Hösten 2015 läste jag den första i trilogin om Ingrid som
bor på en ö utanför Norges kust. Den första boken älskade jag. Läs här vad jag tycker om den. Den andra boken var jag inte lika förtjust i så den skrev jag
inte om i bloggen. Men denna sista tyckte jag om, så några rader om den blir
det.
Ingrid bor på sin ö med dottern Kaja. Men nu lämnar hon den, ingen kan
övertyga henne om att låta bli. Hon ska söka efter ryssen, han med de förstörda
händerna som spolades upp på hennes ö, som blev far till hennes barn… Han
lämnade ön och skulle ta sig genom Norges fastland och över till Sverige. Hon
vet inte om han lyckades. Hon följer hans fotspår över havet, fjäll och gränser.
Frågar över allt runt efter honom, men det är svårt att få svar. Och de svar
hon får, är det sanningen? De leder i alla fall henne vidare även om många
tycker hon ska ge upp, vända hem.
Men Ingrid kämpar sig framåt, trots allt
motstånd hon möter. Det blir många möten på hennes färd, många olika människor
som jag som läsare får veta lite mer om. Alla märkta av kriget, som även om det
är över fortfarande påverkar dem på olika sätt. En härligt långsam berättelse.
En som (om man vill) kan väcka många frågor och ge mycket att fundera över.
Eller så läser man den som en berättelse om sökandet efter en försvunnen man
och nöjer sig med det. Om hon hittar honom ska jag inte skriva en enda rad om…
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar