och lyckades istället
iscensätta sin egen död och därmed invagga många i tron att det är slut på
Jureks häxjakt på Joona Linna. Men jakten på Joona fortsätter alltså, och han
får sannerligen nytta av alla sina minutiösa förberedelser mot monstrets
uppvaknande. Och han äter sig in under huden på både Joona och Saga, d v s han
ger sig på dem där de är som svagast, alltså gentemot deras närmast anhöriga, i
jakten på att återställa ordningen i sin världsbild.
Författarna är onekligen mästerliga på att skriva bladvändare. Det är sällan jag hetsläser på detta vis, när allting annat i livet läggs åt sidan bara för att få fortsätta att se hur det går… Jag bokstavligen slukar den nästan 550 sidor tjocka boken, i ett tempo som saknar motstycke, och det gör inte ett skvatt att jag inte kommer ihåg någonting från den förra boken, eller de andra heller för den delen. Vagt känner jag igen somligt, men jag får löpande de förklaringar jag behöver, och trots att jag egentligen inte uppskattar när folk fullkomligen slaktas till höger och vänster – hela tiden – så dras jag med i spänningen. De enda invändningar jag möjligen kan ha är att författarna, som vanligt, älskar att briljera med specialkunskaper/-termer, som jag som lekman är ointresserad av eftersom de inte tillför något extra till berättelsen och bara verkar finnas till för att visa vilken god research de gjort. Och sen har jag heller ingen önskan att få veta i detalj hur det känns att dö, särskilt när det sker på de mest makabra vis, som författarna också verkar ha en faiblesse för. Men om man kan bortse från dessa smärre invändningar så är det makalös spänning för hela slanten, och välskrivet är det, och man behöver, som sagt, absolut inte ha läst de tidigare delarna för att få stor behållning av den senaste. Men man bör ha vikt gott om tid för läsning innan den påbörjas!
/Tuija
Författarna är onekligen mästerliga på att skriva bladvändare. Det är sällan jag hetsläser på detta vis, när allting annat i livet läggs åt sidan bara för att få fortsätta att se hur det går… Jag bokstavligen slukar den nästan 550 sidor tjocka boken, i ett tempo som saknar motstycke, och det gör inte ett skvatt att jag inte kommer ihåg någonting från den förra boken, eller de andra heller för den delen. Vagt känner jag igen somligt, men jag får löpande de förklaringar jag behöver, och trots att jag egentligen inte uppskattar när folk fullkomligen slaktas till höger och vänster – hela tiden – så dras jag med i spänningen. De enda invändningar jag möjligen kan ha är att författarna, som vanligt, älskar att briljera med specialkunskaper/-termer, som jag som lekman är ointresserad av eftersom de inte tillför något extra till berättelsen och bara verkar finnas till för att visa vilken god research de gjort. Och sen har jag heller ingen önskan att få veta i detalj hur det känns att dö, särskilt när det sker på de mest makabra vis, som författarna också verkar ha en faiblesse för. Men om man kan bortse från dessa smärre invändningar så är det makalös spänning för hela slanten, och välskrivet är det, och man behöver, som sagt, absolut inte ha läst de tidigare delarna för att få stor behållning av den senaste. Men man bör ha vikt gott om tid för läsning innan den påbörjas!
/Tuija
Reservera boken eller ljudboken på Ronneby biblioteks webbsida.
Kan läsas direkt som e-bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar