”Dit vägen bär” av Marie Hedegård

Vilken alldeles underbar uppföljare till sin förra bok Marie Hedegård har skrivit! I sin debut ”Sånära barfota” fick den medelålders läraren Ellen berätta om sitt tomma och utbrända liv med de vuxna barnen, med den kanske otrogne maken, sitt överraskande beslut att hälsa på en väninna som flyttat till Ghana, för att därefter kanske orka ta tag i sitt eget liv och göra de nödvändiga förändringar som pockade på.

I uppföljaren här får vi nu följa Ellens vidare äventyr. Och det är verkligen Äventyr med stort Ä! Ellen är nu hyfsat nyskild och känner att NU måste hon våga göra det där hon bara drömt om – hon tar ett års tjänstledigt från sitt lärarjobb för att gå en sömnadskurs på en folkhögskola i Småland! Hej och hå - snabbt går det - och det lilla bohag hon äger dumpar hon när hon släpper sin andrahandslägenhet i Stockholm. Men väl på plats inser hon att alla de andra på kursen är i hennes egna barns ålder. Och alla drar från internatet varje helg. Kvar blir Ellen, ensammare än någonsin, för Felicia som är den enda som heller inte verkar ha familj och vänner att åka till, är totalt ointresserad av något socialt umgänge. Men veckorna är fantastiska – de syr och lär sig massor i en farlig fart, och efter hand får Ellen några nya vänner i trakten, i sin egen ålder. Men också 82-åriga Ingrid, som Ellen lyckas övertala att också leva sin dröm – att resa till den lilla spanska byn Torrox, där hon träffade sin ungdoms kärlek en gång. För ingenting är ju omöjligt, det har Ellen upptäckt.

Tillsammans med Ingrid och hennes katt Bosse, och den unga, multikompetenta, osociala Felicia (!) samt den medelålders bilbyggande Åsa, byggs en gammal avdankad buss om till en husbuss, och iväg bär det! Genom Europa. Vem vet vad morgondagen bär med sig! Inte det här gänget i alla fall! Och inte jag som läsare heller – aldrig hade jag kunnat föreställa mig alla turer som livet erbjuder dem under resans gång, allt medan de lär känna både sig själva och varandra allt bättre.

Det här är fullständigt underbar läsning – det är omvälvande och oväntat, precis hela tiden. Det är komplexa, mänskliga problem och dilemman som blottas, som gestaltas framför allt genom Ellens underbara reflekterande av stort som smått. Men framför allt är det så mycket som ryms i romanen – svårigheterna med vuxna barn som måste leva sina egna liv, men också föräldrars rätt att leva sitt, medans tid är. Att bejaka sina begåvningar, bejaka sina drömmar, att våga. Att säga ja till livet med allt vad det innebär. Vem vet hur många chanser man får…

En synnerligen mångfacetterad roman, läslust när det är som bäst, karaktärer att bära med sig, länge! Tack Marie Hedegård för en härlig läsupplevelse, fortsätt gärna berätta om Ellens liv och leverne!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.