En annorlunda och angelägen debutroman av en i södra Indien
uppvuxen journalist som skrivit många artiklar och reportage om Indiens
fattigaste, vars berättelser vi sällan får ta del av. Eftersom hon många gånger
upplevde att journalistiken sällan gav utrymme för att framställa dessa
människor som de levande, humoristiska överlevare de är, de gladlynta och
kaxiga individer som döljer sig bakom smutsen och hungern, så lät hon sin här
nioårige karaktär Jai bli en röst för alla dem hon träffat genom åren. Och det
är alltså Jai som oftast berättar, och det är genom hans ögon, tankar och
känslor som hela denna ofattbara historia når oss – en röst för alla de 180
barn som dagligen försvinner i Indien…
Jai lever alltså i en fattig, smogsotig stadsdel någonstans i Indien och hans liv är trots det tryggt med kompisar, bus i skolan och flitigt konsumerande av krimserier på tv. I slummens bakgrund skymtar storstadens glittrande ljus och lyxiga höghus, och trots att Jais mamma jobbar i ett av dem är det en helt annan, overkligare värld. Men den trygghet Jai känner raseras när en av hans skolkamrater försvinner.
Alla är naturligtvis oroliga för det försvunna barnet men också för att händelsen ska leda till att myndigheterna river deras stadsdel. Polisen verkar dock ointresserad av fallet så Jai och hans vänner Pari och Faiz börjar leka detektiver. Men snart försvinner allt fler barn och tillsammans konfronterar de vettskrämda föräldrar, likgiltiga poliser och rykten om barnätande djinner. Är det ondskefulla andar som tagit barnen? Eller är det organförsäljare, pedofiler eller slavhandlare? Mördare? Kanske muslimer? Ingen vet, men alla tror och skyller på någon eller något. Hat och ilska pyr under ytan, vem ska man rikta den emot? Tragedin kryper allt närmare tills livet plötsligt förändras för alltid.
Det här är alltså en berättelse baserad på verkliga händelser, om fantasi och mod, utsatthet och kamratskap, om religiösa motsättningar, om hur det kan vara att leva i Indien idag. Och den gör avtryck. Här finns härliga, uppfriskande karaktärer, men också en beklämmande misär och maktlöshet. En bok som berör.
Romanens titel som e-bok är ”Djinn”.
/Tuija
Jai lever alltså i en fattig, smogsotig stadsdel någonstans i Indien och hans liv är trots det tryggt med kompisar, bus i skolan och flitigt konsumerande av krimserier på tv. I slummens bakgrund skymtar storstadens glittrande ljus och lyxiga höghus, och trots att Jais mamma jobbar i ett av dem är det en helt annan, overkligare värld. Men den trygghet Jai känner raseras när en av hans skolkamrater försvinner.
Alla är naturligtvis oroliga för det försvunna barnet men också för att händelsen ska leda till att myndigheterna river deras stadsdel. Polisen verkar dock ointresserad av fallet så Jai och hans vänner Pari och Faiz börjar leka detektiver. Men snart försvinner allt fler barn och tillsammans konfronterar de vettskrämda föräldrar, likgiltiga poliser och rykten om barnätande djinner. Är det ondskefulla andar som tagit barnen? Eller är det organförsäljare, pedofiler eller slavhandlare? Mördare? Kanske muslimer? Ingen vet, men alla tror och skyller på någon eller något. Hat och ilska pyr under ytan, vem ska man rikta den emot? Tragedin kryper allt närmare tills livet plötsligt förändras för alltid.
Det här är alltså en berättelse baserad på verkliga händelser, om fantasi och mod, utsatthet och kamratskap, om religiösa motsättningar, om hur det kan vara att leva i Indien idag. Och den gör avtryck. Här finns härliga, uppfriskande karaktärer, men också en beklämmande misär och maktlöshet. En bok som berör.
Romanens titel som e-bok är ”Djinn”.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar