”Normala människor” av Sally Rooney

Efter att ha sett filmatiseringen (som serie på SVT Play) av Rooneys hyllade roman som jag länge varit nyfiken på, kände jag att jag nog ändå behövde läsa själva boken också. I alla fall. För det är en historia som biter sig fast - en historia om klass och status och makt lika mycket som en historia om kärlek. För det är kärlek i hemlighet, och kärlek som egentligen aldrig går över, vare sig de är i ett förhållande eller inte, Marianne och Connell. Lite kantiga kändes de som filmade karaktärer, nu undrar jag om det kanske inte var den irländska fåordigheten och de specifika individer de ändå var, som gjorde att det upplevdes så. Men det är två människor som kämpar så hårt, på varsitt håll och på olika sätt, och som bara ängsligt strävar efter att vara normala människor.

Marianne och Connell inleder i alla fall, som tonåringar på gymnasiet, en relation i hemlighet. Han är en populär, idrottande arbetarklasskille som lever med sin ensamstående mamma som bl.a. städar hemma hos Mariannes familj. De är nämligen desto mer välbärgade, men synnerligen dysfunktionella, vilket framkommer allt mer ju längre man läser. Marianne är en väldigt ensam tjej, utstött i skolan men äger förmågan att ge svar på tal. Båda ungdomarna är synnerligen studiebegåvade och går så småningom ut med högsta betyg, och trots att de i skolan inte pratar med varandra inleder de alltså ett förhållande i hemlighet. För Connell vill ha det så. Hur skulle det annars se ut…

Så småningom lämnar de sin lilla småstad för universitetet i Dublin och stöter på varandra på nytt. Men denna gång är rollerna ombytta. Marianne är i centrum för allt och alla medan Connell verkligen är katten bland hermelinerna. Han känner att han har svårt att passa in, kan inte de sociala koderna, har fel bakgrund. Genom åren som följer har de en känslomässig kärleksrelation, men som bara av och till blir fysisk. De dras till varandra och stöter bort varandra, det blir aldrig på riktigt och ändå är de navet i varandras liv. Till och från kryper deras dåligmående verkligen in under huden, för båda mår dåligt av olika orsaker till och från, utan att riktigt kunna se detta hos den andre eller finnas till hands. Av olika anledningar verkar de alltså inte kunna leva med varandra men heller inte utan.

Det är onekligen en historia, och karaktärer, som berör. I all sin enkelhet. Trots att ingenting verkligen är enkelt eller okomplicerat – tvärtom. Historien berättas så avskalat rent och rakt, så istället får vi läsa av och läsa in allt det outtalade som dessa komplicerade människor uttrycker genom det underförstådda i deras handlingar och deras ord. För det är väldigt snyggt och skickligt gestaltat. En bok och filmatisering att rekommendera!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.