Jag myser när jag tänker tillbaka på denna bok. Myser och
ryser lite. För den innehåller så mycket och än mer kommer jag på ju mer jag
tänker på den. Det hela utspelar sig i en liten nästan perfekt stad där en
tillsynes perfekt familj bor i ett härligt nästan perfekt villaområde. I alla
fall tycker Elena det, mamman i familjen. Det är en stad som styrs av regler
där inga soptunnor eller garage får synas från vägen och gräsmattorna ska vara
välklippta (annars hör någon av sig till dig…) Vackert, välvårdat och underbart
i alla fall på ytan... Elena är uppväxt där och bor nu med man och fyra
tonårsbarn. Livet är bra, tja förutom att ena dottern Izzy kanske inte uppför
sig fullt så perfekt… Men så får Elena chansen att göra en god gärning. Mia och
hennes dotter Pearl behöver en bostad. De verkar ha levt ett väldigt
kringflackande liv och äger inte mer än det som finns i den välpackade bilen.
Men det är dags att slå sig till ro någonstans och här ska finnas bra skolor.
Elena kan göra sin goda gärning genom att hyra ut en lägenhet till dem ganska
billigt och ge dem chansen till ett bättre liv. Och så börjar det… Yngste sonen Moody blir så
nyfiken att han inte kan låta bli att titta på de nya hyresgästerna och snart
är Pearl och Moody vänner. Han bjuder med henne hem till sig och Pearl
välkomnas med öppna armar. Hon tas om hand av Lexie och förälskar sig i Trip. Men
det dröjer innan hon träffar det svarta fåret i familjen Izzy…
Men Elena börjar bli tveksam. Själv är hon uppvuxen med att göra
rätt och följa regler och göra och har skapat sina egna. Mia är så sig själv,
konstnär och gör precis som hon vill. Hon verkar inte följa en enda regel. När
Elena erbjuder Mia jobb som hemhjälp (för att ha lite koll på henne) träffas
Mia och yngsta dottern Izzy. Dock är inte Pearl så förtjust i att ha mamma
jobbandes hos sina nya vänner. Familjernas liv kommer närmare varandra. Andra
händelser i stan gör sitt till, några hemligheter och så är karusellen igång…
Den som slutar med små eldar överallt…
/LiselottReservera boken på bibliotekets webbsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar