Så börjar en av de (enligt mig) bästa satiriska
science-fiction-komedier som någonsin skrivits.
Douglas Adams har skapat ett verk som både är en samhällskritisk åskådning av hur vi människor behandlar varandra och planeten vi bor på, och samtidigt driver med etablerad science-fiction genom överdrivna karaktärer och underbart skruvade situationer.
”Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig att kasta sig till marken och missa.”
Historien följer människan Arthur Dent och hans till synes mänskliga kompanjon Ford Prefect på en resa genom det möjliga och omöjliga. Det hela börjar med att Arthur på grund av omständigheter som han inte själv kan styra över följer med Ford när denne liftar med en vogonsk konstruktionsflotta som befinner sig i solsystemet av anledningar ni själva får läsa om. Men jag kan avslöja att vogoner är en ras med motbjudande varelser, som utöver sitt behov av att vara elaka mot andra arter dessutom har den tredje sämsta formen av poesi i de kända delarna av galaxen. Tvåa på den listan kommer azgoterna från Kria och förstaplatsen innehas av Paula Nancy Millstone Jennings från Essex.
Våra två protagonister lämnar snart vogonerna, via en luftsluss ut i kalla rymden. Det som sedan händer är så otroligt osannolikt att man måste uppleva det själv. I boken alltså, inte i verkligheten, det vore både oansvarigt och antagligen direkt hälsovådligt.
Jag har läst Douglas Adams böcker många gånger genom åren, men det finns alltid något nytt som står ut. Det jag kan säga med säkerhet är att dom alltid får mig att skratta, oftast högt och generande intensivt. Men det bjuder jag på, kanske får det någon annan att upptäcka denna fantastiska bokserie, den förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Serien har delvis filmatiserats vid ett flertal tillfällen, men det är svårt att fånga den absoluta absurditet som pågår med en filmkamera, eller för den delen en dator.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar